Strategi
och taktik - vetenskapen om ledningen för proletariatets klasskamp. Strategi
- det är att definiera huvudinriktningen för proletariatets klasskamp,
sammansättningen av den politiska armé som proletariatet leder i
det givna stadiet av revolutionen, utarbetandet av en plan för att utnyttja
revolutionens reserver, en plan för att sammansluta alla revolutionära
krafter kring proletariatet och en handlingsplan. Strategin förblir i huvudsak
oförändrad under loppet av en viss längre tid i befrielsekampen.
Taktiken är en del av strategin och är i sin helhet underordnad den
strategiska huvudlinjen. Till skillnad från strategin eftersträvar
taktiken mera begränsade mål och dess syfte är inte att vinna
striden i dess helhet, utan att vinna enskilda slag och drabbningar, att framgångsrikt
genomföra enskilda kampanjer och offensiver. Eftersom det sociala och politiska
läget genomgår betydande förändringar under relativt kort
tid, så måste man oundvikligen ändra formerna och metoderna
för taktiken under loppet av en bestämd strategisk period. Marxismen-leninismen
lär att de proletära partierna ur mängden av taktiska former
och metoder måste dra fram de viktigaste och avgörande, de mest ändamålsenliga
i den givna situationen. Den proletära strategins och taktikens syfte är
att väcka och mobilisera det arbetande folkets krafter till kamp, väcka
det arbetande folkets slumrande revolutionära energi, ge befrielserörelsen
en organisation och klar målsättning, formera de arbetande massorna
i revolutionära arméer som går ut i kamp för att avskaffa
alla former av utsugning och förtryck och för att bygga upp ett nytt
samhälle. "Under en lång period har vi utvecklat följande
uppfattning om kampen mot fienden: strategiskt bör vi förakta alla
våra fiender, men taktiskt bör vi ta dem alla på allvar. Detta
innebär att vi måste förakta fienden med hänsyn till det
hela, men att vi måste ta honom på allvar, när det gäller
varje enskild konkret fråga. Om vi inte föraktar fienden med hänsyn
till det hela, kommer vi att begå ett opportunistiskt fel. Marx och Engels
var endast två individer, men ändå hade de redan så tidigt
förklarat att kapitalismen skulle störtas i hela världen. Men
när vi tar itu med konkreta problem och särskilda fiender, kommer
vi att begå ett äventyrspolitiskt fel därest vi inte tar dem
på allvar, l krig kan slag utkämpas endast ett efter ett, och fientliga
styrkor utplånas endast en efter en. Fabriker kan byggas endast en i taget.
Bonden kan plöja jorden endast bit för bit. Detsamma gäller även
när man äter en måltid. Strategiskt kan vi ta ätandet av
en måltid lätt - vi vet att vi kan avsluta den. Men i verkligheten
äter vi den en munsbit i taget. Det är omöjligt att stjälpa
i sig en hel bankett på en gång. Detta kallas en bit-för-bit
lösning. På militärt språk heter det att utplåna
fiendens styrkor en efter en" (Mao Tsetung, Citatboken, s. 75-76).
Frågan om
strategin och taktiken är av största betydelse för det kommunistiska
partiet, om det ska lyckas mobilisera arbetarklassen och de arbetande massorna
till kamp för den socialistiska revolutionen. Strategiskt måste partiet
ständigt hålla fast vid slutmålet, dvs den socialistiska revolutionen,
upprättandet av proletariatets diktatur, uppbygget av socialismen och kommunismen
och därför också hållas fast vid marxism-leninismens allmängiltiga
sanningar och tillämpa dem på konkreta historiska betingelser. Strategiskt
måste partiet förakta fienden, dvs monopolkapitalet och dess reformistiska
och revisionistiska medhjälpare; partiet måste också ha tilltro
till socialismens idéer och dragningskraft, måste ha tilltro till
massornas förmåga och vilja att kämpa och besegra fienden. Men
i varje konkret drabbning, varje klasstrid, varje strejk eller annan massaktion,
får marxist-leninisterna aldrig underskatta fiendens styrka, fiendens
slughet och förmåga att slåss. Därför måste
stor vikt läggas vid taktiken och taktiken hela tiden ses som en del av
strategin. Konkret innebär detta att kommunisterna måste utlösa,
delta i, leda och vägleda, lära och samla erfarenhet av alla klasstrider
som omständigheterna medger; delta i fackligt arbete, i parlamentariskt
arbete och i andra massorganisationer och sammanslutningar för att där
hävda och kämpa för arbetarklassens och det arbetande folkets
intressen. I och med att kommunisterna deltar i massornas kamp på alla
områden och ger kampen ledning och vägledning, så skaffar sig
kommunisterna också ett förtroende hos massorna. Men samtidigt får
kommunisterna aldrig glömma slutmålet, utan det gäller att fostra
massorna i kommunismens anda. Genom taktiken skapar kommunisterna förutsättningar
för ett genomförande av de strategiska målsättningarna,
tränar och härdar de massorna för den slutliga uppgörelsen,
tor den socialistiska revolutionen.