Centrism


Centrism - en avart av opportunismen, en gentemot marxism-leninismen fientlig rörelse som uppstod i den Andra internationalens socialdemokratiska partier före första världskriget. Centrismen är den mest förfinade och skickligast maskerade formen av opportunism, ja den är - som Lenin ofta framhöll - mycket farligare och skadligare för arbetarrörelsen än den öppna opportunismen. I kampen mellan de två riktningarna inom Andra internationalen - mellan den öppet opportunistiska och den revolutionära, marxistiska riktningen - gick centristerna in för att dölja och släta över motsättningarna och att i ett och samma parti ha med både de verkliga marxisterna och opportunisterna. Samtidigt som opportunisterna öppet började revidera marxismen och öppet förråda marxismen, sökte centristerna dölja sin opportunism med en marxistisk fraseologi, och betecknade sig själva som "ortodoxa marxister". Centrismen har samma sociala bas som opportunismen, nämligen den s.k. arbetararistokratin och olika småborgerliga skikt. Före första världskriget hade det i arbetarrörelsen bildats tre riktningar - opportunismen, Centrismen och en revolutionär vänsterflygel, vars enda konsekventa representanter de ryska bolsjevikerna då var. Lenin skapade ett revolutionärt parti av ny typ, det kommunistiska partiet, som förde en ständig och oförsonlig kamp mot alla former av opportunism. De viktigaste riktningarna av Centrismen var den som främst företräddes av Kautsky internationellt och Trotskij på hemmaplan i Ryssland. I och med att första världskriget bröt ut förrådde andra internationalens partier socialismens sak och blev social chauvinister (se Socialchauvinism). Centristerna - Kautsky, Trotskij, Martov o.a. - började urskulda och försvara de öppna socialchauvinisterna - och förrådde därmed faktiskt proletariatets intressen - samtidigt som de skickligt dolde sitt förräderi med "vänster" fraser. De krävde att arbetarna skulle avstå från klasskamp så länge kriget pågick. Det innebar, att imperialisterna obehindrat skulle ha kunnat fortsätta rövarkriget. Bolsjevikpartiet med Lenin och Stalin i spetsen samt smärre grupper inom de västeuropeiska partierna, förblev trogna den proletära internationalismen och manade till beslutsam kamp mot "sina" imperialistiska regeringar och mot det imperialistiska kriget. De tidigare centristema förvandlades senare till öppna antikommunister och blev rabiata fiender till den socialistiska oktober-revolutionen i Ryssland, proletariatets diktatur och socialismen.