Föreställning


Företeelsernas allmänna samband, växelverkan. - Att alla företeelser i naturen och i samhället hör samman och växelverkar är en av de viktigaste satserna i den marxistiska dialektiska metoden. "I motsats till metafysiken betraktar dialektiken naturen ej som en tillfällig anhopning av föremål och företeelser, vilka är lösryckta från varandra, isolerade från varandra och oberoende av varandra, utan som ett sammanhängande enhetligt helt, varvid föremålen och företeelserna är organiskt förbundna med varandra, är beroende av varandra och betingar varandra.
Därför anser den dialektiska metoden att ingen enda företeelse i naturen kan förstås, om man tar den isolerat, utan samband med de omgivande företeelserna, ty varje företeelse på vilket område av naturen som helst kan förvandlas till en meningslöshet, om man betraktar den utan sammanhang med de omgivande betingelserna, lösryckt från dem, och tvärtom, varje företeelse kan förstås och motiveras, om den betraktas i sitt oupplösliga samband med de omgivande företeelserna, i sitt beroende av de omgivande företeelserna" (Stalin, Om den dialektiska och historiska materialismen, Leninismens problem, Moskva 1952,s. 820-821).

Om man inte räknar med det objektiva sammanhanget och växelverkan mellan företeelserna i naturen så blir denna i vårt medvetande blott och bart en kaotisk anhopning av företeelser som inte är underordnade några som helst lagar och som inte kan ges en rationell förklaring. Att förstå en företeelse betyder att man blottlägger orsakssammanhanget med andra företeelser. Man kan ex.vis inte på ett riktigt sätt förklara växters och djurs utveckling om man förbigår betingelserna för deras existens. Man kan inte på ett riktigt sätt förklara en sådan företeelse som de imperialistiska krigen, om man betraktar dem utan samband med det kapitalistiska produktionssättet, med den moderna kapitalismens alla motsättningar, med kapitalismens ekonomiska grundlag, ty de imperialistiska krigen är betingade av det kapitalistiska produktionssättets objektiva ekonomiska lagar. Den marxistiska dialektiken kräver emellertid, att man inte bara ser sambandet mellan orsak och verkan utan också att man tar med i beräkningen, att orsak och verkan växelverkar. Varje samhällssystem kan förstås i sammanhang med ett visst ekonomiskt system, med den ekonomiska grundval på vilket det bygger. Men statsordningen, den politiska makten, påverkar i sin tur i stor utsträckning ekonomin, samhällets ekonomiska system. Man kan ex.vis inte betrakta det kapitalistiska produktionssättet, som sönderslits av motsättningar och som förvandlas till en broms för produktivkrafternas fortsatta utveckling, utan att ta hänsyn till den roll som bourgeoisins statsmakt spelar. Bourgeoisin utnyttjar sin makt för att med alla krafter söka bibehålla ett produktionssätt som grundar sig på utsugning. Dessa exempel visar att företeelserna måste betraktas i växelverkan, såsom ömsesidigt betingande varandra. Det skulle vara enögt, och följaktligen också ytterst felaktigt, att ex.vis se bara produktionsförhållandenas beroende av produktivkraf temas karaktär; produktionsförhållandena, som uppstår på basis av produktivkrafterna, spelar i sin tur en avgörande roll för - befrämjande eller hämmande - produktivkrafternas fortsatta utveckling.
Företeelsernas samband betyder, att det inte är tillfälligheter som härskar i naturen och samhället, utan objektiva och av människors vilja och medvetande oberoende lagar som bestämmer naturens och samhällets utveckling. Sambandet och växelverkan mellan orsak och verkan betingar företeelsernas nödvändiga förlopp i naturen och samhällslivet. Varje samhällssystem och varje samhällelig rörelse i historien måste betraktas med utgångspunkt från de betingelser som alstrade detta system, denna rörelse, de betingelser med vilka de har ett samband. Slavsamhället kan i vår tid förefalla meningslöst, men mot bakgrund av det i upplösning stadda ursamhället innebar slavsamhället en lagbunden, företeelse och betydde ett steg framåt i utvecklingen. På precis samma sätt har det kapitalistiska produktionssättet, som en gång under bestämda historiska betingelser var progressivt, nu förvandlats till en broms som hindrar samhällets fortsatta utveckling. I vår tid leder alla vägar till kommunismen, dvs till ett samhällssystem vars förutsättningar lagbundet växer fram ur de nutida betingelserna för samhällslivet.

Denna marxistiska lärosats har mycket stor betydelse för det kommunistiska partiets politik och praktiska verksamhet. Den gör det möjligt att fastställa uppgifter och paroller för kampen i full överensstämmelse med de konkreta historiska betingelserna för samhällets utveckling, att bygga partiets strategi och taktik med hänsyn till den objektiva utvecklingen. Att riktigt förstå företeelserna i verkligheten betyder att man tar hänsyn till konkreta historiska betingelser och till den plats och tid det gäller. Utan ett konkret närmande till företeelserna kan det inte finnas någon samhällsvetenskap och det kommunistiska partiet kan inte dra upp en vetenskapligt grundad strategi och taktik. Antihistorismen är marxismens fiende. Tack vare att marxismen-leninismen ser historiskt på alla företeelser kan den utvecklas på ett skapande sätt och den kan berikas med nya lärosatser som överensstämmer med förändrade historiska betingelser. Sålunda ansåg ex.vis Engels att staten måste dö bort i och med den socialistiska revolutionens seger. De ryska marxisterna drog med hänsyn till det internationella läget slutsatsen, att den segrande/ revolutionens land inte får försvaga utan tvärtom måste allsidigt stärka sin stat, sina statliga organ, säkerhets- och försvarsorgan, därest detta land inte vill bli krossat av de imperialistiska staterna. Vid första ögonkastet kan det verka som om det här föreligger en diametral motsättning mellan Engels och de ryska kommunisterna. Men i själva verket råder det ingen som helst motsättning mellan dessa teser. Engels avsåg ett historiskt läge då socialismen kunde segra samtidigt i alla eller flertalet kapitalistiska länder - de ryska kommunisterna avsåg ett läge då socialismen kunde segra bara i ett eller några länder till att börja med.
Vidare säger dialektiken att man måste skilja på väsentliga och oväsentliga sammanhang och förhållanden dvs att man ur nätverket av sådana sammanhang och förhållanden måste urskilja de viktigaste, de som är avgörande. Endast genom att finna huvudmotsättningen, endast genom att fastställa en huvuduppgift för sin verksamhet, kan man finna den tråd med vilken man nystar upp hela härvan av sammanhang och förhållanden. Utan att skilja på väsentliga och oväsentliga sammanhang och förhållanden kan man inte förstå olika företeelsers väsen, grundval och det viktigaste i deras växelverkan. Förmår det kommunistiska partiet detta, så är det också i stånd att i varje nytt historiskt läge beväpna proletariatet och det arbetande folket med riktiga kampuppgifter och -paroller.