Marxistisk dialektisk metod


Marxistisk dialektisk metod - den enda vetenskapliga kunskapsmetoden. Den skapades av Marx och Engels och har under nya historiska betingelser vidareutvecklats av Lenin, Stalin och Mao Tsetung. Det är vetenskapen om de mest allmängiltiga lagarna för naturens, samhällets och tänkandets utveckling. Den marxistiska dialektiska metoden utgör en beståndsdel av marxismens filosofi - den dialektiska och historiska materialismen. Den marxistiska dialektiken skapades och utvecklades i kamp mot den ovetenskapliga metafysiska metoden (se Metafysik)', den är också diametralt motsatt Hegels idealistiska dialektik. Den marxistiska dialektiska metoden har följande karaktärsdrag: l) den betraktar naturen som en sammanhängande enhetlig helhet, där ting och företeelser är beroende av varandra, betingar varandra;allt befinner sig i växelverkan; 2) den betraktar naturen som ett tillstånd av ständig rörelse, förändring, förnyelse, där alltid någonting uppstår och utvecklas, där någonting förstörs och går under; allt befinner sig i rörelse och förändring; 3) den betraktar naturens utveckling som en process, i vilken det som resultat av en ackumulation av obetydliga och gradvisa kvantitativa förändringar sker en språngartad övergång till öppna, genomgripande kvalitativa förändringar; kvantitativa förändringar övergår i kvalitativa. Enligt dialektiken är utveckling inte endast en enkel upprepning, utan en rörelse framåt - från ett lägre stadium till ett högre, inte en rörelse i cirkel, utan en rörelse längs en uppåtgående linje, en rörelse i spiral; 4) den utgår ifrån att tingen och företeelserna i naturen kännetecknas av inre motsättningar, att allt har sin negativa och positiva sida, att allt har sin uppgång och nedgång, att kampen mellan det gamla och det nya är utvecklingsprocessens innebörd; kampen mellan motsatserna leder framåt. Dessa teser om naturens utveckling gäller i sin helhet också för samhällsutvecklingen. Varje samhällsekonomisk formation (ex.vis slavsamhället, feodalismen, kapitalismen, socialismen) utgör en enhetlig helhet, där enskilda sidor och företeelser (produktionssätt, politisk struktur etc.) sammanhänger med varandra och befinner sig i växelverkan. Sociala idéer och politiska inrättningar, som har sina rötter i samhällets grundval, påverkar i sin tur densamma. Det faktum att flera samhällsekonomiska formationer avlöst varandra under historiens gång vittnar om att allt även i samhällslivet befinner sig i rörelse och förändring. Övergång från ett samhällssystem till ett annat utgör en språngartad, revolutionär Övergång från ett kvalitativt tillstånd till ett annat kvalitativt tillstånd som resultat av en anhopning av kvantitativa förändringar. Innebörden av denna utvecklingsprocess är i alla klassantagonistiska samhällen kampen mellan klasserna, som uttrycker motsättningen i själva produktionssättet, motsättningen mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden.

Den marxistiska dialektiken räknar, förutom det ovan sagda, också en rad kategorier som kompletterar den materialistiska dialektiken med nya viktiga teser (se Väsen och företeelse, Form och innehåll, Historiskt och logiskt, Tillfällighet och nödvändighet, Möjlighet och verklighet etc). Den materialistiska dialektiken är också en kunskapsteori. Endast med den dialektiska utvecklingsteorins hjälp kan man fatta kunskapen som en process, se hur den mänskliga kunskapen utvecklas historiskt och logiskt, blottlägga begreppens dialektiska natur etc. Dialektiken är också logik - läran om den dialektiska karaktär som länkandes lagar och former har.

I motsats till metafysiken, som är den metodologiska basen för borgerliga teorier om kapitalismens "evighet" och för reformistiska och revisionistiska teorier om "kapitalismens fredliga inväxande i socialism", beväpnar den marxistiska dialektiken arbetarklassen och proletariatets parti med klara kunskaper om de objektiva lagarna för samhällets utveckling och revolutionära omvandling. Den lär att man - för att kunna bedriva en revolutionär politik - måste orientera sig på de samhällskrafter som är stadda i utveckling och har en framtid, måste se framåt och inte bakåt, måste vara revolutionär och inte reformist, måste blottlägga och lösa motsättningarna i stället för att dölja desamma och att man måste bedriva en oförsonlig proletär klasskampspolitik. Den marxistiska dialektiken motiverar nödvändigheten och lagbundenheten av att förtryckta klasser gör revolution, och lär, att endast ett revolutionärt språng, en social revolution är i stånd att på ett genomgripande sätt tillintetgöra grundvalarna för utsugarsystemet och förverkliga övergången till uppbygget av ett socialistiskt samhälle. (se även Företeelsernas allmänna samband, växelverkan, Rörelse, Nytt och gammalt. Kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa. Motsatsernas kamp, Språng etc.).