Demokratisk centralism
Demokratisk centralism - organisationsprincipen för det kommunistiska partiet
o.a. organisationer; under socialismen också för de statliga organen och samtliga
massorganisationer. Den demokratiska centralismen utgör en dialektisk förening
av demokrati och centralism, frihet och disciplin. Den utgörs av följande: i all
verksamhet tillämpas masslinjen: från massorna till massorna; alla partiets organ
uppifrån och ner väljs av medlemmarna själva; minoriteten är underställd majoriteten;
alla partiorgan är rapportskyldiga och står till svars inför medlemmar och närmast
högre stående organ; partiets högsta organ är partikongressen, som väljer centralkommittén;
centralkommittén leder partiet mellan kongresserna; alla partiets organisationer
är därför underställda centralkommittén; ledningen på alla nivåer arbetar kollektivt;
alla medlemmar har rätt och skyldighet att delta i sin grundorganisations verksamhet;
grundorganisationerna kallas regelbundet till möten; centralkommittén inkallar
kongresser, konferenser och andra av behov påkallade rådslag enligt av kongress
fastställda stadgar; ledningen på alla nivåer har regelbundna sammanträden; kritik
och självkritik tillämpas och främjas inom hela partiet; partiet tillämpar sträng
parti disciplin; när beslut fattats är det bindande för alla partiorganisationer
och medlemmar.
Den demokratiska centralismen grundar sig på ett enhetligt partiprogram och enhetliga
stadgar, på att partiet är en frivillig sammanslutning av människor som vill kämpa
för ett kommunistiskt samhälle och på att det därför bland medlemmarna måste finnas
en subjektiv vilja till enhet på en gemensam och riktig grundval. Endast om partiet
bygger på den demokratiska centralismen och dess principer konsekvent följs i
hela partiet, får partiet den smidighet och disciplin, den enhet och handlingskraft;
den fasta organisation och kampduglighet, den bland medlemmar nödvändiga aktivitet
och initiativförmåga och den förankring bland massorna som krävs för att det ska
kunna nå sitt mål.
"Inom folkets led står demokratin i ett visst förhållande till centralismen och
friheten i ett visst förhållande till disciplinen. De utgör två varandra motsatta
sidor hos en och samma företeelse. De står i motsättning till varandra men är
samtidigt förenade med varandra och vi bör därför inte ensidigt överbetona den
ena sidan på bekostnad av den andra. Inom folket kan vi inte vara utan frihet,
men inte heller utan disciplin; vi kan inte vara utan demokrati men inte heller
utan centralism. Vår demokratiska centralism utgör en enhet av demokrati och centralism
och en enhet av frihet och disciplin. I detta system åtnjuter folket en hög grad
av demokrati och frihet, men samtidigt måste det hålla sig inom ramen för den
socialistiska disciplinen." (Mao Tsetung, Citatboken, s. 223).