Mervärde


Mervärde - ett värde som skapas av lönearbetarens arbete utöver värdet av hans arbetskraft och som kapitalisten gratis tillägnar sig, dvs ett värde som arbetaren skapar med obetalt arbete. Marx påvisade då han undersökte det kapitalistiska produktionssättet, att ägaren av produktionsmedlen - kapitalisten - köper en särskild slags vara på marknaden, nämligen arbetskraft. Kapitalisten sammanför produktionsmedlen och arbetskraften i företag som han själv äger. De varor som därvid produceras utgör hans egendom, och deras värde överstiger värdet av de produktionsmedel och den arbetskraft som förbrukats på deras framställning, dvs värdet av det investerade kapitalet. Detta överskott av värde uppstår på så sätt, att arbetaren förbrukar endast en del av arbetsdagen för att skapa det värde som reproducerar hans arbetskraft. Men kapitalisten tvingar arbetaren att jobba hela arbetsdagen, dvs förlänger arbetsdagen utöver den nödvändiga arbetstiden. För att inte svälta ihjäl är arbetaren tvungen att under en viss tid av arbetsdagen arbeta helt gratis åt kaptalisten, dvs att inte bara förbruka det nödvändiga arbetet utan också merarbetet. Det värde som arbetaren skapar under merarbetstiden tillägnar sig kapitalisten helt gratis. Detta överskott av värde betecknade Marx som mervärde. Mervärdet skapas alltså av arbetarens merarbete, hans obetalda arbete. Syftet med den kapitalistiska produktionen, den viktigaste drivkraften för produktionens utveckling under kapitalismen är just att tillskansa sig mervärde. Storleken av det mervärde som arbetaren skapar beror på hur lång arbetsdagen är och på utsugningsgraden; dvs relationen mellan den del av dagen som arbetaren jobbar åt sig själv (nödvändig arbetstid) och den del då han arbetar uteslutande åt kapitalisten (merarbetstid). Kapitalisterna ökar mervärdet antingen genom en direkt förlängning av arbetsdagen (detta ger absolut mervärde, jfr) eller genom förkortning av den nödvändiga arbetstiden (som ger relativt mervärde). Marx påvisade att mervärdet är den gemensamma källan för utsugarklassemas inkomster i det borgerliga samhället, grunden för uppkomsten av profit, ränta och jordränta, vilka utgör olika former av mervärde. Det mervärde som arbetaren skapar utnyttjas av kapitalisten för privat konsumtion, för att utvidga produktionen och för ackumulation. Utvidgning av produktionen skapar möjligheter för kapitalisten att tillägna sig en allt större mängd mervärde. Kapitalisten vill alltid tillskansa sig ett maximum av mervärde. Ackumulationen av kapital leder till en absolut och relativ utarmning av proletariatet. Det samhälle, vars motor och drivkraft är jakt på mervärde, döljer oundvikligen inom sig de djupaste motsättningar mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden. Detta framträder särskilt klart i samband med ekonomiska överproduktionskriser. Denna motsättning leder slutligen kapitalismen till dess undergång. Utgående från sin mervärdeteori gav Marx en mycket djupgående analys av klassförhållandena i det borgerliga samhället, upptäckte den ekonomiska grunden för proletariatets och bourgeoisins oförsonliga motsättningar, påvisade de olika borgerliga gruppernas gemensamma intresse av att tillskansa sig mervärde och samtidigt kampen mellan dem om fördelningen av detta mervärde. Mervärdelagen är den lag som driver kapitalismen och utgör kapitalismens ekonomiska grundlag. Lenin brukade beteckna mervärdeteorin som hörnstenen i Marx ekonomiska lära. Den ger den grundläggande förklaringen till kapitalismens nödvändiga undergång.