Ekonomiska lagar


Ekonomiska lagar - lagar som återspeglar de mest allmänna grundläggande sambanden, de nödvändigaste orsakssammanhangen i de ekonomiska processerna under samhällsutvecklingen. Ekonomiska lagar utgör lagar för produktionssättets utveckling och bestämmer produktionen och fördelningen av materiella nyttigheter. De ekonomiska lagarna är objektiva, de uttrycker det inre sambandet i processerna helt oavsett människors medvetande och vilja, de uppstår och verkar under bestämda ekonomiska betingelser och förändras eller förlorar sin kraft med förändringar i de ekonomiska betingelserna. Människor kan upptäcka och vinna kunskap om dessa lagar, räkna med dem i sin praktiska verksamhet, men de kan aldrig skapa, omvandla eller upphäva dem utan att samtidigt skapa, omvandla eller upphäva de förhållanden som de ekonomiska lagarna bestämmer. Men när människor lärt känna och behärska de ekonomiska lagarna, så kan de tillämpa och bruka dem för sina intressen. Det finns ekonomiska lagar som gäller för alla samhällsformationer, ex.vis lagen om produktionsförhållandenas överensstämmelse med produktivkrafternas karaktär. Det finns också specifika ekonomiska lagar som bara gäller för ett visst produktionssätt, ex.vis lagen om planmässig, proportionell utveckling av folkhushållningen under socialismen. Det finns även sådana lagar, som ex.vis värdelagen, vilka gäller för flera samhällsformationer. Avgörande bland de ekonomiska lagarna är den ekonomiska grundlagen (se Kapitalismens ekonomiska grundlag). Den ekonomiska grundlagen uttrycker de mest grundläggande sidorna hos ett givet produktionssätt och bestämmer huvudlinjen för samhällets utveckling. Kännetecknande för de ekonomiska lagarna är att flertalet av dem är av historiskt övergående natur. De ekonomiska lagarna skiljer sig från naturlagarna. Upptäckten och tillämpningen av nya lagar för samhällsutvecklingen hänger direkt samman med människornas verksamhet. Ifall deras handlingar strider mot de konservativa samhällskrafternas intressen, så framkallar detta motstånd från de gamla, utlevade samhällsklassernas sida. Samtidigt som ägandeförhållandena till produktionsmedlen förändras och ett slags produktionsförhållanden ersätts med andra, så förlorar de gamla ekonomiska lagarna sin kraft och det uppstår nya lagar. I de försocialistiska samhällsformationerna har människorna ytterst begränsade möjligheter att räkna med och tillämpa de ekonomiska lagarna, eftersom det råder privatäganderätt till produktionsmedlen och därav följande spontanism och anarki i den samhälleliga produktionen. I de klassantagonistiska samhällena (slavägarsamhället, feodalismen, kapitalismen) är människorna maktlösa när det gäller att kontrollera de samhälleliga konsekvenserna av sina handlingar. Ett systematiskt och medvetet bruk av de ekonomiska lagarna för hela samhällets bästa kan börja först under socialismen, som kännetecknas av en planmässig organisering av den samhälleliga produktionen och som har till uppgift att i växande grad tillgodose hela samhällets och varje samhällsmedborgares behov.