Relativ överbefolkning
(arbetslöshet) - ett relativt överskott av arbetande i det kapitalistiska
samhället jämfört med kapitalisternas efterfrågan på
arbetskraft. Den relativa överbefolkningen åtföljer oundvikligen
kapitalackumulationen, ökningen
av kapitalets organiska
sammansättning och kapitalets centralisation. Under kapitalackumulationen
växer det konstanta kapitalet (produktionsmedlen) snabbare än det
variabla kapitalet (arbetskraften) och därför minskar i relativa tal
efterfrågan på arbetskraft och en del av arbetarklassen kommer att
bilda en reservarmé av arbetslösa. Den relativa överbefolkningen
har tre former - löpande, agrar och stagnerande överbefolkning. Den
relativa överbefolkningen leder till att reallönerna sjunker under
arbetskraftens värde och visar på ett utmärkt sätt utarmningen
av proletariatet i det kapitalistiska samhället. Borgerliga ekonomer förnekar
att överbefolkningen skulle ha sin rot i kapitalismens utvecklingslagar
och menar att den i stället är en naturlag. En annan grupp borgerliga
teoretiker propagerar idén om arbetslöshetens avskaffande under
kapitalismen - "den fulla sysselsättningens politik". Hela den
kapitalistiska utvecklingen tillbakavisar dock alla idéer i den riktningen.
"Den fulla sysselsättningens politik" är demagogisk också
för att kapitalisterna inte vill avskaffa arbetslösheten. Den relativa
överbefolkningen spelar nämligen en dubbelroll: dels tjänar den
som leverantör av arbetskraft därest kapitalisten vill utvidga produktionen;
detta är av största vikt eftersom reproduktionen av arbetskraft sker
spontant under kapitalismen, och dels så tjänar den lönenedpressningssyftet
och skapar därmed förutsättningar för ytterligare utsugning
av arbetarna från kapitalisternas sida.