Depression


Depression - den fas i den kapitalistiska cykeln, som inträder direkt efter krisfasen. Den kännetecknas av att industriproduktionen stagnerar, att produktion och byggnation ligger långt under högkonjunkturen före krisen, att en betydande del av grundkapitalet står stilla, att arbetslösheten är stor, varupriserna låga, handeln går trögt, att kreditutbudet är mycket större än efterfrågan och att utlåningsräntan är låg. Under depressionsfasen skapas betingelser för en senare återhämtning och uppsving. Osålda varulager förstörs delvis och utförsäljs delvis. De låga varupriserna uppmuntrar kapitalisterna att inskränka produktionsöverskottet genom att sänka löner och öka produktiviteten och arbetsintensiteten. I samma syfte reorganiserar de sina företag med ny maskinell utrustning, förnyar grundkapitalet, vilket ger ökad produktion i de branscher där man tillverkar utrustning. Dessa branschers utveckling ökar i sin tur efterfrågan på metall, bränsle, elkraft, vilket vidgar den krets av branscher där produktionen stiger. En del av de arbetslösa dras då åter in i produktion, vilket ökar efterfrågan på konsumtionsvaror och ger ökad produktion i dessa branscher. Så sker övergången från depression till återhämtning. Bördorna har folket fått bära, medan kapitalisterna kunnat förnya sitt kapital under depressionen och nu blir i stånd att ännu effektivare utsuga sina arbetare.