Produktionens anarki


Produktionens anarki - den spontanism och planlöshet för folkhushållningen i dess helhet, som kännetecknar varuproduktionen under privatäganderättens förhållanden. I utsugarsamhällena bedrivs produktionen i isolerade privata företag, som konkurrerar med varandra, utan någon som helst plan och planering för hela samhället och dess produktion, utan någon som helst beräkning av samhällets behov. Produktionen och varuutbytet, fördelningen av samhälleligt arbete mellan de olika produktionsgrenarna och branscherna, sker helt spontant under konkurrensens och marknadskrafternas tryck. Under enkel varuhushållning leder produktionsanarkin, konkurrensen mellan varuproducenterna, oundvikligen till en differentiering av varuproducenterna - en del berikar sig medan andra ruineras - och under vissa historiska betingelser, till uppkomsten av kapitalistiska förhållanden. Pro-duktionsanarkin under kapitalismen får en enorm omfattning. Detta förklaras av att produktionens samhälleliga karaktär utvecklas snabbt under kapitalismen. Denna produktionens karaktär står emellertid i skarp och oförsonlig motsättning till det privata ägandet av produktionsmedel. Produktionsanarkin, som uttrycker kapitalismens grundläggande motsättning, visar sig i att man inte utnyttjar produktivkrafterna till fullo samtidigt som man slösar med produktivkrafter, i förekomsten av arbetslöshet, och i att delar av produktionen direkt förstörs. Produktionens och utbytets spontanism och planlöshet leder till väldiga improduktiva kostnader på alla näringslivets områden. Detta för med sig mycket allvarliga konsekvenser för ekonomin i de kapitalistiska länderna, vilket särskilt klart kommer till uttryck i de ekonomiska överproduktionskriserna. Under imperialismen ökar monopolens herravälde produktionsanarkin. Detta är resultatet av monopolens strävan att erhålla höga monopolprofiter, av den skärpta konkurrensen, av det arbetande folkets ökande utarmning, av att kapitalismen gått in i sitt parasitära stadium. Produktionsanarki och konkurrens utgör ekonomiska lagar för det kapitalistiska produktionssättet och utesluter möjligheten av att olika produktionsgrenar skulle kunna utvecklas proportionellt.

Socialistiskt samhälleligt ägande av produktionsmedlen avlägsnar produktionens anarki och konkurrensen. Under socialismen blir det objektivt nödvändigt med en planmässig utveckling; det skapas en organisation för den samhälleliga produktionens planering i syfte att på bästa möjliga sätt tillgodose hela samhällets behov.