Proletariatets
ledarskap - den ledning som arbetarklassen utövar i det arbetande folkets
demokratiska och revolutionära rörelse, i kampen för den socialistiska
revolutionen, proletariatets diktatur och uppbygget av kommunismen. Proletariatets
diktatur är den högsta formen av arbetarklassens ledarskap.
Genom studier av historiska erfarenheter kom Marx och Engels fram till slutsatsen,
att folkmassornas kamp mot kapitalets utsugning och förtryck kunde bli
framgångsrik endast i den händelse denna kamp leds av den mest progressiva
och konsekvent revolutionära klassen - proletariatet, med dess politiska
parti i spetsen. Marx och Engels skisserade läran om proletariatets ledarskap
och denna lära har sedan vidareutvecklats av Lenin, Stalin, Mao Tsetung
och andra marxister. I de borgerliga revolutionerna, som ledde till kapitalismens
seger, var det bourgeoisin som spelade den ledande rollen; på grund av
sin ringa utbredning och splittring spelade proletariatet rollen som bourgeoisins
bundsförvant, medan bönderna utgjorde revolutionernas reserv. Efter
det att kapitalismen hade befäst sina ställningar, och särskilt
efter dess inträde i sitt imperialistiska stadium, har det skett stora
och väsentliga förskjutningar i klasskraf temas inbördes förhållande:
bourgeoisin har blivit en reaktionär klass, som bromsar samhällsutvecklingen.
Det stora, välorganiserade proletariatet med dess kommunistiska parti i
spetsen, blir nu i stånd att leda den revolutionära rörelsen,
att uppträda som ledare för inte bara den socialistiska revolutionen,
utan också den borgerligt-demo-kratiska revolutionen. Revolutionen genomförs
inte isolerat av arbetarklassen, utan i ett intimt förbund med de arbetande
massorna i stad och på land. Proletariatets ledarskap i den borgerligt-demokratiska
revolutionen är den viktigaste betingelsen för att denna ska kunna
växa över i en socialistisk revolution; proletariatets och böndernas
revolutionärt-demokratiska diktatur banar väg för proletariatets
diktatur, dvs arbetarklassens stat. Proletariatets ledarskap är också
en borgen för att de förtryckta folkens nationella befrielsekamp ska
bli framgångsrik. Grunden för proletariatets ledarskap är inte
bara dess storlek och organisation utan också arbetarklassens ställning
i den kapitalistiska produktionen; arbetarna är egendomslösa och har
endast sin arbetskraft, som de tvingas sälja för att överhuvudtaget
kunna existera. På grund av dessa omständigheter är arbetarklassen
den mest rörliga och revolutionära delen av det arbetande folket;
den enda konsekvent revolutionära samhällsklassen.