Bas och överbyggnad


Bas och överbyggnad. - "Grundvalen (basen) är samhällets ekonomiska system i en given etapp av samhällets utveckling. Överbyggnaden är samhällets politiska, rättsliga, religiösa, konstnärliga och filosofiska åskådningar och de mot dem svarande politiska, rättsliga och Övriga institutionerna" (Stalin, Marxismen och språkvetenskapens frågor, Moskva 1954, s. 7). I den marxistiska vetenskapen intar frågan om basen och överbyggnaden i samhället en väldig betydelse. Om man rätt förstår vad som är samhällets bas och vad som är dess överbyggnad, i vilket förhållande de står till varandra, vilket samband de har med produktionen och med produktivkrafterna, blir det också möjligt att upptäcka den objektiva lagbundenheten i samhällsutvecklingen och att komma ifrån subjektivism! synen på samhällsutvecklingen .

Med basen menar marxismen summan av människornas produktionsförhållanden. Vilka produktionsförhållandena än är så kännetecknas de av en viss ägandeform. Produktionsförhållandena visar vem som äger produktionsmedlen - om de är i hela samhällets ägo eller i händerna på enskilda personer, grupper eller klasser som utnyttjar dem för att utsuga andra personer, grupper och klasser. "Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet" (Marx, Förordet till Kritiken av den politiska ekonomin, Stockholm 1955, s. 9). Basen får inte likställas med produktion, men inte heller ses isolerat från produktionen. En sammanblandning av bas och produktion kan leda till den felaktiga slutsatsen att överbyggnaden skulle bestämmas direkt av produktionen. I verkligheten är det så att den bestäms indirekt genom den ekonomiska basen. Ser man basen isolerat från produktionen leder detta till idealism och till den felaktiga slutsatsen att produktionsförhållandena skulle vara oberoende av produktivkrafterna.

Basen är ingenting oföränderligt. Historiskt förändras den på grund av att den utgör samhällets ekonomiska struktur på varje given etapp i samhällsutvecklingen. Sålunda är basen i det kapitalistiska och basen i det socialistiska samhället diametralt motsatta ting. Den socialistiska basen kännetecknas av samhälleligt ägande av produktionsmedlen och att utsugningen har upphört. Den kapitalistiska basen betyder privatkapitalistiskt ägande av produktionsmedlen och utsugning av lönearbetare.
Basen tjänar alltså samhället i ekonomiskt avseende, överbyggnaden tjänar samhället genom politiska, juridiska, estetiska och andra idéer och upprättar för samhällets räkning motsvarande politiska, juridiska och andra institutioner. Ett av Överbyggnadens särdrag är att den inte direkt sammanhänger med produktionen, med produktivkrafterna. Produktivkraftema bestämmer direkt samhällets bas. överbyggnaden har endast indirekt att göra med produktionen genom ekonomin, genom basen. Förändringar i produktivkrafternas utvecklingsnivå avspeglas inte med en gång och inte direkt i överbyggnaden, utan först efter förändringar i basen. Denna marxistiska tes har stor betydelse för kampen mot alla slags vulgära teorier om att juridiska, estetiska och andra idéer skulle uppstå direkt i produktionen, varigenom de verkliga lagbundenhetema för överbyggnadens uppkomst, utveckling och betydelse i samhällslivet förvanskas.


I "Marxismens och språkvetenskapens frågor" analyserar Stalin ingående de ömsesidiga förbindelserna mellan bas och överbyggnad. Först och främst är överbyggnaden intimt beroende av basen och förändras i samband med förändringar i den ekonomiska basen. Samhällets historia ger många exempel på hur samhällets överbyggnad reorganiserats i samband med att en tidigare ekonomisk bas avskaffats och ersatts med en ny. Just detta lagbundna samband mellan överbyggnad och bas gör det möjligt att förstå varför det under olika historiska epoker funnits olika politiska, juridiska, estetiska o.a. idéer, överbyggnaden existerar förhållandevis kort tid. Den är en produkt av en epok under vilken en given ekonomisk bas finns till och verkar. På grund av sitt beroende av basen avskaffas överbyggnaden i och med att den givna basen avskaffas överbyggnaden, som växer upp på en bestämd ekonomisk bas, är emellertid ingalunda passiv och den ekonomiska basen utgör ingalunda den enda aktiva kraften i samhällsutvecklingen. Bland dem som förnekade överbyggnadens aktiva roll var de ryska "ekonomisterna" och mensjevikerna, med sin "spontani-tetsteori" och sitt förnekande av proletariatets diktatur som en förutsättning för uppbygget av socialismen. Idén om överbyggnadens passivitet utnyttjas likaså flitigt av reformister och revisionister som predikar den ovetenskapliga teorin om kapitalismens fredliga inväxande i socialism utan revolutionär kamp och utan att bourgeoisins stat krossas. Marxist-leninister tar i beaktande överbyggnadens stora roll - statsordningen, rättsväsendet, politiska, filosofiska o.a. idéer - i utvecklingen och befästandet av den bas, som producerat den. Annorlunda kan det heller inte vara: basen skapar ju sin överbyggnad för att den ska hjälpa basen att ta form och konsolideras, överbyggnaden är i klassamhället märkt av den härskande klassen. Den kan inte vara passiv i förhållande till sin bas. Den kan inte förhålla sig på samma sätt till alla klasser - i så fall skulle den inte vara en överbyggnad. Genom att i betydande grad påverka basen antingen bromsar eller påskyndar överbyggnaden samhällets utveckling. Bourgeoisin utnyttjar ex. vis överbyggnaden för att bekämpa den proletära revolutionen och bromsar därmed samhällets utveckling. Alla den borgerliga statens medel för politisk och ideologisk indoktrinering utnyttjas för att avtrubba massornas politiska medvetenhet och göra dem till verktyg för imperialismens politik. Den politiska överbyggnaden spelar följaktligen under imperialismen en högst reaktionär roll. När proletariatet gripit makten och börjat tillämpa lagen om produktionsförhållandenas överensstämmelse med produktivkrafternas karaktär upphäver det borgarklassens privatägande, som bromsar produktivkrafternas utveckling, och skapar förutsättning för småjordbrukens samgående i socialistiska kooperativ. I stället för privatägande får vi socialistiskt samhällsägande. Här spelar överbyggnaden en högst revolutionär roll i samhällsutvecklingen, i ekonomins och produktivkrafternas utveckling.
Marxismen-leninismen betraktar överbyggnaden som avhängig den ekonomiska basen men understryker samtidigt med all kraft överbyggnadens mycket aktiva roll i den ekonomiska basens utveckling.


Den marxist-leninistiska läran om basen och överbyggnaden utgör en verksam vägledning i kampen för att avskaffa kapitalismen och börja bygga kommunismen. Marxist-leninister säger att den borgerliga staten, det borgerliga rättsväsendet bidrar till att bevara kapitalismen, som innebär ett system baserat på utsugning. Det måste då innebära att det inte är möjligt för det arbetande folket att avskaffa det kapitalistiska systemet och inte möjligt att bygga socialismen därest det inte avskaffar borgarklassens makt. Endast en socialistisk revolution, som krossar bourgeoisins diktatur och upprättar proletariatets diktatur, kan säkerställa övergången från kapitalism till socialism och skapa förutsättningar för att påbörja uppbygget av socialismen och kommunismen.