Analys
och syntes
Analys och syntes - l) analys - föremålets eller företeelsens uppstyckning i sina enkla beståndsdelar, och 2) syntes - sammanfogning av föremålets eller företeelsens delar till en helhet, en granskning av tinget i dess enhetlighet. Metafysiken ställer analys och syntes mot varandra såsom ömsesidigt uteslutande metoder. Den materialistiska dialektiken däremot lär att analys och syntes hör ihop. I Anti-Dühring framhåller Engels att tänkandet lika mycket består i att stycka upp medvetandets föremål i dess enskilda element som i sammanfogning av inbördes sammanhängande element till en enhet - utan analys kan det inte finnas någon syntes. Analysen och syntesen är viktiga instrument för människans kunskap. T.o.m. de mest elementära och enkla formerna av psykisk verksamhet - känsel, förnimmelse - vore omöjliga utan dem. Den objektiva världen, objektiva ting och företeelser, framstår för människan i hela sin komplicerade och konkreta beskaffenhet. Det går inte att vinna kunskap om detta konkreta om man inte styckar upp det i sina beståndsdelar och element, om man inte analyserar detta konkreta. Kemisten skulle inte veta någonting om de kemiska processerna, om lagarna för atomernas association och dissociation, ifall inte analysen hade gett honom möjlighet att avskilja beståndsdelarna i dessa processer - de kemiska elementen, atomer, molekyler. På samma sätt skulle ekonomen inte kunna veta någonting om kapitalismen och lagarna för dess utveckling, därest han inte genom analys hade fått avskilja dess element och beståndsdelar - varan, värdet, mervärdet, priset osv och om han inte genom analys lärt känna deras natur. Analysen kan dock inte i sig själv ge fullständig kunskap om tingen. Den behöver kompletteras med syntes, som - med stöd av analysens resultat - ger kunskap om tingen och företeelserna i sin helhet. I Kapitalet ger Marx ett typexempel på den dialektiska kunskapsprocessen när han inte bara begränsar sig till en analys. Efter att ha analyserat enskilda sidor, element i det kapitalistiska produktionssättet, framställer Marx en storslagen syntes, som visar det kapitalistiska produktionssättet i dess helhet, visar det dialektiska sambandet mellan alla kapitalismens sidor och lagar. I Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, där Lenin utvecklar Kapitalets idéer med tillämpning på en ny historisk period i kapitalismen och där Lenin allsidigt blottlägger imperialismens väsen, använder sig Lenin av såväl analys som syntes. Med analysens hjälp särskiljer Lenin till en början imperialismens olika sidor och kännetecken. Efter att ha avskilt och belyst dessa sidor och kännetecken summerar Lenin med syntesens hjälp desamma och ger så en allmän definition av imperialismens väsen.
I sitt arbete Marxismen och den nationella frågan, där Stalin ger en definition av begreppet nation, särskiljer han till att börja med genom en analys nationens karaktärsdrag: gemensamt språk, gemensamt territorium, gemensam ekonomi, gemenskap beträffande mentalitet. Därefter gör Stalin med syntesens hjälp en djupgående definition av begreppet nation, som i sig inkluderar alla dess grunddrag i generaliserad form. I kunskapsprocessen måste man sålunda tillämpa både analys och syntes, vilka som underordnade moment ingår i den materialistiska dialektikens metod (se Marxistisk dialektisk metod).