Historisk
materialism - eller den materialistiska historieuppfattningen, den dialektiska
materialismens utsträckning till studiet av samhällslivet, dess tillämpning
på samhällslivets företeelser, på samhällsstudiet,
vetenskapen om de allmänna lagarna för samhällsutvecklingen.
Före Marx härskade en idealistisk historieuppfattning i vetenskapen.
"Precis som - framhöll Engels - Darwin upptäckte den organiska
världens utvecklingslag, så upptäckte Marx den samhälleliga
historiens utvecklingslag, - det, fram till senaste tiden under ideologiska
avlagringar dolda enkla faktum, att människor i första hand måste
äta, dricka, äga en bostad och klä sig, innan de blir i stånd
att syssla med politik, vetenskap, konst, religion osv; att, följaktligen,
produktionen av direkta materiella livsförnödenheter och därmed
varje givet steg i folkets eller epokens ekonomiska utveckling bildar den grundval,
ur vilken utvecklas statliga institutioner, rättsliga åsikter, konst
och t.o.m. religiösa föreställningar hos givna människor
och ur vilken de därför måste förklaras - och inte tvärtom,
som man gjort hittills" (Marx och Engels, Valda verk, b. 2, s. 157, ry.).
I den utveckling som sker i sätten att producera de materiella nyttig-heter,
som krävs för människans existens, ser den historiska materialismen
den huvudkraft som bestämmer människornas hela samhällsliv och
förutsättningen för övergången från den ena
samhällsordningen till den andra. Inte ett enda samhälle kan existera
om det inte producerar materiella nyttigheter. Med hjälp av arbetsverktyg
och teknik påverkar människan under produktionsprocessen naturen
och förvärvar det som krävs för att hon ska kunna leva.
Samhällets framåtskridande beror på den materiella produktionens
utveckling. Från det ögonblick då människan började
använda och framställa produktionsredskap börjar också
det mänskliga samhällets historia. Ju mer utvecklade samhällets
produktivkrafter är, desto starkare är människans makt över
naturen. I och med produktivkraftemas utveckling förändras också
den andra sidan av den materiella produktionen - produktionsförhållandena,
den sociala och ekonomiska ordningen. Nya produktionsförhållanden
som uppkommit på basis av pro-duktivkrafterna och som står i överensstämmelse
med dessa, är den viktigaste och avgörande kraft som bestämmer
produktiv-krafternas fortsatta utveckling. De samhällsekonomiska formationernas
(ursamhället, slavsamhället, feodalsamhället, det kapitalistiska
samhället, det socialistiska samhället) växling i historien innebär
hela tiden att gamla produktionsförhållanden ersatts med nya och
mera progressiva sådana. Denna växling är alltid nödvändig,
dvs. en lagbunden följd av produktivkraf temas utveckling i samhället.
Upprättandet av nya produktionsförhållanden sker vanligtvis
genom att de gamla produktionsförhållandena störtas på
revolutionär väg.
Marx* och Engels' stora förtjänst består följaktligen i
att de först och främst ägnade sig åt samhällslivets
ekonomiska lagar och de objektiva villkoren för den materiella produktionen,
som är grundvalen för människomas hela historiska verksamhet.
"Marx* historiska materialism innebar en väldig erövring för
det vetenskapliga tänkandet. Det kaos och godtycke, som hittills härskat
i åsikterna om historia och politik, ersattes nu av en beundransvärt
helgjuten och harmonisk vetenskaplig teori, vilken visade hur ur en av det samhälleliga
livets former på grund av produktivkraf temas tillväxt utvecklas
en annan högre form, t. ex. hur kapitalismens växer fram ur livegenskapen"
(Lenin, Marxismens tre källor och tre beståndsdelar. Samlade skrifter
i urval, Stockholm 1942, b. 18-19:1, s. 11).
Den historiska materialismen gjorde för alltid slut på de idealistiska
teorierna, vilka betraktar samhällets historia som en kaotisk, godtycklig
verksamhet av individer, som en följd av enskilda personligheters vilja
och önskningar. Samhällsutvecklingen bestäms, precis som naturens
utveckling, inte av människomas subjektiva önskningar, utan av objektiva
lagar som är oberoende av människomas medvetande och vilja. Människorna
kan upptäcka dessa objektiva lagar, lära känna dem, studera dem,
ta hänsyn till dem och utnyttja dem för sina intressen, begränsa
en lags verkningar och ge en annan fritt spelrum, men de kan aldrig förändra,
upphäva eller skapa dessa lagar utan att samtidigt förändra,
upphäva eller skapa de förhållanden, som bestäms av dessa
lagar. Den historiska materialismens stora betydelse består just däri,
att den upptäckte och teoretiskt bevisade samhällsutvecklingens lagar
och därmed beväpnade proletariatet och dess parti med kunskap om vägar
och medel för samhällets revolutionära omvandling. Lenin framhåller
att den materialistiska historieuppfattningen satte individers handlingar i
samband med klassers handlingar och slog fast att det är kampen mellan
klasserna som bestämmer samhällsutvecklingen.
Upptäckten av det faktum, att den materiella produktionen utgör grundvalen
för samhällets hela liv och utveckling gjorde det möjligt att
förstå de arbetande massornas stora skaparroll i historien. Därmed
kunde bevisas, att samhällsutvecklingens historia är historien om
själva producenterna av materiella nyttig-heter, historien om de arbetande
massorna, som är huvudkraften i produktionsprocessen och som producerar
de materiella nyttigheter som krävs för att samhället ska kunna
existera.
Beroende på vilket produktionssätt som råder i samhället,
hur samhällets materiella verklighet är, utformas och bestäms
också hela samhällssystemets karaktär; de politiska institutionerna,
människors tänkesätt, deras idéer, åsikter, teorier.
Det är det samhälleliga varat som bestämmer det samhälleliga
medvetandet. Man kan inte riktigt förstå de politiska institutionernas,
idéernas och teoriernas verkliga innebörd, om man glömmer den
materiella grundvalen för deras härkomst - samhällets ekonomiska
system. Man kan inte förstå varför det under en epok uppstår
vissa institutioner och idéer och under en annan epok andra, om man utgår
från dessa själva i stället för att utgå från
den ekonomiska basen (se Bas och överbyggnad).
Det samhälleliga medvetandet - politiska, rättsliga, konstnärliga
åsikter, filosofi, religion och andra ideologiska former - är beroende
av de rådande produktionsförhållandena mellan människor
och förändras i och med att den ekonomiska basen, det ekonomiska systemet
förändras. När den historiska materialismen förklarar de
politiska institutionernas, idéernas och teoriernas uppkomst och beroende
av basen, så förnekar den inte alls deras synnerligen stora betydelse
i samhällslivet. Till skillnad från den ekonomiska materialismen,
som förklarar idéns roll vara lika med noll, understryker den historiska
materialismen deras väldiga roll. När de samhälleliga och politiska
institutionerna och idéerna väl uppkommit så blir de själva
en kraft som påverkar de förhållanden som födde dem. De
kan antingen bromsa samhällsutvecklingen såsom reaktionära krafter,
vilka tjänar utlovade skikt och klasser i samhället, eller föra
utvecklingen framåt och tjäna de progressiva, revolutionära
klasserna.
Tack vare den historiska materialismen har samhällsvetenskapen blivit en
lika exakt vetenskap som ex.vis biologin. För det kommunistiska partiet
är den historiska materialismen av största betydelse. För att
inte göra fel i politiken, måste proletariatets parti i sin verksamhet
utgå inte från abstrakta "principer för mänskligt
förnuft", utan från konkreta villkor för det materiella
samhällslivet, från det reella behovet av att det materiella samhällslivet
måste utvecklas.
Den historiska materialismens väsen har formulerats av Marx i förordet
till verket Till kritiken av den politiska ekonomin:
"I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna
i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden,
produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utveckling
av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden
bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken
en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av
bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets
produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska
och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människomas
medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga
vara som bestämmer deras medvetande. På ett visst stadium av sin
utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning
till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara
är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden,
inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha
varit utvecklingsformer för produktivkraftema förvandlas dessa förhållanden
till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social
revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår
hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning.
Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt
skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna,
vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska,
religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former,
i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den.
Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om
sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok
efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande
ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan
de samhälleliga produktivkraftema och produktionsförhållandena.
En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter
utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre
produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras
materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte.
Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana
uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt
visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella
betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller
åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande" (Arbetarkulturs
förlag, Stockholm 1955, s. 9-10).
Den av Marx och Engels skapade teorin för den historiska materialismen
har vidareutvecklats och berikats av Lenin, Stalin och Mao Tse-tung på
basis av en analys av de nya betingelserna för samhällsutvecklingen
i imperialismens och de proletära revolutionernas epok, i det socialistiska
uppbygget, i den era "... i vilken imperialismen går mot sitt fullständiga
sammanbrott och socialismen rycker fram till en världsomfattande seger"
(Lin Piao, Förord till Citat ur ordförande Mao Tse-tungs verk. s.
l).