Evolution och revolution. - Evolution - en långsam, gradvis tillväxt
av kvantitativa förändringar; revolution - en snabb och genomgripande
kvalitativ förändring. Den metafysiska uppfattningen om framåtskridandet
nöjer sig med att erkänna blott och bart kvantitativa förändringar,
en gradvis, evolutionär tillväxt. Denna uppfattning förnekar
förekomsten av språng, revolutionära omvälvningar och är
ur stånd att förklara uppkomsten av något kvalitativt nytt.
Den dialektiska materialismen bekämpar denna uppfattning och anser, att
rörelsen är av dubbel natur: både evolutionär och revolutionär.
Evolutionärt sker obetydliga, dolda, oupphörliga, kvantitativa förändringar,
som skapar förutsättningar för genomgripande, kvalitativa, revolutionära
förändringar. De kvalitativa förändringarna sker språngartat.
Därför måste man förstå utvecklingen inte såsom
enbart kvantitativa förändringar, utan också som en språngartad,
revolutionär utveckling, som avbrott i det succesiva, som en kvantitets
förvandling till kvalitet. Därför kan man inte se evolution och
revolution isolerade från varandra; en verklig utveckling utgör en
enhet av evolution och revolution.
"Rörelsen är evolutionär när de progressiva elementen
spontant fortsätter sitt dagliga arbete och inför små, kvantitativa
förändringar i de gamla förhållandena.
Rörelsen
är revolutionär, när dessa element sluter sig samman, genomsyras
av en enhetlig idé och stormar det fientliga lägret för att
i grund förinta de gamla förhållandena och införa kvalitativa
förändringar i livet, upprätta nya förhållanden.
Evolutionen förbereder revolutionen och skapar jordmånen för
den, medan revolutionen fullbordar evolutionen och främjar dess fortsatta
arbete" (Stalin, Anarkism eller socialism, Moskva 1955, s. 11-12).
Marxism-leninismen bekämpar de politiska riktningar, som förnekar
revolutionen som ett vapen för genomgripande förändringar av
den sociala strukturen och ersätter den revolutionära kampen med kamp
för reformer. För en revolutionär är reformen endast en
biprodukt av revolutionen. Det viktigaste för marxist-leninister är
därför den revolutionära kampen. Marxismen-leninismen bekämpar
också en annan form av opportunismen, nämligen den som lösrycker
revolutionen från evolutionen, och erkänner endast rörelsens
revolutionära form och förnekar evolutionens nödvändighet,
nödvändigheten av att gå framåt steg för steg vid
förberedelserna och organiserandet av massorna till revolutionär handling.
Genom att locka massorna bort från förberedelserna för det revolutionära
språnget, skadar dessa småborgare allvarligt den revolutionära
rörelsen; den är lika reaktionär som evolutionismens teori. "Anarkosyndikalisten
förkastar 'futtigt arbete', särskilt utnyttjandet av parlaments-tribunen.
I själva verket leder den senare taktiken till avvaktan på 'de stora
dagarna' samtidigt med oförmåga att samla krafter som kan skapa stora
händelser" (Lenin, Motsättningarna i den europeiska arbetarrörelsen,
Skrifter, b. 16, s. 319, ry.).
Ledarna för dagens reformister och revisionister utnyttjar öppet borgerligt-evolutionära
teorier för att teoretiskt rättfärdiga sitt förräderi
mot arbetarklassen och hela det arbetande folket. De propagerar en reformistisk
förnyelse av det kapitalistiska systemet och förnekar att bourgeoisins
makt måste krossas genom en socialistisk revolution. Marxism-leninismen
däremot understryker att kapitalismen kan förintas och det socialistiska
uppbygget påbörjas endast som resultat av en revolution.
Dialektiken kräver emellertid att man på ett historiskt sätt
närmar sig frågan om revolutionen, den revolution som fullbordar
varje evolutionär utveckling. Först när samhällets spaltades
upp i fientliga klasser kan man säga, att språnget fick karaktären
av en politisk revolution, ett utbrott, dvs att de rådande maktförhållandena
störtas och det skapas en ny makt. Under förhållanden, då
det i samhället inte längre finns fientliga klasser kommer övergången
från gamla stadier till nya inte att försiggå i form av revolutioner
i politisk mening (se också Motsättningar,
Kvantitativa
förändringars övergång i kvalitativa, Språng.).