Kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa - en
av de viktigaste och mest allmängiltiga objektiva lagarna för naturens,
det mänskliga samhällets och tänkandets utveckling. Den marxistiska
dialektiken betraktar utvecklingen som en övergång från obetydliga
och dolda, gradvisa kvantitativa förändringar till genomgripande och
öppna kvalitativa förändringar. "I motsats till metafysiken
betraktar dialektiken utvecklingsprocessen ej som en enkel tillväxtprocess,
där de kvantitativa förändringarna inte leder till kvalitativa
förändringar, utan som en sådan utveckling, vilken från
obetydande och dolda förändringar övergår till öppna
förändringar, till genomgripande förändringar, till kvalitativa
förändringar, där de kvalitativa förändringarna ej
framträder succesivt, utan snabbt, plötsligt, i form av en språngartad
övergång från det ena tillståndet till det andra, ej
framträder tillfälligt utan lagbundet, framträder som resultat
av en anhopning av omärkliga och successiva kvantitativa förändringar"
(Stalin, Om den dialektiska och historiska materialismen, Leninismens problem,
Moskva 1952, s. 822).
Den marxistiska dialektiska metoden skiljer sig härigenom radikalt från
alla borgerliga filosofiska utvecklingsbegrepp. De metafysiska teorierna utgår
ifrån, att utvecklingen utgör en enkel minskning eller ökning
av det existerande, dvs en rent kvantitativ process, utan några genomgripande,
kvalitativa förändringar och revolutionära språng. Varje
språng anser metafysikerna vara en icke-lagbunden rubbning av utvecklingsprocessen.
En rent evolutionär förståelse av utvecklingen som en process
av enbart kvantitativa förändringar, utan några som helst kvalitativa
förändringar, gör det omöjligt för natur- och samhällsvetenskapen
att ge en riktig förklaring av företeelserna. Från denna ståndpunkt
kan man inte förklara hur naturen under sin utvecklingsprocess alstrat
världens hela rikedom, hur det ur oorganisk materia uppstått organisk
materia, liv, hur det ur de enklaste växt- och djurarter utvecklats allt
mer och mer komplicerade arter, är det omöjligt att förklara
medvetandet som en egenskap hos den högt organiserade materien osv. Naturvetenskapen
har tillbakavisat de metafysiska åsikterna om naturens utveckling och
har samlat ett väldigt material som vittnar om att det i utvecklingsprocessen
äger rum genomgripande, kvalitativa förändringar som fullbordar
de långsamma kvantitativa förändringarna. Kemin, fysiken, biologin
och andra naturvetenskaper bekräftar med mångtaliga fakta allmängiltigheten
av lagen om kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa.
Ex.vis krävs ett visst minimum av strömstyrka för att en platinatråd
ska börja glöda och lysa; varje metall har sin temperatur när
den smälter; varje vätska har sin frys- och kokpunkt osv. Mekanisk
rörelse kan förvandlas och förvandlas också till fysisk
form av rörelse, den fysiska formen av rörelse till kemisk osv.
På samma sätt bekräftar hela samhällshistorien riktigheten
av lagen om kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa.
Samhällets historia är en process av inte enbart kvantitativa förändringar
av det existerande, utan en process i vilken de kvantitativa förändringarna
på ett visst utvecklingsstadium avbryts av ett språng, av en övergång
från ett gammalt kvalitativt tillstånd till ett nytt sådant.
Produktivkraf temas tillväxt, den ökande arbetsproduktiviteten i ursamhällets
sköte, ledde ex.vis helt lagbundet till uppkomsten av ett klassamhälle.
Klassamhället självt har under sin utveckling alstrar sådana
kvalitativt olika former som slavsystemet, feodalsystemet och det kapitalistiska
systemet.
Den marxistika dialektiken lär, att kvalitativa förändringar
sker språngartat. övergången från en gammal egenskap
och kvalitet till en ny utgör ett språng i utvecklingen. Detta språng
sker plötsligt och snabbt i jämförelse med det tidigare stadiet
av kvantitativa förändringar. Uppvärmningen av vatten sker ex.vis
långsamt, men när vattnet nått en bestämd temperatur,
så förvandlas det snabbt och språngartat till ånga. I
samhällslivet är revolutionsperioderna betydligt kortvarigare än
perioderna av evolutionär utveckling. Med ett enda slag förintar den
sociala revolutionen det gamla och skapar betingelser för en utveckling
av nya former av samhällsliv. Av allt det sagda framgår att rörelsen,
utvecklingen har två sidor: en kvantitativ och en kvalitativ. De kvantitativa
förändringarna leder stegvis till kvalitativa förändringar
och dessa former eller sidor existerar i en dialektisk gemenskap. Endast om
man räknar med denna rörelsens dubbla roll finns det förutsättningar
för att man vetenskapligt ska kunna förstå företeelserna
i naturen, samhället och tänkandet.
Utvecklingen är inte någon utveckling i cirkel, inte någon
enkel återupprepning, utan en framstormande rörelse, en rörelse
längs en uppåtgående linje, en rörelse från det
enkla till det komplicerade, från det lägre till det högre.
Sådan är samhällets utveckling från ursamhälle till
slavsamhälle, från slavsamhälle till feodalsamhälle, från
feodalsamhälle till kapitalism. Nu upplever mänskligheten den epok
då kapitalismen, som överlevt sig själv och hindrar samhällets
fortsatta framåtskridande, får bereda plats för socialismen,
som är en ojämförligt mycket högre form av samhällsliv
än alla tidigare samhällsekonomiska formationer.
Lagen om kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa
är av största vikt för det kommunistiska partiets verksamhet.
Den viktigaste slutsats som partiet måste dra är att övergången
till socialism inte kan ske medelst reformer som inför små förändringar
i kapitalismen. Endast en revolution, ett revolutionärt språng, är
i stånd att avskaffa kapitalismen och skapa betingelser för uppbygget
av en ny värld. Men en revolution kan inte äga rum därest den
inte har föregåtts av ett stadium av evolutionär utveckling,
dvs utan att det gradvis har skapats de objektiva materiella förutsättningarna
för ett bättre samhällssystem, utan att det har skett en kvantitativ
ökning av arbetarklassens medvetenhet och organisation, utan att arbetarklassen
härdats i kamp och står väl förberedd för kampen att
störta det gamla systemet. Utvecklingen är en enhet av evolutionära
och revolutionära rörelseformer. Evolutionen banar väg för
revolutionen, revolutionen kröner och fullbordar evolutionen och skapar
därmed betingelserna för en fortsatt evolutionär utveckling.
Det finns en mångfald av former för övergången från
en gammal kvalitet till en ny, och utan hänsyn till den konkreta karaktären
av företeelserna och de historiska betingelser i vilka dessa företeelser
uppträder, kan man inte förstå i vilka former sprången
kommer att äga rum. I naturen - såväl den oorganiska som organiska
- sker de kvalitativa förändringarna inte alltid genom ett förintande
av det gamla en gång för alla och uppkomsten av något nytt,
utan också genom successiv anhopning av element till den nya kvaliteten
och ett bortdöende av den gamla kvalitetens egenskaper (ex.vis vattnets
långsamma avdunstning under naturliga förhållanden, en successiv
fulländning av husdjursraser etc). Lagen om övergång från
en gammal kvalitet till en ny medelst en explosion, är allmängiltig
och absolut för alla samhällen som är uppdelade i fientliga klasser.
Men den är inte absolut för ett samhälle - socialismen - där
man avskaffat utsugarklasserna. Övergången från kapitalism
till socialism kan endast ske genom en revolution, genom att den rådande
politiska makten krossas och dess ersättande av en ny makt, proletariatets
statsmakt, ty den härskande borgarklassen kommer aldrig frivilligt att
lämna historiens scen.