Slavägarsamhället


Det första klassamhället, som uppstod på ruinerna på det primitiva ursamhället med dess stamgemenskap. Det skedde som följd av att produktivkrafterna hade utvecklats, privatägande uppkommit och det kunde märkas en ekonomisk ojämlikhet. Eftersom urtidssamhällets produktionssätt fanns hos alla folk, så kan man också säga att alla länder och folk i större eller mindre grad omfattade slavtiden. Slaveriet var mycket utvecklat i Orienten - i Egypten, Assyrien, Babylon, Mesopotamien, Indien, Kina och liksom i Transkaukasien och i andra delar av världen. Antalet slavar kunde räknas i tusentals och i miljontals. I Orienten var slaveriet huvudsakligen av patriarkisk natur. Slavarna var där inte samhällets viktigaste produktivkraft. Den viktigaste produktivkraften i det antika Östern var fortfarande bönderna som var hårt sammanlänkade med byalaget och grymt utsugna av staten. Slaveriet uppnådde sin högsta utvecklingsform i det antika Grekland och det antika Rom, där slaven kom att bli samhällets viktigaste produktivkraft och där slaveriet förvandlades till slavägarsamhällets produktionssätt.

I slavägarsamhället är slavägarnas klass den härskande klass. Den sönderfaller i olika socialgrupper: mäktiga jordägare, ägare av stora verkstäder, köpmän, ockrare. Den andra huvudklassen är slavklassen. Förutom dessa två huvudklasser i slavägarsamhället fanns det också en rad mellanliggande skikt av fri befolkning: småägare, som levde på eget arbete (hantverkare och bönder), liksom också ett transproletariat som bildades av ruinerade hantverkare och bönder. Grundvalen för slavägarsamhällets produktionsförhållanden var, att slavägaren ägde både produktionsmedlen och slavarna, som slavägaren kunde sälja, köpa och t.o.m. döda. Dessa produktionsförhållanden motsvarande den nya utvecklingsnivå som produktivkrafterna hade uppnått jämfört med ursamhället. Relativt väl utvecklade var sådana näringsgrenar som boskapsskötsel , åkerbruk, hantverk, metallverktyg hade i stor omfattning börjat användas och varuproduktionen började utvecklats.

På den hårda och grymma utsugningen och våldet svarade slavarna med låg arbetsproduktivitet och förstöring av produktionsredskap. Den merprodukt som varje enskild slav frambringade var inte stor. Den totala merproduktmängden var emellertid relativt stort tack vare slavarna och deras arbete var mycket billigt. Därför kunde samhällsutvecklingen gå framåt i viss utsträckning, det kunde ske en utveckling inom vetenskap, konst och filosofi. Vissa framsteg gjordes också inom produktionstekniken, vilken emellertid var mycket låg och kom att stagnera eftersom den baserades på slaveri. De låga priserna på slavar (priset för enslav under den antika grekisk-romerska perioden var lika med priset för fyra-fem oxar och i Kina var slaven ännu billigare - för en häst kunde man köpa en slav), slavens arbete som kostade nästan ingenting, kunde inte ekonomiskt stimulera slavägarna att införa nya och mera fulländade produktionsredskap.

I och med uppkomsten av slavägarsystemet uppstod och utvecklades också staten som en tvångs- och våldsapparat, som ett maskineri för att undertrycka den utsugnas majoriteten i den utsugande minoritetens intresse. Hela slaveriets historia är historien om mycket hård klasskamp. Slaveriet var en nödvändig och progressiv etapp på det mänskliga samhällets utvecklingsväg. Det tjänade som grundval för produktivkrafternas, vetenskapens och kulturens fortsatta snabba utveckling. Men när produktivkrafterna hade uppnått en viss utvecklingsnivå, så kunde de inte utvecklas längre inom ramen för slavägarsamhällets produktionsförhållanden. I och med slavsystemet sönderfall uppnådde klasskampen sitt högsta stadium. Slavarnas uppror sammanflätades med den kamp som fördes av ruinerade bönder mot de stora jordägarna. Slavsystemets undergång i Rom påskyndades av anfall utifrån. Slavägarsamhällets utsugningsform ersattes av en annan utsugningsform - feodalismen. Slaveriet försvann dock inte helt i och med slavsamhällets produktionssätt avskaffades. Den fortsatte att existera i den ena eller andra formen såväl under feodalismen som under kapitalismen.