Socialistisk industrialisering


Socialistisk industrialisering - en planmässig utveckling av tungindustrin (bränsle, metall- och verkstadsindustri osv.) på grundval av socialistiska egendomsförhållanden. Den socialistiska industrialiseringen dikteras av nödvändigheten att få till stånd en ekonomisk bas för socialismen och en ständig ökning av det samhälleliga arbetets produktivitet. Socialistisk industrialisering innebär en sådan utveckling av storindustrin och i främsta rummet tungindustrin, som gör det möjligt att reorganisera hela folkhushållningen på basis av avancerad maskinell teknik, som säkerställer den socialistiska hushållningens seger över den kapitalistiska och småvaruproduktionen, som säkerställer landets tekniska och ekonomiska oberoende av den kapitalistiska omvärlden, samt ger landet möjlighet till ett starkt försvar.
Till skillnad från kapitalistisk industrialisering, som åtföljs av ökad utsugning och utarmning av det arbetande folket, samt av växande klassmotsättningar och klasskamp, skapar den socialistiska industrialiseringen betingelser för att övervinna motsättningarna i ekonomin under övergången från kapitalism till socialism, betingelser för utsugningens avskaffande, för en höjning av det arbetande folkets levnadsstandard och kulturella nivå. Den socialistiska industrialiseringen leder, tack vare en riktig lokaliseringspolitik, till uppkomsten av en mängd nya industricentra och -distrikt. Den leder till att arbetarklassen snabbt ökar i antal, vilket i sin tur stärker grundvalen för arbetarklassens stat, proletariatets diktatur. Den stora maskinindustrins utveckling gör det möjligt att skapa nya produktivkrafter inom jordbruket i form av avancerad maskinell teknik, att omforma jordbruket på socialistisk grundval genom att småjordbruken på frivillig väg går samman i kooperativer. Den socialistiska industrialiseringen sker i snabbt tempo. Tack vare att socialistisk äganderätt till produktionsmedlen är helt dominerande, kan man starta den industriella utvecklingen med tungindustrin, och inte med lättindustrin som fallet var i de kapitalistiska länderna. Det socialistiska hushållningssystemet gör det möjligt att maximalt mobilisera alla inre resurser och inrikta dem på en snabb utveckling av i första hand tungindustrin. De viktigaste källorna för att få medel till den socialistiska industrialiseringen är inkomsterna från den nationaliserade industrin, ackumulationen inom jordbruket, utrikeshandeln, inrikeshandeln och banksystemet.