Privategendom
- den för utsugarsamhällena kännetecknande formen för tillägnande
av produktionens frukter; produktionsmedlen och förbrukningsmedlen är
i privatpersoners ägo. Privategendomen uppkom som resultat av ursamhällets
upplösning och slavägarsamhällets uppkomst för 6-7 tusen
år sedan i Österns länder, för 2,5-3 tusen år sedan
i Västerlandets äldsta stater och för 1,5-2 tusen år sedan
hos de germanska och slaviska folken. Den uppkom därför att boskapsskötseln
och åkerbruket hade nått relativt långt i sin utveckling,
människorna hade lärt sig att inte bara tillverka stenredskap utan
också redskap av järn och andra metaller och det tvingande behovet
av kollektivt arbete med deltagande av hela stammen hade försvunnit. För
att plöja upp en åker med hjälp av järnplog och oxar krävdes
inte längre en massa människor; människan kunde också försvara
sig mot rovdjur tack vare att hon var beväpnad med metallvapen. Det började
utbildas en arbetsdelning och utbytet tog fart, det uppkom hushåll ägda
av privatpersoner som avskilde sig och började sköta sina hushåll
för sig. Det uppkom privategendom som steg för steg men ofrånkomligen
splittrade samhället i antagonistiska klasser, i utsugare och utsugna och
som ledde till uppkomsten av en stat. Slavägarsamhället, feodalismen
och kapitalismen är samhällssystem som grundar sig på privategendom.
Under vart och ett av dessa produktionssätt tar privategendomen olika former.
Starkast utvecklad är privategendomen under kapitalismen, då den
överväldigande delen av samhällsrikedomen och i första hand
produktionsmedlen är koncentrerade till en liten grupp storkapitalister
som utsuger massan av arbetande. Under kapitalismen, liksom under tidigare utsugarsamhällen
(fr.o.m. ursamhällets upplösning), finns det också en mängd
små egendomsägare. Under kapitalismen står produktionens samhälleliga
karaktär i oförsonlig motsättning till den privatkapitalistiska
egendomsformen, som hindrar en snabb utveckling av samhällsproduktionen
och höjningen av folkets levnadsstandard. Kapitalismen driver produktivkrafternas
utveckling så långt, att dessa spränger den privatkapitalistiska
egendomens ramar och kräver att produktionsmedlen övergår i
samhällets ägo. Samhällsutvecklingens historia visar att privategendomen
inte är någon evig kategori, utan att den uppstod i ett visst stadium
av de samhälleliga produktivkrafternas utveckling och att denna form av
egendom sammanhänger med en viss typ av produktionsförhållanden.
Socialismens seger i Kina och Albanien visar att privategendomen är historiskt
begränsad och av övergående natur och att den nödvändigtvis
måste ersättas med en högre och progressivare egendomsform -
samhälleligt ägande av produktionsmedlen.