Lön under kapitalismen
Lön
under kapitalismen - arbetskraftens värde uttryckt i pengar, eller dess
pris. I det kapitalistiska samhället är arbetskraften en vara som
köps och säljs. Arbetskraftens värde avgörs av värdet
av de existensmedel (materiella och kulturella), som krävs för arbetskraftens
reproduktion. På ytan i det kapitalistiska samhället uppträder
arbetskraftens värde i omvandlad form, som betalning för arbete,
och lönen uppträder ytligt sett som pris för arbete. Detta
betraktelsesätt döljer arbetsdagens uppdelning i nödvändig
arbetstid och merarbetstid, vilket påvisades av Marx. Därför
kan kapitalisterna framställa hela arbetarens arbete som betalt arbete.
Borgerliga ekonomer upprätthåller öppet detta sken, eftersom
det maskerar den kapitalistiska utsugningen. I själva verket är
det ju så, att kapitalisten anställer arbetare endast därför
att han kan erhålla profit genom att oavkortat tillägna sig det
mervärde som arbetaren skapar genom obetalt arbete, och som utgör
skillnaden mellan det nya värde som arbetskraften skapar och arbetskraftens
värde. De olika avlöningsformer som finns under kapitalismen, och
särskilt de moderna utsvettningsmetoderna (ex. vis MTM, UMS, "självstyrande
grupper" etc.) bidrar till att öka kapitalisternas profiter på
bekostnad av ökad utsugning av arbetarna. Villkoren för arbetskraftens
försäljning, som bestäms av den kapitalistiska produktionens
allmänna tendens, leder trots ökad arbetsintensitet
till att lönen ligger lägre än arbetskraftens värde. Proletariatets
klasskamp för sina dagskrav, för höjd levnadsstandard, möjliggör
för arbetarna att på skilda etapper uppnå vissa löneförbättringar
men endast inom ramen för arbetskraftens värde. Arbetarklassens
ekonomiska kamp, kampen för dagskraven, kan inte leda till utsugningens
avskaffande. En radikal förbättring av sitt materiella och kulturella
läge kan proletariatet endast uppnå genom att avskaffa det kapitalistiska
systemet.