Lånekapital


Lånekapital - ett penningkapital som av kapitalistenägaren för en tid lämnas som lån till annan kapitalist för en bestämd gottgörelse i form av ränta. Under industrikapitalets kretslopp bildas temporärt ett fritt penningkapital. Med hjälp av kredit förvandlas dessa temporärt fria pengar till lånekapital, som industrikapitalisterna utnyttjar för att utvidga produktion och handel. Ett utmärkande drag för lånekapitalet är, att det i produktionen inte används av den kapitalist som är dess ägare. Källan till låneräntan och företagarinkomsten är mervärdet, som kapitalisterna erhåller genom utsugning av arbetarna. Lånekapitalets formel är P - P' (P - pengar; P' - kapital i penningform med växande värde). I denna formel når fetischeringen av de kapitalistiska produktionsförhållandena sin höjdpunkt. Man kan nämligen få den föreställningen, att källan till inkomsten är pengarna själva och inte mervärdet, som ger ägaren möjlighet att erhålla profit utan att behöva skaffa sig något företag. Den profit som han tillskansar sig ur det utlånade kapitalet sönderfaller i två delar: l) ränta, som lånekapitalisten (kreditorn) erhåller; 2) företagarinkomst, som den fungerande kapitalisten (låntagaren) tillskansar sig. Som mellanhänder i lånekapitalets rörelse uppträder banker. Dessa samlar och koncentrerar å ena sidan hos sig fria penningkapital, samt lämnar å andra sidan krediter åt olika företag och branscher, liksom också åt den kapitalistiska staten (statslån). Krediten, som förstärker produktionens samhälleliga karaktär, bidrar samtidigt till en utvidgad kapitalistisk reproduktion, och därmed fördjupas och skärps de för kapitalismen karakteristiska motsättningarna. Lånekapitalet uttrycker direkt förhållandet mellan penningkapitalisten och den fungerande kapitalisten.