Religion
Religion - en förvrängd, inbillad återspegling
i människors medvetande av natur - och samhällskrafter som härskar över dem i
utsugarsamhället, "… en art av andligt förtryck, som överallt och allestädes vilar
över folkmassorna, som är nedtryckta av ständigt arbete åt andra, av nöd och ensamhet
." (Lenin, Skrifter, b.10, s. 65, ry.).
Varje religions grunddrag är tron på och tillbedjan av övernaturliga krafter,
som styr världen. Religion har samma drag och kunskapsteoretiska rötter som den
filosofiska idealismen: begreppens personifikation och förandligande.
Den filosofiska idealismen är en form för religionens försvar.
Den religösa tron, dess kult och inrättningar (kyrkor osv.) är ingenting evigt
utan de har uppkommit och existerar under bestämda historiska betingelser. Under
en relativt lång period av mänsklighetens historia hade människan ingen som helst
religion. Den religösa trons uppkomst i ursamhället blev möjlig i och med tänkandets
och artikulerade språkets utveckling. Religionen uppstod som en avspegling av
urtidsmänniskans hjälplöshet inför de skrämmande och för hennes obegripliga naturföreteelserna.
Denna hjälplöshet uppammade i urtidsmänniskornas medvetande tankar om att det
i den omgivande världen måste finnas skärskilda, övernaturliga väsen i stånd att
bringa henne välsignelse eller olycka. Efter att först ha personifierat föremål
i naturen och skänkt dem övernaturliga egenskaper, försökte urtidsmänniskan påverka
dem med besvärjelser, magi och riter. Magiska inslag finns i moderna religioner.
Denna avgudadyrkan avlöstes så småningom av Gud, av att man började tillbedja
ett enda övernaturligt väsen. Detta skedde i och med att det uppkom privategendomar,
klasser och stater. Gud, Sonen och änglarna runt omkring dem är en exakt kopia
av ett jordiskt kungahov. Gud och religionen blev för de härskande klasserna ett
verktyg att hålla nere det arbetande folket. Religionen har djupa klassrötter.
Det arbetande folket maktlöshet i utsugarsamhället med dess spontana utvecklings
processer ger en god grogrund för tron på under, tron på ett bättre liv "bortom
detta". "Det sociala trycket på de arbetande massorna, dess skenbart fullkomliga
hjälplöshet inför kapitalismens blinda krafter, som dagligen och slutligen tillfogar
den vanlige arbetaren tusenfalt fler av de hemskaste umbärande, de råaste lidanden,
än hela raden av övergående händelser sådana som krig, jordbävningar etc. - där
har vi den moderna religionens djupaste rötter." (Lenin, a.a. b. 15, s. 374-375).
I svartrockarens och frimicklars sagor om Gud, paradiset och himmelriket söker
människorna en räddning undan de umbäranden och lidanden som utsugarsamhället
utsätter dem för.
Såsom en beståndsdel i samhällets överbyggnad spelar religionen en aktiv roll
för att konsolidera samhällets ekonomiska bas som också gett upphov till religionen,
för att stärka den samhällsordning som grundar sig på människors utsugning och
slaveri. Religionen har i alla tider spelat en reaktionär roll. Det har skett
och sker genom att den förstärka människors hjälplöshet inför naturen; genom att
den alltid varit och är ett verktyg för att förtrycka det arbetande folket. Idag
är religionen i de kapitalistiska länderna ett vapen för den imperialistiska bourgeoisien
i dess kamp mot demokratin och socialismens krafter. Genom att propagera underdånighet
och försoning, och förkasta kampen för en omdaning av världen och socialismen
och i stället utlova människorna en belöning bortom graven, "i livet efter detta",
bidrar religionen till att stärka bourgeoisiens makt och herravälde. Marx framhöll
att religion är opium för folket. Genom att intala människorna att allt som sker
i naturen och i samhället sker enligt Guds vilja; genom att förneka natur och
samhällsföreteelsernas lagbundenhet; genom att förneka människans förmåga att
fatta och förändra den omgivande världen hindrar religionen människan att vinna
kunskap om naturens och samhällets lagar och att utnyttja dem i samhällets intresse.
Religion har varit och är allt framåtskridande och all vetenskaps fiende.
Socialismen och kommunismen upphäver de materiella betingelser som ger näring
åt den religösa tron, upphäver dem genom att upphäva utsugningen. Men det går
inte att i ett enda slag förinta de religösa fördomar i människans medvetande.
De materiella betingelser för religionens försvinnande utvecklas fortfarande än
medvetandet. Även efter det kapitalismen har avskaffats kommer därför religösa
fördomar att för en tid behålla sitt grepp över en del människor. De kan bara
övervinnas stegvis genom att det arbetande folket i växande grad dras med i det
socialistiska uppbygget och genom och genom kommunistisk fostran. Det socialistiska
samhället går därför aktivt in i kampen för att övervinna de religösa fördomarna.
Det sker bl.a. genom att skilja kyrkan från staten och skolan från kyrkan. Man
kan t.o.m. hävda att tron först under socialismen verkligen blir en privat angelägenhet.
Det kommunistiska partiet, som är arbetarklassens förtrupp och som kämpar för
det arbetande folkets befrielse från varje slag av förtryck, kan dock inte förhålla
sig neutralt till religionen, som ju är ett andligt förtryck. Partiet hjälper
tvärtom folket med att befria sig själva från religös vidskepelse och att i stället
tillägna sig en vetenskaplig världsåskding.