Socialistiskt produktionssätt


Socialistiskt produktionssätt - ett sätt att producera materiella nyttigheter grundat på samhälleligt ägande av produktionsmedlen, kamratligt samarbete och ömsesidig hjälp mellan det socialistiska samhällets från utsugning befriade medborgare, på basis av maskinell storindustri inom alla grenar av folkhushållningen. Till skillnad från det kapitalistiska produktionssättet kan det inte uppstå ett socialistiskt produktionssätt i det gamla systemets sköte. Det socialistiska systemet uppstår som resultat av en socialistisk revolution, av proletariatets diktatur, av att det arbetande folket besätter nyckelposterna i alla viktiga delar av ekonomin och av att det sker en socialistisk omdaning inom alla grenar av ekonomi och kultur. Under socialismen avskaffas den ena människans utsugning av en annan. Till skillnad från det kapitalistiska produktionssättet är produktionen under socialismen helt underordnad det arbetande folkets intressen. Det samhälleliga ägandet av produktionsmedlen överensstämmer helt med produktivkrafterna under socialismen. Den framställda produkten tillhör, i överensstämmelse med det samhälleliga ägandet av produktionsmedlen, hela samhället eller de enskilda kooperativen. Det socialistiska produktionssättets målsättning är att i växande grad och maximalt tillgodose hela samhällets och varje medborgares materiella och kulturella behov. Det sker genom en planmässig utveckling av folkhushållningen på basis av en ständigt växande arbetsproduktivitet och ett tekniskt framåtskridande inom alla grenar av den socialistiska produktionen. Det under den socialistiska uppbyggnaden skapade socialistiska folkhushållningssystemet leds av arbetarklassens stat, som i sin ekonomiska politik stödjer sig på en medveten tillämpning av socialismens ekonomiska lagar. I motsats till det kapitalistiska produktionssättet med dess produktionsanarki, ekonomiska kriser, krig och andra sår och varbölder, säkerställer socialismen en planmässig och ständig process av utvidgad reproduktion, ett högt tempo inom alla delar av folkhushållningen och en ständigt stigande levnadsstandard för folket. Socialismen utgör kommunismens första och lägre fas. Det betyder att socialismen alltjämt är behäftad med kvarlevor från kapitalismen, ur vars sköte den kommit. Det samhälleliga arbetets produktivitet och produktivkrafternas utvecklingsnivå under socialismen, är inte tillräckligt hög för att det ska kunna skapas ett överflöd av materiella nyttigheter. Socialismens ekonomi är baserad på två sektorer i den samhälleliga produktionen - en statlig och en kooperativ sektor. Under socialismen äger varuproduktion fortfarande rum, värdelagen gäller för socialismen, det finns pengar och det sker en varucirkulation. Den viktigaste principen för socialistisk fördelning av materiella nyttigheter är fördelning av nödvändighetsartiklar enligt arbetets kvalitet och kvantitet. De motsättningar som uppstår under socialismen (ex.vis mellan produktion och konsumtion) är inte av antagonistisk natur och löses planmässigt under det socialistiska uppbygget.