Negationens negation


Negationens negation - ett filosofiskt begrepp som uttrycker den ena sidan i dialektiska utvecklingsprocessen. Det var Hegel som först använde begreppet "negationens negation" och det betydde utveckling från lägre till högre under bibehållande av vissa positiva sidor och drag från det gamla. Hela utvecklingsprocessen hänför sig enligt Hegel till en "triad" (tes, antites, syntes). Tesen negeras av antitesen, som i sin tur negeras av syntesen ("negationens negation"). I syntesstadiet skulle utvecklingen liksom återvända till utgångspunkten, men på ett högre plan. Hos Hegel uppträder "negationens negation" som i första hand ett verktyg med vars hjälp han skapar sina konstlade idealistiska konstruktioner. Marxismens fiender har i syfte att diskreditera den marxistiska dialektiken sökt hävda (och hävdar alltjämt), att Marx och Engels skulle ha byggt sin teori på basis av den hegelska triaden, och att de med triadens hjälp ("negationens negation") skulle ha bevisat kapitalismens oundvikliga undergång. I polemik mot dessa framhöll Lenin, att materialisternas uppgift är att på ett riktigt sätt och exakt beskriva den verkliga historiska processen, att den vetenskapliga kommunismen just bygger på en sådan grundval och att "triaden" inte är någonting annat än rester av det hegelska sättet att uttrycka sig. Hos Marx och Engels erhöll begreppet "negationens negation" ett materialistiskt innehåll och uttrycker ingenting annat än den progressiva karaktären hos den objektiva verklighetens utveckling, en utveckling som inkluderar en viss grad av upprepning av redan tillrygga-lagda steg, men en upprepning på ett högre plan. Sålunda påvisar Marx i Kapitalet, att den kapitalistiska privatäganderätten utgör den första negationen av den individuella äganderätten till produktionsmedlen, som grundar sig på eget arbete. Men på grund av lagarna för kapitalismens utveckling banar kapitalismen därefter väg och skapar betingelser för sin egen undergång; kapitalets expropriering är en negationens negation, ett återupprättande av det individuella ägandet, dvs de arbetandes äganderätt till produktionsmedlen - men nu på ett högre plan, på basis av fria arbetares kooperation och deras gemensamma ägande av jord och de produktionsmedel som de själva framställt. Den progressiva rörelsen betingas av alla dialektikens lagar, i synnerhet lagen om kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa förändringar, den dialektiska karaktären av det gamlas, döendes negation och uppkomsten av nytt (se Nytt och gammalt), övergången från en gammal kvalitet till en ny betyder inte bara ett enkelt förintande av allt det som skapats tidigare. Den dialektiska uppfattningen om negationen är inte, som Lenin också framhåller, någon naken negation, någon negation "förgäves", inget enkelt förkastande av det gamla. I dialektiken betydel negationen inte bara att säga "nej" och förklara att ett ting inte längre existerar, eller att förinta det med alla medel. Sålunda är ex.vis socialismen en genomgripande negation av det kapitalistiska systemet. Men samtidigt bibehåller socialismen allt det positiva, värdefulla som skapats under kapitalismen - produktivkrafter-na, en avancerad kultur etc. övergången från en gammal kvalitet till en ny, det nyas uppkomst, sker sålunda alltid på grundval av det som uppnåtts tidigare, och det nya stöder sig på allt det positiva som tidigare uppnåtts, svingar sig högre, utgör ett högre stadium jämfört med det gamla, ett nytt och fortsatt steg i en enhetlig och sammanhängande, lagbunden utvecklingsprocess. Detta är betingelsen för utvecklingens progressiva karaktär, för utvecklingen enligt en uppåtgående linje.