Socialistisk nationalisering (förstatligande)


Socialistisk nationalisering (förstatligande) - den proletära diktaturens upphävande av utsugarklassernas äganderätt till produktionsmedlen och dessas förvandling till statlig (hela folkets) socialistisk egendom. Den socialistiska nationaliseringen utgör en revolutionär handling, som resulterar i att kapitalisternas och godsägarnas äganderätt till produktionsmedlen avskaffas och man följaktligen upphäver utsugarklassernas välde. Som regel nationaliseras i första hand naturrikedomar, storindustrin, transportväsendet, utrikeshandeln, banker och den inhemska grosshandeln. Dessa grenar av produktionen och folkhushållningen görs omedelbart till hela folkets egendom och därmed skaffar sig den socialistiska staten nyckelpositioner på vilka den kan stödja sig när det gäller att ge folkhushållningens fortsatta utveckling en planmässig inriktning. Småproducenternas (bönders, hemslöjdsidkares etc.) egendom nationaliseras inte. De arbetande bönderna dras genom frivillig kooperation in i det socialistiska uppbygget. Socialistisk nationalisering skiljer sig radikalt från förstatliganden (nationalisering) under kapitalismen. Som resultat av att de viktigaste produktionsmedlen övergår i den socialistiska statens händer, upphävs motsättningen mellan produktionens samhälleliga karaktär och den privatkapitalistiska formen för produkternas tillägnande. Denna socialistiska nationalisering ger staten möjligheter att ta hand om de inkomster som kapitalister och godsägare tidigare tillskansade sig, och att använda dessa inkomster för folkhushållningens utveckling och för en höjning av folkets levnadsstandard.