Vidare ---> Ingång <---Tillbaka
Vidare ---> Ingång <---Tillbaka
Bilden ofvan är hämtad ur en tidskrift ifrån 1905.
Bilden är godkänd
för publicering af Generaldepotens Fotografiska Anstalt.
Förvaras
åtkomligt.
Upproret på pansarkryssaren »Potiomkin« skildras som bekant i Eisensteins film »Pansarkryssaren Potemkin« (1925). Även handlingen i Valentin Katajevs fina barndomsskildring »Ett vitt och ensamt segel«, vars titel är ett citat ur en dikt av Michail Lermontov, utspelar sig i Odessa omkring denna tid. »Ett vitt och ensamt segel« filmatiserades år 1937 av Vladimir Legosjin.
Då filmen Pansarkryssaren Potiomkin var ny, komponerade Edmund Meisel musik till densamma. Denna musik spelades av orkestrar på bättre biografer och bidrog starkt till filmens framgångar samt att den tidvis blev endera helt förbjuden eller åtminstone nerklippt p.g.a. sin upphetsande inverkan på publiken. År 1949 ljudsattes filmen för första gången av Mosfilm i Sovjetunionen med musik av Nikolaj Krjukov. År 1976 gjordes ett nytt ljudspår, som var ihopsatt med musik av Dmitrij Sjostakovitj.
De ljudsättningar, som f.n. är utgivna, är Krjukovs från 1949 och den med musik av Sjostakovitj ifrån 1976:
Av dessa två ljudsättningar är Krjukovs avgjort den, som fängslar mest; man förstår, att folk kunde bli upphetsade på biograferna, när man ser denna version. Ljudspåret med musik av Sjostakovitj är inte alls illa ihopsatt, men fungerar inte lika bra som filmmusik. Krjukovs musik förstärker däremot upplevelsen av bilderna och ökar inlevelsen. En annan fördel med 1949 års version av Pansarkryssaren är vidare, att man verkar ha rensat en smula i textplattorna, så att en del onödiga texter kanske har tagits bort, där bilderna talar för sig själva, så att en textplatta åstadkomme ett störande avbrott i bildföljden. Sjostakovitjversionen ifrån 1976 förefaller innehålla fler avbrott för textplattor. Å andra sidan ingår några textplattor i 1949 års version, vilka saknas i 1976 års version: t.ex. »Leve det väpnade upproret«. På det hela taget får man intrycket, att man hade en riktigare inställning till materialet i Sovjetunionen år 1949 än år 1976.
Av extramaterialet på den tyska utgåvan får man intrycket, att det pågår en restaurering, som skall förses med Edmund Meisels musik, men vi har inte sett till någon sådan utgåva på DVD än.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).
