Masslinjen
och folkmassorna - teorin om massornas roll i historien. Den marxistiska samhällsvetenskapen
uppstod och utvecklades i kamp mot den reaktionära, idealistiska sociologin,
som förnekar den objektiva karaktären av samhällsutvecklingens
lagar och folkmassornas avgörande roll i historien. Den borgerliga sociologin
anser samhällets historia vara följden av medvetandets, idéernas
utveckling, resultatet av framstående personligheters handlingar - kungars,
härförares, härskares handlingar. Denna subjektivistiska åsikt
leder till att man föreställer sig historien som ett kaos av tillfälligheter
som framstående personligheter ordnar upp. I alla tider och i alla länder
har det sedan klassamhällets uppkomst funnits de, som hävdat att folket
utgör en blind, trög massa, som i sig själv inte har någon
betydelse i historien och ingenting kan göra själv. Alla historiska
händelser betecknar de som utslag av den ena eller andra "hjältens"
önskningar och vilja att handla. Under imperialismen dominerar den subjektivistiska
teorin om "framstående" personligheters roll såsom de
som skapar historia och hävdar idén om "hjältarna och
massan" medan folkmassornas avgörande roll i historien förnekas.
Direkt eller indirekt hävdar de faktiskt också teorin, att massornas
deltagande i politiken bara skulle leda till anarki. Under samma förevändning
förnekas i själva verket massornas roll också av reformister,
revisionister och opportunister. Därför deras strävan att så
mycket som möjligt begränsa massornas verkliga inflytande och makt
i alla sammanhang, och att ersätta detta inflytande och lägga avgörandena
i händerna på ett fåtal (byråkrater, tjänstemän,
experter).
I motsats till bourgeoisins reaktionära teorier betraktar marxism-leninismen
samhällets utveckling som en strängt lagbunden naturhistorisk process,
som är oberoende av människors och den ena eller andra personlighetens
vilja och önskningar. Samhällssystemet under varje historisk epok
bestäms inte av enskilda personer utan av sättet att producera materiella
nyttigheter. Produktionssättet bestämmer det sociala, politiska och
andliga livets utveckling i samhället. Produktionssättet bestäms
i sista hand av de materiella produktivkrafternas utvecklingsnivå, förändringar
i produktivkrafterna framkallar förändringar i produktionsförhållandena.
Det mänskliga samhällets historia uppträder därför
i första hand som historien om produktivkrafternas och produktionsförhållandenas
utveckling, som historien om hur produktionssätt på en lägre
nivå ersatts av produktionssätt på en högre nivå.
Men eftersom produktionens huvudkraft är de som producerar materiella nyttigheter,
dvs de arbetande massorna, så är samhällets historia i första
hand de arbetande massornas, folkets historia. "Folket, och folket allena,
är den drivande kraften som gör världshistorien" (Mao Tsetung,
Citat-boken, s. 108).
I produktionen av materiella nyttigheter säkerställer folkmassorna
samhällets existens och dess framåtskridande och är därför
den avgörande kraften i samhällets utveckling. Folkmassorna skapar
också väldiga skatter av andlig kultur. Folkmassornas roll i historien
är praktiskt bevisad. Revolutionernas och den nationella befrielserörelsens
historia vittnar om, att när väl massorna kommit i rörelse så
avgör de med sitt deltagande kampens förlopp och utgång. I de
fall när försök har gjorts att genomföra revolutionära
omvälvningar med hjälp av endast en liten grupp människor, har
sådana rörelser antingen helt lidit nederlag eller slutat med endast
obetydliga förändringar. "Om vi försökte gå till
offensiv när massorna ännu inte väckts upp skulle det vara äventyrspolitik.
Om vi envisades med att leda massorna till att göra något mot deras
vilja, skulle vi säkert misslyckas. Om vi inte ryckte fram när massorna
kräver framryckning skulle det vara högeropportunism" (Mao Tsetung,
Citatboken, s. 115).
Folkmassornas roll i historien, i samhällets utveckling, beror på
de konkreta historiska betingelser under vilka de lever, vilka klasser de består
av, vilken samhällsklass som leder massorna, hur pass organiserade och
medvetna massorna är, i vilken mån de är medvetna om sina intressen
och mål. Graden av folkmassornas organisation och medvetenhet beror inte
bara på ekonomiska och samhälleliga betingelser, utan också
på i vilken mån progressiva idéer och teorier vunnit spridning
bland och omfattas av massorna. I vår tid är det endast proletariatet
som är i stånd att kring sig samla de förtryckta massorna i
stad och på land, leda dem till storms mot kapitalismen och avskaffa alla
former av utsugning. Proletariatets ledarskap framgår i första hand
av den ställning som det intar i den kapitalistiska produktionen. Proletariatet
sammansvetsas, organiseras och disciplineras av själva den kapitalistiska
produktionsprocessen. En avgörande roll vid proletariatets organisering
och sammansvetsning spelar det marxist-leninistiska partiet, som med sina kunskaper
om objektiva ekonomiska lagar och med sin socialistiska ideologi anvisar de
närmaste kampuppgifterna och slutmålet för arbetarklassens och
massornas kamp. Utan ett kommunistiskt parti beväpnat med den marxist-leninistiska
teorin, skulle arbetarklassens och massornas rörelse vara dömd till
spontantitet, till ett irrande i mörker, till oräkneliga offer. "Marxismen
skiljer sig från alla andra socialistiska teorier genom att den på
ett utomordentligt sätt förenar en absolut vetenskaplig nykterhet
i analysen av det objektiva sakläget och det objektiva utvecklingsförloppet
med det bestämdaste erkännande av betydelsen av den revolutionära
energi, den revolutionära skaparkraft och det revolutionära initiativ,
som ådagalägges av massorna och självfallet också av enskilda
personligheter, grupper, organisationer och partier, vilka förmår
söka sig fram till och realisera förbindelsen med den ena eller andra
klassen" (Lenin, Mot bojkotten, Samlade skrifter i urval, Stockholm 1951,
b.6, s. 159).
För det marxist-leninistiska partiet är masslinjen, dvs att i allt
partiets handlande förlita sig på massornas stöd, av största
betydelse. Partiet är nämligen inte något självändamål,
utan är arbetarklassens och det arbetande folkets instrument för att
uppnå social, politisk och ekonomisk frigörelse, i kamp för
den socialistiska revolutionen, upprättandet av proletariatets diktatur
och uppbygget av socialismen. "Hur aktiv denna ledande grupp än må
vara, kommer dess aktivitet inte att bli något annat än en handfull
människors fruktlösa bemödanden därest den inte förbindes
med massornas aktivitet. Om å andra sidan massorna ensamma är aktiva,
utan en stark ledande grupp som på ett riktigt sätt organiserar deras
aktivitet, kan den varken upprätthållas under längre tid, föras
framåt i rätt riktning eller höjas till en hög nivå"
(Mao Tsetung, Citatboken, s. 119).
Det marxist-leninistiska partiets förhållande till massorna anges
av formeln "från massorna och till massorna ", som präglats
av Mao Tsetung. "Detta innebär: ta massornas idéer (spridda
och osystematiska idéer) och koncentrera dem (förvandla dem genom
studier till koncentrerade och systematiska idéer) gå sedan till
massorna och propagera och förklara dessa idéer intill dess att
massorna omfattar dem som sina egna, håller fast vid dem och omsätter
dem i handling och prövar dessa idéers riktighet i dessa handlingar"
(Mao Tsetung, Citatboken, s. 116).