Nationalism


Nation. - "En nation är en historiskt uppkommen, varaktig gemenskap mellan människor som uppstått på grund av gemenskap ifråga om språket, territoriet, det ekonomiska livet och den mentalitet, som kommer till uttryck i den gemensamma kulturen91 (Stalin, Marxismen och den nationella frågan, Moskva 1950, s. 14). Dessa kännetecken för en nation - gemensamt språk, territorium, gemensam mentalitet och ekonomiskt liv - är ofrånkomliga kännetecken. Endast om samtliga är förhanden har vi att göra med en nation, och vice-versa - om så bara ett enda av kännetecknen saknas så upphör nationen att vara nation. Man får inte sammanblanda nation och ras, stammar etc. Till skillnad från rasen, som kännetecknas av bestämda yttre biologiska drag (ex. vis hudfärg), så är nationen ingen biologisk, utan en social kategori. Till skillnad från stammarna, som utgör en etnografisk kategori kännetecknande ursamhället, är nationen en historisk kategori, som uppstod först i och med kapitalismens uppkomst och utveckling. Historiskt bildades nationerna av olika raser och stammar. Sålunda kan man ex.vis säga att den italienska nationen bildades av romare, germaner, etrusker, greker, araber etc.; den franska nationen av galler, romare, britter, germaner etc. Kännetecknen för en nation formerades redan under den förkapitalistiska tiden. De befann sig då endast i ett rudimentärt tillstånd och bar inom sig endast möjligheten av nationers uppkomst i framtiden under vissa gynnsamma betingelser. Denna möjlighet kunde bli verklighet först i och med kapitalismens uppkomst och utveckling, med dess nationella marknader, ekonomiska och kulturella centra. Kapitalismens utveckling tillintetgjorde den feodala splittringen, ledde till att det uppstod och utvecklades ekonomiska förbindelser mellan olika regioner och till att lokala marknader kom att bilda en enda allnationell marknad. På detta sätt skapades det ekonomiska livets gemenskap, på vars grund det bildades en kulturell gemenskap osv. Eftersom grunden för denna process var det kapitalistiska produktionssättets utveckling, så blev skapandet av de nationella banden och sambanden ett skapande av borgerliga förhållanden.

De nationer som bildades under den uppåtsträvande kapitalismens epok var borgerliga nationer, ty det var bourgeoisin som sammanförde och sammansvetsade dem och deras ledande kraft var bourgeoisin och dess nationalistiska partier. "Klassfred inom nationen i 'nationens enhets' namn; utvidgning av sin nations territorium genom erövring av främmande nationella territorier;
misstänksamhet och hat gentemot främmande nationer; undertryckande av nationella minoriteter; enhetsfront med imperialismen - sådant var dessa nationers ideologiska och socialt politiska bagage" (Stalin, Den nationella frågan och leninismen, Skrifter, b.ll, s. 338 ry.). En ofrånkomlig följd av detta var tvedräkt och hat mellan nationerna, nationella konflikter som alstrades av det kapitalistiska systemet. Det borgerliga samhällets splittring i oförsonliga klasser utesluter inte nationens enhet såsom en stabil ekonomisk gemenskap mellan människor, ty borgarna och proletärerna är bundna till varandra med ekonomins trådar.

I och med att kapitalismen faller så faller också de borgerliga nationerna. På ruinerna av de gamla, borgerliga nationerna utvecklas nya, socialistiska nationer som utgör en principiellt ny typ av nationer. Dessa nationer bildas i en tid då socialismen tränger fram. Den ledande och riktningsgivande kraft som sammansvetsar dessa nationer, är arbetarklassen och dess marxist-leninistiska parti, vars paroll är proletär internationalism. "Förbund mellan arbetarklassen och de arbetande bönderna för att avskaffa resterna av kapitalismen i det segerrika socialistiska uppbyggets namn; utplånande av resterna av nationellt förtryck för att upprätta vänskap mellan nationerna och stadfästa internationalismen; enhetsfront med alla förtryckta och rättslösa nationer i kamp mot erövringspolitik och erövringskrig, i kamp mot imperialismen - detta är dessa nationers andliga och socialt politiska utseende" (Stalin, a.a. s. 339). Som resultat av att det bildas socialistiska nationer sker det radikala och genomgripande förändringar i förhållandet mellan nationerna: resterna av misstänksamhet och hat försvinner och det utvecklas en vänskap mellan folken, som blir en av det socialistiska samhällets viktigaste drivkrafter. De socialistiska nationerna är ojämförligt mycket mer sammansvetsade och livsdugliga än de borgerliga nationerna, ty de förstnämnda har slagit sig fria från de oförsonliga klassmotsättningar som genomsyrar de sistnämnda.

Såsom en historisk kategori har nationen inte bara en början utan också ett slut. I framtiden, när socialismen har segrat i världsmåttstock, när nationerna går samman i ett enhetligt socialistiskt världshushåll, skapas det reella betingelser för en gradvis sammansmältning av alla nationer till en enda. Det vore dock mycket felaktigt att tro, att nationerna och de nationella språken skulle kunna börja dö bort redan strax efter det proletariatets diktatur segrat i hela världen. Tvärtom kommer detta att bli en period då de tidigare förtryckta nationerna och nationella språken blomstrar upp, en period då alla nationers likaberättigande kan stadfästas och genomföras i handling, en period då man utplånar all misstro och allt hat mellan nationerna och stärker de internationalistiska förbindelserna mellan alla nationer. Först i en andra etapp av proletariatets världsdiktatur - i takt med att det bildas ett socialistiskt världshushåll - blir det nödvändigt med ett internationellt språk jämsides med de nationella språken. Det är möjligt att det till en början inte kommer att finnas ett ekonomiskt centrum för alla nationer (och med ett enda gemensamt språk), utan att det bildas flera regionala ekonomiska centra för olika grupper av nationer och med ett för varje grupp gemensamt regionalt språk. Först i nästa etapp av proletariatets världsomspännande diktatur, när det socialistiska världshushållet har blivit tillräckligt starkt och socialismen gått in som en naturlig sak i folks medvetande, när nationerna av egen erfarenhet förvissar sig om fördelarna av ett gemensamt världsspråk, börjar skillnaderna mellan olika nationer att dö bort och i stället för olika nationella språk kommer det att bildas ett enda gemensamt internationellt språk (se Språk),