Ockrarkapital
- en specifik historisk form av räntebringande kapital, som var kännetecknande
för slavägar- och feodalsamhället och för outvecklade kapitalistiska
förhållanden. Ockrarkapital uppstod i det stadium då ursamhället
var statt i upplösning och på grundval av en redan förefintlig
ojämlikhet mellan människor, samhällets uppskiktning i fattiga
och rika. Det bidrog i sin tur till fortsatt upplösning av denna samhällsstruktur
och underlättade övergången till slavägarsamhället.
Ockarkapitalet deltog sedan i utsugningen av slavar och livegna bönder
genom de lån som tillställdes slavägare och feodaler och varigenom
de erhöll ränta som i sista hand togs ut ur slavarnas och de livegnas
merarbete (och delvis också ur det nödvändiga arbetet). Ockrama
utsög direkt småproducenterna genom att lämna lån till
dem och erhålla ränta från dem. Ett utmärkande drag för
ockrarkapitalet var en ytterst hög ränta (som i antikens Rom uppgick
till 50 och ibland 100 % per år och under medeltiden till 100-200 % och
mer). Under feodalismens upplösnings-period bidrog ockrarkapitalet till
att förbereda uppkomsten av ett kapitalistiskt produktionssätt; å
ena sidan bidrog det till att ruinera och proletarisera småvaruproducentema
och förvandla dem till lönearbetare, samt å andra sidan till
att ackumulera penningkapital, som i fortsättningen förvandlades till
industrikapital. Samtidigt som ockrarkapitalet skapade vissa förutsättningar
för kapitalismens uppkomst, så bromsade det dess utveckling genom
att bidra till att bevara det gamla produktionssättet. Den för kapitalismen
typiska räntebringande kapitalformen är lånekapital.
Ockrarkapitalet finns dock fortfarande kvar och utsuger de små varuproducenterna.
Särskilt stor betydelse har det i kolonier, halvkolonier och avhängiga
länder där imperialismens förtryck och de efterblivna sociala
och ekonomiska förhållandena gör det lättare för ockrarkapitalet
att existera och utvecklas.