Varuproduktion
- produktion av produkter inte för egen konsumtion utan för försäljning.
Varuproduktionens ekonomiska lag är värdelagen.
Uppkomsten av varuproduktion sammanhänger med den samhälleliga arbetsdelningen
och utbytets utveckling. Varuproduktion kan vi finna såväl i slavsamhället
som under feodalismen, kapitalismen och även under socialismen (kommunismens
första stadium). I de förkapitalistiska samhällsformationerna
dominerar enkel varuproduktion.
Under kapitalismen är varuproduktionen allmän och helt dominerande.
Produktionsmedlen är här koncentrerade till ett fåtal kapitalister,
som utsuger lönearbetare. Nästan alla produkter i det kapitalistiska
samhället uppträder i varuform. Även arbetskraften är en
vara. Karakteristiskt för varuproduktion, som grundar sig på privatäganderätt
till produktionsmedlen, är motsättningen mellan privat och samhälleligt
arbete. Det privata ägandet av produktionsmedlen splittrar människorna
och gör den enskilda varuproducentens arbete till hans privatsak. Varuproducenternas
arbete är inte samordnat, inte organiserat. Var och en producerar det som
han vill och tycker är lönsamt. Men den samhälleliga arbetsdelningen
sammanbinder varuproducenterna, ty de produkter de framställer är
inte avsedda för egen konsumtion utan för utbyte. De utbyter produkter
av sitt arbete och följaktligen är de också beroende av varandra.
Varje varuproducents arbete utgör en beståndsdel av hela samhällets
arbete, dvs är ett samhälleligt arbete. Varuproduktionens motsättning
är, att samtidigt som varuproducenternas arbete är deras egen privata
angelägenhet, så har det också samhällelig karaktär.
Men denna arbetets samhälleliga karaktär ligger dold ända till
dess att varan kommer ut på marknaden och ska bytas mot en annan vara
(säljas-köpas). Först under bytesprocessen får man klart
för sig om den ena eller andra producentens arbete är ett nödvändigt
arbete för samhället, om det kommer att erkännas som samhälleligt.
Under den kapitalistiska varuproduktionen uppträder motsättningen
mellan privat och samhälleligt arbete som kapitalismens
grundläggande motsättning - en motsättning mellan produktionens
samhälleliga karaktär och det privatkapitalistiska tillägnandet
av produktionsresultatet.
Varuproduktionen under socialismen skiljer sig väsentligen från den
enkla och kapitalistiska varuproduktionen. Den är en varuproduktion av
särskilt slag, som grundar sig på samhälleligt ägande av
produktionsmedlen. Arbetskraften är inte längre någon vara under
socialismen; varucirkulationen är
begränsad. Om det kommunistiska partiet och den socialistiska staten bedriver
en riktig politik, så behöver inte varuproduktionen under socialismen
leda till uppkomsten av kapitalistiska förhållanden och behöver
inte leda till kriser. Den socialistiska staten leder planmässigt produktionen
och varuutbytet. Arbetet under socialismen har direkt samhällelig karaktär.
Produktionen utvecklas i överensstämmelse med kortfristiga och långsiktiga
planer vilka utarbetats med hänsyn till socialismens ekonomiska lagar.
Varuproduktionen och varucirkulationen är av historisk natur och under
kommunismens andra och högsta fas kommer de att försvinna.