Merarbetstid
- den tid under vilken arbetaren producerar materiella nyttighetér utöver
dem, som krävs för reproduktionen av hans arbetskraft. I det kapitalistiska
samhället med dess privatäganderätt till produktionsmedlen, söker
kapitalisten att så långt det är möjligt förlänga
merarbetstiden och därmed öka merprodukten,
dvs att tillägna sig ännu mera obetalt arbete. Under slavtiden var
hela slavens arbetstid obetald arbetstid, som slavägaren tillägnade
sig helt. Men även här uppdelades arbetsdagen i nödvändig
arbetstid och merarbetstid. Slavarna erhöll in natura ett minimum av livsförnödenheter
från slavägama. Resten av produkten av deras arbete tillägnade
de sig helt. I det feodala samhället kan man tydligt upptäcka merarbetstiden,
särskilt under den feodala utsugningens dagsverkesform, då bonden
tvingades att gratis arbeta en stor del av veckan på godsägarens
jord. Under kapitalismen är uppdelningen i nödvändig arbetstid
och merarbetstid maskerad med arbetslönen, som ytligt sett kan verka vara
betalningen för arbetarens hela arbete. I syfte att erhålla ytterligare
profiter tillgriper kapitalisterna skilda slags metoder för att öka
merarbetstiden, antingen genom att stegra arbetsintensiteten eller genom att
direkt förlänga arbetsdagen. Under socialismen är merarbetstiden
den tid, under vilken samhällets produkt framställs. Merarbetstiden
är nödvändig även under socialismen, eftersom den arbetsprodukt
som framställs under hela arbetstiden utnyttjas till hela det socialistiska
samhällets bästa.