Enkel kapitalistisk reproduktion


Enkel kapitalistisk reproduktion - ett återupptagande, en periodisk upprepning av den kapitalistiska produktionen i oföränderlig storleksordning, någon kapitalisering av mervärde sker inte utan den går helt och hållet åt för personlig konsumtion. Det var Marx som först gjorde en vetenskaplig analys av den kapitalistiska reproduktionen. När Marx undersökte det individuella kapitalets enkla reproduktion, kunde han påvisa, att de av kapitalisterna utsugna lönearbetama under reproduktionsprocessen skapar produkter som kapitalisterna tillägnar sig, trots att det produceras lika mycket produkter som tidigare, dvs. produktionen hade inte utvidgats. Produktionsprocessen ger till resultat, att kapitalisten erhåller en produkt av större värde än värdet av det kapital som satsats på produktion. Efter att ha sålt den färdiga produkten, har kapitalisten ånyo möjlighet att starta produktion och att använda det mervärde (jfr), som arbetarna skapat, för sin egen konsumtion. Efter avslutad produktionsprocess är kapitalisten förfarande ägare av ett kapital, som ger honom möjlighet att på nytt utsuga lönearbetare. Arbetaren, vars lön endast utgör ersättning för hans arbetskraft, är efter avslutad produktionsprocess lika egendomslös som tidigare, han har ingenting förutom sin arbetskraft och därför tvingas han på nytt att ta arbete i kapitalistens företag. Därför reproduceras också utsugningsförhållandena ständigt. En analys av den enkla reproduktionen ger vid handen, att kapitalisten ingalunda förskotterar arbetaren, utan tvärtom är det arbetaren som förskotterar kapitalisten, ty arbetaren får ju sin lön först efter det att han framställt produkten. Varje kapital är ett ackumulerat kapital, ett värde som har skapats av arbetare och som kapitalisterna gratis tillskansar sig. Vid sitt studium kunde Marx upptäcka sambanden och lagbundenheterna i hela den kapitalistiska ekonomin. Han fann i vilken proportion produktionsgrenarna måste stå till varandra för att det ska kunna ske en permanent återupprepning av produktionen. Samhällsprodukten måste under kapitalismen också passera cirkulationsstadiet, varuformen måste förvandlas till penningform och penningformen till varuform, dvs den samhälleliga produkten måste realiseras och därigenom erhållna pengarna måste på nytt användas till inköp av arbetskraft och produktionsmedel att sättas in i produktionen. För att kunna förstå det lagbundna i att den samhälleliga produkten säljs och köps, måste man komma ihåg att den samhälleliga produktionen i sin naturliga produktform består av två stora underavdelningar: produktion av produktionsmedel och produktion av konsumtionsmedel, medan den samhälleliga produktens värde har tre beståndsdelar: konstant kapital (c), variabelt kapital (v) och mervärde (m). De betingelser som krävs för att en oupphörlig reproduktion och realisation av hela den producerade produkten ska kunna ske, illustrerar Marx med följande schema:

Avdelning I
4000 c + 1000 v + 1000 m == 6000.
Avdelning II
2000 c + 500 v + 500 m == 3000.

Marx påvisade, att det i avdelning I producerade konstanta kapitalet - 4000 c - realiseras i denna avdelning och att det i avdelning II producerade variabla kapitalet och mervärdet - 500 c och 500 m - också realiseras i sin egen avdelning. Resten av produktionen, nämligen 1000 v + 1000 m från avdelning I och 2000 c från avdelning II, måste följaktligen realiseras genom ett utbyte mellan avdelningarna. Den viktigaste förutsättningen för att den producerade produkten ska kunna realiseras under förhållanden av enkel produktion är sålunda, att I (v + in) = II c. Det betyder samtidigt, att summan av det konstanta kapitalet i avdelning I och II måste vara lika med produktionen i avdelning I, och att samhällets nationalinkomst (summan av v + m i båda avdelningarna) måste vara lika med produktionen i avdelning II. Detta följer för det första av att hela behovet av produktionsmedel i båda avdelningarna, nämligen 4000 c + 2000 c, produceras av avdelning I (= 6000); för det andra av att hela behovet av konsumtionsmedel i båda avdelningarna, nämligen 1000 v + 1000 m + 500 v + 500 m, produceras av avdelning II (= 3000). Om därför villkoret I (v + m) = II c uppfylls så kommer hela mervärdet att realiseras och produktionen återupprepas i oföränderlig storlek. Marx påvisade också, att den kapitalistiska reproduktionens proportioner fixeras spontant, och att den blir proportionell endast i undantagsfall, medan ständiga överträdelser av dessa proportioner är en allmän regel.