Demokarti


Demokrati - folkvälde. I ett samhälle som är splittrat i utsugare och utsugna, förtryckare och förtryckta, kan det inte finnas något verkligt folkvälde. Demokratin i det borgerliga samhället är formen för bourgeoisins klassherravälde. Bourgeoisien är för en viss tid intresserad av demokratin som ett instrument för sitt politiska herravälde. Den utarbetar en författning, inrättar parlament och andra representativa församlingar, inför (under trycket från folkmassorna) allmän rösträtt och formella politiska fri- och rättigheter. De arbetande massorna har ytterst begränsade att utnyttja dessa demokratiska fri- och rättigheter. Hela den borgerliga statens "demokratiska" apparatur är så anpassad, att den ska förlama massornas politiska aktivitet och skjuta åt sidan det arbetande folket från deltagande i politiken.

"Den borgerliga demokratin, som utgör ett väldigt historiskt framsteg jämfört med medeltiden, förblir ständigt - och måste under kapitalismen förbli - trång, inskränkt, falsk och hycklande, ett paradis för de rika, en fälla och ett bedrägeri för de exploaterade, för de fattiga" (Lenin, den proletära revolutionens och regenten Kautsky, valda verk, b. II: 2, s. 42 - 43).
Den parlamentariska "pratkvarnen" är en skärm som skyler den hemliga och folkfientliga utrikes- och inrikespolitik som utarbetas i en intim krets av bankirer, industrikapitalister och yrkespolitiker, och som genomförs med hjälp av statsmaktens verkställande organ helt ovan huvudena på parlamentsledamöterna, f.ö. är också parlamentet oftast helt och hålet bourgeoisiens lydiga redskap. Den s.k. allmänna rösträtten går i sista hand ut på att - vilken redan Marx framhöll - väljarna vart tredje år eller vart sjätte år bereds tillfälle att avgöra, vilken fraktion av de härskande klassen som i parlamentet ska "företräda och förtrycka folket" . Vid varje revolutionär kris, i varje krig, då bourgeoisiens herravälde hotas, kastar den härskande klassen alla "demokratiska" spelregler över ända, och in träder i stället bourgeoisiens öppna militärdiktatur. Redan Lenin framhöll på sin tid att det under imperialismen sker en omsvängning från demokrati till reaktion i de borgerliga staterna.

I ett tal på SUKP:s 19:e kongress (1952) sa Stalin: "Tidigare kunde bourgeoisien tillåta sig att spela liberal, hävdade de borgerligt - demokratiska fri- och rättigheterna och skapade därmed sin popularitet bland folket. Nu finns det inte ett spår kvar av liberalism. Den s.k. friheten är borta - personlig frihet medges numera endast de som har kapital, medan övriga medborgare räknas som mänskligt råmaterial, vilket endast duger för utsugning. Man har förtrampat principen om människors och nationers likaberättigande, den har ersatt med principen om den utsugna den utsugande minoritetens fulständiga rättigheter och den utsugna medborgarmajoritetens rättlöshet. De borgerligt - demokratiska fri- och rättigheternas fana har övergivits."

Andra internationalens opportunister reviderade den marxistiska läran om staten och demokratin. i våra dagar representeras denna linje av reformister och revisionister. Dessa opportunister framför denna teori om en "ren demokrati", en "över klasserna stående" demokrati. Den går ut på att proletariatet ingalunda behöver störta bourgeoisiens herravälde, krossa den borgerliga statsapparaturen, utan denna mycket väl kan användas, fulländas och reformeras så att man på det viset åstadkommer kapitalismens fredliga inväxande i socialismen. Med denna "teori" är oriktig och har tillkommit för att bedra arbetarna och det arbetande folket. Det har aldrig i historien funnits, finns inte heller idag och kan inte finnas någon sådan "ren" demokrati. I verkligheten finns det borgerlig demokrati som är en demokrati för fåtalet, och så finns det en proletär demokrati.

Den proletära demokratin är en ny form för demokrati, den högsta formen av demokrati, en demokrati för majoriteten av folket, för det arbetande folket. I den socialistiska samhället tillhör hela statsmakten arbetarklassen; statsformen under socialismen är proletariatets diktatur. Den ekonomiska grundvalen för demokrati i det socialistiska samhället är att produktionsmedlen tillhör folket, dvs. är i samhällets ägo. Alla medborgare - oavsett kön, ras, nation - åtnjuter lika rättigheter i såväl politiskt som ekonomiskt och kulturellt avseende; de har också samma rättigheter att delta i skötseln av statens affärer.

I motsats till den borgerliga demokratin, som endast formellt kan proklamera mänskliga rättigheter men inte reellt kan garantera deras förverkligande, säkerställer demokratin i den socialistiska samhället lagstiftningsvägen de medborgerliga rättigheterna i praktiken. Rätten till arbete är inte bara en proklamation, utan stadfäst i lag och i realiteten garanterad genom utsugningen, arbetslösheten och kriserna avskaffats. Däri består den stora skillnaden mellan borgerlig och proletär demokrati. Socialistisk demokrati medger inga skillnader i rättigheter mellan män och kvinnor, "besuttna" och "obesuttna", rika och fattiga, bildade och obildade. Endast varje medborgares förmåga och personliga arbete bestämmer hennes roll och plats i samhället. Med pengars hjälp kan man aldrig nå någon "ställning" i samhället. (se även Folkdemokrati, Diktatur)