Väsen och
företeelse - filosofiska kategorier, som återspeglar skilda sidor
av tingen, den objektiva verklighetens processer. Ett tings väsen uttrycker
det huvudsakliga, det som kännetecknar tinget, dess inre och viktigaste
sida, de djupgående processer som sker i detsamma. Tingets företeelse
är det yttre uttrycket för dess väsen, dess yttre form, i vilken
föremålet och processerna uppträder på ytan. Tingets väsen
ligger fördolt och man kan inte vinna kunskap om detsamma enbart genom
observationer. Tingets yttre former kan man direkt förnimma med hjälp
av sinnena. Men företeelsernas yttre former förvanskar ofta och ger
en oriktig föreställning om deras verkliga väsen. Sålunda
kan det ex.vis vid en enkel observation tyckas som om solen skulle kretsa runt
jorden, medan det i själva verket är så att jorden och alla
övriga planeter i vårt solsystem kretsar kring solen. Arbetarens
lön hos kapitalisten uppträder på ytan som betalning för
hela arbetarens arbete, medan det i verkligheten är så att han får
betalt endast för en del av sitt arbete; resten av hans arbete tillfaller
kapitalisten gratis i form av mervärde, som är källan till kapitalistens
profiter.
Det råder alltså en bristande överensstämmelse, en motsättning
mellan väsen och företeelse. Det åligger vetenskapen att bakom
de yttre formerna blottlägga tingets eller företeelsens väsen.
Marx, som studerade de inre lagarna för det borgerliga samhällets
ekonomi, dess väsen, påvisade att det bakom den falska skylten om
"jämlikhet" mellan kapitalister och arbetare finns en hänsynlös
utsugning av proletariatet från bourgeoisins sida och han upptäckte
mervärdet som källan till kapitalisternas rikedomar.
Kunskapsprocessen utgör en rörelse från yttre företeelser
till deras väsen, innebär att man allt mer och mer blottlägger
tingens inre väsen. I denna fråga om väsen och företeelse
står den dialektiska materialismen i skarp motsättning till agnosticismen,
som lösrycker företeelsen från dess väsen och säger
att ett tings väsen överhuvud taget inte kan uppfattas. Likadant med
den vulgära empirismen, som sätter likhetstecken mellan väsen
och företeelse. Väsen och företeelse är i själva verket
intimt sammankopplade och utgör en enhet. Genom att ingående studera
och bearbeta företeelserna lär vetenskapen känna deras väsen.
Tack vare denna kunskap kan vi bättre orientera oss i företeelserna,
skilja på oväsentligheter och väsentligheter, nödvändigt
och slumpmässigt. Utan att känna företeelsernas väsen och
lagar kan inte den praktiska verksamheten bli framgångsrik.