Absolut och relativ utarmning av proletariatet
Absolut och relativ utarmning av proletariatet - en ekonomisk lag för det kapitalistiska
produktionssättet.
Absolut utarmning sker i många former: genom sänkt reallön till följd av dyrtid,
stigande hyror och skatter, växande kronisk arbetslöshet, ökad arbetsintensitet
och allmänt försämrade arbetsförhållanden, vilket leder till att arbetarna slits
ut i förtid, till ett ökat antal olyckor och olycksfall i arbetet och till sist
genom att folk äter och bor sämre. Denna utarmning åtföljs av skärpt klasskamp.
Samtidigt ruineras och utarmas också småbönderna och andra arbetande.
Relativ utarmning är: arbetarklassens andel av de kapitalistiska ländernas nationalinkomst
minskar, samtidigt som utsugarklassernas andel ständigt ökar. Arbetarklassen skapar
alla materiella värden, men under kapitalismen är det inte arbetaren, utan kapitalisten
- ägaren till produktionsmedlen - som tillägnar sig dessa värden. I form av lön
får arbetaren endast betalt för sin arbetskraft. Samhällsproduktens och nationalinkomstens
volym växer, men kapitalisterna begränsar kraftigt det som arbetarna ska få ut
i lön, och därför sjunker arbetarnas andel systematiskt jämfört med de härskande
klassernas andel. Den relativa utarmningen gäller också för andra arbetande befolkningsskikt.