Produktionsförhållanden
- de förhållanden som upprättas mellan människor i den
samhälleliga produktionsprocessen, i produktionen av materiella nyttigheter.
Materiella nyttigheter produceras inte enskilt, i isolering, utan människorna
gör det tillsammans och inträder då i bestämda förbindelser
för denna gemensamma verksamhet och för ömsesidigt utbyte av
produkterna av denna verksamhet. Produktionen är alltid och under alla
förhållanden en samhällelig produktion. Produktionsförhållandenas
karaktär bestäms först och främst av varuproducenternas
förhållande till produktionsmedlen.
Produktionsförhållandenas tillstånd besvarar frågan:
vem äger och förfogar över tillgängliga produktionsmedel?
Äger hela samhället dem, eller är det enskilda personer, grupper
och klasser som äger dem och utnyttjar dem för att utsuga andra personer,
grupper och klasser? I sin uppsats Socialismens ekonomiska problem i SSRU påvisar
Stalin, att man till produktionsförhållanden måste räkna:
". . . a) formerna för ägandet av produktionsmedlen; b) de olika
sociala gruppernas härav framgående ställning i produktionen
och deras inbördes förhållande eller, som Marx säger, det
sätt på vilket de 'ömsesidigt utbyter sin verksamhet'; c) de
av dem helt och hållet beroende formerna för produkternas fördelning"
(Moskva 1953, s. 71). Beroende på konkreta historiska betingelser kan
produktionsförhållandena vara av olika natur. Produktionsförhållandena
kan vara förhållanden av samarbete och ömsesidig hjälp
mellan från utsugning befriade människor. Sådana är produktionsförhållandena
under socialismen. De kan också vara förhållanden av herravälde
och underkastelse. Sådana är produktionsförhållandena
i alla försocialistiska klassamhällen. Slutligen kan det också
vara fråga om övergångsförhållanden från en
form av produktionsförhållanden till en annan.
Förändringar i människornas produktionsförhållanden
sker beroende på produktivkrafternas
utveckling och förändringar i desamma. Men, samtidigt som produktionsförhållandena
utvecklas i beroende av produktivkrafterna, så påverkar de förra
i hög grad de senares utveckling, påskyndar eller bromsar deras utveckling.
Produktionsförhållandena kan inte i längden bli efter produktivkrafternas
tillväxt, eftersom produktivkrafterna kan utvecklas i full utsträckning
endast i dem motsvarande produktionsförhållanden. Den privatkapitalistiska
äganderätten till produktionsmedlen står i det moderna borgerliga
samhället i oförsonlig motsättning till produktionsprocessens
samhälleliga karaktär. Kapitalismens produktionsförhållanden
bromsar produktivkrafternas utveckling i det borgerliga samhället. Denna
motsättning mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden
under kapitalismen utgör den ekonomiska grundvalen för en socialistisk
revolution. Produktivkrafterna kan få en fortsatt snabb utveckling endast
ifall de föråldrade produktionsförhållandena avskaffas
och ersätts med nya produktionsförhållanden som står i
samklang med produktivkrafternas karaktär. Nya produktionsförhållanden,
vilka befinner sig i överensstämmelse med produktivkrafternas karaktär
är den viktigaste och avgörande kraften för produktionens utveckling.
Men inte heller nya produktionsförhållanden kan förbli evigt
nya, utan förvandlas på ett visst stadium av sin utveckling från
att ha varit drivkraft till att bli broms för produktivkrafternas utveckling.
Det betyder, att produktionsförhållandena även under socialismen
helt lagbundet blir efter de framstormande produktivkrafterna, och det uppstår
motsättningar mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden.
Men eftersom det är det socialistiska samhället som äger produktionsmedlen,
så behöver dessa motsättningar inte bli antagonistiska (jfr
Motsättningar). Därför kan det kommunistiska partiet och den
socialistiska staten snabbt gripa in, mobilisera folket och lösa dessa
motsättningar genom att vidta åtgärder för att uppnå
full överensstämmelse mellan produktionsförhållanden och
produktivkrafter.