Extra (tuläggs-) mervärde


Extra (tuläggs-) mervärde - ett överskott av mervärde som enskilda kapitalister eller kapitalistiska sammanslutningar erhåller tack vare att de varor som produceras i deras företag har ett lägre individuellt värde än det samhälleliga värdet. Genom att i sina företag införa mera fulländad teknik och bättre organisera produktionen - dvs. genom rationaliseringar som saknas i flertalet företag inom samma bransch - uppnår kapitalisten en arbetsproduktivitet som är högre än genomsnittsnivån i den givna branschen. Därför blir det individuella värdet på hans varor lägre än dessa varors samhälleliga värde. Men på marknaden kommer han ju att sälja sina varor till ett pris som har bestämts av det samhälleliga värdet; kapitalisten erhåller därför ett överskott av mervärde, ett extra mervärde (det samhälleliga värdet utgörs ju av produktionskostnader plus en genomsnittlig profit). Kapitalisten kan erhålla detta extra mervärde ända fram till dess att samma slags rationaliseringar genomförs även i andra företag. När det skett i flertalet företag i samma bransch sjunker varornas samhälleliga värde, och extra mervärdet försvinner för den första kapitalisten. Det kan på nytt uppstå i detta eller i ett annat företag som resultat av nya rationaliseringar. De tekniska framsteg som utlöser denna sänkning av varornas samhälleliga värde, leder sist och slutligen till att det relativa mervärdet ökar. Detta extra mervärde som kapitalisterna erhåller, spelar en väldig roll och utgör den viktigaste stimulansen för teknikens och produktivkrafternas utveckling i det kapitalitiska samhället. Men samtidigt begränsar mervärdelagen dessa tekniska framsteg; kapitalisten inför ny teknik endast i det fall detta ger honom högre profiter. I sin strävan att erhålla högsta möjliga profit söker varje kapitalist samtidigt hemlighålla tekniska nyheter i sina företag. Allt detta bromsar det tekniska framåtskridandet under kapitalismen.