Språng


Språng - ett avbrott i en succesiv anhopning av kvantitativa förändringar i utvecklingen, ett övergångsmoment från ett gammalt kvalitativt tillstånd till ett nytt som resultat av en anhopning av obetydande och dolda kvantitativa förändringar. Metafysikerna förnekar lagbundenheten av språngartade övergångar från ett kvalitativt tillstånd till ett annat och anser att utvecklingen alltid skulle vara evolutionär, kvantitativ, utan att kvantitativa förändringar övergår i kvalitativa, utan språng. Men naturens och samhällets utveckling tillbakavisar metafysikernas teorier. I själva verket utgör varje övergång från en kvalitet till en annan ett språng. Såväl den organiska som oorganiska naturens utveckling bevisar, att språng utgör lagbundna etapper i varje process av övergång från ett gammalt kvalitativt tillstånd till ett nytt sådant. Samhällets utvecklingshistoria, växlingen mellan olika samhällsformationer, bekräftar likaledes den marxistiska dialektikens lära om sprången. De successiva kvantitativa förändringar som äger rum i kapitalismens inre, banar sålunda väg för en genomgripande, kvalitativ förändring av den sociala strukturen, en språngartad övergång från kapitalism till socialism, som förverkligas i en socialistisk revolution.

Reaktionärer, opportunister, reformister och revisionister är av fruktan för revolutioner bestämda motståndare till ett erkännande av lagen om språng i utvecklingen. För praktisk revolutionär kamp har emellertid tesen om språng den allra största betydelse. "Om övergången från långsamma kvantitativa förändringar till snabba och plötsliga kvalitativa förändringar är en utvecklingslag, så är det klart att de revolutionära omstörtningar, som utföres av de förtryckta klasserna, är en fullständigt naturlig och oundviklig företeelse" (Stalin, Om den dialektiska och historiska materialismen, Leninismens problem, Moskva 1952, s. 826). För att kapitalismen ska kunna störtas och socialismen kunna segra måste man, följaktligen, vara en proletär revolutionär, och inte reformist eller revisionist.

I samhällen som är splittrade i fientliga klasser karakteriseras övergången från ett samhällssystem till ett annat (sprången) av politiska revolutioner, av revolutionära utbrott: "En revolution är inte som en middagsbjudning, eller som att skriva en essä, måla en tavla eller brodera; den kan inte vara så förfinad, så lugn och behaglig, så måttlig, snäll, artig, återhållsam och storsint. En revolution är ett uppror, en våldsakt varigenom en klass störtar en annan" (Mao Tsetung, Citatboken, s. 16). Politiska revolutioner är oundvikliga för varje samhälle där utsugarklasser sitter vid makten. Under socialismen, när det arbetande folket har makten, behöver inte den språngartade utvecklingen ta formen av revolutionära utbrott. Men den språngartade utvecklingen finns kvar. Sålunda innehar ex.vis folkkommunerna ett stort språng i Folkrepubliken Kina. Övergången från socialism till kommunism kommer givetvis att innebära ett gigantiskt språng i produktivkrafternas utveckling. (se även Kvantitativa förändringars övergång i kvalitativa).