Depression
Depression
- den fas i den kapitalistiska cykeln, som inträder direkt efter krisfasen.
Den kännetecknas av att industriproduktionen stagnerar, att produktion och
byggnation ligger långt under högkonjunkturen före krisen, att
en betydande del av grundkapitalet står stilla, att arbetslösheten
är stor, varupriserna låga, handeln går trögt, att kreditutbudet
är mycket större än efterfrågan och att utlåningsräntan
är låg. Under depressionsfasen skapas betingelser för en senare
återhämtning och uppsving. Osålda varulager förstörs
delvis och utförsäljs delvis. De låga varupriserna uppmuntrar
kapitalisterna att inskränka produktionsöverskottet genom att sänka
löner och öka produktiviteten och arbetsintensiteten. I samma syfte
reorganiserar de sina företag med ny maskinell utrustning, förnyar grundkapitalet,
vilket ger ökad produktion i de branscher där man tillverkar utrustning.
Dessa branschers utveckling ökar i sin tur efterfrågan på metall,
bränsle, elkraft, vilket vidgar den krets av branscher där produktionen
stiger. En del av de arbetslösa dras då åter in i produktion,
vilket ökar efterfrågan på konsumtionsvaror och ger ökad
produktion i dessa branscher. Så sker övergången från depression
till återhämtning. Bördorna har folket fått bära, medan
kapitalisterna kunnat förnya sitt kapital under depressionen och nu blir
i stånd att ännu effektivare utsuga sina arbetare.