Lånekapital
Lånekapital
- ett penningkapital som av kapitalistenägaren för en tid lämnas
som lån till annan kapitalist för en bestämd gottgörelse
i form av ränta. Under industrikapitalets kretslopp bildas temporärt
ett fritt penningkapital. Med hjälp av kredit förvandlas dessa temporärt
fria pengar till lånekapital, som industrikapitalisterna utnyttjar för
att utvidga produktion och handel. Ett utmärkande drag för lånekapitalet
är, att det i produktionen inte används av den kapitalist som är
dess ägare. Källan till låneräntan och företagarinkomsten
är mervärdet, som kapitalisterna
erhåller genom utsugning av arbetarna. Lånekapitalets formel är
P - P' (P - pengar; P' - kapital i penningform med växande värde).
I denna formel når fetischeringen av de kapitalistiska produktionsförhållandena
sin höjdpunkt. Man kan nämligen få den föreställningen,
att källan till inkomsten är pengarna själva och inte mervärdet,
som ger ägaren möjlighet att erhålla profit utan att behöva
skaffa sig något företag. Den profit som han tillskansar sig ur
det utlånade kapitalet sönderfaller i två delar: l) ränta,
som lånekapitalisten (kreditorn) erhåller; 2) företagarinkomst,
som den fungerande kapitalisten (låntagaren) tillskansar sig. Som mellanhänder
i lånekapitalets rörelse uppträder banker. Dessa samlar och
koncentrerar å ena sidan hos sig fria penningkapital, samt lämnar
å andra sidan krediter åt olika företag och branscher, liksom
också åt den kapitalistiska staten (statslån). Krediten,
som förstärker produktionens samhälleliga karaktär, bidrar
samtidigt till en utvidgad kapitalistisk reproduktion, och därmed fördjupas
och skärps de för kapitalismen karakteristiska motsättningarna.
Lånekapitalet uttrycker direkt förhållandet mellan penningkapitalisten
och den fungerande kapitalisten.