Privategendom


Privategendom - den för utsugarsamhällena kännetecknande formen för tillägnande av produktionens frukter; produktionsmedlen och förbrukningsmedlen är i privatpersoners ägo. Privategendomen uppkom som resultat av ursamhällets upplösning och slavägarsamhällets uppkomst för 6-7 tusen år sedan i Österns länder, för 2,5-3 tusen år sedan i Västerlandets äldsta stater och för 1,5-2 tusen år sedan hos de germanska och slaviska folken. Den uppkom därför att boskapsskötseln och åkerbruket hade nått relativt långt i sin utveckling, människorna hade lärt sig att inte bara tillverka stenredskap utan också redskap av järn och andra metaller och det tvingande behovet av kollektivt arbete med deltagande av hela stammen hade försvunnit. För att plöja upp en åker med hjälp av järnplog och oxar krävdes inte längre en massa människor; människan kunde också försvara sig mot rovdjur tack vare att hon var beväpnad med metallvapen. Det började utbildas en arbetsdelning och utbytet tog fart, det uppkom hushåll ägda av privatpersoner som avskilde sig och började sköta sina hushåll för sig. Det uppkom privategendom som steg för steg men ofrånkomligen splittrade samhället i antagonistiska klasser, i utsugare och utsugna och som ledde till uppkomsten av en stat. Slavägarsamhället, feodalismen och kapitalismen är samhällssystem som grundar sig på privategendom. Under vart och ett av dessa produktionssätt tar privategendomen olika former. Starkast utvecklad är privategendomen under kapitalismen, då den överväldigande delen av samhällsrikedomen och i första hand produktionsmedlen är koncentrerade till en liten grupp storkapitalister som utsuger massan av arbetande. Under kapitalismen, liksom under tidigare utsugarsamhällen (fr.o.m. ursamhällets upplösning), finns det också en mängd små egendomsägare. Under kapitalismen står produktionens samhälleliga karaktär i oförsonlig motsättning till den privatkapitalistiska egendomsformen, som hindrar en snabb utveckling av samhällsproduktionen och höjningen av folkets levnadsstandard. Kapitalismen driver produktivkrafternas utveckling så långt, att dessa spränger den privatkapitalistiska egendomens ramar och kräver att produktionsmedlen övergår i samhällets ägo. Samhällsutvecklingens historia visar att privategendomen inte är någon evig kategori, utan att den uppstod i ett visst stadium av de samhälleliga produktivkrafternas utveckling och att denna form av egendom sammanhänger med en viss typ av produktionsförhållanden. Socialismens seger i Kina och Albanien visar att privategendomen är historiskt begränsad och av övergående natur och att den nödvändigtvis måste ersättas med en högre och progressivare egendomsform - samhälleligt ägande av produktionsmedlen.