Arbetslöshet
Arbetslöshet - en under kapitalismen oundviklig företeelse, som består i att en del arbetare inte kan få bruk för sin arbetskraft, berövas arbete och existensmedel och sålunda bildar en reservarmé av arbetslösa. Det är kapitalismens ekonomiska lagar som framkallar arbetslöshet. I takt med att kapital ackumuleras och dess organiska sammansättning växer, minskar i relativa tal efterfrågan på arbetskraft, och en relativ överbefolkning uppstår och utvecklas. Arbetslösheten, som är en oundviklig konsekvens av det kapitalistiska produktionssättet, "... utgör ett nödvändigt tillbehör till den kapitalistiska hushållningen, utan vilken den inte skulle kunna existera, inte utvecklas" (Lenin, Till karakteristiken av den ekonomistiska romantismen, Skrifter b.2, s. 161, ry.) Arbetslöshetsarmén utgör en reserv av arbetskraft, som under kapitalismen utnyttjas för att utvidga produktionen. Samtidigt utnyttjar kapitalisterna arbetslösheten för att öka utsugningen av dem som för tillfället har arbete. Arbetslösheten skapar en otrygg situation för dem som har arbete och leder till sänkta löner och sänkt levnadsstandard för hela arbetarklassen. Under imperialismen ökar arbetslösheten kraftigt och blir kronisk, vilket är särskilt framträdande under ekonomiska kriser. Samtidigt därmed ökar också den partiella och dolda arbetslösheten (arbetarna får inte arbeta full arbetstid, får motsvarande sänkning av lönen, skickas på s.k. omskolningsverksamhet, beredskapsarbeten etc.). Den kroniska arbetslösheten är ett av de främsta vittnesbörden om den moderna kapitalismens förruttnelse och parasitära natur och dess oförmåga att i full Utsträckning bruka samhällets viktigaste produktivkraft. Arbetslösheten kan fullständigt och för alltid upphävas först som ett resultat av att det kapitalistiska produktionssättet ersätts av ett socialistiskt.