Kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa


Kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa - en av de viktigaste och mest allmängiltiga objektiva lagarna för naturens, det mänskliga samhällets och tänkandets utveckling. Den marxistiska dialektiken betraktar utvecklingen som en övergång från obetydliga och dolda, gradvisa kvantitativa förändringar till genomgripande och öppna kvalitativa förändringar. "I motsats till metafysiken betraktar dialektiken utvecklingsprocessen ej som en enkel tillväxtprocess, där de kvantitativa förändringarna inte leder till kvalitativa förändringar, utan som en sådan utveckling, vilken från obetydande och dolda förändringar övergår till öppna förändringar, till genomgripande förändringar, till kvalitativa förändringar, där de kvalitativa förändringarna ej framträder succesivt, utan snabbt, plötsligt, i form av en språngartad övergång från det ena tillståndet till det andra, ej framträder tillfälligt utan lagbundet, framträder som resultat av en anhopning av omärkliga och successiva kvantitativa förändringar" (Stalin, Om den dialektiska och historiska materialismen, Leninismens problem, Moskva 1952, s. 822).

Den marxistiska dialektiska metoden skiljer sig härigenom radikalt från alla borgerliga filosofiska utvecklingsbegrepp. De metafysiska teorierna utgår ifrån, att utvecklingen utgör en enkel minskning eller ökning av det existerande, dvs en rent kvantitativ process, utan några genomgripande, kvalitativa förändringar och revolutionära språng. Varje språng anser metafysikerna vara en icke-lagbunden rubbning av utvecklingsprocessen. En rent evolutionär förståelse av utvecklingen som en process av enbart kvantitativa förändringar, utan några som helst kvalitativa förändringar, gör det omöjligt för natur- och samhällsvetenskapen att ge en riktig förklaring av företeelserna. Från denna ståndpunkt kan man inte förklara hur naturen under sin utvecklingsprocess alstrat världens hela rikedom, hur det ur oorganisk materia uppstått organisk materia, liv, hur det ur de enklaste växt- och djurarter utvecklats allt mer och mer komplicerade arter, är det omöjligt att förklara medvetandet som en egenskap hos den högt organiserade materien osv. Naturvetenskapen har tillbakavisat de metafysiska åsikterna om naturens utveckling och har samlat ett väldigt material som vittnar om att det i utvecklingsprocessen äger rum genomgripande, kvalitativa förändringar som fullbordar de långsamma kvantitativa förändringarna. Kemin, fysiken, biologin och andra naturvetenskaper bekräftar med mångtaliga fakta allmängiltigheten av lagen om kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa. Ex.vis krävs ett visst minimum av strömstyrka för att en platinatråd ska börja glöda och lysa; varje metall har sin temperatur när den smälter; varje vätska har sin frys- och kokpunkt osv. Mekanisk rörelse kan förvandlas och förvandlas också till fysisk form av rörelse, den fysiska formen av rörelse till kemisk osv.

På samma sätt bekräftar hela samhällshistorien riktigheten av lagen om kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa. Samhällets historia är en process av inte enbart kvantitativa förändringar av det existerande, utan en process i vilken de kvantitativa förändringarna på ett visst utvecklingsstadium avbryts av ett språng, av en övergång från ett gammalt kvalitativt tillstånd till ett nytt sådant. Produktivkraf temas tillväxt, den ökande arbetsproduktiviteten i ursamhällets sköte, ledde ex.vis helt lagbundet till uppkomsten av ett klassamhälle. Klassamhället självt har under sin utveckling alstrar sådana kvalitativt olika former som slavsystemet, feodalsystemet och det kapitalistiska systemet.

Den marxistika dialektiken lär, att kvalitativa förändringar sker språngartat. övergången från en gammal egenskap och kvalitet till en ny utgör ett språng i utvecklingen. Detta språng sker plötsligt och snabbt i jämförelse med det tidigare stadiet av kvantitativa förändringar. Uppvärmningen av vatten sker ex.vis långsamt, men när vattnet nått en bestämd temperatur, så förvandlas det snabbt och språngartat till ånga. I samhällslivet är revolutionsperioderna betydligt kortvarigare än perioderna av evolutionär utveckling. Med ett enda slag förintar den sociala revolutionen det gamla och skapar betingelser för en utveckling av nya former av samhällsliv. Av allt det sagda framgår att rörelsen, utvecklingen har två sidor: en kvantitativ och en kvalitativ. De kvantitativa förändringarna leder stegvis till kvalitativa förändringar och dessa former eller sidor existerar i en dialektisk gemenskap. Endast om man räknar med denna rörelsens dubbla roll finns det förutsättningar för att man vetenskapligt ska kunna förstå företeelserna i naturen, samhället och tänkandet.
Utvecklingen är inte någon utveckling i cirkel, inte någon enkel återupprepning, utan en framstormande rörelse, en rörelse längs en uppåtgående linje, en rörelse från det enkla till det komplicerade, från det lägre till det högre. Sådan är samhällets utveckling från ursamhälle till slavsamhälle, från slavsamhälle till feodalsamhälle, från feodalsamhälle till kapitalism. Nu upplever mänskligheten den epok då kapitalismen, som överlevt sig själv och hindrar samhällets fortsatta framåtskridande, får bereda plats för socialismen, som är en ojämförligt mycket högre form av samhällsliv än alla tidigare samhällsekonomiska formationer.

Lagen om kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa är av största vikt för det kommunistiska partiets verksamhet. Den viktigaste slutsats som partiet måste dra är att övergången till socialism inte kan ske medelst reformer som inför små förändringar i kapitalismen. Endast en revolution, ett revolutionärt språng, är i stånd att avskaffa kapitalismen och skapa betingelser för uppbygget av en ny värld. Men en revolution kan inte äga rum därest den inte har föregåtts av ett stadium av evolutionär utveckling, dvs utan att det gradvis har skapats de objektiva materiella förutsättningarna för ett bättre samhällssystem, utan att det har skett en kvantitativ ökning av arbetarklassens medvetenhet och organisation, utan att arbetarklassen härdats i kamp och står väl förberedd för kampen att störta det gamla systemet. Utvecklingen är en enhet av evolutionära och revolutionära rörelseformer. Evolutionen banar väg för revolutionen, revolutionen kröner och fullbordar evolutionen och skapar därmed betingelserna för en fortsatt evolutionär utveckling.
Det finns en mångfald av former för övergången från en gammal kvalitet till en ny, och utan hänsyn till den konkreta karaktären av företeelserna och de historiska betingelser i vilka dessa företeelser uppträder, kan man inte förstå i vilka former sprången kommer att äga rum. I naturen - såväl den oorganiska som organiska - sker de kvalitativa förändringarna inte alltid genom ett förintande av det gamla en gång för alla och uppkomsten av något nytt, utan också genom successiv anhopning av element till den nya kvaliteten och ett bortdöende av den gamla kvalitetens egenskaper (ex.vis vattnets långsamma avdunstning under naturliga förhållanden, en successiv fulländning av husdjursraser etc). Lagen om övergång från en gammal kvalitet till en ny medelst en explosion, är allmängiltig och absolut för alla samhällen som är uppdelade i fientliga klasser. Men den är inte absolut för ett samhälle - socialismen - där man avskaffat utsugarklasserna. Övergången från kapitalism till socialism kan endast ske genom en revolution, genom att den rådande politiska makten krossas och dess ersättande av en ny makt, proletariatets statsmakt, ty den härskande borgarklassen kommer aldrig frivilligt att lämna historiens scen.