Politisk
ekonomi - vetenskapen om lagarna för den samhälleliga produktionen
och fördelningen av materiella nyttigheter under skilda stadier i det mänskliga
samhällets utveckling. Den politiska ekonomin uppkom under slavägarsamhällets
epok såsom en tillämpad vetenskap, en vetenskap om hushållningens
skötsel. Men redan på den tiden fick den ekonomiska vetenskapen sin
klasskaraktär; den utnyttjades av de härskande klasserna för
att ideologiskt underbygga slavägarens rätt att tillskansa sig slavarnas
arbete. I takt med att den samhälleliga arbetsdelningen ökar, handeln
växer och de samhälleligt-ekono-miska förbindelserna mellan producenter
utvecklas, ökar också den ekonomiska vetenskapens betydelse när
det gäller produktivkrafternas utveckling och att underbygga de härskande
klassernas ekonomiska politik. Under första perioden av kapitalismens utveckling
(1500-1700-talet) föddes och utvecklades i det ekonomiska tänkandet
och den ekonomiska politiken en riktning, som ansåg att handel och pengar
har den avgörande betydelsen, är den enda källan till rikedom
(merkantilismen). Under det kapitalistiska produktionssättets utveckling
uppstod och utvecklades den klassiska borgerliga politiska ekonomin. Dess främsta
företrädare A. Smith och D. Ricardo gjorde stora insatser när
det gäller att upptäcka lagarna för den samhälleliga produktionen
och fördelningen av materiella nyttigheter. På grund av sin borgerliga
begränsning betraktade de emellertid kapitalismen som en fulländad
och evig ordning och kunde därför inte blottlägga de mera allmänna
lagarna för samhällets utveckling, kapitalismens motsägelsefulla,
historiskt övergående karaktär. Proletariatets inträde
på scenen som en självständig klasskraft ledde till, att de
borgerliga ekonomerna öppet började slå vakt om det borgerliga
systemet och började vulgarisera och banalisera allt det värdefulla
som tidigare åstadkommits under det ekonomiska tänkandets historia.
Marx och Engels, som analyserade det kapitalistiska produktionssättet och
kritiskt använde sig av element ur den klassiska borgerliga politiska ekonomin,
skapade en verkligt vetenskaplig proletär politisk ekonomi, som blev en
av de viktigaste beståndsdelarna i den marxist-leninistiska teorin. Uppkomsten
av en proletär politisk ekonomi betydde en oerhörd revolutionär
omvälvning i den ekonomiska vetenskapen. Den löste på ett nytt
sätt de grundläggande frågorna i den ekonomiska teorin. Den
gav en ny definition av själva föremålet för den politiska
ekonomins studier.
Där borgerliga ekonomer ser blott och bart sakers och tings rörelse, där ser den proletära politiska ekonomin förhållanden mellan människor, mellan samhällsklasser, ekonomiska förhållanden, produktionsförhållanden. Den definierar produktionsförhållandena såsom de grundläggande och avgörande av alla samhällsförhållanden. Den klarlägger lagarna för hur de förändras, de objektiva lagbundenheterna för hur det ena samhälleliga produktionssättet avlöser det andra. Den marxist-leninistiska politiska ekonomin studerar samhälls- och produktionsförhållanden, dvs ekonomiska förhållanden mellan människor, de objektiva lagarna för samhällsutvecklingen från lägre stadier till högre, orsakerna varför ett produktionssätt ersätts med ett annat. I motsats till den borgerliga politiska ekonomin, som betraktar det kapitalistiska produktionssättet såsom evigt och oföränderligt och såsom motsvarande människans själva natur, har den proletära politiska ekonomin blottlagt de inre lagarna för kapitalismens uppkomst, utveckling och ofrånkomliga undergång, vetenskapligt bevisat kapitalismens historiskt övergående karaktär, dess historiska begränsning. Den marxist-leninistiska politiska ekonomin bygger på en analys av de ekonomiska betingelserna för den samhälleliga produktionen. "Sedan Marx upptäckt, att den ekonomiska strukturen är den grundval, på vilken den politiska överbyggnaden reser sig, ägnade han framför allt sin uppmärksamhet åt studiet av denna ekonomiska struktur" (Lenin, Marxismens tre källor och tre beståndsdelar, Samlade verk i urval, Stockholm 1942, b.l8-19:1, s. 12).
Särskilt grundligt utforskade Marx det kapitalistiska produktionssättet. Marx' viktigaste arbete. Kapitalet, ägnades en analys av det kapitalistiska samhällets produktionsförhållanden, ett klarläggande av den kapitalistiska utsugningen, en analys av de ekonomiska förhållandena mellan kapital och arbete, de oförsonliga klassmotsättningarna och det oundvikliga i att kapitalismen på revolutionär väg ersätts med socialism. Hörnstenen i Marx' ekonomiska teori är läran om mervärdet, i vilken blottläggs den kapitalistiska utsugningens väsen, grunden för de oförsonliga klassmotsättningarna och för att den borgerliga strukturen måste störtas. Socialismen förvandlades från utopi till vetenskap i och med att den historiska materialismen och mervärdelagen upptäcktes. Den proletära politiska ekonomin påvisar hur det mänskliga samhällets hela historiska utveckling alstrar betingelser för uppkomsten av ett socialistiskt produktionssätt och därefter en succesiv övergång till kommunismen. Genom en vetenskaplig analys av proletariatets ekonomiska ställning i det kapitalistiska samhället upptäckte den proletära politiska ekonomin proletariatets historiska mission, dess ledande roll i kampen för att störta kapitalismen och bygga det socialistiska samhället. Den proletära politiska ekonomin skapades av marxismens grundläggare under oförsonlig kamp mot kapitalismens borgerliga anhängare och småborgerliga kritiker. I kamp mot öppna och dolda fiender till marxismen, vidareutvecklade Lenin den politiska ekonomin, konkretiserade den på basis av samhällets fortsatta historiska utveckling och förde upp den i ett nytt och högre stadium. Lenin skapade teorin om imperialismen och kapitalismens allmänna kris, och en ny teori för den socialistiska revolutionen såsom ett resultat av analysen av imperialismen. Den marxist-leninistiska politiska ekonomin inte bara avslöjar lagbundenheterna för kapitalismens undergång, utan också lagbundenheterna för ett socialistiskt produktionssätts uppkomst och utveckling, dvs socialismens politiska ekonomi. Här studeras de ekonomiska betingelserna för övergången från kapitalism till socialism, de objektiva lagarna för det socialistiska produktionssättet, ges läran om kommunismens två faser, om vägar och medel för uppbygget av socialismen och om övergången från socialism till kommunism. Den proletära, marxist-leninistiska politiska ekonomin är ett mäktigt vapen i kampen mot kapitalismen och för uppbygget av socialismen, utgör en vägledning till handling för kommunist och arbetarpartierna i alla länder. Den proletära politiska ekonomin är en partitagande vetenskap, en klassvetenskap. Den förenar sträng vetenskaplighet med en konsekvent revolutionär inställning och beväpnar det arbetande folket i kampen för sin befrielse från kapitalistiskt förtryck och för kommunismens seger. Den marxist-leninistiska politiska ekonomins livskraft finns i dess intima samband med praktiken. Den politiska ekonomin anvisar arbetarklassen och hela den arbetande mänskligheten vägar och medel för dess kamp till kommunismen.