Idealistisk
historieuppfattning - en lära som, 5 motsats till den materialistiska historieuppfattningen,
ser samhällsutvecklingens huvudkraft i idéer, teorier, människors
medvetande etc. Före Marx var den idealistiska historieuppfattningen allén
a rå dan de inom filosofin. T.o.m. de förmarxistiska materialisterna
intog i denna fråga en idealistisk ståndpunkt. Dessa begränsade
sig till att materialistiskt tolka naturföreteelserna, men var inte i stånd
att överföra sin materialism också till kunskapen om samhällsföreteelserna.
De franska 1700-talsmaterialisterna utgick ex.vis från den riktiga tesen,
att människomas meningar och åsikter bestäms av den samhällsmiljö
de lever i, men när de skulle förklara förändringarna av
samhällsmiljön förföll de till idealism och hävdade
att det räcker med upplysning och att sprida kunskap och att förändra
människomas åsikter ("åsikterna styr världen").
De ansåg att historiens gång beror på viljan, stämningar
och önskningar hos "framstående personligheter" - kungar,
erövrare, härförare osv. Därför betraktades historien
som resultatet av lyckliga och olyckliga tillfälligheter, och inte som
en lagbunden process. I sin historieuppfattning var också den tyske materialisten
Feuerbach idealist. Han hävdade att perioderna i mänsklighetens historia
endast skilde sig från varandra genom förändringar i religionen.
Den idealistiska historieuppfattningen sönderfaller i två huvudriktningar.
Den ena förklarar samhällsutvecklingen som ett resultat av en "absolut
idé", ett "världsförnuft", ett slags överindividuellt
medvetande osv. Till denna riktning hörde bl.a. Hegel. Den mystiska "absoluta
idén" är enligt Hegel skapandets grund, som styr folkens liv
och staterna, och förflyttar samhället framåt. Den andra riktningens
företrädare förklarar samhällsutvecklingen som subjektets
verksamhet och vilja, som resultat av enskilda personligheters verksamhet och
tillskriver endast dem en skapande roll i historien. Till dem hörde bl.a.
vänsterhegelianerna (bröderna Bauer o.a.) i Tyskland, "folkvännerna"
i Ryssland o.a. "Folkvännerna" ansåg att historien skapas
av "hjältar", "kritiskt tänkande personligheter",
som de satte mot massan, folket, som de föraktfullt kallade "pöbel".
Sin praktiska verksamhet byggde de på basis av allomfattande, från
livet lösryckta "idealplaner", och inte på samhällets
materiella behov.
Den idealistiska historieuppfattningen tjänar i händerna på
bourgeoisins ideologer som ett vapen i kampen mot folkmassornas revolutionära
rörelse, ett verktyg för att förslava det arbetande folket. I
den moderna borgerliga sociologin dominerar de grövsta former av idealistisk,
voluntaristisk historieuppfattning, som förnekar samhällsutvecklingens
objektiva lagbundenhet. De säger att samhällsutvecklingen beror på
olika rasegenskaper, propagerar malthusianismens reaktionära teorier, den
ovetenskapliga teorin om det historiska kretsloppet, teorin om kriget som en
evig företeelse, om det mänskliga samhällets oundvikliga undergång,
om faran av teknikens fortsatta utveckling osv. Den moderna borgerliga sociologin
strävar efter att söva de arbetande massorna, i deras medvetande inympa
tanken om det omöjliga i att lära känna samhällsutvecklingens
lagar. Marxism-leninismen har för länge sedan avslöjat den idealistiska
historieuppfattningens ovetenskapliga väsen och utarbetat den enda vetenskapliga
teorin om lagarna för samhällsutvecklingen - den historiska
materialismen, som beväpnar proletariatet med en klar uppfattning
om vägar och medel för samhällets revolutionära omvandling
och om det kommunistiska samhället.