Proletariatets diktatur


Proletariatets diktatur. - "Proletariatets diktatur betyder - om man översätter detta latinska, vetenskapliga, historiskt-filosofiska uttryck till ett enklare språk - följande:
I kampen för att störta kapitalets ok, under själva störtandet, i kampen för att behålla och befästa segern, under upprättandet av den nya, socialistiska samhällsordningen, under hela kampen för klassernas fullständiga avskaffande är endast en bestämd klass, nämligen industriarbetarna i städerna och i fabrikerna överhuvud taget, i stånd att leda hela de arbetandes och utsugnas massa" (Lenin, Det stora initiativet. Samlade skrifter i urval, Stockholm 1942, b. 16, s. 173-174). Proletariatets diktatur förkroppsligas i och utövas av den proletära staten. Den högsta principen för proletariatets diktatur är förbundet mellan arbetarklassen och övriga arbetande under arbetarklassens ledning. Endast i ett sådant förbund kan proletariatet nå sina mål, hela det arbetande folkets mål - avskaffandet av kapitalismen och uppbygget av kommunismen.

Stalin har på följande sätt definierat de tre viktigaste uppgifterna för proletariatets diktatur:
"l. Proletariatet utnyttjar makten för att undertrycka utsugama, för landets försvar, för att befästa förbindelserna med andra länders proletärer, för revolutionens utveckling och seger i alla länder.
2. Proletariatet utnyttjar makten till att definitivt lösrycka de arbetande och utsugna massorna från bourgeoisin, till att befästa proletariatets förbund med dessa massor, till att draga in dessa massor i det socialistiska uppbyggnadsarbetet, till proletariatets statliga ledning av dessa massor.
3. Proletariatet utnyttjar makten till att organisera socialismen, till att avskaffa klasserna och övergå till ett samhälle utan klasser, till det socialistiska samhället.
Proletariatets diktatur är sammanfattningen av alla dessa tre sidor. Ingen enda av dessa sidor kan framhävas såsom den proletära diktaturens enda utmärkande kännetecken, och omvänt, det behövs bara att ett enda av dessa kännetecken fattas, för att proletariatets diktatur skall upphöra att vara en diktatur i en situation som den kapitalistiska omgivningen skapat... Endast alla dessa tre sidor tillsammans ger oss fullt och helt begreppet proletariatets diktatur" (Till leninismens frågor, Leninismens problem, Moskva 1952, s. 176-177).

Marxism-leninismen lär att proletariatets diktatur långt ifrån är bara våld, ja inte ens huvudsakligen våld. Under inbördeskrig är diktaturens våldssida mest markant, men endast gentemot de utsugare som med våld försöker upprätthålla utsugningen. Men inte ens då är fredligt arbete inom folkhushållningen uteslutet. Under det socialistiska uppbygget är fredligt, organisatoriskt, kulturellt arbete huvudsidan, men inte heller då är det uteslutet att våld måste användas mot de tidigare utsugarklasserna. Det väsentliga i proletariatets diktatur är inte formerna för dess utövande utan dess politiska innehåll, dvs att proletariatets diktatur kan och måste utövas endast av arbetarklassen.
I Sovjetunionen var sovjeterna den statliga formen för proletariatets diktatur. Den viktigaste kraft som ger ledning och inriktning åt proletariatets diktatur är arbetarklassens politiska förtrupp, det kommunistiska partiet. I sin dagliga verksamhet stöder sig proletariatets diktatur på de arbetandes massorgani-sationer - fackföreningar, kooperativa föreningar, ungdomsorganisationer etc. Alla dessa organisationer fungerar som "hävstänger", som förbindelselänkar mellan den proletära staten och de arbetande massorna. Med hjälp av dessa organisationer utövar arbetarklassen sin statliga ledning av samhället. I Sovjetunionen har proletariatets diktatur avskaffats av den nuvarande ledningen och ersatts med "hela folkets stat".

Uppkomsten av folkdemokratier i en rad östeuropeiska och asiatiska länder efter andra världskriget skapade en ny form för proletariatets diktatur. Folkdemokratin, som uppstod under speciella historiska förhållanden präglade av nationell befrielsekamp mot fascistiska inkräktare och inhemsk reaktion, har samma mål som proletariatets diktatur: "Övergången från kapitalismen till kommunismen kan självfallet inte annat än uppvisa en oerhörd rikedom och mångfald av politiska former, men det väsentliga i dem alla kommer oundvikligen att vara detsamma: proletariatets diktatur." (Lenin, Staten och revolutionen, Valda verk II-l, s. 232).