Extra (tuläggs-) mervärde - ett överskott av mervärde
som enskilda kapitalister eller kapitalistiska sammanslutningar erhåller
tack vare att de varor som produceras i deras företag har ett lägre
individuellt värde än det samhälleliga värdet. Genom att
i sina företag införa mera fulländad teknik och bättre organisera
produktionen - dvs. genom rationaliseringar som saknas i flertalet företag
inom samma bransch - uppnår kapitalisten en arbetsproduktivitet som är
högre än genomsnittsnivån i den givna branschen. Därför
blir det individuella värdet på hans varor lägre än dessa
varors samhälleliga värde. Men på marknaden kommer han ju att
sälja sina varor till ett pris som har bestämts av det samhälleliga
värdet; kapitalisten erhåller därför ett överskott
av mervärde, ett extra mervärde (det samhälleliga värdet
utgörs ju av produktionskostnader plus en genomsnittlig profit). Kapitalisten
kan erhålla detta extra mervärde ända fram till dess att samma
slags rationaliseringar genomförs även i andra företag. När
det skett i flertalet företag i samma bransch sjunker varornas samhälleliga
värde, och extra mervärdet försvinner för den första
kapitalisten. Det kan på nytt uppstå i detta eller i ett annat företag
som resultat av nya rationaliseringar. De tekniska framsteg som utlöser
denna sänkning av varornas samhälleliga värde, leder sist och
slutligen till att det relativa mervärdet
ökar. Detta extra mervärde som kapitalisterna erhåller, spelar
en väldig roll och utgör den viktigaste stimulansen för teknikens
och produktivkrafternas utveckling i det kapitalitiska samhället. Men samtidigt
begränsar mervärdelagen dessa tekniska framsteg; kapitalisten inför
ny teknik endast i det fall detta ger honom högre profiter. I sin strävan
att erhålla högsta möjliga profit söker varje kapitalist
samtidigt hemlighålla tekniska nyheter i sina företag. Allt detta
bromsar det tekniska framåtskridandet under kapitalismen.