Dialektisk materialism
Dialektisk materialism - det marxist-leninistiska partiets världsåskådning; den
skapades av Marx och Engels och har sedan vidareutvecklats av Lenin, Stalin, Mao
Tsetung o.a. marxist-leninister. Denna världsåskådning kallas dialektisk materialism,
därför att dess metod vid studiet av naturens, samhällets och länkandes företeelser
är dialektisk, antimetafysisk, och att dess filosofiska teori är konsekvent vetenskaplig-materialistisk.
Den dialektiska metoden och den filosofiska materialismen griper ömsesidigt in
i varandra, genomsyrar varandra, befinner sig i en oupplöslig enhet och utgör
en fullständig filosofisk världsåskådning. När Marx och Engels skapade den dialektiska
materialismen så överförde de den till att gälla även kunskapen om samhällsföreteelserna.
Den historiska materialismen innebar
en väldig landvinning i det vetenskapliga tänkandet. Den dialektiska och historiska
materialismen utgör den teoretiska grundvalen för det marxist-leninistiska partiet.
Den dialektiska materialismen uppstod på 1840-talet som en självklar del av den
proletära socialismens teori och utvecklades hela tiden intimt förknippad med
den revolutionära arbetarrörelsens praktik. Dess uppkomst innebar en verklig revolution
i det mänskliga tänkandets historia. Men denna revolution förutsatte även en kritisk
bearbetning av allt det progressiva som dittills åstadkommits av det mänskliga
tänkandet och som Marx och Engels utgick från. Sin dialektiska materialism ansåg
de vara en produkt av vetenskapens, inklusive filosofins, utveckling under gångna
tider. Ur Hegels dialektik tog de endast dess "rationella kärna" men förkastade
dess idealistiska skal, vidareutvecklade dialektiken och gav den ett nytt, vetenskapligt
utseende. Feuerbachs materialism var inkonsekvent, metafysisk och antihistorisk.
Ur den tog Marx och Engels endast dess "grundkäma" och, efter att ha förkastat
dess idealistiska och re-ligiöst-etiska avlagringar, vidareutvecklade de den och
skapade en högre, den marxistiska formen av materialism. Marx, Engels, Lenin,
Stalin och Mao Tsetung tillämpade den dialektiska materialismens lärosatser på
arbetarklassens politik och taktik och på det marxist-leninistiska partiets praktiska
verksamhet.
I motsats till den borgerliga filosofins otaliga riktningar, utgör den dialektiska
materialismen inte bara en filosofisk skola, en filosofi för enskilda individer,
utan en lära för miljoner arbetande, som den beväpnar med kunskap om vägar och
medel för kampen för en omorganisation av samhället på kommunistisk grundval.
Den dialektiska materialismen är en levande lära, dvs. stadd i ständig utveckling.
Den marxistiska filosofin utvecklas och berikas genom de nya erfarenheter som
proletariatet vinner i klasskampen och genom vetenskapernas senaste rön. Oupplösliga
beståndsdelar av den dialektiska materialismen är den marxistiska
dialektiska metoden och den marxistiska
filosofiska materialismen.
Dialektiken ger den enda vetenskapliga kunskapsmetoden, som gör det möjligt att
riktigt närma sig företeelserna, att finna de objektiva och mest allmängiltiga
lagar som styr deras utveckling. Den marxistiska dialektiken lär att man för att
få ett riktigt grepp och begrepp om företeelser och processer i naturen och samhället,
måste ta dem i deras samband och ömsesidiga betingande; se dem i utveckling och
förändring; förstå utvecklingen som icke blott en enkel kvantitativ tillväxt,
utan som en process i vilken kvantitativa förändringar i ett visst stadium lagbundet
förvandlas till genomgripande kvalitativa förändringar; utgå ifrån att det inre
innehållet i utvecklingen och övergången från en gammal kvalitet till en ny, är
kampen mellan motsatser, mellan nytt och gammalt, progressivt och reaktionärt
osv. Lenin brukade beteckna dialektiken som"marxismens själ".
Den marxistiska dialektiken är organiskt förknippad med den marxistiska filosofiska
materialismen. Den filosofiska materialismens viktigaste principer är: världen
är till hela sin natur materiell; den består av materia stadd i rörelse; materien
ändrar ständigt form; materien är det primära, medan medvetandet är det härledda,
medvetandet har alstrats av högt organiserad materia; det går att vinna kunskap
om den objektiva världen, och våra förnimmelser, föreställningar, begrepp är återspeglingar
av den yttre värld som existerar oberoende av människors medvetande. Den dialektiska
materialismen ger en vetenskapligt grundad kunskapsteori som hjälper oss att förstå
kunskapsprocessen och att nå fram till en objektiv sanning.
Den dialektiska materialismen är en revolutionär teori för världens omvandling,
en vägledning till revolutionär handling. Den marxistiska filosofin står främmande
för en passiv, kon-templativ inställning till den omgivande verkligheten. Den
för-marxistiska filosofins representanter ville bara förklara världen. Det marxist-leninistiska
partiets uppgift är en genomgripande, revolutionär omdaning av världen. Den dialektiska
materialismen är därvid ett nödvändigt vapen för en omdaning av världen på kommunistisk
grundval. Marxismen-leninismens lära är "alls-mäktig därför att den är sann" (Lenin),
därför att den ger en riktig uppfattning om de objektiva lagbundenheterna för
världens utveckling. Endast det marxist-leninistiska partiets revolutionära världsåskådning
gör det möjligt att riktigt uppfatta den historiska processen och formulera riktiga
revolutionära kampparoller.
Den dialektiska materialismens karaktärsdrag är dess revo-lutionärt-kritiska natur.
Marxismen-leninismens filosofi har uppstått och utvecklats i oförsonlig kamp mot
skilda slags borgerliga, opportunistiska och andra reaktionära filosofiska strömningar.
Alla verk av marxismens klassiker är genomsyrade av en kritisk anda, av en proletär
partianda. Enheten mellan teori och praktik finner sitt högsta uttryck i den dialektiska
materialismen. Det är i praktiken som den dialektiska materialismen bevisar riktigheten
av sina teoretiska lärosatser. Marxis-men-leninismen sammanfattar praktiken, folkens
erfarenhet, och påvisar den väldiga revolutionära och kunskapsgivande betydelse
som folkmassornas historiska erfarenheter har för teorin, för filosofin. Sambandet
och enheten mellan vetenskap och praktisk verksamhet, och mellan teori och praktik
är ledstjärnan för det proletära partiet. Den dialektiska materialismen har enorm
betydelse för alla övriga vetenskaper. Varje enskild vetenskap studerar en bestämd
krets av företeelser. Men ingen enskild vetenskap, ja inte ens en grupp vetenskaper
kan frambringa en lära om de mest allmänna lagarna för världen - en filosofisk
världsåskådning. Endast den dialektiska materialismen är en sådan världsåskådning,
som vetenskapligt löser frågan om tänkandets förhållande till varat, blottlägger
de mest allmänna lagarna för naturens, samhällets och tänkandets utveckling och
som med en enhetlig uppfattning omfattar hela den komplicerade kedjan av företeelser
i naturen och mänsklighetens historia. Den dialektiska materialismen ser det inte
som sin uppgift att ersätta andra vetenskaper - fysiken, kemin, biologin, den
politiska ekonomin etc. - utan att med stöd av dessa vetenskapers landvinningar
beväpna människorna med en vetenskaplig metod och kunskapsteori för den objektiva
sanningen. Den dialektiska materialismens betydelse för andra vetenskaper består
således i, att den ger en riktig filosofisk världsåskådning, kunskap om de mest
allmänna lagarna för naturens, samhällets och tänkandets utveckling, dvs allt
det som inte en enda vetenskap och människors riktiga praktiska verksamhet kan
vara utan.
Marxismen-leninismens filosofi är partitagande, den uttrycker och hävdar öppet
proletariatets och de arbetande massornas intressen och bekämpar varje form av
socialt förtryck och slaveri. Den moderna borgerliga filosofin företar det ena
korståget efter det andra i syfte att kullkasta den marxistiska filosofin och
undergräva dess inflytande hos massorna. Men alla dessa försök från reaktionärerna
är dömda att misslyckas. Den marxistiska filosofin har redan i praktiken bevisat
sin riktighet och livsduglighet. Det har uppstått en rad socialistiska länder
och den marxistiska filosofin spelar en mycket betydande roll även i de kapitalistiska
länderna. Den marxist-leninistiska världsåskådningen har sålunda i praktiken visat
sig vara en oövervinnelig kraft. (se även Historisk
materialism).