Enkel kapitalistisk reproduktion - ett återupptagande, en periodisk upprepning
av den kapitalistiska produktionen i oföränderlig storleksordning,
någon kapitalisering av mervärde sker inte utan den går helt
och hållet åt för personlig konsumtion. Det var Marx som först
gjorde en vetenskaplig analys av den kapitalistiska reproduktionen. När
Marx undersökte det individuella kapitalets enkla reproduktion, kunde han
påvisa, att de av kapitalisterna utsugna lönearbetama under reproduktionsprocessen
skapar produkter som kapitalisterna tillägnar sig, trots att det produceras
lika mycket produkter som tidigare, dvs. produktionen hade inte utvidgats. Produktionsprocessen
ger till resultat, att kapitalisten erhåller en produkt av större
värde än värdet av det kapital som satsats på produktion.
Efter att ha sålt den färdiga produkten, har kapitalisten ånyo
möjlighet att starta produktion och att använda det mervärde
(jfr), som arbetarna skapat, för sin egen konsumtion. Efter avslutad produktionsprocess
är kapitalisten förfarande ägare av ett kapital, som ger honom
möjlighet att på nytt utsuga lönearbetare. Arbetaren, vars lön
endast utgör ersättning för hans arbetskraft, är efter avslutad
produktionsprocess lika egendomslös som tidigare, han har ingenting förutom
sin arbetskraft och därför tvingas han på nytt att ta arbete
i kapitalistens företag. Därför reproduceras också utsugningsförhållandena
ständigt. En analys av den enkla reproduktionen ger vid handen, att kapitalisten
ingalunda förskotterar arbetaren, utan tvärtom är det arbetaren
som förskotterar kapitalisten, ty arbetaren får ju sin lön först
efter det att han framställt produkten. Varje kapital är ett ackumulerat
kapital, ett värde som har skapats av arbetare och som kapitalisterna gratis
tillskansar sig. Vid sitt studium kunde Marx upptäcka sambanden och lagbundenheterna
i hela den kapitalistiska ekonomin. Han fann i vilken proportion produktionsgrenarna
måste stå till varandra för att det ska kunna ske en permanent
återupprepning av produktionen. Samhällsprodukten måste under
kapitalismen också passera cirkulationsstadiet, varuformen måste
förvandlas till penningform och penningformen till varuform, dvs den samhälleliga
produkten måste realiseras och därigenom erhållna pengarna
måste på nytt användas till inköp av arbetskraft och produktionsmedel
att sättas in i produktionen. För att kunna förstå det
lagbundna i att den samhälleliga produkten säljs och köps, måste
man komma ihåg att den samhälleliga produktionen i sin naturliga
produktform består av två stora underavdelningar: produktion av
produktionsmedel och produktion av konsumtionsmedel, medan den samhälleliga
produktens värde har tre beståndsdelar: konstant kapital (c), variabelt
kapital (v) och mervärde (m). De betingelser som krävs för att
en oupphörlig reproduktion och realisation av hela den producerade produkten
ska kunna ske, illustrerar Marx med följande schema:
Avdelning I
4000 c + 1000 v + 1000 m == 6000.
Avdelning II
2000 c + 500 v + 500 m == 3000.
Marx påvisade, att det i avdelning I producerade konstanta kapitalet -
4000 c - realiseras i denna avdelning och att det i avdelning II producerade
variabla kapitalet och mervärdet - 500 c och 500 m - också realiseras
i sin egen avdelning. Resten av produktionen, nämligen 1000 v + 1000 m
från avdelning I och 2000 c från avdelning II, måste följaktligen
realiseras genom ett utbyte mellan avdelningarna. Den viktigaste förutsättningen
för att den producerade produkten ska kunna realiseras under förhållanden
av enkel produktion är sålunda, att I (v + in) = II c. Det betyder
samtidigt, att summan av det konstanta kapitalet i avdelning I och II måste
vara lika med produktionen i avdelning I, och att samhällets nationalinkomst
(summan av v + m i båda avdelningarna) måste vara lika med produktionen
i avdelning II. Detta följer för det första av att hela behovet
av produktionsmedel i båda avdelningarna, nämligen 4000 c + 2000
c, produceras av avdelning I (= 6000); för det andra av att hela behovet
av konsumtionsmedel i båda avdelningarna, nämligen 1000 v + 1000
m + 500 v + 500 m, produceras av avdelning II (= 3000). Om därför
villkoret I (v + m) = II c uppfylls så kommer hela mervärdet att
realiseras och produktionen återupprepas i oföränderlig storlek.
Marx påvisade också, att den kapitalistiska reproduktionens proportioner
fixeras spontant, och att den blir proportionell endast i undantagsfall, medan
ständiga överträdelser av dessa proportioner är en allmän
regel.