Inflation
- cirkulationskanalerna har översvämmats med ett (jämfört
med varucirkulationens behov) överskott av sedlar, en värdeminskning
för sedlarna i förhållande till penningvaran (guldet) inträder
och som följd därav stigande varupriser; inflationen utnyttjas av
de utsugande klasserna för att vältra över statsutgifternas tunga
börda (som främst uppstår till följd av krig och ekonomiska
kriser) på det arbetande folkets axlar, och för att omfördela
nationalinkomsten och samhällsrikedomen till egen fördel, men till
nackdel för arbetarklassen och det arbetande folket. Särskilt gynnsam
är inflationen för storkapitalet, de kapitalistiska monopolen. Under
en inflation stiger priserna snabbare än arbetarnas nominella löner
och övriga arbetande klassers inkomster. Detta leder till reallöneminskningar
och en förstärkt utarmning av alla arbetande. Inflationen är
mycket fördärvbring-ande för de kapitalistiska staternas ekonomi.
Den stärker anarkin i den kapitalistiska produktionen, stärker den
ojämna och oproportionella utvecklingen i dess olika branscher, leder till
fallande valutakurs och utrikeshandeln råkar i obalans. Under kapitalismens
allmänna kris, och särskilt efter den ekonomiska världskrisen
1929-1933, har alla kapitalistiska länder i större eller mindre grad
gripits av inflation. Detta leder till att kapitalismens ekonomiska och politiska
motsättningar ytterligare skärps.