Demokarti
Demokrati - folkvälde. I ett samhälle som är splittrat i utsugare och utsugna,
förtryckare och förtryckta, kan det inte finnas något verkligt folkvälde. Demokratin
i det borgerliga samhället är formen för bourgeoisins klassherravälde. Bourgeoisien
är för en viss tid intresserad av demokratin som ett instrument för sitt politiska
herravälde. Den utarbetar en författning, inrättar parlament och andra representativa
församlingar, inför (under trycket från folkmassorna) allmän rösträtt och formella
politiska fri- och rättigheter. De arbetande massorna har ytterst begränsade att
utnyttja dessa demokratiska fri- och rättigheter. Hela den borgerliga statens
"demokratiska" apparatur är så anpassad, att den ska förlama massornas politiska
aktivitet och skjuta åt sidan det arbetande folket från deltagande i politiken.
"Den borgerliga demokratin, som utgör ett väldigt historiskt framsteg jämfört
med medeltiden, förblir ständigt - och måste under kapitalismen förbli - trång,
inskränkt, falsk och hycklande, ett paradis för de rika, en fälla och ett bedrägeri
för de exploaterade, för de fattiga" (Lenin, den proletära revolutionens och regenten
Kautsky, valda verk, b. II: 2, s. 42 - 43).
Den parlamentariska "pratkvarnen" är en skärm som skyler den hemliga och folkfientliga
utrikes- och inrikespolitik som utarbetas i en intim krets av bankirer, industrikapitalister
och yrkespolitiker, och som genomförs med hjälp av statsmaktens verkställande
organ helt ovan huvudena på parlamentsledamöterna, f.ö. är också parlamentet oftast
helt och hålet bourgeoisiens lydiga redskap. Den s.k. allmänna rösträtten går
i sista hand ut på att - vilken redan Marx framhöll - väljarna vart tredje år
eller vart sjätte år bereds tillfälle att avgöra, vilken fraktion av de härskande
klassen som i parlamentet ska "företräda och förtrycka folket" . Vid varje revolutionär
kris, i varje krig, då bourgeoisiens herravälde hotas, kastar den härskande klassen
alla "demokratiska" spelregler över ända, och in träder i stället bourgeoisiens
öppna militärdiktatur. Redan Lenin framhöll på sin tid att det under imperialismen
sker en omsvängning från demokrati till reaktion i de borgerliga staterna.
I ett tal på SUKP:s 19:e kongress (1952) sa Stalin: "Tidigare kunde bourgeoisien
tillåta sig att spela liberal, hävdade de borgerligt - demokratiska fri- och rättigheterna
och skapade därmed sin popularitet bland folket. Nu finns det inte ett spår kvar
av liberalism. Den s.k. friheten är borta - personlig frihet medges numera endast
de som har kapital, medan övriga medborgare räknas som mänskligt råmaterial, vilket
endast duger för utsugning. Man har förtrampat principen om människors och nationers
likaberättigande, den har ersatt med principen om den utsugna den utsugande minoritetens
fulständiga rättigheter och den utsugna medborgarmajoritetens rättlöshet. De borgerligt
- demokratiska fri- och rättigheternas fana har övergivits."
Andra internationalens opportunister reviderade den marxistiska läran om staten
och demokratin. i våra dagar representeras denna linje av reformister och revisionister.
Dessa opportunister framför denna teori om en "ren demokrati", en "över klasserna
stående" demokrati. Den går ut på att proletariatet ingalunda behöver störta bourgeoisiens
herravälde, krossa den borgerliga statsapparaturen, utan denna mycket väl kan
användas, fulländas och reformeras så att man på det viset åstadkommer kapitalismens
fredliga inväxande i socialismen. Med denna "teori" är oriktig och har tillkommit
för att bedra arbetarna och det arbetande folket. Det har aldrig i historien funnits,
finns inte heller idag och kan inte finnas någon sådan "ren" demokrati. I verkligheten
finns det borgerlig demokrati som är en demokrati för fåtalet, och så finns det
en proletär demokrati.
Den proletära demokratin är en ny form för demokrati, den högsta formen av demokrati,
en demokrati för majoriteten av folket, för det arbetande folket. I den socialistiska
samhället tillhör hela statsmakten arbetarklassen; statsformen under socialismen
är proletariatets diktatur. Den
ekonomiska grundvalen för demokrati i det socialistiska samhället är att produktionsmedlen
tillhör folket, dvs. är i samhällets ägo. Alla medborgare - oavsett kön, ras,
nation - åtnjuter lika rättigheter i såväl politiskt som ekonomiskt och kulturellt
avseende; de har också samma rättigheter att delta i skötseln av statens affärer.
I motsats till den borgerliga demokratin, som endast formellt kan proklamera mänskliga
rättigheter men inte reellt kan garantera deras förverkligande, säkerställer demokratin
i den socialistiska samhället lagstiftningsvägen de medborgerliga rättigheterna
i praktiken. Rätten till arbete är inte bara en proklamation, utan stadfäst i
lag och i realiteten garanterad genom utsugningen, arbetslösheten och kriserna
avskaffats. Däri består den stora skillnaden mellan borgerlig och proletär demokrati.
Socialistisk demokrati medger inga skillnader i rättigheter mellan män och kvinnor,
"besuttna" och "obesuttna", rika och fattiga, bildade och obildade. Endast varje
medborgares förmåga och personliga arbete bestämmer hennes roll och plats i samhället.
Med pengars hjälp kan man aldrig nå någon "ställning" i samhället. (se även
Folkdemokrati, Diktatur)