Proletär internationalism


Proletär internationalism - ideologin för internationell solidaritet mellan all världens proletärer och arbetande, en av de kommunistiska partiernas grundläggande principer. I motsats till den borgerliga nationalismen, som vill splittra nationerna och hetsar den ena nationen mot den andra, sammansluter den proletära internationalismen världens arbetare i kamp för demokrati och socialism.
Den proletära internationalismens idé framfördes för första gången av Marx och Engels i Kommunistiska manifestet, där de påvisade att proletariatet i alla länder har samma intressen i sin kamp för befrielse från kapitalismen. Arbetarklassen i varje land kämpar för social frigörelse, för att störta bourgeoisins makt och upprätta proletariatets diktatur. Men den givna nationens arbetarklass kan inte betrakta sin kamp isolerat från den kamp som förs av proletariatet i andra länder, ty dess fiende är inte bara det egna landets bourgeoisi utan borgarklassen i alla länder. Därför har arbetarna och hela det arbetande folkets gemensamma grundläggande intressen i kampen mot en gemensam fiende. Med parollen "Proletärer i alla länder, förena er!" uttryckte Marx och Engels den proletära internationalismens betydelse.

Den proletära internationalismen betyder ingalunda att arbetarklassen ställer sig likgiltig till sin nations, sitt hemlands öde - som borgerliga och reformistiska ideologer vill påstå. Den proletära internationalismen utgör en harmonisk förening av verklig kärlek till hemlandet, en önskan att se det fritt från klassförtryck och nationellt förtryck, samt stöd åt det arbetande folket i alla länder i dess kamp för frihet, demokrati och socialism. Den proletära internationalismen står helt främmande för tanken att ringakta någon nation, stor eller liten. Först arbetarklassens socialistiska revolution kan befria folken från nationellt förtryck och nationell fiendskap, och skapa nya, vänskapliga förhållanden mellan alla nationer och folk. "I samma grad som den ena individens exploatering av den andra upphäves, i samma grad upp-häves den ena nationens exploatering av den andra.

Med klassmotsättningarna inom nationerna faller den fientliga ställningen mellan nationerna." (Marx-Engels: Kommunistiska manifestet).
Redan under den förmonopolitiska kapitalismen formades och utvecklades solidariteten mellan proletärerna i alla länder i kampen mot den gemensamma fienden, bourgeoisin. Under imperialismen har denna front blivit än mycket bredare. Det internationella proletariatets kamp för socialism sammansmälter med de förtryckta folkens kamp för nationell befrielse. Den proletära solidaritetens idé, idén om solidaritet mellan alla av imperialismen förtryckta folk, omfattar hundratals miljoner människor och har förvandlats till en mäktig kraft i kampen för det arbetande folkets befrielse. I denna kamp ställs parollen "Arbetare och undertryckta i alla länder, förena er!".

Det marxist-leninistiska partiets organisation och hela dess verksamhet genomsyras av den proletära internationalismens principer. Partiet för alltid en oförsonlig kamp mot nationalister inom arbetarrörelsen, nationalister som vill splittra arbetare av olika nationalitet, hetsa dem mot varandra och därmed hjälpa borgarklassen att söka krossa dem en i taget. "Den som vill tjäna proletariatet måste förena alla nationers arbetare och orubbligt bekämpa borgerlig nationalism, såväl 'sin' som främmande" (Lenin, Kritiska anmärkningar om den nationella frågan, Skrifter b. 20, s. 9, ry.).