Tänkande
- den högsta produkten av materia organiserad på ett särskilt
sätt, hjärnan, en aktiv process där den objektiva verkligheten
återspeglas i föreställningar, begrepp, omdömen osv. Tänkandet
sammanhänger alltid med en bestämd form av materiens rörelse,
med hjärnans verksamhet. Idealismen betraktar tänkandet som produkten
av en självständig och av materien oberoende övernaturlig faktor
- Gud, den "absoluta idén" osv. Men vetenskapen har för
länge sedan tillbakavisat idealisternas religiösa fantasier. Den moderna
vetenskapen har obestridligen bevisat att tänkandet är en produkt
av materien, är en egenskap hos materien. I sin skrift Naturens dialektik
framhåller Engels att människan och djuren äger samma slags
förnufts verksamhet - induktion, deduktion och följaktligen också
en viss abstraktion, analys av vissa ting, syntes och en förening av bådadera
till ett experiment. Till sin typ är dessa metoder fullständigt likadana
hos människa och de högsta djurarterna. Det gäller här bara
en gradskillnad, dvs i vilken grad motsvarande metod har utvecklats hos människan
respektive djuren. Om djuren inte hade tillgång till denna psykiska aktivitet,
så skulle de inte kunna existera, inte riktigt orientera sig i de komplicerade
förhållanden som omger dem. Samtidigt pekar den dialektiska materialismen
på väsentliga skillnader mellan människans tänkande och
djurens psykiska verksamhet. Den grundläggande skillnaden är, att
tänkandet som den högsta och en kvalitativt ny form av psykisk verksamhet
uppstod och utvecklades på basis av samhällets utveckling, tack vare
arbetet. Arbetet har skapat själva människan och den specifikt mänskliga
psykiska verksamheten, förmågan att tänka. Det mänskliga
tänkandet är en samhällelig företeelse och kan inte förstås
lösryckt från samhällets historia. En av de viktigaste saker
som skiljer tänkandet från de högsta formerna av psykisk verksamhet
hos djuren är förmågan att formulera begrepp, att operera med
begrepp, i vilka resultaten av tänkandets abstraktioner fixeras. Denna
säregenhet kan förklaras endast om man kommer ihåg, att människan
är en samhällelig varelse, som inte bara anpassat sig till naturen,
utan också i hög grad förändrat naturen, underordnat naturen
människans intressen i arbetsprocessen, i produktionsprocessen. Just på
grund av de krav som samhällsproduktionens utveckling ställer, har
förmågan att tänka uppstått och utvecklats till allt mer
och mer djupgående abstraktioner, till kunskap om företeelsernas
och naturlagarnas väsen. Ett karaktärsdrag hos det mänskliga
tänkandet är dess oupplösliga samband med talet, med språket.
Människans kunskapssökande, hennes tänkande, kan endast äga rum på basis av ett språkligt material. Detta visar på det mänskliga tänkandets samhälleliga karaktär till skillnad från den rent biologiska karaktär som den psykiska verksamheten hos djuren har. Språket är ett medel för människorna att kommunicera med varandra, ett medel som uppkom ur de krav den samhälleliga produktionens utveckling ställde. Samhälleligt arbete är otänkbart utan ett sådant medel för människorna att kommunicera med varandra, utan språket. Det artikulerade talet har spelat och spelar en väldig roll för det mänskliga tänkandets utveckling. "Vilka tankar som än uppstår hos människan och när de än uppstår, så kan de inte uppstå och existera annat än på basis av språkmaterialet, på basis av språktermer och satser. Det finns inga nakna tankar, obundna av språkmaterialet, av språkets 'naturgivna materie'. 'Språket är tankens omedelbara verklighet' (Marx). Tankens verklighet uttrycker sig i språket. Endast idealisterna kan tala om ett tänkande, som inte är förbundet med språkets 'naturgivna materia', om ett tänkande utan språk" (Stalin, Marxismen och språkvetenskapens frågor, Moskva 1954, s. 39-40). Som direkt bas för tänkandet finns känslomässiga förnimmelser och föreställningar, som uppkommer när naturen påverkar människans sinnen, uppkommer i människans praktiska verksamhet. Tänkandet, människans tanke suger sitt innehåll ur dessa förnimmelser och föreställningar. Utan sådana bilder, förnimmelser och föreställningar skulle tanken vara berövad varje som helst innehåll. Denna uppfattning om tänkandet går emot idealismen, som avskiljer människans tanke från hennes sinnliga förnimmelser och föreställningar, och följaktligen också från den objektiva världen, vars avspegling ju tänkandet är. Men tänkandet är ändå inte bara förnimmelser och föreställningar. Tänkandet generaliserar sinnliga rön med hjälp av vetenskapliga begrepp, kategorier, tack vare den förmåga till abstraktioner som kännetecknar tänkandet. Den dialektiska materialismen bekämpar alla vulgära uppfattningar om att tänkandet kan hänföras till de rent fysiologiska processerna. Tänkandet är en egenskap hos materien, en kvalitativt ny egenskap, som skiljer sig från fysiologiska processer. En gång i framtiden kommer tänkandet utan tvivel att kunna hänföras till bestämda molekylära och kemiska rörelser i hjärnan. Men därmed har man ingalunda fullständigt klarlagt tänkandets väsen, tänkandets kvalitativa säregenhet. Tänkandet spelar en väldig roll i samhällslivet. Tack vare tänkandet kan människorna vinna kunskap om de objektiva lagarna för naturen och samhället och utnyttja dem i sin praktiska verksamhet. (se även Kunskap).