"Hela
folkets stat" - den statsform som nu sägs råda i Sovjetunionen
och som fått ersätta proletariatets
diktatur. Begreppet proletariatets diktatur avskaffades och ersattes
med begreppet "hela folkets stat" efter chrusjtjovrevisionistemas
maktövertagande och i samband med SUKP:s 22: a kongress 1961, som antog
ett nytt partiprogram. I detta partiprogram heter det bl.a.: "Den av den
socialistiska revolutionen skapade proletära diktaturen har spelat en världshistorisk
roll och tryggat socialismens seger i Sovjetunionen. Samtidigt har den själv
förändrats under det socialistiska uppbyggets lopp... Den proletära
demokratin förvandlades allt mer till en hela folket omfattande socialistisk
demokrati... Staten, som uppstod såsom den proletära diktaturens
stat, har på den nuvarande etappen blivit en hela folkets stat, ett organ
för att uttrycka hela folkets intressen och vilja...
Partiet utgår från att arbetarklassens diktatur spelar ut sin roll
tidigare än staten dör bort. Som en folkomfattande organisation kommer
staten att finnas kvar till kommunismens fullständiga seger." (Program
för Sovjetunionens kommunistiska parti, Stockholm 1961, s. 91-92).
"Både Marx och Lenin förfäktade att hela perioden innan
man nått det kommunistiska samhällets högre stadium är
en period av övergång från kapitalism till kommunism, en period
av proletariatets diktatur. Under denna övergångsperiod genomgår
den proletära diktaturen, det vill säga den proletära staten,
den dialektiska processen av upprättande, befästande, stärkande
och avdöende.
I Kritik av Gothaprogrammet ställde Marx frågan på följande
sätt:
Mellan det kapitalistiska och det kommunistiska samhället ligger den period
då det ena revolutionärt omvandlas i det andra. Därtill svarar
också en politisk övergångsperiod, vars stat inte kan vara
någonting annat än proletariatets revolutionära diktatur. (K.
Marx: Kritik av Gothaprogrammet, Arbetarkulturs förlag, 1938, sid. 29).
Lenin framhöll ofta den avgörande betydelsen av Marx' teori om proletariatets
diktatur och analyserade utvecklingen av denna teori, speciellt i sitt arbete
Staten och revolutionen, vari han skrev:
... övergången från det kapitalistiska samhället, som
utvecklar sig mot kommunismen, till det kommunistiska samhället är
omöjlig utan en "politisk övergångsperiod", och under
denna period kan staten endast vara proletariatets revolutionära diktatur.
(Lenin: Staten och revolutionen, Valda verk, bd II, första delen, sid.
289) Han sade vidare:
Endast den har tillägnat sig det väsentliga i Marx' lära om staten,
som förstått att en klass' diktatur är nödvändig inte
bara för varje klassamhälle överhuvudtaget, inte bara för
proletariatet, som störtat bourgeoisin, utan för hela den historiska
period, som skiljer kapitalismen från det "klasslösa samhället",
från kommunismen. (Lenin: a.a. sid. 231-232).
Marx och Lenins grundläggande tes är alltså, att proletariatets
diktatur oundvikligen kommer att bestå under hela den historiska period
då övergången sker från kapitalism till kommunism, det
vill säga under hela perioden fram till avskaffandet av alla klasskillnader
och inträdet i det klasslösa samhället, det kommunistiska samhällets
högre stadium.
Vad kommer att inträffa, om det på halva vägen dit förkunnas
att proletariatets diktatur inte längre är nödvändig?
Står inte detta i grundläggande konflikt med Marx' och Lenins lära
om den proletära diktaturens stat?
Är inte detta att lämna 'denna smitta, denna pest, denna varböld',
som socialismen ärvt från kapitalismen frihet att utvecklas?
Med andra ord, detta skulle medföra ytterligt allvarliga konsekvenser och
leda till att någon övergång till kommunismen inte kan komma
ifråga.
Kan det finnas en 'hela folkets stat'? Är det möjligt att ersätta
den proletära diktaturens stat med en 'hela folkets stat'?
Detta är inte en fråga om något särskilt lands inre angelägenheter
utan ett väsentligt problem rörande marxism-lenimsmens allmängiltiga
sanning.
Enligt marxist-leninistemas åsikt finns det ingenting sådant som
en klasslös eller över klasserna stående stat. Så länge
staten består som stat måste den ha en bestämd klasskaraktär.
Så länge staten existerar kan den inte vara en 'hela folkets' stat.
Så snart samhället blir klasslöst, kommer det inte längre
att finnas en stat.
Ty vad skulle en 'hela folkets stat' vara för något?
Var och en, som har en elementär kännedom om marxismen-leninismen
kan inse att den så kallade hela folkets stat inte är något
nytt. Representantiva personer ur bourgeoisin har alltid kallat bourgeoisins
stat för 'en hela folkets stat' eller en 'stat i vilken makten tillhör
folket'.
Vissa personer kanske vill säga, att deras samhälle redan är
ett samhälle utan klasser. Vi svarar: Nej, det finns klasser och klasskamp
i alla socialistiska länder, inget undantaget.
Eftersom där fortfarande finns rester av de gamla exploatör-klassema,
som försöker att komma tillbaka till makten, eftersom | nya kapitalistiska
element oavbrutet alstras där och eftersom där fortfarande finns parasiter,
spekulanter, latmaskar, huliganer och folk som förskingrar statsmedel -
hur kan det då sägas, att klasser och klasskamp inte längre
existerar? Hur kan det sägas, att proletariatets diktatur inte längre
är nödvändig?
Marxism-leninismen säger oss, att den proletära diktaturens historiska
uppgifter under det socialistiska uppbygget, förutom undertryckandet av
fientliga klasser, nödvändigtvis innefattar en riktig behandling av
förhållandet mellan arbetarklass och bönder, befästande
av det politiska och ekonomiska förbundet dem emellan och skapande av betingelser
för ett stegvis utplånande av klasskillnaden mellan arbetare och
bonde.
Då vi betraktar den ekonomiska grundvalen i de socialistiska samhällena
finner vi, att det i alla socialistiska länder utan undantag existerar
skilda slag av äganderätt: hela folkets äganderätt, kollektiv
äganderätt och att där också finns privat äganderätt.
Hela folkets äganderätt och kollektiv äganderätt är
två slag av äganderätt och två slag av produktionsförhållanden
i det socialistiska samhället. Arbetarna i företag, som ägs av
hela folket, och bönderna på jordbruk, som ägs kollektivt, tillhör
två olika kategorier av arbetare i det socialistiska samhället. Därför
består klasskillnaden mellan arbetare och bonde i alla socialistiska länder
utan undantag. Denna skillnad kommer inte att försvinna förrän
övergången till det högre, kommunistiska stadiet, är genomförd.
På sin nuvarande ekonomiska utvecklingsnivå befinner sig alla socialistiska
stater långt från kommunismens högre stadium, i vilket devisen
'av var och en enligt hans förmåga, åt var och en enligt hans
behov' blir förverkligad. Därför kommer det att ta lång
tid att avskaffa klasskillnaden mellan arbetare och bonde. Och innan denna skillnad
är avskaffad, är det omöjligt att säga att samhället
är klasslöst eller att det inte längre finns något behov
av proletariatets diktatur.
Försöker de, som kallar en socialistisk stat för 'hela folkets
stat' att ersätta den marxistiskt-leninistiska teorin om staten med bourgeoisins
teori om staten? Försöker de att ersätta den proletära diktaturens
stat med en stat av annan karaktär?
Om så är fallet innebär det ingenting annat än ett stort
steg tillbaka i historien" (Ett förslag rörande den internationella
kommunistiska rörelsens allmänna linje, KKP:s CK:s svar på SUKP:s
CK:s brev av den 30 mars 1963, KFML-broschyr s. 33-36).
"Hela folkets stat" är ingenting annat än det fikonlöv
bakom vilket sovjetrevisionistema döljer sitt förräderi gentemot
marxism-leninismen, socialismens och kommunismens sak. De har ersatt den marxist-leninistiska
läran om staten med bourgeoisins teori om staten (detta konstaterade gäller
även för SUKP-ledningens syn på arbetarklassens maktövertagande
i de kapitalistiska länderna - den "fredliga, parlamentariska vägen").
SUKP-ledningen försöker få belägg för sin revisionism
genom att hävda, att Marx och Lenin när de talade om proletariatets
diktatur under hela övergångsperioden från kapitalism till
kommunism, egentligen skulle ha menat "socialism"! Revisionisterna
hävdar att utvecklingen efter kapitalismen skulle ha tre stadier: l) Proletariatets
maktövertagande med proletär diktatur fram till att socialismen är
fullt utvecklad, 2) "hela folkets stat" under socialismen, och 3)
kommunismen. Eftersom Marx och Lenin hävdade att utvecklingen efter kapitalismen
har två stadier: socialismen (då statsformen är proletariatets
diktatur) och kommunismen (då staten försvinner), så är
sovjetrevisionistema tvungna att förfalska Lenin. Sålunda har man
förfalskat följande mycket väsentliga tes: "Övergången
från kapitalismen till kommunismen kan självfallet inte annat än
uppvisa en oerhörd rikedom och mångfald av politiska former, men
det väsentliga i dem alla kommer oundvikligen att vara detsamma: proletariatets
diktaturff (Lenin, Staten och revolutionen, Valda verk 11:1, s. 232). I SUKP:s
historia (1970) har man ändrat i texten och skriver följande, dock
ut. -in att ange direkt citat: "Samtidigt som V. I. Lenin konstaterade
att övergången från kapitalism till socialism (vår kursiv)
inte kan annat än uppvisa en oerhörd rikedom och mångfald av
politiska former, underströk han att dessa övergångsformers
innehåll måste vara detsamma - proletariatets diktatur" (SUKP:s
historia, Moskva 1970, s. 180, ry.). Här har man helt fräckt bytt
ut ordet "kommunism" mot "socialism". I 1959 års utgåva
av SUKP:s historia skriver man helt korrekt:
"Det segerrika proletariatet måste i grunden bryta ner den borgerliga
statens förtrycksapparat - som är ett organ för utsugning av
det arbetande folket - och upprätta proletariatets diktatur för hela
övergångsperioden från kapitalismen till kommunismen"
(SUKP:s historia, Moskva 1959, s. 229). I den senaste partihistorien har man
ändrat sista delen av meningen till "... hela övergångsperioden
från kapitalismen till socialismen", och för säkerhets
skull även gjort tillägget "dvs, kommunismens första fas"
(SUKP:s historia, Moskva 1970, s. 217, ry.). Dessa "rättelser"
av vad Marx och Lenin hävdade behöver sovjetrevisionisterna för
att kunna rättfärdiga avskaffandet av arbetarklassens stat och upprättandet
av den nya byråkrat-borgerliga staten i Sovjetunionen.