Ekonomisk
överproduktionskris - den fas i den kapitalistiska
cykeln som kännetecknas av att kapitalismens alla motsättningar
hastigt flammar upp och exploderar; av överproduktion av varor, extrema
avsättninessvåridieter, prisfall, hastig produktionsnedgåne,
kraftigt ökad arbetslöshet, lönesänkningar, extrem brist
på likvida medel, rubbningar i kreditförbindelsema, en mänsd
företag läggs ned osv. De ekonomiska krisernas ofrånkomlidiet
har sina rötter i kapitalismens själva väsen. Orsaken till kriserna
är kapitalismens
grundläggande motsättning - motsättningen mellan produktionens
samhälleliga karaktär och den kapitalistiska formen för tillägnandet
av produktionens resultat. Denna motsättning visar sig i den kapitalistiska
produktionens anarki, i ständiga rubbningar av samhällsekonomins proportioner.
Ett uttryck för kapitalismens grundläggande motsättning är
den antagonistiska motsättningen mellan produktion och konsumtion (som
också är kännetecknande för det kapitalistiska produktionssättet).
I sin profitjakt och strävan att erhålla maximala profiter utvidgar
kapitalisterna produktionen, samtidigt som de stegrar utsugningen av det arbetande
folket. Därför halkar det stora folkflertalets köpkraft efter
produktionsökningen. Den ekonomiska krisen utgör en explosion och
en temporär, våldsam lösning av de rådande motsättningarna.
Genom produktionsinskränkningar och företagsnedläggningar och
genom att en mängd produktivkrafter förstörs under krisen, återställs
den rubbade jämvikten våldsamt. Kapitalisternas vilja att erhålla
högsta möjliga profit under kristiden med dess låga priser tvingar
dem att fullända produktionen och att förnya grund- (anläggningskapitalet).
Detta skapar förutsättningar för en ny utvidgning av produktionen.
Samtidigt ökar kapitalisterna utsugningen av det arbetande folket, vilket
gör att marknaden krymper och det blir svårare för dem att ta
sig ut ur krisen. De ekonomiska överproduktionskrisema förlamar såväl
industri som jordbruk (se Jordbrukskris)
och återupprepas med vissa intervaller. Under kapitalismens utveckling
har denna drabbats av överproduktionskriser sedan 1820-talet. Särskilt
kraftiga och ödesdigra blir överproduktionskriserna under imperialismen
och kapitalismens allmänna kris,
då de förlamar nästan alla delar av de kapitalistiska ländernas
ekonomi och skärper kapitalismens alla motsättningar till det yttersta.
Kriserna ökar utarmningen av det arbetande folket, drabbar det arbetande
folket med väldiga lidanden som skärper klasskampen och har ett revolutionerande
inflytande på arbetarklassen. De ekonomiska överproduktionskriserna
är ett av de mest vältaliga vittnesbörden om kapitalismens livsoduglighet
och att den oundvikligen måste ersättas med ett nytt produktionssätt
- socialismen.