Produktion
- den process i vilken man skapar de materiella nyttigheter som krävs för
att samhället ska kunna existera. Produktionsprocessen, som är en
ändamålsenlig verksamhet från människornas sida, inriktar
sig på att bearbeta naturens råämnen så att de kan användas
för människans behov; detta sker genom att man förändrar
deras form. Detta är en evig och naturlig förutsättning för
mänskligt liv. I produktionsprocessen påverkar människorna varandra
och sammansluter sig på ett bestämt sätt för gemensam handling.
Endast genom samhälleliga förbindelser och förhållanden
mellan människor existerar deras förhållande till naturen, kan
produktion äga rum. Produktionen är därför alltid och under
alla förhållanden en samhällelig produktion. Den samhälleliga
produktionen har två sidor: produktiv
krafter, som uttrycker samhällets förhållande till naturkrafterna
- i kamp mot vilka det skaffar fram de materiella nyttigheterna;
och produktionsförhållanden,
dvs. människornas inbördes förhållande under produktionsprocessen.
"Endast om båda sidorna av produktionen är förhanden har
vi en samhällelig produktion, likgiltigt om det gäller det socialistiska
systemet eller andra samhällsformationer" (Stalin, Socialismens ekonomiska
problem i SSRU, Moskva 1953, s. 61). Enheten mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden
utgör produktionssättet,
som är huvudkraften i samhällsutvecklingen och som bestämmer
varje givet samhällssystems karaktär.
Produktionen har tre utmärkande drag. Det första är, att produktionen
alltid befinner sig i ett tillstånd av förändring och utveckling.
I och med att produktionssättet förändras så sker det också
en förändring av hela samhällssystemet, av samhälleliga
idéer, politiska, juridiska och andra institutioner, en omvandling av
hela samhällsstrukturen. Produktionens andra utmärkande drag är,
att dess utveckling och förändringarna i densamma alltid börjar
med produktivkraf temas utveckling och förändringar i desamma, och
framför allt produktionsredskapens utveckling. De ekonomiska epokerna,
skrev Marx, skiljer sig inte från varandra i vad som produceras, utan
hur man producerar, med vilka arbetsmedel det sker. I överensstämmelse
med produktiv-krafternas utveckling, utvecklas också produktionsförhållandena.
Framåtskridandet i det mänskliga samhället bestämms alltså
av den objektiva ekonomiska lagen om produktionsförhållandenas överensstämmelse
med produktivkrafternas karaktär.
Det tredje för produktionen utmärkandet draget är, att uppkomsten
av nya produktivkrafter och dem motsvarande produktionsförhållanden
inte sker avskilt från det gamla samhällssystemet, inte efter det
att detta har avskaffats, utan i det gamla systemets sköte.
Den samhälleliga produktionen består av två stora underavdelningar:
I - produktion av produktionsmedel (maskiner, byggnader, råvaror etc.)
och II - produktion av konsumtionsvaror (artiklar för personlig konsumtion).
Produktionen indelas i olika specialiserade branscher (grenar), vars summa utgör
landets folkhushållning. Produktionsprocessen, som måste ses i ständig
omvandling och förnyelse, är samtidigt en process av reproduktion.
Kännetecknande för den utvecklade reproduktionen är, att tungindustrin
växer snabbare än lättindustrin. Detta är en lag såväl
för kapitalismen som socialismen. Det är endast resultaten av dess
verkningar som är olika: under kapitalismen leder den till att en liten
grupp kapitalister berikar sig medan proletariatet utarmas, till ökad arbetslöshet
osv.; under socialismen leder lagens verkningar till en snabb tillväxt
inom hela folkhushållningen och på basis därav en snabb förbättring
av folkets materiella och andliga livsvillkor.
I motsats till den kapitalistiska produktionen, vars mål är jakt
på maximalt mervärde och högsta
möjliga profiter genom utsugning av det arbetande folket, är syftet
med den socialistiska produktionen att allsidigt tillgodose det arbetande folkets
och hela det socialistiska samhällets materiella och andliga behov. Medan
den kapitalistiska produktionen utvecklas enligt konkurrensens och anarkins
lagar, och produktionens själva utveckling periodiskt avbryts av ekonomiska
kriser följda av kronisk arbetslöshet och underutnyttjande av produktionsapparaten
och ökad utarmning av det arbetande folket, säkerställer socialismen
en oavbruten och planmässig snabb utveckling för hela den samhälleliga
produktionen.