Pengarnas funktioner


Pengarnas funktioner - de konkreta formerna för hur pengarnas väsen såsom allmän ekvivalent visar sig. Pengar har följande fem funktioner: l. Pengar som värdemätare. Funktionens innebörd är att man med hjälp av pengar kan mäta alla varors värde. Alla varor, inklusive guldet, kan i och för sig mätas genom en jämförelse med andra varor, eftersom alla varor är produkter av samhälleligt arbete. Men att mäta varors värde direkt i arbetstid är före kommunismen omöjligt. Endast guldet uppträder spontant som en direkt inkarnation av samhälleligt arbete, som instrument för värdemätning. Funktionen som värdemätare kan pengarna fylla som abstrakt föreställda pengar, som ideella pengar. Men därvid återspeglas de reellt existerande förhållandena mellan pengar och varor. Kvantiteten guld, dess mängd mäts i vikt. En bestämd viktkvantitet guld, som tagits som enhet för att mäta guldmängden, utgör penningenheten, prisstorleken. Den bestäms och fastställs av staten. Mätningen av varornas värde i pengar leder till uppkomsten av kategorin pris och gör det möjligt för priserna att avvika från varornas värde. 2. Pengar som cirkulationsmedel. Med uppkomsten av pengar ersattes utbytet av vara mot vara med utbyte av vara mot pengar och förvandlades till en cirkulationsprocess. Pengarna tjänar som förmedlare i varornas cirkulationsprocess och får därmed funktionen som cirkulationsmedel. Redan under den enkla varuhushållningen skapar cirkulationsprocessen en formell möjlighet till kriser, eftersom köp- och försäljningsakterna kan lösryckas från varandra i tid och rum. Pengarna fyller i förbigående funktionen som cirkulationsmedel: där de betjänar köp och försäljning av en vara så börjar de också omedelbart att betjäna realiseringen av en annan vara. Pengarna befinner sig ständigt i rörelse. Denna omständighet gör det möjligt att i köp- och försäljningstransaktionerna ersätta de riktiga pengarna, penningvaran, med en agent för pengarna, med ett värdetecken; dvs med icke fullvärdiga mynt eller sedlar (som i och för sig inte är värda något). 3. Pengar som förmögenhetsbildare (skattebildare). Avbrott i varornas cirkulationsprocess leder till att penningcirkulationen avstannar temporärt. Eftersom pengarna utgör allmän ekvivalent och kan förvandlas till vilken vara som helst, så blir de en inkarnation av rikedom överhuvud taget, och - eftersom de är tagna ur cirkulation - förvandlas de till förmögenhet. Ackumulation av pengar, penningvaran, blir i viss mening ett självändamål, såsom ägande av rikedom i dess allmänna form. Pengarnas samhälleliga kraft blir till styrka hos enskilda personer. Under kapitalismen, när målet för produktionen är att utvinna så stor profit som möjligt, vill kapitalisterna dra in varenda summa pengar i cirkulation. Förmögenheter i pengar utgör reservoarer för penningcirkulationen. Under kapitalismen finns dessa förmögenheter i bankerna. 4. Pengar som betalningsmedel. När man avhänder sig varor med uppskov för betalning, så uppträder pengarna - precis som i varje varutransaktion - som värdemätare, och därefter som betalningsmedel. Samma funktion har de vid utlåning av pengar, liksom vid betalning av ränta, skatter och alla möjliga andra slags pålagor. Pengarnas funktion som betalningsmedel leder till att det uppkommer olika slags kreditinstrument för cirkulationen - växlar, checkar, kreditkort etc. Denna funktion gör det möjligt att ömsesidigt betala skuldförbindelser, samtidigt som man sparar på kontanter. Funktionen som betalningsmedel bär inom sig möjligheten av kriser eftersom den förutsätter försäljning av en vara från gäldenärens sida, inte för att köpa varor utan endast för att betala en skuld. 5. Världspengar. På världsmarknaden och i den internationella betalningscirkulationen uppträder pengarna i sin ursprungliga form som fullvärdig penningvara - som tackor av ädla metaller. Guldet utgör världspengar. Världspengarna uppträder som l) allmänt betalningsmedel; 2) allmänt köpmedel; 3) allmän inkarnation av samhällelig rikedom. I takt med världshandelns och kreditförhållandenas utveckling har vissa nationella valutor fått den fördelen, att penningstransaktioner mellan de mest olika länder började realiseras just i dem, i valuta som blev betalningsmedel i världsmåttstock. Eftersom världspengarnas funktion står i överensstämmelse med själva guldets funktion, så kan den ena eller andra valutan verkligen uppträda som världsvaluta, dvs under förutsättning att man fritt kan inlösa den i guld och landet är i stånd att betala sina skulder till andra länder i guld.

Pengarnas roll förändras i och med kapitalismens utveckling. Pengar förvandlas till kapital, blir ett medel för att tillägna sig främmande, obetalt arbete, ett medel för utsugning. Pengar är den mest allmänna formen för kapital, samtidigt som de i händerna på arbetare och andra arbetande förblir blott och bart pengar.
Under socialismen förändras pengarnas karaktär högst radikalt. De blir nu ett uttryck för socialistiska produktionsförhållanden, verktyg för uppbygget av socialismen. I det socialistiska samhället har pengarna följande funktioner: l) Värdemätare. Guldet är även i den socialistiska hushållningen allmän ekvivalent och pengarnas förhållande till guldet förblir oförändrat. Men som värdemätare betjänar pengarna den ekonomiska verksamheten i de socialistiska företagen och är medel för planmässig ledning och beräkning. Med hjälp av pengar uträknas självkostnader och sätts i planmässig ordning priser på varor, bestäms lönernas storlek, kontrolleras arbets- och konsumtionsvolym etc.; 2) Cirkulationsmedel. Cirkulationsprocessen är planmässigt organiserad. Här kontrolleras hur planen för produktionen uppfylls och införs korrigeringar i densamma. I denna funktion används också pengarna för att utvidga varuubytet; 3) Betalningsmedel. Pengarna används här för att utbetala löner åt arbetare och tjänstemän och andra gruppers inkomster, för att företag och enskilda personer ska kunna amortera lån de tagit, för att betala skatter, för de socialistiska företagens räkenskaper etc. I denna funktion använder staten i stor omfattning pengar för att kontrollera företagens verksamhet och för penningcirkulationen företagen emellan; 4) Pengar som medel för socialistisk ackumulation och sparande. Eftersom det under socialismen fortfarande finns en penninghushållning, så måste en del av ackumulerade reserver och fonder ofrånkomligen ta formen av pengar. De socialistiska företagen håller sig med penningreserver och skilda slags fonder; pengarna har man på bank i form av skilda slags konton. Även den arbetande befolkningen kan för skilda ändamål spara pengar på bank; 5) Världspengar. Guldet fungerar som världspengar. Guldet gäller för internationella handels- och kreditaffärer såväl mellan socialistiska länder, som mellan socialistiska och kapitalistiska länder. Ett socialistiskt lands guldreserv utgör en statlig reservfond av världspengar.