Evolution och revolution


Evolution och revolution. - Evolution - en långsam, gradvis tillväxt av kvantitativa förändringar; revolution - en snabb och genomgripande kvalitativ förändring. Den metafysiska uppfattningen om framåtskridandet nöjer sig med att erkänna blott och bart kvantitativa förändringar, en gradvis, evolutionär tillväxt. Denna uppfattning förnekar förekomsten av språng, revolutionära omvälvningar och är ur stånd att förklara uppkomsten av något kvalitativt nytt. Den dialektiska materialismen bekämpar denna uppfattning och anser, att rörelsen är av dubbel natur: både evolutionär och revolutionär. Evolutionärt sker obetydliga, dolda, oupphörliga, kvantitativa förändringar, som skapar förutsättningar för genomgripande, kvalitativa, revolutionära förändringar. De kvalitativa förändringarna sker språngartat. Därför måste man förstå utvecklingen inte såsom enbart kvantitativa förändringar, utan också som en språngartad, revolutionär utveckling, som avbrott i det succesiva, som en kvantitets förvandling till kvalitet. Därför kan man inte se evolution och revolution isolerade från varandra; en verklig utveckling utgör en enhet av evolution och revolution.
"Rörelsen är evolutionär när de progressiva elementen spontant fortsätter sitt dagliga arbete och inför små, kvantitativa förändringar i de gamla förhållandena.

Rörelsen är revolutionär, när dessa element sluter sig samman, genomsyras av en enhetlig idé och stormar det fientliga lägret för att i grund förinta de gamla förhållandena och införa kvalitativa förändringar i livet, upprätta nya förhållanden.
Evolutionen förbereder revolutionen och skapar jordmånen för den, medan revolutionen fullbordar evolutionen och främjar dess fortsatta arbete" (Stalin, Anarkism eller socialism, Moskva 1955, s. 11-12).

Marxism-leninismen bekämpar de politiska riktningar, som förnekar revolutionen som ett vapen för genomgripande förändringar av den sociala strukturen och ersätter den revolutionära kampen med kamp för reformer. För en revolutionär är reformen endast en biprodukt av revolutionen. Det viktigaste för marxist-leninister är därför den revolutionära kampen. Marxismen-leninismen bekämpar också en annan form av opportunismen, nämligen den som lösrycker revolutionen från evolutionen, och erkänner endast rörelsens revolutionära form och förnekar evolutionens nödvändighet, nödvändigheten av att gå framåt steg för steg vid förberedelserna och organiserandet av massorna till revolutionär handling. Genom att locka massorna bort från förberedelserna för det revolutionära språnget, skadar dessa småborgare allvarligt den revolutionära rörelsen; den är lika reaktionär som evolutionismens teori. "Anarkosyndikalisten förkastar 'futtigt arbete', särskilt utnyttjandet av parlaments-tribunen. I själva verket leder den senare taktiken till avvaktan på 'de stora dagarna' samtidigt med oförmåga att samla krafter som kan skapa stora händelser" (Lenin, Motsättningarna i den europeiska arbetarrörelsen, Skrifter, b. 16, s. 319, ry.).
Ledarna för dagens reformister och revisionister utnyttjar öppet borgerligt-evolutionära teorier för att teoretiskt rättfärdiga sitt förräderi mot arbetarklassen och hela det arbetande folket. De propagerar en reformistisk förnyelse av det kapitalistiska systemet och förnekar att bourgeoisins makt måste krossas genom en socialistisk revolution. Marxism-leninismen däremot understryker att kapitalismen kan förintas och det socialistiska uppbygget påbörjas endast som resultat av en revolution.

Dialektiken kräver emellertid att man på ett historiskt sätt närmar sig frågan om revolutionen, den revolution som fullbordar varje evolutionär utveckling. Först när samhällets spaltades upp i fientliga klasser kan man säga, att språnget fick karaktären av en politisk revolution, ett utbrott, dvs att de rådande maktförhållandena störtas och det skapas en ny makt. Under förhållanden, då det i samhället inte längre finns fientliga klasser kommer övergången från gamla stadier till nya inte att försiggå i form av revolutioner i politisk mening (se också Motsättningar, Kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa, Språng.).