Socialistiskt
produktionssätt - ett sätt att producera materiella nyttigheter grundat
på samhälleligt ägande av produktionsmedlen, kamratligt samarbete
och ömsesidig hjälp mellan det socialistiska samhällets från
utsugning befriade medborgare, på basis av maskinell storindustri inom
alla grenar av folkhushållningen. Till skillnad från det kapitalistiska
produktionssättet kan det inte uppstå ett socialistiskt produktionssätt
i det gamla systemets sköte. Det socialistiska systemet uppstår som
resultat av en socialistisk revolution, av proletariatets diktatur, av att det
arbetande folket besätter nyckelposterna i alla viktiga delar av ekonomin
och av att det sker en socialistisk omdaning inom alla grenar av ekonomi och
kultur. Under socialismen avskaffas den ena människans utsugning av en
annan. Till skillnad från det kapitalistiska
produktionssättet är produktionen under socialismen helt underordnad
det arbetande folkets intressen. Det samhälleliga ägandet av produktionsmedlen
överensstämmer helt med produktivkrafterna under socialismen. Den
framställda produkten tillhör, i överensstämmelse med det
samhälleliga ägandet av produktionsmedlen, hela samhället eller
de enskilda kooperativen. Det socialistiska produktionssättets målsättning
är att i växande grad och maximalt tillgodose hela samhällets
och varje medborgares materiella och kulturella behov. Det sker genom en planmässig
utveckling av folkhushållningen på basis av en ständigt växande
arbetsproduktivitet och ett tekniskt framåtskridande inom alla grenar
av den socialistiska produktionen. Det under den socialistiska uppbyggnaden
skapade socialistiska folkhushållningssystemet leds av arbetarklassens
stat, som i sin ekonomiska politik stödjer sig på en medveten tillämpning
av socialismens ekonomiska lagar. I motsats till det kapitalistiska produktionssättet
med dess produktionsanarki, ekonomiska kriser, krig och andra sår och
varbölder, säkerställer socialismen en planmässig och ständig
process av utvidgad reproduktion, ett högt tempo inom alla delar av folkhushållningen
och en ständigt stigande levnadsstandard för folket. Socialismen utgör
kommunismens första och lägre fas. Det betyder att socialismen alltjämt
är behäftad med kvarlevor från kapitalismen, ur vars sköte
den kommit. Det samhälleliga arbetets produktivitet och produktivkrafternas
utvecklingsnivå under socialismen, är inte tillräckligt hög
för att det ska kunna skapas ett överflöd av materiella nyttigheter.
Socialismens ekonomi är baserad på två sektorer i den samhälleliga
produktionen - en statlig och en kooperativ sektor. Under socialismen äger
varuproduktion fortfarande rum, värdelagen
gäller för socialismen, det finns pengar och det sker en varucirkulation.
Den viktigaste principen för socialistisk fördelning av materiella
nyttigheter är fördelning av nödvändighetsartiklar enligt
arbetets kvalitet och kvantitet. De motsättningar som uppstår under
socialismen (ex.vis mellan produktion och konsumtion) är inte av antagonistisk
natur och löses planmässigt under det socialistiska uppbygget.