Produktivkrafter


Produktivkrafter - redskap, med vars hjälp produceras materiella nyttigheter, samt de människor som sätter produktionsredskapen i rörelse och verkställer produktionen av materiella nyttigheter tack vare en viss erfarenhet och vana av arbete. Produktivkrafternas tillstånd besvarar frågan, med vilka produktionsredskap producerar människorna de för dem nödvändiga materiella nyttigheterna, dvs uttrycker samhällets förhållande till naturkrafterna. Också samhällets arbetsproduktivitet är beroende av produktivkrafternas historiska utvecklingsnivå, av hur fulländade produktionsredskapen är, av vilken produktionserfarenhet och arbetsvana människorna besitter. I varje historiskt moment bestäms samhällslivet i sista hand av de produktivkrafter det förfogar över. Urtidsmänniskan skulle under inga förhållanden ha kunnat existera utan båge och pil, utan stenyxa osv, precis som dagens kapitalist inte kan existera utan maskiner, och inte heller utan arbetarna, som utgör samhällets viktigaste produktivkraft. Produktivkrafternas utveckling, i första hand produktionsredskapens utveckling, ligger till grund för produktionssättets utveckling och förändringar i detsamma. Förändringar i produktionssättet leder till förändringar i hela samhällssystemet.

Det finns inga produktivkrafter utanför någon bestämd samhällsform, dvs utanför produktionsförhållandena. Produktivkrafternas utveckling kan endast förstås mot bakgrund av produktionsförhållandena. Produktivkrafterna är den grundval på vilken bestämda produktionsförhållanden byggs upp. Men de sistnämnda utövar ett väldigt inflytande på produktivkrafterna. Därest produktionsförhållandena inte motsvarar produktivkrafternas karaktär, utan står i motsättning till dem, så kommer de att bromsa produktivkrafternas fortsatta utveckling. Denna disharmoni och motsättning framkallas av att produktivkrafterna alltid går i spetsen och utgör den mest rörliga och revolutionära delen av produktionen. Produktivkrafternas rörlighet och revolutionära karaktär förklaras av att människorna med produktionsredskapens hjälp skaffar sig medel för att kunna leva och existera. I sin strävan att förbättra de materiella betingelserna, fulländar människorna ständigt produktionsredskapen och anstränger sig att ge produktivkrafterna ett uppsving. Detta gör att produktionsförhållandena helt lagbundet hamnar på efterkälken i förhållande till produktivkrafterna och leder till uppkomsten av motsättningar dem emellan på ett visst utvecklingsstadium. För att en fortsatt utveckling av produktivkrafterna ska kunna ske så krävs, att man förintar de gamla produktionsförhållandena och ersätter dem med nya produktionsförhållanden. Detta är det viktigaste och avgörande för att produktivkrafterna ska kunna utvecklas. Sålunda kan vi se hur den moderna kapitalismens produktivkrafter inte längre kan utvecklas eftersom de kapitalistiska produktionsförhållandena bromsar denna utveckling.

I sin uppsats Om den dialektiska och historiska materialismen har Stalin gett följande bild av produktivkrafternas utveckling från forntiden och fram till våra dagar: "Övergång från primitiva stenredskap till båge och pil och i samband härmed övergång från jägarens levnadssätt till tämjande av djur och primitiv boskapsskötsel; övergång från stenverktyg till metallverktyg (järn-yxa, plog med järnbill osv) samt i överensstämmelse härmed övergång till växtodling och åkerbruk; fortsatt förbättring av metallverktygen för råämnenas bearbetning, övergång till smide med blåsbälg, övergång till krukmakeri och i överensstämmelse härmed utveckling av hantverket, hantverkets skiljande från åkerbruket, utveckling av den självständiga hantverks- och sedan manufakturproduktionen; övergång från produktion med hantverksredskap till maskin samt hantverks- och manufakturproduktionens förvandling till maskinindustri; övergång till maskinsystem och uppkomst av den moderna mekaniserade storindustrin - sådan är den allmänna, långt ifrån fullständiga bilden av den utveckling samhällets produktivkrafter genomgått under loppet av mänsklighetens historia" (KFML-broschyr, 1970, s. 25-26). Tillsammans med produktionsredskapen och i intimt samband med dem utvecklades också människorna, som utgör den viktigaste delen av produktivkrafterna, utvecklades deras erfarenhet av produktionen och deras arbetsvana.
Vid övergång från en gammal samhällsform till en ny avskaffas de gamla produktionsförhållandena, medan produktivkrafterna bevaras och fortsätter att utvecklas.