Kapitalistisk
rationalisering av produktionen - summan av de organisatoriska och tekniska
åtgärder som vidtas av kapitalisterna för att göra sina
företag mer profitabla. Det sker genom att öka arbetsintensiteten
och genom effektivare utnyttjande av produktionsresurserna. Särskilt kraftigt
har rationaliseringen utvecklats under kapitalismens
allmänna kris. Monopolen inför tekniska förbättringar,
börjar tillämpa mer fulländade produktionsmetoder, inför
löpande band och detaljspecialisering, standardiserar och automatiserar
och utnyttjar utrustning, maskiner, anläggningar, råvaror och material
intensivare. Hastigheten på banden skruvas upp. Skärpt övervakning
av arbetarna, tidsstudier och allt mera raffinerade utsvettninsgsmetoder införs.
Antalet maskiner som sköts av en enda man ökar kraftigt. Monopolen
inför avlöningssystem, som ger illusioner av bättre betalning
och tvingar arbetarna att ta ut varje uns av kraft men som i själva verket
bara sänker lönen. Kapitalistisk rationalisering ger kapitalisterna
extra- (eller tilläggs-)profiter, medan den för arbetarna betyder
stegrad utsugning, ökad arbetslöshet och försämring av de
materiella villkoren.