Tillfällighet och nödvändighet


Tillfällighet och nödvändighet - filosofiska kategorier som har stor betydelse när det gäller att uppfatta karaktären av de processer som äger rum i den objektiva världen. Redan i den för-marxistiska filosofin ställdes frågan: vad är det som härskar i naturen och samhället - nödvändigheten eller tillfälligheten? Men den idealistiska och metafysiska filosofin kunde inte lösa denna fråga. En del filosofiska skolor och system hävdade, att naturföreteelserna har karaktären av nödvändighet, varvid de helt förnekade tillfälligheten, och satte likhetstecken mellan nödvändighet och fatalism. Andra förespråkade idén att allt det som äger rum i naturen och samhället är rena tillfälligheter och de förnekade nödvändigheten. Och om man också trodde på en nödvändighet så fann idealisterna den hos icke-materiella krafter, dvs hos en Gud eller "absolut idé". Det var först den dialektiska materialismen som kunde ge en vetenskaplig lösning av frågan.

Den dialektiska materialismen utgår ifrån att det är nödvändigheten och inte tillfälligheten, som härskar i naturen och samhället. Det betyder, att allt som är väsentligt i den objektiva världen framkallas och utlöses av nödvändighet, dvs av objektiva utvecklingslagar. Ex. vis växlingen mellan natt och dag, jordens och andra planeters kretslopp kring solen, utvecklingen av en del organiska arter ur andra osv - allt detta är betingat av en objektiv nödvändighet, av objektivt existerande naturlagar. I samhällets historia är på precis samma sätt växlingen mellan samhällssystem (ursamhället, slavsamhället, feodalismen, kapitalismen, socialismen), förändringar i överbyggnaden som resultat av förändringar i den ekonomiska basen, klasskampen och revolutionerna i det antagonistiska samhället, av nödvändig och inte tillfällig karaktär.

Enligt den dialektiska materialismen är nödvändighet det, som framgår ur själva företeelsernas och processernas väsen, det som framgår ur det inre sambandet och förhållandet mellan tingen och som huvudsakligen inte kan vara annorlunda. Nödvändigheten är av objektiv natur, dvs nödvändigheten existerar i naturen och samhället oberoende av människors medvetande och önskningar.
Men samtidigt förnekas inte heller tillfälligheten. Med en tillfällighet avser marxismen det, som har sin grund, inte i sig själv, utan i någonting annat, som inte framgår ur tingens inre samband och förhållanden, utan ur biorsaker och kan ske på det ena eller andra sättet och kan äga rum eller inte äga rum. Ur ett frö kommer det sålunda att växa upp en planta om detta frö faller i fruktbar jord under gynnsamma betingelser. Men det kan också hända att plantan aldrig växer upp, dess skott kan exempelvis förstöras vid en hagelskur. Här utgör hagelskuren en tillfällighet i förhållande till plantan. Om inte hagelskuren hade varit skulle plantan ha klarat sig. Tillfälligheten är också objektiv.

Den dialektiska materialismen hävdar att nödvändighet och tillfällighet hör ihop, att tillfälligheten endast är ett komplement till och ett uttryck för nödvändigheten. Bakom tillfälligheterna döljer sig alltid en nödvändighet som bestämmer utvecklingens förlopp i naturen och samhället och som vetenskapen måste blottlägga och vinna kunskap om. På den kapitalistiska marknaden sker ex.vis prissvängningar som är beroende av en rad tillfälliga orsaker. Men genom alla dessa tillfälliga svängningar tränger sig med nödvändighet värdelagens verkningar.

Kunskapen kan vara vetenskaplig endast om den uppfattar det nödvändiga i naturens och samhällets företeelser. Kunskapen får aldrig grunda sig på tillfälligheter. Vetenskapen måste alltid söka finna lagbundenheter bakom tillfälligheterna.