Nykolonialism


Nykolonialism - de imperialistiska staternas politik gentemot tidigare kolonier, halvkolonier och avhängiga länder som, i första hand efter andra världskriget, erhållit formell självständighet. Imperialisterna har som resultat av den nationella befrielserörelsens kamp i dessa länder och den statliga självständighet dessa länders folk tillkämpat sig, tvingats uppge det direkta koloniala herraväldet i en mycket stor del av världen. Men samtidigt har imperialisterna med alla medel och metoder sökt tillförsäkra sig en politisk, ekonomisk och ideologisk kontroll över tidigare kolonier, halvkolonier och avhängiga länder. USA-imperialistema har i allt större grad slagit ut de franska, engelska, holländska osv. imperialisterna. Först av allt har de försökt sätta in gentemot imperialisterna lojala marionettregimer i dessa länder. Där det har gått vägen, har de med rikliga penningsummor och vapen hjälpt den härskande klassen att slå ned folkets motstånd och bibehålla den feodala och halvfeodala ordningen;
syftet är att de tidigare kolonierna, halvkolonierna och avhängiga länderna även i fortsättningen ska fungera som råvarukällor för imperialisterna. Där denna politik inte omedelbart gått att genomföra har den amerikanska underrättelsetjänsten CIA satts in för att politiskt och ideologiskt underminera mer eller mindre folkliga regeringars ställning. CIA och USA-imperialisterna har varit inblandade i alla de kontrarevolutionära och reaktionära statskupper som ägt rum de senaste decennierna - i Kongo, Indonesien, Ghana, Guatemala, Dominikanska republiken etc, etc. Har dessa båda led i samma politik ändå misslyckats, har imperialisterna tillgripit ekonomiska och andra sanktioner. Imperialisterna stöder aktivt olika politiska och nationella motsättningar inom länderna, ger pengar och vapen till separatiströrelser och söker med olika medel slå in kilar och splittra de tidigare kolonierna. Imperialisterna inrättar olika slags "hjälporgan" såsom "fredskårer" (vars uppgift är att sprida imperialisternas ideologi och politiskt och ideologiskt underminera mottagarländerna), "u-hjälp" (som i främsta rummet går ut på att tillförsäkra de stora imperialistiska monopolen koncessioner med rätt att till förmånliga villkor investera i de tidigare kolonierna och genom utplundring av andra länder och folk skaffa monopolen maximalprofiter) osv. Med denna "hjälp" köper imperialisterna upp den härskande feodalklassen och en del av bourgeoisin (som till en del och för en tid får vara med och dela rovet) och skaffar sig sålunda en social bas för den imperialistiska politiken i dessa länder. Om denna nykolonialistiska politik trots allt skulle misslyckas, är imperialisterna och i första hand USA-imperialisterna beredda att skrida till militär intervention överallt där deras intressen är hotade. Ett exempel är Vietnam, där USA efter fransmännens nederlag 1954 tog över de franska imperialisternas roll och sände hundratals "rådgivare" vars uppgift var att installera en lojal marionettregim. Det lyckades, men när marionetterna höll på att sopas bort av den nationella revolutionens stormvåg, satte USA-imperialisterna in egna trupper till ett antal av 500 tusen man, med tunga bombplan, hangarfartyg, stridsvagnar, helikoptrar, utrustade med napalm, tunga bomber, kulsplitterbomber etc. Men även denna politik har lidit nederlag och kommer att lida ett fullständigt nederlag.

"Alla reaktionärer är papperstigrar. Till det yttre är reaktionärerna skräckinjagande, men i verkligheten är de inte så starka. På långt sikt sett är det inte reaktionärerna utan folket som är de verkligt starka" (Mao Tsetung, Citatboken s. 69).