Humanism
- ett system av åsikter, som kännetecknas av mänsklighet, omsorg
om människans välfärd, respekt för den mänskliga värdigheten.
Humanismen uppkom i Västeuropa på 130Q-._ 1500-talen som en samhälls-
och litterär rörelse, som riktade sig mot den feodala-kyrkliga ideologin,
till försvar för personliga fri- och rättigheter. Humanismen
var en ideologi för en relativt snäv krets bildade människor
och avspeglade den uppåtstigande bourgeoisins kamp för frihet från
feodalismens sociala och andliga fjättrar. Den borgerliga humanismen, vars
vagga stod i Italien, fick sin största spridning i de franska materialisternas
läror på 1700-talet. Den av de borgerliga humanisterna proklamerade
parollen "Frihet, jämlikhet och broderskap" var dock begränsad
till försvar av borgerliga fri- och rättigheter och i sista hand bourgeoisins
egendomsförhållanden, dvs rätten att utsuga det arbetande folket.
Efter det att bourgeoisin hade kommit till makten, och särskilt efter det
att proletariatet trädde in på den historiska arenan, har den borgerliga
humanismen degenererat. Begreppet "humanism" fick ett nytt socialt
innehåll i de utopiska socialisternas verk (se Utopisk
socialism). De utopiska socialisterna uppfattade humanismen som en strävan
att avskaffa utsugningen och förtrycket och som en harmonisk utveckling
av människans personlighet. Dessa tänkare hade emellertid inget begrepp
om historiens objektiva lagar och ignorerade klasskampens roll i samhället,
vilket gjorde deras humanism inte bara ytterst begränsad, utan också
kontemplativ och passiv. Under proletariatets kamp mot kapitalismens utsugning
och förtryck, och i och med att socialismen blev en vetenskap, föddes
en ny humanism, den proletära, socialistiska humanismen, vars mål
är att fullständigt frigöra alla folk och nationer från
socialt och nationellt förtryck, befria det arbetande folket från
utsugning och erövra verklig frihet för alla arbetande och skapa reella
förutsättningar för en verkligt fri och allsidig utveckling av
varje människas personlighet. Detta kan ske först sedan kapitalismen
har störtats, proletariatets diktatur upprättats och folken påbörjar
uppbygget av socialismen. Humanismen har alltså klasskaraktär; för
kapitalisterna är det humanism att fritt kunna fortsätta utsugningen
och förtrycket av det arbetande folket, för arbetarklassen och alla
arbetande är det humanism att avskaffa kapitalismen. Samhälleligt
ägande av produktionsmedel och redskap och avskaffandet av utsugningen
skapar obegränsade möjligheter för det arbetande folket att utveckla
sina fysiska och andliga talanger.