Jordränta
- i de antagonistiska klassamhällena en del av merprodukten, som skapas
av de verkliga producenterna i jordbruket men som jordägarna tillskansar
sig. Marx framhöll att hurudan den specifika formen för jordräntan
än har varit, så är tillägnandet av ränta den ekonomiska
form i vilken jordägandet resulterar. Under feodalismen var källan
till jordräntan utsugning av de livegna bönderna och den utgjorde
en merprodukt som feodalherrarna (godsägarna etc.) tillskansade sig. Det
finns tre former för den feodala jordräntan: arbetsränta (dagsverke),
produktränta (naturaskatt) och penningränta (penningskatt). Källan
till den kapitalistiska jordräntan är utsugning av lantarbetare och
uttrycker produktionsförhållandet mellan kapitalister, jordägare
och lönearbetare. Den utgör den del av mervärdet, som skapas
av lantarbetare, vilken blir kvar efter det att den arrenderande kapitalisten
kapat åt sig en genomsnittlig profit; den arrenderande kapitalisten utbetalar
återstoden som jordränta till jordägaren. Under kapitalismen
existerar differentialränta,
och absolut ränta, samt monopolränta
som utgör en tilläggs-inkomst vilken uppstår till följd
av överpriser (priser högre än varans egentliga värde) tack
vare särskilt gynnsamma naturförhållanden. Jordränta finns
inte bara inom jordbruket. Jordägare erhåller likaså ränta
från gruvindustrier och liknande, liksom också ränta för
byggnationer och anläggningar på deras mark.