Ekonomiska
lagar - lagar som återspeglar de mest allmänna grundläggande
sambanden, de nödvändigaste orsakssammanhangen i de ekonomiska processerna
under samhällsutvecklingen. Ekonomiska lagar utgör lagar för
produktionssättets utveckling och bestämmer produktionen och fördelningen
av materiella nyttigheter. De ekonomiska lagarna är objektiva, de uttrycker
det inre sambandet i processerna helt oavsett människors medvetande och
vilja, de uppstår och verkar under bestämda ekonomiska betingelser
och förändras eller förlorar sin kraft med förändringar
i de ekonomiska betingelserna. Människor kan upptäcka och vinna kunskap
om dessa lagar, räkna med dem i sin praktiska verksamhet, men de kan aldrig
skapa, omvandla eller upphäva dem utan att samtidigt skapa, omvandla eller
upphäva de förhållanden som de ekonomiska lagarna bestämmer.
Men när människor lärt känna och behärska de ekonomiska
lagarna, så kan de tillämpa och bruka dem för sina intressen.
Det finns ekonomiska lagar som gäller för alla samhällsformationer,
ex.vis lagen om produktionsförhållandenas överensstämmelse
med produktivkrafternas karaktär.
Det finns också specifika ekonomiska lagar som bara gäller för
ett visst produktionssätt, ex.vis lagen om planmässig, proportionell
utveckling av folkhushållningen under socialismen. Det finns även
sådana lagar, som ex.vis värdelagen,
vilka gäller för flera samhällsformationer. Avgörande bland
de ekonomiska lagarna är den ekonomiska grundlagen (se Kapitalismens
ekonomiska grundlag). Den ekonomiska grundlagen uttrycker de mest grundläggande
sidorna hos ett givet produktionssätt och bestämmer huvudlinjen för
samhällets utveckling. Kännetecknande för de ekonomiska lagarna
är att flertalet av dem är av historiskt övergående natur.
De ekonomiska lagarna skiljer sig från naturlagarna. Upptäckten och
tillämpningen av nya lagar för samhällsutvecklingen hänger
direkt samman med människornas verksamhet. Ifall deras handlingar strider
mot de konservativa samhällskrafternas intressen, så framkallar detta
motstånd från de gamla, utlevade samhällsklassernas sida. Samtidigt
som ägandeförhållandena till produktionsmedlen förändras
och ett slags produktionsförhållanden
ersätts med andra, så förlorar de gamla ekonomiska lagarna sin
kraft och det uppstår nya lagar. I de försocialistiska samhällsformationerna
har människorna ytterst begränsade möjligheter att räkna
med och tillämpa de ekonomiska lagarna, eftersom det råder privatäganderätt
till produktionsmedlen och därav följande spontanism och anarki i
den samhälleliga produktionen. I de klassantagonistiska samhällena
(slavägarsamhället, feodalismen, kapitalismen) är människorna
maktlösa när det gäller att kontrollera de samhälleliga
konsekvenserna av sina handlingar. Ett systematiskt och medvetet bruk av de
ekonomiska lagarna för hela samhällets bästa kan börja först
under socialismen, som kännetecknas av en planmässig organisering
av den samhälleliga produktionen och som har till uppgift att i växande
grad tillgodose hela samhällets och varje samhällsmedborgares behov.