Religion

Religion - en förvrängd, inbillad återspegling i människors medvetande av natur - och samhällskrafter som härskar över dem i utsugarsamhället, "… en art av andligt förtryck, som överallt och allestädes vilar över folkmassorna, som är nedtryckta av ständigt arbete åt andra, av nöd och ensamhet ." (Lenin, Skrifter, b.10, s. 65, ry.).
Varje religions grunddrag är tron på och tillbedjan av övernaturliga krafter, som styr världen. Religion har samma drag och kunskapsteoretiska rötter som den filosofiska idealismen: begreppens personifikation och förandligande.
Den filosofiska idealismen är en form för religionens försvar.

Den religösa tron, dess kult och inrättningar (kyrkor osv.) är ingenting evigt utan de har uppkommit och existerar under bestämda historiska betingelser. Under en relativt lång period av mänsklighetens historia hade människan ingen som helst religion. Den religösa trons uppkomst i ursamhället blev möjlig i och med tänkandets och artikulerade språkets utveckling. Religionen uppstod som en avspegling av urtidsmänniskans hjälplöshet inför de skrämmande och för hennes obegripliga naturföreteelserna. Denna hjälplöshet uppammade i urtidsmänniskornas medvetande tankar om att det i den omgivande världen måste finnas skärskilda, övernaturliga väsen i stånd att bringa henne välsignelse eller olycka. Efter att först ha personifierat föremål i naturen och skänkt dem övernaturliga egenskaper, försökte urtidsmänniskan påverka dem med besvärjelser, magi och riter. Magiska inslag finns i moderna religioner. Denna avgudadyrkan avlöstes så småningom av Gud, av att man började tillbedja ett enda övernaturligt väsen. Detta skedde i och med att det uppkom privategendomar, klasser och stater. Gud, Sonen och änglarna runt omkring dem är en exakt kopia av ett jordiskt kungahov. Gud och religionen blev för de härskande klasserna ett verktyg att hålla nere det arbetande folket. Religionen har djupa klassrötter. Det arbetande folket maktlöshet i utsugarsamhället med dess spontana utvecklings processer ger en god grogrund för tron på under, tron på ett bättre liv "bortom detta". "Det sociala trycket på de arbetande massorna, dess skenbart fullkomliga hjälplöshet inför kapitalismens blinda krafter, som dagligen och slutligen tillfogar den vanlige arbetaren tusenfalt fler av de hemskaste umbärande, de råaste lidanden, än hela raden av övergående händelser sådana som krig, jordbävningar etc. - där har vi den moderna religionens djupaste rötter." (Lenin, a.a. b. 15, s. 374-375).

I svartrockarens och frimicklars sagor om Gud, paradiset och himmelriket söker människorna en räddning undan de umbäranden och lidanden som utsugarsamhället utsätter dem för.

Såsom en beståndsdel i samhällets överbyggnad spelar religionen en aktiv roll för att konsolidera samhällets ekonomiska bas som också gett upphov till religionen, för att stärka den samhällsordning som grundar sig på människors utsugning och slaveri. Religionen har i alla tider spelat en reaktionär roll. Det har skett och sker genom att den förstärka människors hjälplöshet inför naturen; genom att den alltid varit och är ett verktyg för att förtrycka det arbetande folket. Idag är religionen i de kapitalistiska länderna ett vapen för den imperialistiska bourgeoisien i dess kamp mot demokratin och socialismens krafter. Genom att propagera underdånighet och försoning, och förkasta kampen för en omdaning av världen och socialismen och i stället utlova människorna en belöning bortom graven, "i livet efter detta", bidrar religionen till att stärka bourgeoisiens makt och herravälde. Marx framhöll att religion är opium för folket. Genom att intala människorna att allt som sker i naturen och i samhället sker enligt Guds vilja; genom att förneka natur och samhällsföreteelsernas lagbundenhet; genom att förneka människans förmåga att fatta och förändra den omgivande världen hindrar religionen människan att vinna kunskap om naturens och samhällets lagar och att utnyttja dem i samhällets intresse. Religion har varit och är allt framåtskridande och all vetenskaps fiende.

Socialismen och kommunismen upphäver de materiella betingelser som ger näring åt den religösa tron, upphäver dem genom att upphäva utsugningen. Men det går inte att i ett enda slag förinta de religösa fördomar i människans medvetande. De materiella betingelser för religionens försvinnande utvecklas fortfarande än medvetandet. Även efter det kapitalismen har avskaffats kommer därför religösa fördomar att för en tid behålla sitt grepp över en del människor. De kan bara övervinnas stegvis genom att det arbetande folket i växande grad dras med i det socialistiska uppbygget och genom och genom kommunistisk fostran. Det socialistiska samhället går därför aktivt in i kampen för att övervinna de religösa fördomarna. Det sker bl.a. genom att skilja kyrkan från staten och skolan från kyrkan. Man kan t.o.m. hävda att tron först under socialismen verkligen blir en privat angelägenhet. Det kommunistiska partiet, som är arbetarklassens förtrupp och som kämpar för det arbetande folkets befrielse från varje slag av förtryck, kan dock inte förhålla sig neutralt till religionen, som ju är ett andligt förtryck. Partiet hjälper tvärtom folket med att befria sig själva från religös vidskepelse och att i stället tillägna sig en vetenskaplig världsåskding.