Mervärde
- ett värde som skapas av lönearbetarens arbete utöver värdet
av hans arbetskraft och som kapitalisten gratis tillägnar sig, dvs ett
värde som arbetaren skapar med obetalt arbete. Marx påvisade då
han undersökte det kapitalistiska produktionssättet, att ägaren
av produktionsmedlen - kapitalisten - köper en särskild slags vara
på marknaden, nämligen arbetskraft.
Kapitalisten sammanför produktionsmedlen och arbetskraften i företag
som han själv äger. De varor som därvid produceras utgör
hans egendom, och deras värde överstiger värdet av de produktionsmedel
och den arbetskraft som förbrukats på deras framställning, dvs
värdet av det investerade kapitalet. Detta överskott av värde
uppstår på så sätt, att arbetaren förbrukar endast
en del av arbetsdagen för att skapa det värde som reproducerar hans
arbetskraft. Men kapitalisten tvingar arbetaren att jobba hela arbetsdagen,
dvs förlänger arbetsdagen utöver den nödvändiga
arbetstiden. För att inte svälta ihjäl är arbetaren
tvungen att under en viss tid av arbetsdagen arbeta helt gratis åt kaptalisten,
dvs att inte bara förbruka det nödvändiga arbetet utan också
merarbetet. Det värde som arbetaren skapar under merarbetstiden
tillägnar sig kapitalisten helt gratis. Detta överskott av värde
betecknade Marx som mervärde. Mervärdet skapas alltså av arbetarens
merarbete, hans obetalda arbete. Syftet med den kapitalistiska produktionen,
den viktigaste drivkraften för produktionens utveckling under kapitalismen
är just att tillskansa sig mervärde. Storleken av det mervärde
som arbetaren skapar beror på hur lång arbetsdagen är och på
utsugningsgraden; dvs relationen mellan den del av dagen som arbetaren jobbar
åt sig själv (nödvändig arbetstid) och den del då
han arbetar uteslutande åt kapitalisten (merarbetstid). Kapitalisterna
ökar mervärdet antingen genom en direkt förlängning av arbetsdagen
(detta ger absolut mervärde, jfr) eller genom förkortning av den nödvändiga
arbetstiden (som ger relativt mervärde).
Marx påvisade att mervärdet är den gemensamma källan för
utsugarklassemas inkomster i det borgerliga samhället, grunden för
uppkomsten av profit, ränta och
jordränta, vilka utgör olika
former av mervärde. Det mervärde som arbetaren skapar utnyttjas av
kapitalisten för privat konsumtion, för att utvidga produktionen och
för ackumulation. Utvidgning av produktionen skapar möjligheter för
kapitalisten att tillägna sig en allt större mängd mervärde.
Kapitalisten vill alltid tillskansa sig ett maximum av mervärde. Ackumulationen
av kapital leder till en absolut
och relativ utarmning av proletariatet. Det samhälle, vars motor
och drivkraft är jakt på mervärde, döljer oundvikligen
inom sig de djupaste motsättningar mellan produktivkrafter
och produktionsförhållanden.
Detta framträder särskilt klart i samband med ekonomiska överproduktionskriser.
Denna motsättning leder slutligen kapitalismen till dess undergång.
Utgående från sin mervärdeteori gav Marx en mycket djupgående
analys av klassförhållandena i det borgerliga samhället, upptäckte
den ekonomiska grunden för proletariatets och bourgeoisins oförsonliga
motsättningar, påvisade de olika borgerliga gruppernas gemensamma
intresse av att tillskansa sig mervärde och samtidigt kampen mellan dem
om fördelningen av detta mervärde. Mervärdelagen är den
lag som driver kapitalismen och utgör kapitalismens ekonomiska grundlag.
Lenin brukade beteckna mervärdeteorin som hörnstenen i Marx ekonomiska
lära. Den ger den grundläggande förklaringen till kapitalismens
nödvändiga undergång.