Produktivkrafter
- redskap, med vars hjälp produceras materiella nyttigheter, samt de människor
som sätter produktionsredskapen i rörelse och verkställer produktionen
av materiella nyttigheter tack vare en viss erfarenhet och vana av arbete. Produktivkrafternas
tillstånd besvarar frågan, med vilka produktionsredskap producerar
människorna de för dem nödvändiga materiella nyttigheterna,
dvs uttrycker samhällets förhållande till naturkrafterna. Också
samhällets arbetsproduktivitet är beroende av produktivkrafternas
historiska utvecklingsnivå, av hur fulländade produktionsredskapen
är, av vilken produktionserfarenhet och arbetsvana människorna besitter.
I varje historiskt moment bestäms samhällslivet i sista hand av de
produktivkrafter det förfogar över. Urtidsmänniskan skulle under
inga förhållanden ha kunnat existera utan båge och pil, utan
stenyxa osv, precis som dagens kapitalist inte kan existera utan maskiner, och
inte heller utan arbetarna, som utgör samhällets viktigaste produktivkraft.
Produktivkrafternas utveckling, i första hand produktionsredskapens utveckling,
ligger till grund för produktionssättets
utveckling och förändringar i detsamma. Förändringar i produktionssättet
leder till förändringar i hela samhällssystemet.
Det finns inga produktivkrafter utanför någon bestämd samhällsform,
dvs utanför produktionsförhållandena.
Produktivkrafternas utveckling kan endast förstås mot bakgrund av
produktionsförhållandena. Produktivkrafterna är den grundval
på vilken bestämda produktionsförhållanden byggs upp.
Men de sistnämnda utövar ett väldigt inflytande på produktivkrafterna.
Därest produktionsförhållandena inte motsvarar produktivkrafternas
karaktär, utan står i motsättning till dem, så kommer
de att bromsa produktivkrafternas fortsatta utveckling. Denna disharmoni och
motsättning framkallas av att produktivkrafterna alltid går i spetsen
och utgör den mest rörliga och revolutionära delen av produktionen.
Produktivkrafternas rörlighet och revolutionära karaktär förklaras
av att människorna med produktionsredskapens hjälp skaffar sig medel
för att kunna leva och existera. I sin strävan att förbättra
de materiella betingelserna, fulländar människorna ständigt produktionsredskapen
och anstränger sig att ge produktivkrafterna ett uppsving. Detta gör
att produktionsförhållandena helt lagbundet hamnar på efterkälken
i förhållande till produktivkrafterna och leder till uppkomsten av
motsättningar dem emellan på ett visst utvecklingsstadium. För
att en fortsatt utveckling av produktivkrafterna ska kunna ske så krävs,
att man förintar de gamla produktionsförhållandena och ersätter
dem med nya produktionsförhållanden. Detta är det viktigaste
och avgörande för att produktivkrafterna ska kunna utvecklas. Sålunda
kan vi se hur den moderna kapitalismens produktivkrafter inte längre kan
utvecklas eftersom de kapitalistiska produktionsförhållandena bromsar
denna utveckling.
I sin uppsats Om den dialektiska och historiska materialismen har Stalin gett
följande bild av produktivkrafternas utveckling från forntiden och
fram till våra dagar: "Övergång från primitiva stenredskap
till båge och pil och i samband härmed övergång från
jägarens levnadssätt till tämjande av djur och primitiv boskapsskötsel;
övergång från stenverktyg till metallverktyg (järn-yxa,
plog med järnbill osv) samt i överensstämmelse härmed övergång
till växtodling och åkerbruk; fortsatt förbättring av metallverktygen
för råämnenas bearbetning, övergång till smide med
blåsbälg, övergång till krukmakeri och i överensstämmelse
härmed utveckling av hantverket, hantverkets skiljande från åkerbruket,
utveckling av den självständiga hantverks- och sedan manufakturproduktionen;
övergång från produktion med hantverksredskap till maskin samt
hantverks- och manufakturproduktionens förvandling till maskinindustri;
övergång till maskinsystem och uppkomst av den moderna mekaniserade
storindustrin - sådan är den allmänna, långt ifrån
fullständiga bilden av den utveckling samhällets produktivkrafter
genomgått under loppet av mänsklighetens historia" (KFML-broschyr,
1970, s. 25-26). Tillsammans med produktionsredskapen och i intimt samband med
dem utvecklades också människorna, som utgör den viktigaste
delen av produktivkrafterna, utvecklades deras erfarenhet av produktionen och
deras arbetsvana.
Vid övergång från en gammal samhällsform till en ny avskaffas
de gamla produktionsförhållandena, medan produktivkrafterna bevaras
och fortsätter att utvecklas.