Bourgeoisi
Bourgeoisi den kapitalistiska samhällets härskande klass, som äger produktionsmedlen
och som utnyttjar dem för att utsuga avlönad arbetskraft. Bourgeoisin och de borgerliga
produktionsförhållandena uppstod under feodalismen i och med att småvaruproduktionen
började upplösas och det uppkom en kapitalistisk varuhushållning. Bourgeoisin
uppstod som klass under den så kallade ursprungliga kapitalackumulationen, medelst
våldsam expropriation av småvaruproducenter och deras förvandling till lejd arbetskraft.
Källan till fortsatt ackumulation av rikedom i bourgeoisins händer blev med kapitalismens
utveckling mervärdet, som skapades av arbetarna
med obetalt arbete. Därtill kom också utsugningen och ruineringen av småproducenter
och utplundringen av främmande folk. Bourgeoisien och proletariatet
är huvudklasserna i det kapitalistiska samhället. Bourgeoisin utsuger arbetarna
och strävar efter att pressa ur dem så mycket merarbete som möjligt, ett obetalt
arbete som den tillägnar sig.
Bourgeoisin och proletariatet har diametralt motsatta intressen och motsättningen
mellan dem är antagonistisk och oförsonlig.
Proletariatets klassintressen driver det till kamp mot bourgeoisin och slutligen
också till kamp för att upphäva dess herravälde och upprätta proletariatets
diktatur, förinta det privatkapitalistiska ägandet av produktionsmedlen
och ersätta detta med ett samhälligt ägande.
Bourgeoisien består av stor-, mellan och småbourgeoisi.
Till antal dominerar små- och mellanbourgeoisie, men det är storbourgeoisie som
har den verkliga makten, såväl ekonomiskt som politiskt. Bourgeoisins ökande rikedomar
leder till att proletariatet och övriga arbetande utarmas. I kapitalismens gryning
framträdde bourgeoisin med det för sin tid mest progressiva produktionssättet,
och bekämpade beslutsamt den feodala ordningen. De borgerliga revolutionerna på
1600 - 1800 -talen banade väg för kapitalismens utveckling, gav bourgeoisin den
politiska makten och skapade förutsättningarna för produktivkrafternas snabba
utveckling. Men för bourgeoisins blev ekonomisk utveckling liktydigt med profitjakt,
och den blev till ett vapen för att öka utsugningen av det arbetande folket. De
mäktiga produktivkrafter som på detta sätt utvecklades under kapitalismen, kom
i oförsonlig motsättning till de kapitalistiska produktionsförhållandena. Bourgeoisin
blev en reaktionär kraft genom att kämpa för bevarandet av de historiskt utlevade
kapitalistiska produktionsförhållandena. I våra dagar är finansoligarkin
den mest reaktionära klassen. Denna reaktionära grupps (finanskapitalets) förtryck
blir allt outhärdligare och det vänder sig inte enbart mot arbetarklassen, utan
också mot små- och mellanbourgeoisin. I sin kamp mot imperialismen söker arbetarklassen
på sin sida dra över de småborgerliga befolkningslagren, vars läge försämras allt
mer under kapitalismen. I vissa länder, som frigjort sig från kolonialism och
nykolonialism, kan den nationella bourgeoisin spela en progressiv roll därnäst
den utrikespolitiskt bekämpar imperialismen och inom landet stärka och utveckla
landets ekonomiska självständighet gentemot utländskt monopolkapital och mot de
feodala krafter. Under övergången från kapitalissm till socialism kan de socialistiska
staterna i vissa fall samarbeta med den nationella bourgeoisin och förverkliga
en fredlig omvandling av privatkapitalet via statskapitalism. Först i och med
socialismens seger försvinner all slags bourgeoisi.