Expropriation - tillägna sig egendom. Expropriation genomförs av privatpersoner
eller staten för en bestämd klass' eller för hela samhällets
intressen, genom våld eller med ekonomiska medel. Under den ursprungliga
kapitalackumulationen genomfördes från de stora jordägarnas,
ockrarnas, handelskapitalets och statens sida en massomfattande expropriation
av små-bondehushåll. Under de borgerliga revolutionernas epok exproprierades
kyrkans och godsägarnas jord och egendom i bour-geoisins intresse. Den
kapitalistiska reproduktionsprocessen utgör en systematisk expropriation
av arbetarnas merarbete, liksom ruinering och expropriation av små varuproducenter.
Under imperialismen skärps denna process och kommer att gälla även
allt fler små- och mellanstora kapitalister. En betydande roll vid expropriationen
av de små- och mellanstora kapitalisterna - som står utanför
monopolen - spelar under den statsmonopolistiska
kapitalismen de åtgärder som den borgerliga staten vidtar
i monopolens intresse (ex.vis att man berövar småkapitalisterna råvaror,
avsättningsmarknader, fördyrar krediterna, tvångsnedlägger
små och mellanstora företag, lämnar den överväldigande
delen av krigsbestälmingarna till stormonopolen, begränsar utförseln
etc.). "Produktionsmedlen centraliseras och arbetets samhälleliga
karaktär utvecklas, tills produktionsprocessen inte längre rymmes
innanför det kapitalistiska skalet. Detta spränges. Den kapitalistiska
äganderättens timme slår. Expropriatörerna blir själva
exproprierade" (Marx, Kapitalet, Första boken, Uddevalla 1969, s.
670-671).
I den socialistiska revolutionen exproprierar proletariatet kapitalisternas och godsägarnas egendom och förvandlar denna till samhällelig egendom. De små varuproducenternas egendom exproprieras inte utan förenas i stället i frivilliga kooperativ med materiellt och finansiellt bistånd från den socialistiska staten.