FRANSKA MOTIV! Här efter många påtryckningar slänger jag nu upp ett gäng bilder från Grenoble. För att slippa maila dom till var och en som kan tänkas vilja ha dem, och för att inte blockera folks konton (jag vet att gränsen ofta är lågt satt.) lägger jag därför upp dem så här. Bilderna är tagna med den excellenta digitalkameran som jag köpte av Linis innan jag drog. Dock är alla nersizade och skalade för att inte ta så mycket plats. Därför ska ni inte använda dessa bilder som måttstock för kamerans egenskaper. Alla bilder ligger på samma sida och kan därför ta ett tag att ladda ner om man sitter på modem. Det är rätt mycket text ändå så väl nerladdat kan man i så fall koppla ner och läsa i lugn och ro. Inledning Ok, för att göra det här till en spännande liten historia kör vi allt i hyfsat kronologisk ordning. Efter att ha jobbat stenhårt på Securitas under försommaren packade jag min ryggsäck och drog till Grenoble i början av augusti. Jag hade lyckats övertala Carina på KTH att jag var en bra kandidat till utbytesstudier trots en del omtentor och fick till slut godkänd att fara iväg till mitt förstahandsval. Nu sökte jag inte toppställena heller utan hade på Internet fått uppfattningen att Grenoble var stället för mig. Jag gillar att flyga. Man sitter där påväg till nånannanstans. Läser förstrött Financial Times och kollar Londonbörsen såväl som Nikkei. Studerar världsmarknads-priset för zink och majs och tänker nämen se där, har priset för en bushel vete gått upp så mycket, trots att man inte har en aning om hur mycket det är. Man beställer in nåt att dricka på fastande mage. Tänker på att man kanske ska störta och undrar vad det skulle göra för skillnad egentligen. Överlämnar sig själv. Man konverserar på nåt annat språk och tänker att det var tur att man läste tyska back in da days. Kommer i en skön sinnesstämning då man kan vara precis den vill vara... som gör att man kan le åt bagaget som tyvärr kom bort och att man till och med ger taxichauffören dricks trors att det redan var för dyrt för ens ekonomi. Jag träffar förresten ofta spännande människor på flyget. Det beror kanske på att jag är mannen utan framförhållning som alltid panikköper biljetter på nätet dagen innan eller springer till flygbolagets disk för att köpa den på plats, eller om jag nu skulle ha en biljett är den som blir uppropad i högtalarsystemet tre minuter efter last call for boarding. Saken är den att man då får den där platserna som alltid hålls kvar sist. Inte vet jag hur planeringssystemet funkar men jag får i alla fall alltid fönsterplats långt bak. Eller så blir det vid någon av nödutgångarna på vingen där nästan dubbla benutrymmet står till bjuds. Fuck dom andra som planerar. Jag sitter där och sträcker ut på mig och skrattar åt dom som sitter längre fram med intryckta lårben i föreskrifternas minimimått. Tar jag sen en klunk baileys till kaffet har jag det precis lika bra som dom bakom det där skynket som har betalt tre gånger så mycket som jag för samma resa. Dom som jag hamnar bredvid är likadana som jag. De som inte bokade. De som bestämde sig igår. Flyget gick till Lyon över München. Lyon var en spännande stad med många höga hus som jag säkert kommer titta närmare på senare igen. Så att. Från Lyon tog jag ett tåg och kom några timmar fram till ett Grenoble som hade söndag. Jag fick direkt lära mig att söndagar i Frankrike betyder att allt är stängt. Efter några mödor hittade jag ändå stället jag skulle bo på och fick snart en nyckel till mitt rum. Augusti Nåväl. Jag var anmäld till en språkkurs på Universitet Stendahl på avdelningen CUEF. På CUEF hade vi det roligt mest hela tiden och franskan som jag hade nånstans därinne borjade hitta fram igen. Efter att ha gjort ett franskaprov blev man placerad i en grupp som passade ens egna förutsättningar. Några som jag lärde känna där var bland annat Paulina från Polen, mitten av bilden nedan. Provet som man gjorde såg som sagt till att man hamnade i någon av de 28 klasserna. I min klass var det ganska många asiater, amerikaner, en turkiska, polska, jag och sen två pakistanier. Blandningen var skön och en av de som jag blev bra polare med under den tiden som gick var taliban-Assad ha ha. Med tiden blev franskaveckorna lite för enformiga. Vi gick varje dag till labbet och lyssnade i hörlurarna, vi hade våra övningar och fick våra läxor. Det roligaste var allting runtomkring och de personer man lärde känna. Måste också nämna sköna Yukie från Japan! Var är duuu??? Fyra veckor var alldeles lagomt för mig och att som andra gå där en hel termin hade nog varit lite begränsande. Kursen kostade 550 sånadär euro... jo valutan i Frankrike som Sverige sa nej til. Dock går schyssta KTH in och sponsrar med 3 lax. Nedan är vår språklärare Jonathan i full auktion en av de sista dagarna på kursen. Houille Blanche Jag har ända sedan jag kom till Grenoble bott på Residence Houille Blanche. Där håller jag till i rum 372. Standarden är kanske lite lägre än i Sverige men jag trivs ändå riktigt fint. Utanför huset ser jag ett av de tre bergsmassiv som omger Grenoble. Genom att titta på bergen när jag vaknar ser jag hur dagen ska bli. Ibland är bergen inhöljda i moln. Ibland liksom rinner molnen ner för kammen. Ibland när det är varmt är det så disigt att de endast suddigt avtecknar sig mot horisonten. Massiven Vercours, Belledonne och Chartreuse gör att staden på 200 000 invånare eller 400 med omgivningar ligger som i en gryta. Det kan därför bli en del avgaser och annat som samlas därnere. Man säger att staden därför är varmast i landet på sommaren och kallast på vintern. När det regnar i Grenoble som det verkar göra nu på hösten tröstar vi oss med att det då snöar uppe i bergen. Det jag ser från mitt fönster är ännu kalt från snö men från köket och skolan ser man underbara toppar som inspirerar. Här nedan syns min säng med hyllor och saker med massa skräp ovanför. Hyllan funkar samtidigt som skafferi, avställningsyta, bokhylla och vinkällare. Där jag arbetar. Jo faktiskt. Bitte nicht stören, der Dichter dichtet! Jag måste nämna min underbara granne Seon young. Det funkar såhär... fyra små rum har en gemensam balkong. På balkongen står det kylskåp där jag har min mat. Förutom en fransman och en lite äldre fransyska delar jag balkongen med henne här nedan. Vi har hängt sen dag ett och gjort saker tillsammans med gemensamma vänner. Hon kan förvånansvärt mycket norska och säger roliga svärord på svenska eller försöker iaf. Hon är den första jag pratar med på morgonen när jag tar ut nåt ur kylen och den jag säger godnatt till på kvällen. Hittills har dörrarna ut mot balkongen alltid varit öppna och det blir som att man tittar till varandra då och då. Måste säga några ord om kylen bara. En rolig sak med det här landet är att alla matvaror håller mycket längre. Köper man köttfärs som man in Sverige enligt alla visdomsord måste laga till samma dag för att inte dö av akut matförgiftning, ser man här på förpackningen "Bäst före: Om en vecka". Mjölken förvaras i rumstemperatur och allt annat haller ungefär dubbelt så långt fram som man skulle anta i Sverige. Just det köttet i skolmatsalet serveras rött. Det skullllllle ju kunna vara så att vi därhemma är lite för noggranna än man egentligen behöver vara. (Låter otroligt). Måste istället bero på nån Medelhavsvind eller annat. Jag brukar i alla fall attacksvepa lite råa franska salmonellaägg i protest mot överdrivet Anslagstavlan-mammasröst-i-huvet-Socialstyrelsen-femskivorbrödomdan-förmynderi. Än så länge lever jag. I alla fall, vi delar toaletter, duschar och kök. Ibland ser det ut som nedan i köket. Det är ser kanske fattigt ut men med våra provencalska kryddor och massa grädde fixar vi serios gourmet shit var och varannan afton. Det är ganska sällsynt att det är tomt. Oftast är det fullt med folk. Nästan varje kväll lagar vi mat några tillsammans och på helgerna, ja då blir det riktigt tjockt. Dom i mitten är underbara Micke och Mia från Skåne som gick bara språkkursen. De har nu åkt hem men vi hade mycket kul tillsammans de veckor de var här. En sak vi gjorde, tack vare att dom hade en bil var att vi drog ut på randonné (utflykt på franska). En dag tog vi bilen ca 50 km söderut och gick upp i bergen mot en liten sjö. Det var ruggigt fint och gav en försmak av bergen här som jag aldrig får nog av. På bilden ser ni från vänster Lukas (skön Göteborgare från Chalmers som här läser på Genie Industriel, motsvarigheten till Industriell Ekonomi) och sen Mia och Micke.) Jag tycker själv det är roligast med kort med människor med också men i min serie franska skrivbordsbakgrunder måste jag visa sköna naturen. (Nej, det är inget vykort). Sjön heter visst Lac Lauvitel. Mer om Houille Blanche Förresten... namnet lär visst betyda nåt i stil med vattenkraft. Houille betyder kol och blanche... ja vit. Jo i alla fall. Här finns det ett litet gym som inte är så mycket att hurra för. Det funkar ändå OK om man har rutinen sen förr. Vi tar med fransk hiphop att lyssna på och tittar in där då och då. Även om jag inte kör så ofta går det nästan bättre här än hemma. Ligger man och reppar på hundra i développé couché behöver man inte skämmas ändå. Knäcker ändå alla här. Just det, har börjat med lite thaiboxning här också. En klubb som drivs av liten bitig thailandare dit jag går två gånger i veckan. Han är ett fd proffs och ser mina brister och svagheter bra. Genou, genou (knä, knä!!!) Träningen är också ett bra sätt att träffa folk från andra miljöer än skolan. Men men nog om det, skulle ju berätta om där jag bor. Gymmet var det ja, Sen har vi en pool!!! Där var vi nästan varje dag förut. Bilden är kanske lite konstig men är min utsikt från köksfönstret. Grenoble hade som resten av Frankrike en exceptionell värmebölja i augusti med temperaturer på över 40 grader ibland och över 35 som standard i flera veckor. Då var det schysst att återhämta och bronsera sig (sola på franska) vid bassängen. Nu i början av oktober har poolen stängts. Även om det ännu är t-shirt varmt och unika dagar då och då är sommaren slut men bilderna nedan kan man leva på ett tag ändå... På bilden nedan har vi Ralph från Canada, farlig på kungfu och grym på vilket instrument som helst (men du vet att jag tar dig på freestyling vilken dag som helst, på vilket språk som helst.), Micke från Lund, Anna, Jan, Ninna, Chris och Judith. Eftersom min kamera har 27 000 funkioner måste vi ju testa dom. En är att man kan ta multikort som kan fånga ett rörelseschema på ett rätt spännande sätt om man behärskar metoden. Det gör ju inte jag förstås men vi kan ändå visa när Jan ska dyka: Mer om Grenoble Grenoble är en stad som ligger i Alperna i sydöstra Frankrike. Det tar 1,5 timmar med tåg från Lyon, ganska snabbt att åka TGV till Paris , några timmar med bil till Medelhavet, tre timmar med tåg till Torino i Italien dit jag nog ska på höstlovet för att hälsa på Marco, och kanske två timmar med bil till Schweiz. Att flyga hit gör man antingen över Lyon eller Geneve, båda är ungefär lika bra. Jag åkte förresten hem till Sverige i ett viktigt ärende över några dagar och då for jag från Geneve. Utsikten i början var fin över Genevesjön som den visst kallas på svenska (Lac Laman på franska tror jag). Här ser ni internationella Geneve vid vattnet med den omisskännliga fontänen. Nog med utsvävningar, staden Grenoble ligger i en gryta av berg där två floder går ihop till en (eller kanske är det tvärtom). En av floderna heter Isère och är den som märks mest. (Drac heter den andra) Isère är också namnet på det departement som vi bor i. Frankrike är indelat i runt 100 departement. Flera departement blir en region. Vi bor i Region Rhõne-Alpes. Här nedan ser ni Isère tagen från en av alla broar i centrum. Över vattnet går man om man exempelvis ska till nattklubben La Vielle Maniere eller käka på nån av pizzeriorna. Annars klarar man sig bra på södra stranden. Om vi ändå talar om ställen att gå ut på är Buccana stället nummer ett. Inte för att det nödvändigtvis är bäst men det är där vi ändå är oftast. Annars har vi Trois Canards (Tre gässen) eller varför inte Vertigo. En sak som sticker ut i stadsbilden är berget på andra sidan floden med försvarsinrättningen Bastiljen. (Vet inte om också den har stormats). Därfifrån är det fin utsikt över den lagom stora staden som var värd för ett vinter-OS 1968. Det märks inte så mycket annars i staden. Jo visserligen har vi massa skidbackar runtomkring och Palais de Sport verkar ju vara från den tiden. Jag bor också på Avenue des Jeux Olympiques som ni kanske känner till. Annars så hör man ingenting om OS. Förståeligt kanske då det var ett tag sen. Nedan ser ni stora avenyn Jean Jaurès som säkert är några kilometer lång. Till La Bastille kan man antingen gå upp till med en promenad som varar tre kvart och tänka på att nu måste man verkligen ta och skicka lite vykort snart, eller ta Telepheriquen. Det är ett namn på deras linbana som är en av få riktiga turistmagneter. För några euro från Jardin de Ville åker man saktligen upp mot berget. Väl där kan man skåda ut över staden, utforska grottsystemet som användes i försvaret av staden eller kolla på muséet om Bergsartilleriet. Grenoble ligger i Frankrike och det märks. Saker är annorlunda och det är de små detaljerna som verkligen gör att man känner att att man är i ett annat land. De franska duvorna har klass och är med i gemet. Inte rycker de till som spattiga nynackade hönor såfort man närmar sig dem som deras dilettanter till kusiner på Hötorget i Stockholm, dessa mesiga parvenuer till metropoliter utan är mer coolt världsvana. När man vandrar runt och insuper atmosfär till endast priset av ett par slitna skosulor märker man vilka namn staden har förärat sina gator och torg. Istället för konstruerade namn med blommor och natur är det stora män, reminissenser från svunna krig, döda generaler och vänstrande presidenter som ger namn åt boulevarder och annat. Nationalistiskt så det förslår. Ett sånt ställe är Place Verdun där Prefekturen ligger. Det är där man kan ansöka om Carte de Sejour som är ett slags uppehållstillstånd man ska ha om man tänker stanna mer än tre månader. Där svajar franska flaggan som faktiskt är riktigt vacker! La bureaucratie francaise Innan jag kom ner hit hade jag fått höra om den franska byråkratin. Och visst, det är mycket papper som ska fixas och saker kan ta tid. Jag har heller inte tagit mig för att fixa ett bankkonto. Det behövs för att få CAF (bostadsbidrag). Ska ta mig i kragen snart. Ovan berättade jag om Carte de Sejouret. Såhär i efterhand har jag förstått att allting handlar om att ha stämplar på sina papper. När jag stod där i huset på bilden och nyss hade fått min stämpel i passet såg jag det plötsligt. Hur det nypräntade sigillet liksom glänste över i en nyans av lila mot rött. Slutsats: Fransmännen blandar alltså blod i sin trycksvärta, fosterländskt blod som präglas på allt och envar. Blod som kommer från stupade fransmän, des hommes que la patrie reconaissent... Jag såg allt så klart: Stupade sönerfrån Savoien, Normandernas land, Vogesersoldater och Strasbourg-löjtnanter. Liken kommer inte hem i zinkkista utan tappade på damejanner insvepta i trikoloren. Granatsöndrade kroppar trampas sen av nakna baderskor, kallpressas till extra virgin och blandas sedan i proportionerna 1:10 med vanlig trycksvärta för att stämplas på allt. Kontroll rakt igenom, vertikalt som horisontellt! Genialiskt! När sen någon syndikalist eller nån annan ska hålla en demonstration kan det te sig samhällsfientligt, men så i fan! Allt är slugt uttänkt. För att få demonstrera har de gått till borgmästeriet och stått i kö hos prefekturen. I frihetens, jämlikhetens och broderskapets namn får de sen demonstrera, men först efter att fått skriftligt på det. Pappret har då tre till fyra stämplar om uppskattningsvis en-komma-fem milliliter fosterländskt blod från nåt avlägset pågående kolonialkrig eller kanske sista dropparna från Algeriettanken. Det är alltså inte alls mot systemet utan en förbannad repressiv tolerans uttänkt redan på General de Gaulles dagar. Det som skulle vara en protest blir genom stämplarna det som till sist ytterst stadfäster fundamenten. (Främlingslegionärers blod används uteslutande till Utrikesministeriets egna protokoll och korrespondans. Därigenom får Frankrike kontroll över även främmande diplomaters tankebanor.) Så nu vet ni det! Eller strunt i det förresten... Äventyr Gillar ni inte mina utsvävningar är det bara att scrolla ner. VI fortsätter med Grenoble. Det sköna med den här stan är i alla fall att man kan kan göra spännande saker utan att behöva planera så mycket. En solig dag tog vi 33:ans buss några stationer bortåt och klev av vid bergen. Det var återigen dags för vandring, nu med Hanna från Finland och sen Lukas och Jan. Vi gick runt i bergen i ca fem timmar genom skogar och fält. Hanna är duktig orienterare som också tävlar härnere. Hon stod för kartläsningen mest och vore det inte för henne låge vi nog kvar och sov annars när den här bilden togs på förmiddagen. En rolig sak var när vi upptäckte valnötsträdet. Vi trodde först att det var päron eller nånting men sen kom vi på vad det var. Där växer nötterna på grenar som vilken frukt som helst. De är i omoget tillstånd gröna frukter som sitter i klasar: Antar att, om naturen har sin gång, dessa faller ner när de är mogna för att sedan tappa sitt gröna skal. Vi hade inte så mycket tålamod så vi snabbade på processen. Nedan ser ni den omisskännliga formen: I skogen hittade vi också en lite mer aggressiv variant av kastanjer. Kastanjer i olika dess former verkar annars vara ett av de vanligaste träden inne i stan. (Den här botaniska djupdykningen är särskilt ihopsatt med kära pappa i åtanke. Hej!) Och, jo... såhär ser jag ut när jag inte är nyklippt (eller nyrakad). Om franska bilar Tydligen är jag inte riktigt fransk ännu för kan inte gatans lag. Hemmavids i Sverige kan man gå mer eller mindre rakt ut över gatan trygg i vissheten om att man inte kan bli påkörd. Håller man sig sen till övergångsställena är man lika fredad som en renässanstavla under ett världskrig. (Inga bomber vill leta sig ner till museet och när stadens andra invånare våldtas och mördas läggs man om man heter Rembrandt eller Goya ner i en överstes kassaskåp för att ens känsliga duk inte ska ta skada av krutröken.) Om man ska sammanfatta det hela kan man säga att svenska bilar och dess förare inte medvetet vill köra på gångtrafikanterna. Mycket kan man säga om en eventuell svensk mjäkighet men just denna begränsning i folksinnet har jag i alla fall ändå kommit att tycka om på något sätt. Om man befinner sig i Västerås eller Jönköping och gå rakt ut i gatan. Eller för att tala Pulp Fiction-språk, har man ögonkontakt med asfalteraren eller läkarsekreteraren där borta i Saaben kan man tänka "I dare you" och gå rakt ut även om extrapoleringarna av din egen och bilens rörelseriktningar kommer att, inte bara tangeras utan råkrocka. Visserligen är människor mjuka och bilar hårda men i trygga Sverige vet man ändå att bilarna till sist kommer att stanna. Messmörsbrottaren framför ratten kommer att trampa lite lätt på bromsen för att låta dig komma över och även om han svär för sig själv i bilen eller till och med hytter med näven kan du vara förvissad om ständig seger. Jag försökte prova detta när jag skulle gå över gatan i första dagarna i Frankrike men nu blev man plötsligt dubble dared av nån Peugeut eller Citroën. Här lämnas ingen pardon för folk utan hjul. I sista sekunden såg jag förarens maniska blick och såg den franske krigarens själ. Med nöd och näppe lyckades jag galet hoppa undan samtidigt som den den förbivinande bilens signalhorn demonstrerade ett empiriskt bevis på dopplereffekten. Franska förare vill verkligen köra över folk. I alla fall tänkte de inte ge sig i något övergångställets chickenrace. Jo, Napoleon kanske kunde besegras men inte här och nu och inte av mig. Vi befinner oss i en tidsepok där folk talar om den europeiska tanken och vill integrerera vår världsdel till ett land. Det kan jag köpa men politikerna måste inse att vissa saker går snabbare att ändra på! Nåväl! Vidare... Livet i Grenoble är rätt intensivt. Varje dag eller kväll händer det nåt roligt och man är social som aldrig förr skådad. Det franska simkort jag skaffade vid ankomsten har fyllts med typ sextio nya nummer. Vi talar om Sofior från Stockholm, Alexandrar från Mexico City och Karimar från Marocko som alla har den här stan som minsta gemensamma nämnare. (Förresten, riktigt många invandrare här kommer från fransktalande Nordafrika som med ett samlingsnamn kallas le Maghreb.) Man blir alltså en riktig europé här, eller kanske snarare en världsmedborgare. Förhoppningsvis återkommer man med lite förändrade perspektiv sen till hemnationen, Svedala, fosterlandet, man skulle också kunna kalla det Sverige om inte språket hade givit oss andra möjligheter att uttrycka detsamma på... Här är det kalas på språkskolan CUEF nångång i augusti. Alla killarna på bilden här är fransmän. Jo det finns faktiskt såna här också även om det är många utbytesstudenter i krokarna. Det är kul att snacka med fransmännen också. Det blir ju så lätt att man söker sig till andra i samma situation och då sitter man där och snackar svenska med nån från Göteborg eller engelska med en argentinare. Men men... Lemin i mitten är från Paris södra trakter, bor på samma busslinje som rapgruppen 113 (Cent treize) och påstår sig vara kompis på omvägar med MC Solaar! Koreanskan till höger om Lemin heter Yong sun. Ismael till höger i vitt linne gillar Jimi Hendrix och blues och lär mig vilka franska grupper jag ska lyssna på. Han lär mig också hur man talar den franskan som inte lärs i skolbänken. Argot är namnet på slang i allmänhet. Annars har man ett system att säga ord baklänges som kallas verlan eller nåt. Påminner om rövarspåket med skillnaden att det används av stenhårda killar också. Kille på slang är Mec. Vill man köra slang i kvadrat blir det då keum. M är första delen av ordet, då blir det sist. K:et kommer först. VOkalen ändrar man sen till eu. Keum alltså! Femme = kvinna blir meuf och argot för polisen (flic) blir på verlan Keuf. Typ. Verlan är i sig en förvanskning av envers som betyder baklänges. När man ska hälsa på Ismael och grabbarna måste man köra med den hemliga hälsningen ha ha... När man annars hälsar på flickor här pussar man på kinderna... nåt som vi även gör med svenskorna härnere nu. Men iaf, hela den här slangen och saker är rätt kul. Vi bor också i de lite fattigare delarna av Grenoble. Kvarteret heter l'Abbaye. Husen är rätt slitna... går man runt ser man barn som leker ute, gamla gubbar som sitter och väntar på bättre tider, hundar som gör som hundar gör och småkillar som axar på vespor. Det går två bussar härifrån, 26:an mot skolan och 33:an mot stan. Allmänt är kommunikationerna rätt dåliga härifrån. Vardagar slutar bussarna att gå vid niotiden. Ska man hem från stan tar det mellan 30-45 minuter, beroende på vad man har för sällskap. Månadskortet kostar dock bara 22 Euro och det känns ändå rätt prisvärt. Då åker man med bussarna och även de moderna spårvagnarna som trafikerar två linjer. Här är det en internationell middag som ordnades på skolan INPG. På bilden är Jan, Mario, Ninna, Micke, Kajsa och Lukas som identifierbara. Alla nationaliteter skulle ta med eget käk som man sen bjöd alla på. Det blev en skön kväll med många smaker och dofter. Här ovan ser ni en del av den stolta svenska kontingenten. I Grenoble finns på INPG uppskattningsvis tjugotalet svenskar. Därtill kommer alla andra, ofta yngre som läser språk på Stendahl som vi träffar på fester, samt au-pairtjejerna och andra. Sammanlagt är det ett rejält gäng som man kan hänga med eller undvika så mycket man för tillfället önskar. Det vi bjöd på var Janssons Frestelse, pepparkakor och nyponsoppa. Den sista vållande dock vissa problem. Nypon heter på franska bland annat gratte en cul = Kliar i stjärten (måste ha att göra med klipulver och saker). Vi skrev en stor skylt Soupe de gratte en cul... sen undrade vi varför alla fransmän skrattade och ingen ville smaka! Koreanskor, koreanskor... Houille Blanche är mest tänkt för studenter på teknologiskolan INPG (Institute Polytechnique de Grenoble) där jag går på underfakulteten ENSIMAG (Ecole Nationale Superieure d'Informatique et Mathemathiques Appliquées.) Dock finns det en massa andra studenter, därav en stor del asiater som många pluggar franska på språkskolan. Faktum är att de är ett sånt markant inslag i vardagen att de därför föräras ett eget litet kapitel här. Det är ett härligt gäng som från att ha varit blyga och tysta nu har blivit riktigt bra kompisar en del. När dom festar är det på riktigt och jag vet få andra som håller på till fem varje gång! De på bilderna härnere är de som bor i min korridor som jag pratar med varje dag. Ovan är jag på bild med Bo-Kyong och Yun jin. Kulturutbytet har gjort att jag nu har en liten men spännande koreansk vokabulär. Sarang hee! Här är Yooni som är en annan koreanska. Hon har bott i USA innan och är en av få som pratar bra engelska. Att nån inte kan engelska är egentligen mest en fördel eftersom man då tvingas använda franskan som gemensam nämnare för kommunikation. Här är det jag som reppar Kista stenhårt bland koreanskorna! Notera min nöjda min... Här från nån fest. Notera den klädsamma solbrännan ha ha... Här likaså... Om det verkar vara rätt många bilder på koreanskor beror det på att... ehh det är kännetecknande för det dagliga livet. Yun jin här studerar filosofi, har lånat min portable Niezsche och har fått mig att börja läsa Bertand Russel igen. häromkring än så länge. Ingen kan heller få mig att känna mig så uppskattad som hon gör när man kommer hem från skolan och möts i korridoren. Andra kompisar Andra sköna människor, för att bara nämna några, är Jan till vänster som har varit med mest hela tiden och som är min vapendragare i datasalen på ENSIMAG, och sen Sulie. Hon är från Kanada och är en rolig tjej som är en av få jag känner som inte går på INPG eller CUEF. Hon läser ekonomi där bakom la Gare, är grym på fotboll och gör annars massa roliga saker med mig och flera. Ana är mexikanskan med det vackra efternamnet som bor inne i stan. Hon var den första jag lärde känna i den här stan. Katsumi är den eftertänksamma japanen som kan materialfysik som ingen annan. Ryktet går också att han är playboy nr. 1 häromkring. När vi talar om kompisar här i stan måste jag nämna Andrew från Skottland. Vi bodde båda på antikvariatet Shakespeare & Co i Paris för två år sedan. Under parollen "It's a small world" sammanstrålade vi här helt oförhappandes och råkar gå på samma skola. Lukas har ju inte kommit med på nån närbild än riktigt. Gedigen kille från Göteborg som man kan lita på när det är fest! Han bodde först granne med mig men har nu flyttat in till centrum i en schysst lägenhet på Place Grenette med engelsmännen. Jag förstår honom, HB där vi bor känns ibland lite avlägset, speciellt om kvällarna. Jag blir nog kvar här ändå, dels för att jag är för lat för att leta annat, dels för att jag faktiskt inte ska stanna här såååå länge till. De som läser andra året blir kvar till juni mens jag räknar med att komma tillbaks nångång när vårblommorna tittar fram i Kista. Skolan Ehh just det... Det heter visserligen utbytesår och först trodde jag att det betydde att man bytte ut studierna mot nåt annat. Men, efter språkkursen gick jag och drog en del. Sen började en introkurs under två veckor för de fransmän som hade gått på andra skolor som skulle hoppa in på år två. Snabb inblick i franska ingenjörssystemet: Man går två preparandår där man råpluggar matematik och fysik. Efter denna första cykel söker man till deuxième cycle som är tre år på exempelvis ENSIMAG. Sen finns det förflyttningssystem och andra universitets-kurser man kan göra så att man börjar på andra året i andra cykeln. Det var med dessa jag gick en kurs i theorie de langages och ADA-programmering. Den första kursen påminde om en kurs som jag hoppade av från på KTH. Det var inte roligare här heller. ADA var däremot ett roligt litet språk (som förresten delar av styrsystemet i JAS 39 Gripen är kodat i.) Den kursen var bara ett intro och en förberedelse för ett projektarbete som de andra skulle göra efter jul. För mig var det en försmak av franska skolsystemet och en lekiton i språket. Sen har jag nu i några veckor läst det jag kom hit för att göra. Jag går ett specialprojekt som kallas Cryptologie, Securité et Codage de l'Information. Det var det naturligaste valet för att fortsätta min utbildning på KTH och verkade vara riktigt intressant. Väl härnere fick jag veta att utbildningen ges i samarbete med Fourier-institutet. Bara namnet väcker skräck i envar som har studerat högre matematik. Utbildningen här är alltså mycket mer fokuserad på den matematiska bakgrunden än vi gör i Sverige enligt min uppfattning. På gott eller ont slänger man sig nu med begrepp som Frobeniusautomorfismer, Weiluppskattningar, Zätafunkioner över kurvor på ändliga kroppar och saker. Min algebra förvann ungefär samtidigt som nolleperioden för tre år sen känns det som men ett krafttag kanske kan ge resultat till tentan som närmar sig ruskigt snabbt. Matematiken, som är franska paradämnet, tränger ocksrå igenom alla andra kurserna . Vi har ett schema skiljt från de övriga på ENSIMAG och läser intensiva små moduler med tentor efter varje. En del av eleverna är rena matematiker från UJF medan resten är mer tillämpade informaticens (datakillar och tjejer) från ENSIMAG. ENSIMAG rankas förresten som bland de bästa skolorna i Frankrike på det här området och alla verkar riktigt ambitiösa. Det finns inga böcker utan det är anteckningar som gäller rakt av eller något kurskompendium som läraren delar ut. Det för med sig att alla skriver prydligt och att även killarna har små pennfodral med pennor i olika färger. Skrattar lika gott varje gång... Nåväl, om någon månad är det mindre matte och de tillämpade delarna är faktiskt riktigt roliga. I morgon har jag TP, travaux pratiques, alltså labb och ska försöka skriva lite S-Boxar som ett led i ett DES-algoritmsprogram med C. Slutord Nu har jag visat er lite av mitt Grenoble. Till våren är det dags att fara hem. För varje dag som passerar andas jag fransk luft och äter fransk mat. Om ytterligare fem månader har ännu fler celler i min kropps bytts ut till franska och min gom har härdats till läder av alla baguetter jag köpt på bageriet på hörnet. Mycket kommer hända innan dess och om jag pallar kanske jag uppdaterar här med lite bilder. Se den här sidan som ett sätt att stilla det dåliga samvetet för att jag inte hör av mig så mycket. Här ovan ser ni min brevlåda. Dit kommer ibland lite roliga brev. Här ser ni avin till Rebeckas paket som jag blev glad för. Det kommer också räkningar, lösgodis från Sverige (!) och andra små roliga hälsningar. Skriv gärna ett par rader till mig och berätta hur det är därhemma, mail eller vanligt! Jag blir glad! Vi hörs och syns, franska hälsningar,