Proletär
internationalism - ideologin för internationell solidaritet mellan all
världens proletärer och arbetande, en av de kommunistiska partiernas
grundläggande principer. I motsats till den borgerliga nationalismen,
som vill splittra nationerna och hetsar den ena nationen mot den andra, sammansluter
den proletära internationalismen världens arbetare i kamp för
demokrati och socialism.
Den proletära internationalismens idé framfördes för första
gången av Marx och Engels i Kommunistiska manifestet, där de påvisade
att proletariatet i alla länder har samma intressen i sin kamp för
befrielse från kapitalismen. Arbetarklassen i varje land kämpar för
social frigörelse, för att störta bourgeoisins makt och upprätta
proletariatets diktatur. Men den givna nationens arbetarklass kan inte betrakta
sin kamp isolerat från den kamp som förs av proletariatet i andra
länder, ty dess fiende är inte bara det egna landets bourgeoisi utan
borgarklassen i alla länder. Därför har arbetarna och hela det
arbetande folkets gemensamma grundläggande intressen i kampen mot en gemensam
fiende. Med parollen "Proletärer i alla länder, förena er!"
uttryckte Marx och Engels den proletära internationalismens betydelse.
Den proletära internationalismen betyder ingalunda att arbetarklassen ställer
sig likgiltig till sin nations, sitt hemlands öde - som borgerliga och
reformistiska ideologer vill påstå. Den proletära internationalismen
utgör en harmonisk förening av verklig kärlek till hemlandet,
en önskan att se det fritt från klassförtryck och nationellt
förtryck, samt stöd åt det arbetande folket i alla länder
i dess kamp för frihet, demokrati och socialism. Den proletära internationalismen
står helt främmande för tanken att ringakta någon nation,
stor eller liten. Först arbetarklassens socialistiska revolution kan befria
folken från nationellt förtryck och nationell fiendskap, och skapa
nya, vänskapliga förhållanden mellan alla nationer och folk.
"I samma grad som den ena individens exploatering av den andra upphäves,
i samma grad upp-häves den ena nationens exploatering av den andra.
Med klassmotsättningarna inom nationerna faller den fientliga ställningen
mellan nationerna." (Marx-Engels: Kommunistiska manifestet).
Redan under den förmonopolitiska kapitalismen formades och utvecklades
solidariteten mellan proletärerna i alla länder i kampen mot den gemensamma
fienden, bourgeoisin. Under imperialismen har denna front blivit än mycket
bredare. Det internationella proletariatets kamp för socialism sammansmälter
med de förtryckta folkens kamp för nationell befrielse. Den proletära
solidaritetens idé, idén om solidaritet mellan alla av imperialismen
förtryckta folk, omfattar hundratals miljoner människor och har förvandlats
till en mäktig kraft i kampen för det arbetande folkets befrielse.
I denna kamp ställs parollen "Arbetare och undertryckta i alla länder,
förena er!".
Det marxist-leninistiska partiets organisation och hela dess verksamhet genomsyras
av den proletära internationalismens principer. Partiet för alltid
en oförsonlig kamp mot nationalister inom arbetarrörelsen, nationalister
som vill splittra arbetare av olika nationalitet, hetsa dem mot varandra och
därmed hjälpa borgarklassen att söka krossa dem en i taget. "Den
som vill tjäna proletariatet måste förena alla nationers arbetare
och orubbligt bekämpa borgerlig nationalism, såväl 'sin' som
främmande" (Lenin, Kritiska anmärkningar om den nationella frågan,
Skrifter b. 20, s. 9, ry.).