Indirekta
skatter - skatter som pressas ur den arbetande befolkningen under kapitalismen.
Det sker genom prishöjningar på i främsta rummet nödvändighetsvaror.
Systemet med indirekt beskattning upptar bl.a. följande: a) acciser - skatt
huvudsakligen på konsumtionsvaror, b) statliga monopol - en särskild
form av accisbeskattning, när staten proklamerar statligt monopol på
produktion av och handel med vissa varor (ex.vis spritdrycker), sätter
skyhöga priser på dem och pressar sålunda ur befolkningen enorma
skatter; c) tullskatter - skatt som tas ut vid införsel och utförsel
av varor; omsättningsskatt ("moms") och mervärdeskatt ("moms")
- skatter som läggs på varornas ordinarie priser i cirkulationssfären
(en varas pris pendlar kring sitt produktionspris) och varmed staten inhöstar
stora summor pengar på i första hand det arbetande folkets bekostnad,
etc. Indirekt beskattning är den mest spridda formen av beskattning i de
kapitalistiska länderna. Det indirekta skattesystemet är bra för
den borgerliga staten och för kapitalisterna, ty det ger intryck av att
alla medborgare betalar lika mycket i indirekt skatt. I själva verket är
det så, att ". .. ju fattigare en människa är, desto större
del av sin inkomst betalar hon till staten i form av indirekta skatter. Den
mindre bemedlade och obemedlade massan utgör 9/10 av hela befolkningen,
konsumerar 9/10 av alla beskattade produkter och betalar 9/10 av totalsumman
indirekta skatter" (Lenin, Med anledning av den statliga finansplanen,
Skrifter, b.5, s. 309, ry.). Därför kan man med all rätt säga
att indirekta skatter är fattigmans skatt.