Sekterism
- en avart av "vänster "opportunismen inom arbetarrörelsen
(se Opportunism), som leder till att det
kommunistiska partiet isolerar sig från det arbetande folkets breda massor.
Kännetecknande för sekterismen är en negativ inställning
till kampen för arbetarklassens enhet, till enhetsfronts- och folk-frontstaktiken,
förakt för deltagande i och en nedvärdering av betydelsen av
arbete i reformistiska fackföreningar, borgerliga parlament och en föraktfull
inställning till socialdemokratiska och partilösa arbetare. Sekterismen
leder till att det kommunistiska partiet isoleras och försvagas. "Just
den absurda 'teorin' om att kommunisterna ej skulle deltaga i de reaktionära
fackföreningarna visar på det mest påtagliga sätt, hur
lättsinnigt dessa 'vänster'kommunister förhåller sig till
frågan om inflytande över 'massorna', vilket missbruk de bedriver
med sitt skrik om 'massan'. För att förstå och hjälpa 'massan'
och vinna 'massans' sympati, bifall och understöd får man inte frukta
svårigheter, inte frukta kverulanta anmärkningar, hugg i ryggen,
förnärmelser och förföljelser av 'ledarna' (vilka som opportunister
och socialchauvinister i de flesta fall är direkt eller indirekt förbundna
med bourgeoisin och polisen), utan man måste ovillkorligen arbeta där
massan finns. Man måste förstå att bringa alla slags offer,
övervinna de största hinder för att systematiskt, hårdnackat,
ihärdigt och tåligt propagera och agitera just i de institutioner,
föreningar och förbund, där den proletära eller halvproletära
massan finns, även om de är aldrig så reaktionära"
(Lenin, 'Radikalismen' - kommunismens barnsjukdom, Valda verk 11:2, s. 390-391).