Produktion


Produktion - den process i vilken man skapar de materiella nyttigheter som krävs för att samhället ska kunna existera. Produktionsprocessen, som är en ändamålsenlig verksamhet från människornas sida, inriktar sig på att bearbeta naturens råämnen så att de kan användas för människans behov; detta sker genom att man förändrar deras form. Detta är en evig och naturlig förutsättning för mänskligt liv. I produktionsprocessen påverkar människorna varandra och sammansluter sig på ett bestämt sätt för gemensam handling. Endast genom samhälleliga förbindelser och förhållanden mellan människor existerar deras förhållande till naturen, kan produktion äga rum. Produktionen är därför alltid och under alla förhållanden en samhällelig produktion. Den samhälleliga produktionen har två sidor: produktiv krafter, som uttrycker samhällets förhållande till naturkrafterna - i kamp mot vilka det skaffar fram de materiella nyttigheterna;
och produktionsförhållanden, dvs. människornas inbördes förhållande under produktionsprocessen. "Endast om båda sidorna av produktionen är förhanden har vi en samhällelig produktion, likgiltigt om det gäller det socialistiska systemet eller andra samhällsformationer" (Stalin, Socialismens ekonomiska problem i SSRU, Moskva 1953, s. 61). Enheten mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden utgör produktionssättet, som är huvudkraften i samhällsutvecklingen och som bestämmer varje givet samhällssystems karaktär.

Produktionen har tre utmärkande drag. Det första är, att produktionen alltid befinner sig i ett tillstånd av förändring och utveckling. I och med att produktionssättet förändras så sker det också en förändring av hela samhällssystemet, av samhälleliga idéer, politiska, juridiska och andra institutioner, en omvandling av hela samhällsstrukturen. Produktionens andra utmärkande drag är, att dess utveckling och förändringarna i densamma alltid börjar med produktivkraf temas utveckling och förändringar i desamma, och framför allt produktionsredskapens utveckling. De ekonomiska epokerna, skrev Marx, skiljer sig inte från varandra i vad som produceras, utan hur man producerar, med vilka arbetsmedel det sker. I överensstämmelse med produktiv-krafternas utveckling, utvecklas också produktionsförhållandena. Framåtskridandet i det mänskliga samhället bestämms alltså av den objektiva ekonomiska lagen om produktionsförhållandenas överensstämmelse med produktivkrafternas karaktär. Det tredje för produktionen utmärkandet draget är, att uppkomsten av nya produktivkrafter och dem motsvarande produktionsförhållanden inte sker avskilt från det gamla samhällssystemet, inte efter det att detta har avskaffats, utan i det gamla systemets sköte.

Den samhälleliga produktionen består av två stora underavdelningar: I - produktion av produktionsmedel (maskiner, byggnader, råvaror etc.) och II - produktion av konsumtionsvaror (artiklar för personlig konsumtion). Produktionen indelas i olika specialiserade branscher (grenar), vars summa utgör landets folkhushållning. Produktionsprocessen, som måste ses i ständig omvandling och förnyelse, är samtidigt en process av reproduktion. Kännetecknande för den utvecklade reproduktionen är, att tungindustrin växer snabbare än lättindustrin. Detta är en lag såväl för kapitalismen som socialismen. Det är endast resultaten av dess verkningar som är olika: under kapitalismen leder den till att en liten grupp kapitalister berikar sig medan proletariatet utarmas, till ökad arbetslöshet osv.; under socialismen leder lagens verkningar till en snabb tillväxt inom hela folkhushållningen och på basis därav en snabb förbättring av folkets materiella och andliga livsvillkor.

I motsats till den kapitalistiska produktionen, vars mål är jakt på maximalt mervärde och högsta möjliga profiter genom utsugning av det arbetande folket, är syftet med den socialistiska produktionen att allsidigt tillgodose det arbetande folkets och hela det socialistiska samhällets materiella och andliga behov. Medan den kapitalistiska produktionen utvecklas enligt konkurrensens och anarkins lagar, och produktionens själva utveckling periodiskt avbryts av ekonomiska kriser följda av kronisk arbetslöshet och underutnyttjande av produktionsapparaten och ökad utarmning av det arbetande folket, säkerställer socialismen en oavbruten och planmässig snabb utveckling för hela den samhälleliga produktionen.