»Skingra er!« skreko gendarmerna och knuffade undan hopen. De gåfvo motvilligt vika för knuffarne, trängde gendarmerna tillbaka genom sin massa och hindrade dem, kanske utan att vilja det. De kände sig mäktigt fängslade af den gråhåriga kvinnan med det goda ansiktet och de stora ärliga ögonen. Söndrade af lifvet, slitna ifrån hvarandra, smälte de nu ihop till ett helt, värmdt af elden i det ord, som kanske många, af lifvets orättvisa sårade hjärtan länge sökt och törstat efter. De närmaste stodo tysta, hon såg deras begärligt uppmärksamma ögon och kände deras varma andedräkt på sitt ansikte.
(Om somliga tecken visas felaktigt, torde man byta till teckensatsen koi8-r i läsaren.)
roman af Maxim Gorkij
Öfversatt af Walborg Hedberg.
generaldepoten/gorkij/index2.html
»Jag läser förbjudna böcker. Man förbjuder oss att läsa dem, därför att de säga sanningen om vårt, arbetarnes lif… De tryckas i hemlighet, och om man skulle finna dem hos mig, skulle jag bli satt i fängelse… i fängelse för att jag vill veta sanningen… Förstår du?«
Förutom »En mor« finns här även Gorkijs roman »Polisspionen. En onödig människas lif.« Av dessa två anbefalles först och främst »Polisspionen. En onödig människas lif.« såsom den intressantaste av de två, om än den är mindre omtalad än »En mor«.
»Det är inte för slanten, utan för rättvisan vi skola kämpa, ser ni. Vår kopek är oss inte så dyrbar, den är inte större än andras, men den är tyngre --- i den finns det mera människoblod än i direktörens rubel, ser ni! Och det är inte kopeken vi sätta värde på, utan på blodet och sanningen, ser ni!«
Pudovkins film »En mor«:
Se även bilder ur filmen En mor samt länkar och andra upplysningar om filmen .
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).
