Bas och överbyggnad. - "Grundvalen (basen) är samhällets
ekonomiska system i en given etapp av samhällets utveckling. Överbyggnaden
är samhällets politiska, rättsliga, religiösa, konstnärliga
och filosofiska åskådningar och de mot dem svarande politiska, rättsliga
och Övriga institutionerna" (Stalin, Marxismen och språkvetenskapens
frågor, Moskva 1954, s. 7). I den marxistiska vetenskapen intar frågan
om basen och överbyggnaden i samhället en väldig betydelse. Om
man rätt förstår vad som är samhällets bas och vad
som är dess överbyggnad, i vilket förhållande de står
till varandra, vilket samband de har med produktionen och med produktivkrafterna,
blir det också möjligt att upptäcka den objektiva lagbundenheten
i samhällsutvecklingen och att komma ifrån subjektivism! synen på
samhällsutvecklingen .
Med
basen menar marxismen summan av människornas produktionsförhållanden.
Vilka produktionsförhållandena än är så kännetecknas
de av en viss ägandeform. Produktionsförhållandena visar vem
som äger produktionsmedlen -
om de är i hela samhällets ägo eller i händerna på
enskilda personer, grupper eller klasser som utnyttjar dem för att utsuga
andra personer, grupper och klasser. "Summan av dessa produktionsförhållanden
bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken
en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av
bestämda former av det samhälleliga medvetandet" (Marx, Förordet
till Kritiken av den politiska ekonomin, Stockholm 1955, s. 9). Basen får
inte likställas med produktion, men inte heller ses isolerat från
produktionen. En sammanblandning av bas och produktion kan leda till den felaktiga
slutsatsen att överbyggnaden skulle bestämmas direkt av produktionen.
I verkligheten är det så att den bestäms indirekt genom den
ekonomiska basen. Ser man basen isolerat från produktionen leder detta
till idealism och till den felaktiga slutsatsen att produktionsförhållandena
skulle vara oberoende av produktivkrafterna.
Basen är ingenting oföränderligt. Historiskt förändras
den på grund av att den utgör samhällets ekonomiska struktur
på varje given etapp i samhällsutvecklingen. Sålunda är
basen i det kapitalistiska och basen i det socialistiska samhället diametralt
motsatta ting. Den socialistiska basen kännetecknas av samhälleligt
ägande av produktionsmedlen och att utsugningen har upphört. Den kapitalistiska
basen betyder privatkapitalistiskt ägande av produktionsmedlen och utsugning
av lönearbetare.
Basen tjänar alltså samhället i ekonomiskt avseende, överbyggnaden
tjänar samhället genom politiska, juridiska, estetiska och andra idéer
och upprättar för samhällets räkning motsvarande politiska,
juridiska och andra institutioner. Ett av Överbyggnadens särdrag är
att den inte direkt sammanhänger med produktionen, med produktivkrafterna.
Produktivkraftema bestämmer direkt samhällets bas. överbyggnaden
har endast indirekt att göra med produktionen genom ekonomin, genom basen.
Förändringar i produktivkrafternas utvecklingsnivå avspeglas
inte med en gång och inte direkt i överbyggnaden, utan först
efter förändringar i basen. Denna marxistiska tes har stor betydelse
för kampen mot alla slags vulgära teorier om att juridiska, estetiska
och andra idéer skulle uppstå direkt i produktionen, varigenom
de verkliga lagbundenhetema för överbyggnadens uppkomst, utveckling
och betydelse i samhällslivet förvanskas.
I "Marxismens och språkvetenskapens frågor" analyserar
Stalin ingående de ömsesidiga förbindelserna mellan bas och
överbyggnad. Först och främst är överbyggnaden intimt
beroende av basen och förändras i samband med förändringar
i den ekonomiska basen. Samhällets historia ger många exempel på
hur samhällets överbyggnad reorganiserats i samband med att en tidigare
ekonomisk bas avskaffats och ersatts med en ny. Just detta lagbundna samband
mellan överbyggnad och bas gör det möjligt att förstå
varför det under olika historiska epoker funnits olika politiska, juridiska,
estetiska o.a. idéer, överbyggnaden existerar förhållandevis
kort tid. Den är en produkt av en epok under vilken en given ekonomisk
bas finns till och verkar. På grund av sitt beroende av basen avskaffas
överbyggnaden i och med att den givna basen avskaffas överbyggnaden,
som växer upp på en bestämd ekonomisk bas, är emellertid
ingalunda passiv och den ekonomiska basen utgör ingalunda den enda aktiva
kraften i samhällsutvecklingen. Bland dem som förnekade överbyggnadens
aktiva roll var de ryska "ekonomisterna" och mensjevikerna, med sin
"spontani-tetsteori" och sitt förnekande av proletariatets diktatur
som en förutsättning för uppbygget av socialismen. Idén
om överbyggnadens passivitet utnyttjas likaså flitigt av reformister
och revisionister som predikar den ovetenskapliga teorin om kapitalismens fredliga
inväxande i socialism utan revolutionär kamp och utan att bourgeoisins
stat krossas. Marxist-leninister tar i beaktande överbyggnadens stora roll
- statsordningen, rättsväsendet, politiska, filosofiska o.a. idéer
- i utvecklingen och befästandet av den bas, som producerat den. Annorlunda
kan det heller inte vara: basen skapar ju sin överbyggnad för att
den ska hjälpa basen att ta form och konsolideras, överbyggnaden är
i klassamhället märkt av den härskande klassen. Den kan inte
vara passiv i förhållande till sin bas. Den kan inte förhålla
sig på samma sätt till alla klasser - i så fall skulle den
inte vara en överbyggnad. Genom att i betydande grad påverka basen
antingen bromsar eller påskyndar överbyggnaden samhällets utveckling.
Bourgeoisin utnyttjar ex. vis överbyggnaden för att bekämpa den
proletära revolutionen och bromsar därmed samhällets utveckling.
Alla den borgerliga statens medel för politisk och ideologisk indoktrinering
utnyttjas för att avtrubba massornas politiska medvetenhet och göra
dem till verktyg för imperialismens politik. Den politiska överbyggnaden
spelar följaktligen under imperialismen en högst reaktionär roll.
När proletariatet gripit makten och börjat tillämpa lagen
om produktionsförhållandenas överensstämmelse med produktivkrafternas
karaktär upphäver det borgarklassens privatägande, som
bromsar produktivkrafternas utveckling, och skapar förutsättning för
småjordbrukens samgående i socialistiska kooperativ. I stället
för privatägande får vi socialistiskt samhällsägande.
Här spelar överbyggnaden en högst revolutionär roll i samhällsutvecklingen,
i ekonomins och produktivkrafternas utveckling.
Marxismen-leninismen betraktar överbyggnaden som avhängig den ekonomiska
basen men understryker samtidigt med all kraft överbyggnadens mycket aktiva
roll i den ekonomiska basens utveckling.
Den marxist-leninistiska läran om basen och överbyggnaden utgör
en verksam vägledning i kampen för att avskaffa kapitalismen och börja
bygga kommunismen. Marxist-leninister säger att den borgerliga staten,
det borgerliga rättsväsendet bidrar till att bevara kapitalismen,
som innebär ett system baserat på utsugning. Det måste då
innebära att det inte är möjligt för det arbetande folket
att avskaffa det kapitalistiska systemet och inte möjligt att bygga socialismen
därest det inte avskaffar borgarklassens makt. Endast en socialistisk revolution,
som krossar bourgeoisins diktatur och upprättar proletariatets diktatur,
kan säkerställa övergången från kapitalism till socialism
och skapa förutsättningar för att påbörja uppbygget
av socialismen och kommunismen.