Arbetskraft

 

Arbetskraft - förmåga till arbete, summan av de fysiska och intellektuella krafter människan förfogar över och som används för produktion av materiella värden. Arbetskraften är produktionens viktigaste beståndsdel i varje samhälle. I produktionsprocessen påverkar människan inte bara den omgivande naturen, utan förkovrar också sin produktionserfarenhet, sin arbetsvana. I samhällen med oförsonliga klassmotsättningar är arbetarna berövade produktionsmedlen och därför utsätts de för utsugning. Formerna för denna utsugning av arbetskraft beror på vilken ägandeform som dominerar. Under kapitalismen förvandlas arbetskraften till en vara. De nödvändiga betingelserna för att detta skall kunna ske är följande: l) personligt fria människor som förfogar över sin arbetskraft; 2) arbetaren saknar produktionsmedel och måste sälja sin förmåga att arbeta för att överhuvud taget kunna existera. Precis som varje annan vara har arbetskraften under kapitalismen värde och bruksvärde. Arbetskraftens värde bestäms av värdet på de livsförnödenheter som krävs för att arbetaren ska kunna leva och vara i stånd att arbeta under så lång tid som krävs, samt att försörja sin familj och kunna förkovra sig själv. Lönen är under kapitalismen värdet av arbetskraften uttryckt i pengar, eller arbetskraftens pris. Arbetskraftens bruksvärde är förmågan att under produktionsprocessen skapa värde och mervärde.
I det socialistiska samhället är arbetskraften inte längre en vara. Tack vare det samhälleliga ägandet är det arbetande folket ägare av produktionsmedlen.