Språng
- ett avbrott i en succesiv anhopning av kvantitativa förändringar
i utvecklingen, ett övergångsmoment från ett gammalt kvalitativt
tillstånd till ett nytt som resultat av en anhopning av obetydande och
dolda kvantitativa förändringar. Metafysikerna förnekar lagbundenheten
av språngartade övergångar från ett kvalitativt tillstånd
till ett annat och anser att utvecklingen alltid skulle vara evolutionär,
kvantitativ, utan att kvantitativa förändringar övergår
i kvalitativa, utan språng. Men naturens och samhällets utveckling
tillbakavisar metafysikernas teorier. I själva verket utgör varje
övergång från en kvalitet till en annan ett språng. Såväl
den organiska som oorganiska naturens utveckling bevisar, att språng utgör
lagbundna etapper i varje process av övergång från ett gammalt
kvalitativt tillstånd till ett nytt sådant. Samhällets utvecklingshistoria,
växlingen mellan olika samhällsformationer, bekräftar likaledes
den marxistiska dialektikens lära om sprången. De successiva kvantitativa
förändringar som äger rum i kapitalismens inre, banar sålunda
väg för en genomgripande, kvalitativ förändring av den sociala
strukturen, en språngartad övergång från kapitalism till
socialism, som förverkligas i en socialistisk revolution.
Reaktionärer, opportunister, reformister och revisionister är av fruktan
för revolutioner bestämda motståndare till ett erkännande
av lagen om språng i utvecklingen. För praktisk revolutionär
kamp har emellertid tesen om språng den allra största betydelse.
"Om övergången från långsamma kvantitativa förändringar
till snabba och plötsliga kvalitativa förändringar är en
utvecklingslag, så är det klart att de revolutionära omstörtningar,
som utföres av de förtryckta klasserna, är en fullständigt
naturlig och oundviklig företeelse" (Stalin, Om den dialektiska och
historiska materialismen, Leninismens problem, Moskva 1952, s. 826). För
att kapitalismen ska kunna störtas och socialismen kunna segra måste
man, följaktligen, vara en proletär revolutionär, och inte reformist
eller revisionist.
I samhällen som är splittrade i fientliga klasser karakteriseras övergången
från ett samhällssystem till ett annat (sprången) av politiska
revolutioner, av revolutionära utbrott: "En revolution är inte
som en middagsbjudning, eller som att skriva en essä, måla en tavla
eller brodera; den kan inte vara så förfinad, så lugn och behaglig,
så måttlig, snäll, artig, återhållsam och storsint.
En revolution är ett uppror, en våldsakt varigenom en klass störtar
en annan" (Mao Tsetung, Citatboken, s. 16). Politiska revolutioner är
oundvikliga för varje samhälle där utsugarklasser sitter vid
makten. Under socialismen, när det arbetande folket har makten, behöver
inte den språngartade utvecklingen ta formen av revolutionära utbrott.
Men den språngartade utvecklingen finns kvar. Sålunda innehar ex.vis
folkkommunerna ett stort språng i Folkrepubliken Kina. Övergången
från socialism till kommunism kommer givetvis att innebära ett gigantiskt
språng i produktivkrafternas utveckling. (se även Kvantitativa
förändringars övergång i kvalitativa).