Begrepp - en form för mänskligt tänkande, med vars hjälp
människan vinner kunskap om allmänna, väsentliga kännetecken
hos tingen och den objektiva verklighetens företeelser. Människans
kunskapsprocess börjar med sinnliga förnimmelser, med direkt observation
av tingen. Men kunskapen stannar inte på detta första stadium, den
går vidare, fram till begreppsbildning. Begreppen är hjärnans
högsta produkt, materiens högsta produkt. Ett begrepp är resultatet
av en generalisering av en mängd enstaka företeelser. Vid denna generalisering
abstraherar vi från tillfälliga moment, oväsentliga egenskaper
och bildar ett begrepp, som återspeglar de väsentliga, grundläggande,
avgörande sambanden och egenskaperna hos företeelser och ting. Varje
vetenskap som vill generalisera den objektiva världens företeelser,
opererar med begrepp, som återspeglar den ena eller andra gruppen företeelser.
Fysiken opererar sålunda med sådana begrepp som massa, energi, atom,
elektron osv; biologin med ärftlighet, föränderlighet, naturligt
urval osv; den politiska ekonomin med begreppen värde, mervärde, kapital
osv. Filosofin, som är vetenskapen om de mest allmänna lagarna för
naturens, samhällets och tänkandets utveckling, uttrycker resultaten
av sina generaliseringar i de mest vidsträckta begrepp, sådana som
materia, rörelse, orsak, nödvändighet, tillfällighet, kvalitet,
kvantitet osv. Varje sådant vetenskapligt begrepp är framsprunget
ur själva den reellt existerande verkligheten och är en återspegling
av denna. Idealismen grundar sig på ett lösryckande av begreppet
från verkligheten och anser att begreppen fanns före och oberoende
av varje mänsklig erfarenhet. Den metafysiska logiken lär att begreppet
existerar oberoende av det särskilda, konkreta. I motsats därtill
anser den dialektiska materialismen att begreppen, som utgör vetenskapliga
generaliseringar av verkligheten, innehåller en sammanfattning av särskilda,
individuella, enskilda moment. Vetenskapliga begrepp, som prövats i praktiken,
utgör objektiva sanningar och återspeglar mycket djupgående
den objektiva verkligheten. Den materialistiska dialektiken kräver att
våra begrepp ska vara smidiga, rörliga och den bekämpar varje
förstelning av begreppen. När det nu är så att företeelserna
i naturen och samhället är sammanhängande, rörliga och förvandlar
sig till varandras motsats, är det klart att de mänskliga begreppen
kan vara en verklig kopia av verkligheten först när de blir lika föränderliga
och smidiga. Den dialektiska materialismen är motståndare till varje
stelbenthet, varje metafysisk och konservativ syn på kunskapen.
Dialektiken - framhåller Lenin - är just kunskapsteorin, och det betyder att alla dialektikens lagar och lärosatser om utveckling, förändringar, motsatsernas enhet och kamp osv, också i full utsträckning måste tillämpas på kunskapen, på begreppen. Förmågan att dialektiskt närma sig begreppen, formerna för det mänskliga tänkandet, som återspeglar den i ständig förändring och utveckling stadda verkligheten, har avgörande betydelse för det marxist-leninistiska partiets politiska kamp och praktiska verksamhet. Sålunda är ex. vis begreppet fosterlandsförsvar tillämpligt och progressivt bara i konkreta historiska situationer. Opportunisterna i Andra internationalen gick ut med denna paroll under det imperialistiska kriget 1914-1918, då den var reaktionär och i praktiken gick ut på att försvara "sin" bourgeoisis rätt och intressen och innebar förräderi mot arbetarklassens intressen. Men begreppet och parollen fosterlandsförsvar kommer att uttrycka de progressiva krafternas intressen, det arbetande folkets intressen, i ett annat konkret läge, nämligen när folket kämpar mot främmande förtryck, för att jaga ut främmande inkräktare och för sin frihet.