Ekonomisk överproduktionskris


Ekonomisk överproduktionskris - den fas i den kapitalistiska cykeln som kännetecknas av att kapitalismens alla motsättningar hastigt flammar upp och exploderar; av överproduktion av varor, extrema avsättninessvåridieter, prisfall, hastig produktionsnedgåne, kraftigt ökad arbetslöshet, lönesänkningar, extrem brist på likvida medel, rubbningar i kreditförbindelsema, en mänsd företag läggs ned osv. De ekonomiska krisernas ofrånkomlidiet har sina rötter i kapitalismens själva väsen. Orsaken till kriserna är kapitalismens grundläggande motsättning - motsättningen mellan produktionens samhälleliga karaktär och den kapitalistiska formen för tillägnandet av produktionens resultat. Denna motsättning visar sig i den kapitalistiska produktionens anarki, i ständiga rubbningar av samhällsekonomins proportioner. Ett uttryck för kapitalismens grundläggande motsättning är den antagonistiska motsättningen mellan produktion och konsumtion (som också är kännetecknande för det kapitalistiska produktionssättet). I sin profitjakt och strävan att erhålla maximala profiter utvidgar kapitalisterna produktionen, samtidigt som de stegrar utsugningen av det arbetande folket. Därför halkar det stora folkflertalets köpkraft efter produktionsökningen. Den ekonomiska krisen utgör en explosion och en temporär, våldsam lösning av de rådande motsättningarna. Genom produktionsinskränkningar och företagsnedläggningar och genom att en mängd produktivkrafter förstörs under krisen, återställs den rubbade jämvikten våldsamt. Kapitalisternas vilja att erhålla högsta möjliga profit under kristiden med dess låga priser tvingar dem att fullända produktionen och att förnya grund- (anläggningskapitalet). Detta skapar förutsättningar för en ny utvidgning av produktionen. Samtidigt ökar kapitalisterna utsugningen av det arbetande folket, vilket gör att marknaden krymper och det blir svårare för dem att ta sig ut ur krisen. De ekonomiska överproduktionskrisema förlamar såväl industri som jordbruk (se Jordbrukskris) och återupprepas med vissa intervaller. Under kapitalismens utveckling har denna drabbats av överproduktionskriser sedan 1820-talet. Särskilt kraftiga och ödesdigra blir överproduktionskriserna under imperialismen och kapitalismens allmänna kris, då de förlamar nästan alla delar av de kapitalistiska ländernas ekonomi och skärper kapitalismens alla motsättningar till det yttersta. Kriserna ökar utarmningen av det arbetande folket, drabbar det arbetande folket med väldiga lidanden som skärper klasskampen och har ett revolutionerande inflytande på arbetarklassen. De ekonomiska överproduktionskriserna är ett av de mest vältaliga vittnesbörden om kapitalismens livsoduglighet och att den oundvikligen måste ersättas med ett nytt produktionssätt - socialismen.