Internationell kapitalistisk arbetsdelning


Internationell kapitalistisk arbetsdelning - en arbetsdelning mellan olika kapitalistiska länder. Den uppstod som resultat av produktivkrafternas spontana tillväxt i de kapitalistiska länderna och grundade sig på kapitalisternas jakt efter högsta möjliga profit. Den genomsyras av djupgående motsättningar. Å ena sidan sammansluter den de kapitalistiska länderna till en kapitalistisk världshushållning, i vilken varje lands ekonomi utgör en del av det kapitalistiska världssystemet. Å andra sidan sker denna internationella kapitalistiska arbetsdelning i en hård konkurrenskamp mellan kapitalistiska företag i olika länder, vilket leder till att starka länder lägger under sig de svaga. Skarp konkurrens inom produktionsgrenar och branscher och mellan dem, oförsonliga motsättningar mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden - det är utmärkande drag för den internationella kapitalistiska arbetsdelningen. Under imperialismen präglas denna främst av de i ekonomiskt avseende mest utvecklade ländernas herravälde. Koloniala, halvkoloniala och avhängiga länder förvandlas till jordbruks- och råvarukällor för de imperialistiska metropolerna. De imperialistiska staterna söker på allt sätt förhindra att det i dessa länder kommer till stånd en utveckling av den tunga industrin, som är den ekonomiska grundvalen för självständighet och oberoende. Även mellan de imperialistiska länderna kännetecknas arbetsdelningen av herravälde och underkastelse. Under 1800-talet var England "världens verkstad". Englands roll i Europa övertogs efter 1900 av Tyskland. Tiden efter det andra världskriget har utmärkts av USA-imperialismens strävan efter världsherravälde. Denna strävan ledde till uppkomsten av det västeuropeiska imperialistiska blocket EEC och dess kamp mot USA-imperialismen. En internationell arbetsdelning grundad på jämlikhet och ömsesidig fördel möjliggörs först under socialismen.