Kultur - summan av materiella och andliga värden som skapats av mänskligheten
under den samhällshistoriska praktiken. Kultur är en samhällsföreteelse,
som uttrycker det givna historiska utvecklingsstadiets nivå inom tekniskt
framåtskridande, produktionserfarenhet och arbetsvana hos människorna,
inom utbildning och undervisning, vetenskap, litteratur, konst och motsvarande
institutioner. I mera snäv mening avses med kultur summan av former för
andligt samhällsliv på grundval av ett historiskt bestämt samhälleligt
produktionssätt. Därför brukar man till kultur hänföra
den av samhället uppnådda utvecklingsnivån inom utbildning
och undervisning, vetenskap, litteratur, konst, filosofi, moral och motsvarande
institutioner. De viktigaste vittnesbörden om kulturens historiskt uppnådda
utvecklingsnivå är graden av tekniskt framåtskridande, i vilken
grad vetenskapliga och tekniska uppfinningar kommer till användning i den
samhälleliga produktionen, den kulturellt-tekniska nivån vid produktion
av materiella nyttigheter, liksom även i vilken grad utbildning, litteratur,
konst etc. vunnit spridning bland befolkningen.
Marxism-leninismen definierade för första gången frågan
om kulturen på ett vetenskapligt sätt, frågan om dess sociala
och historiska innebörd och fann att människornas andliga verksamhet
är betingad av det materiella samhällslivets villkor och av samhälls-
och statssystemet. Idealister anser att grunden för kulturens utveckling
inte är den materiella produktionen, utan medvetande, själen, framstående
personligheters verksamhet osv. De hävdar att kulturen inte är beroende
av klasskampen och politiken och att den inte har något samband med de
arbetande massornas historia. Marxismen-leninismen för en oförsonlig
kamp mot alla slags idealistiska teorier, som framställer borgerlig kultur
som någonting allmängiltigt och evigt, som döljer kulturens
klasskaraktär och som därför i praktiken går ut på
att påtvinga massorna bourgeoisins kultur.
När marxism-leninismen definierar kulturen som en samhällsföreteelse,
utgår den från den historiska materialismens viktiga lärosats
om att sättet av producera materiella nyttigheter betingar livets sociala,
politiska och andliga processer överhuvud taget. Produktionen av materiella
nyttigheter ger under sin utveckling upphov till övergång från
en samhällsordning med dess kultur till en annan och högre samhällsordning
med en kultur som denna nya samhällsordning alstrar. Kulturen är m.a.o.
en historisk företeelse, en företeelse stadd i utveckling. Till grund
för den materiella och andliga kulturens utveckling i samhället ligger
den lag som bestämmer produktionssättens utveckling, lagen om produktivkrafternas
och produktionsförhållandens utveckling. Kulturens utveckling sker
inte godtyckligt och är inte beroende av människors vilja, dvs kulturens
utvecklingslagar är objektiva. En ny kultur uppstår först när
objektiva betingelser för densamma mognat, objektiva betingelser i det
materiella samhällslivet. Samtidigt är varje ny kultur historiskt
sammanbunden med det förgångnas kultur. Historisk succession i den
materiella produktionens utveckling är grunden för den historiska
successionen i kulturens utveckling, Lenin lärde därför att ".
. . den proletära kulturen måste vara en lagbunden utveckling av
de kunskapsförråd, som mänskligheten frambringat under det kapitalistiska
samhällets, godsägarsamhällets, ämbetsmannasam-hällets
förtryck" (Skrifter, b. 31, s. 262, Moskva 1950, ry.).
I det klassantagonistiska samhället är den andliga kulturen av klasskaraktär.
Det är den härskande klassens kultur som är den dominerande kulturen.
I klassamhället utvecklas kulturen på basis av klasskampen och klassmotsättningarna
och utgör ett instrument i klasskampen. I denna kamp utnyttjar klasserna
alla kulturens medel - skolan, vetenskapen, pressen, konsten osv - för
att uppnå sina klassmässiga - politiska - målsättningar.
I och med nationernas uppkomst och utveckling fick kulturen en nationell prägel
och började utvecklas i nationella former. Den nationella kulturens former
är: ett nationellt språk, gemenskap i fråga om mentalitet inom
nationen eller nationell karaktär, nationella traditioner, levnadssätt
osv. Under kapitalismen finns inom varje nationell kultur två kulturer.
Jämsides med den härskande, till sin natur borgerliga kulturen, finns
också ansatser till en demokratisk och socialistisk kultur, ty inom varje
nation finns en arbetande och utsugen massa, vars levnadsbetingelser oundvikligen
alstrar en demokratisk och socia-litisk ideologi. De demokratiska och socialistiska
riktningarnas kamp inom den nationella kulturen mot borgerlig kultur är
ett uttryck för de arbetande och utsugna massornas kamp under arbetarklassens
och det marxist-leninistiska partiets ledning mot bourgeoisin. I den socialistiska
kultur som skapas av arbetarklassen och de arbetande massorna efter kapitalismens
störtande och upprättandet av proletariatets diktatur sker en sammansmältning
av progressiva, demokratiska och revolutionära kulturella traditioner och
det arbetande folkets nya proletära kultur.
Ett viktigt inslag i kulturens nationella form är språket. Men det
finns en väsentlig skillnad mellan kulturen i dess helhet och språket,
nämligen att kulturen är en Masskultur i klassamhället, medan
språket i grund och botten är klasslöst, dvs gemensamt för
alla klasser. Språket kan betjäna såväl den borgerliga
som socialistiska kulturen. I och med att det uppkommer nya samhällssystem
genomgår kulturen stora förändringar, medan språket i
huvudsak förblir detsamma under flera samhällsekonomiska formationer.
Gemensam mentalitet hos nationen, de speciella andliga särdrag som kännetecknar
de människor som är sammanslutna till en nation, kommer till uttryck
i den säregna kulturen hos varje given nation. Denna gemensamma mentalitet
är ett av de viktigaste kännetecknen för en nation och utgör
formen för nationell kultur. Nationens mentalitet, eller dess nationalkaraktär,
avspeglar de gemensamma betingelserna för de människor som ingår
i den givna nationen; i klassamhället finner de olika klassernas ställning
och levnadsbetingelser sitt uttryck i skillnader i deras sociala mentalitet.
Säregenheter för den nationella kulturen kommer också till synes
i människornas levnadssätt. Detta levnadssätt är hos varje
nation historiskt uppkommet och kännetecknas av för det ena eller
andra folket karakteristiska sociala, familj e- och släktförhållanden,
liksom av ärvda eller nyförvär-vade moraliska begrepp, seder,
traditioner, klädsel, sätt att bygga bostäder osv. I och med
att ett samhällssystem utvecklas, förändras och ersätts
med ett nytt, sker också förändringar i folkets levnadssätt,
i människornas samhälleliga såväl som personliga levnadssätt.
Klasskampen, som får till följd att ett gammalt samhällssystem
ersätts med ett nytt och progressivt samhällssystem, leder också
helt lagbundet till att en gammal och utlevad kultur ersätts med en ny
och progressiv kultur. Den imperialistiska bourgeoisins moderna kultur är
reaktionär - den bromsar samhällets fortsatta utveckling. Kännetecknande
för densamma är att den är antifolklig, att den förnekar
det värdefulla och progressiva som skapades av den borgerliga kulturen
under kapitalismens progressiva utveckling, förnekar den demokratiska,
revolutionära och socialistiska kulturens värde, förespråkar
nationell nihilism, förnekar den nationella suveräniteten och propagerar
kosmopoli-tism, bakom vilket döljer sig imperialisternas strävan att
lägga under sig främmande länder och folk (ex. vis genom "amerikani-sering"
av kulturen). Som motvikt mot den reaktionära borgerliga kulturen står
den socialistiska kulturen. Den socialistiska kulturen försvarar och använder
alla kulturens stora landvinningar från tidigare epoker och befruktar
dem med erfarenheterna från kampen för samhällets revolutionära
omdaning, för kommunismen.