Socialistisk
industrialisering - en planmässig utveckling av tungindustrin (bränsle,
metall- och verkstadsindustri osv.) på grundval av socialistiska egendomsförhållanden.
Den socialistiska industrialiseringen dikteras av nödvändigheten att
få till stånd en ekonomisk bas för socialismen och en ständig
ökning av det samhälleliga arbetets produktivitet. Socialistisk industrialisering
innebär en sådan utveckling av storindustrin och i främsta rummet
tungindustrin, som gör det möjligt att reorganisera hela folkhushållningen
på basis av avancerad maskinell teknik, som säkerställer den
socialistiska hushållningens seger över den kapitalistiska och småvaruproduktionen,
som säkerställer landets tekniska och ekonomiska oberoende av den
kapitalistiska omvärlden, samt ger landet möjlighet till ett starkt
försvar.
Till skillnad från kapitalistisk industrialisering, som åtföljs
av ökad utsugning och utarmning av det arbetande folket, samt av växande
klassmotsättningar och klasskamp, skapar den socialistiska industrialiseringen
betingelser för att övervinna motsättningarna i ekonomin under
övergången från kapitalism till socialism, betingelser för
utsugningens avskaffande, för en höjning av det arbetande folkets
levnadsstandard och kulturella nivå. Den socialistiska industrialiseringen
leder, tack vare en riktig lokaliseringspolitik, till uppkomsten av en mängd
nya industricentra och -distrikt. Den leder till att arbetarklassen snabbt ökar
i antal, vilket i sin tur stärker grundvalen för arbetarklassens stat,
proletariatets diktatur. Den stora maskinindustrins utveckling gör det
möjligt att skapa nya produktivkrafter inom jordbruket i form av avancerad
maskinell teknik, att omforma jordbruket på socialistisk grundval genom
att småjordbruken på frivillig väg går samman i kooperativer.
Den socialistiska industrialiseringen sker i snabbt tempo. Tack vare att socialistisk
äganderätt till produktionsmedlen är helt dominerande, kan man
starta den industriella utvecklingen med tungindustrin, och inte med lättindustrin
som fallet var i de kapitalistiska länderna. Det socialistiska hushållningssystemet
gör det möjligt att maximalt mobilisera alla inre resurser och inrikta
dem på en snabb utveckling av i första hand tungindustrin. De viktigaste
källorna för att få medel till den socialistiska industrialiseringen
är inkomsterna från den nationaliserade industrin, ackumulationen
inom jordbruket, utrikeshandeln, inrikeshandeln och banksystemet.