Nationalism
Nation. - "En nation är en historiskt uppkommen, varaktig gemenskap
mellan människor som uppstått på grund av gemenskap ifråga
om språket, territoriet, det ekonomiska livet och den mentalitet, som kommer
till uttryck i den gemensamma kulturen91 (Stalin, Marxismen och den nationella
frågan, Moskva 1950, s. 14). Dessa kännetecken för en nation -
gemensamt språk, territorium, gemensam mentalitet och ekonomiskt liv - är
ofrånkomliga kännetecken. Endast om samtliga är förhanden
har vi att göra med en nation, och vice-versa - om så bara ett enda
av kännetecknen saknas så upphör nationen att vara nation. Man
får inte sammanblanda nation och ras, stammar etc. Till skillnad från
rasen, som kännetecknas av bestämda yttre biologiska drag (ex. vis hudfärg),
så är nationen ingen biologisk, utan en social kategori. Till skillnad
från stammarna, som utgör en etnografisk kategori kännetecknande
ursamhället, är nationen en historisk kategori, som uppstod först
i och med kapitalismens uppkomst och utveckling. Historiskt bildades nationerna
av olika raser och stammar. Sålunda kan man ex.vis säga att den italienska
nationen bildades av romare, germaner, etrusker, greker, araber etc.; den franska
nationen av galler, romare, britter, germaner etc. Kännetecknen för
en nation formerades redan under den förkapitalistiska tiden. De befann sig
då endast i ett rudimentärt tillstånd och bar inom sig endast
möjligheten av nationers uppkomst i framtiden under vissa gynnsamma betingelser.
Denna möjlighet kunde bli verklighet först i och med kapitalismens uppkomst
och utveckling, med dess nationella marknader, ekonomiska och kulturella centra.
Kapitalismens utveckling tillintetgjorde den feodala splittringen, ledde till
att det uppstod och utvecklades ekonomiska förbindelser mellan olika regioner
och till att lokala marknader kom att bilda en enda allnationell marknad. På
detta sätt skapades det ekonomiska livets gemenskap, på vars grund
det bildades en kulturell gemenskap osv. Eftersom grunden för denna process
var det kapitalistiska produktionssättets utveckling, så blev skapandet
av de nationella banden och sambanden ett skapande av borgerliga förhållanden.
De nationer som bildades under den uppåtsträvande kapitalismens epok
var borgerliga nationer, ty det var bourgeoisin som sammanförde och sammansvetsade
dem och deras ledande kraft var bourgeoisin och dess nationalistiska partier.
"Klassfred inom nationen i 'nationens enhets' namn; utvidgning av sin nations
territorium genom erövring av främmande nationella territorier;
misstänksamhet och hat gentemot främmande nationer; undertryckande av
nationella minoriteter; enhetsfront med imperialismen - sådant var dessa
nationers ideologiska och socialt politiska bagage" (Stalin, Den nationella
frågan och leninismen, Skrifter, b.ll, s. 338 ry.). En ofrånkomlig
följd av detta var tvedräkt och hat mellan nationerna, nationella konflikter
som alstrades av det kapitalistiska systemet. Det borgerliga samhällets splittring
i oförsonliga klasser utesluter inte nationens enhet såsom en stabil
ekonomisk gemenskap mellan människor, ty borgarna och proletärerna är
bundna till varandra med ekonomins trådar.
I och med att kapitalismen faller så faller också de borgerliga nationerna.
På ruinerna av de gamla, borgerliga nationerna utvecklas nya, socialistiska
nationer som utgör en principiellt ny typ av nationer. Dessa nationer bildas
i en tid då socialismen tränger fram. Den ledande och riktningsgivande
kraft som sammansvetsar dessa nationer, är arbetarklassen och dess marxist-leninistiska
parti, vars paroll är proletär internationalism. "Förbund
mellan arbetarklassen och de arbetande bönderna för att avskaffa resterna
av kapitalismen i det segerrika socialistiska uppbyggets namn; utplånande
av resterna av nationellt förtryck för att upprätta vänskap
mellan nationerna och stadfästa internationalismen; enhetsfront med alla
förtryckta och rättslösa nationer i kamp mot erövringspolitik
och erövringskrig, i kamp mot imperialismen - detta är dessa nationers
andliga och socialt politiska utseende" (Stalin, a.a. s. 339). Som resultat
av att det bildas socialistiska nationer sker det radikala och genomgripande förändringar
i förhållandet mellan nationerna: resterna av misstänksamhet och
hat försvinner och det utvecklas en vänskap mellan folken, som blir
en av det socialistiska samhällets viktigaste drivkrafter. De socialistiska
nationerna är ojämförligt mycket mer sammansvetsade och livsdugliga
än de borgerliga nationerna, ty de förstnämnda har slagit sig fria
från de oförsonliga klassmotsättningar som genomsyrar de sistnämnda.
Såsom en historisk kategori har nationen inte bara en början utan också
ett slut. I framtiden, när socialismen har segrat i världsmåttstock,
när nationerna går samman i ett enhetligt socialistiskt världshushåll,
skapas det reella betingelser för en gradvis sammansmältning av alla
nationer till en enda. Det vore dock mycket felaktigt att tro, att nationerna
och de nationella språken skulle kunna börja dö bort redan strax
efter det proletariatets diktatur segrat i hela världen. Tvärtom kommer
detta att bli en period då de tidigare förtryckta nationerna och nationella
språken blomstrar upp, en period då alla nationers likaberättigande
kan stadfästas och genomföras i handling, en period då man utplånar
all misstro och allt hat mellan nationerna och stärker de internationalistiska
förbindelserna mellan alla nationer. Först i en andra etapp av proletariatets
världsdiktatur - i takt med att det bildas ett socialistiskt världshushåll
- blir det nödvändigt med ett internationellt språk jämsides
med de nationella språken. Det är möjligt att det till en början
inte kommer att finnas ett ekonomiskt centrum för alla nationer (och med
ett enda gemensamt språk), utan att det bildas flera regionala ekonomiska
centra för olika grupper av nationer och med ett för varje grupp gemensamt
regionalt språk. Först i nästa etapp av proletariatets världsomspännande
diktatur, när det socialistiska världshushållet har blivit tillräckligt
starkt och socialismen gått in som en naturlig sak i folks medvetande, när
nationerna av egen erfarenhet förvissar sig om fördelarna av ett gemensamt
världsspråk, börjar skillnaderna mellan olika nationer att dö
bort och i stället för olika nationella språk kommer det att bildas
ett enda gemensamt internationellt språk (se Språk),