Relativ överbefolkning


Relativ överbefolkning (arbetslöshet) - ett relativt överskott av arbetande i det kapitalistiska samhället jämfört med kapitalisternas efterfrågan på arbetskraft. Den relativa överbefolkningen åtföljer oundvikligen kapitalackumulationen, ökningen av kapitalets organiska sammansättning och kapitalets centralisation. Under kapitalackumulationen växer det konstanta kapitalet (produktionsmedlen) snabbare än det variabla kapitalet (arbetskraften) och därför minskar i relativa tal efterfrågan på arbetskraft och en del av arbetarklassen kommer att bilda en reservarmé av arbetslösa. Den relativa överbefolkningen har tre former - löpande, agrar och stagnerande överbefolkning. Den relativa överbefolkningen leder till att reallönerna sjunker under arbetskraftens värde och visar på ett utmärkt sätt utarmningen av proletariatet i det kapitalistiska samhället. Borgerliga ekonomer förnekar att överbefolkningen skulle ha sin rot i kapitalismens utvecklingslagar och menar att den i stället är en naturlag. En annan grupp borgerliga teoretiker propagerar idén om arbetslöshetens avskaffande under kapitalismen - "den fulla sysselsättningens politik". Hela den kapitalistiska utvecklingen tillbakavisar dock alla idéer i den riktningen. "Den fulla sysselsättningens politik" är demagogisk också för att kapitalisterna inte vill avskaffa arbetslösheten. Den relativa överbefolkningen spelar nämligen en dubbelroll: dels tjänar den som leverantör av arbetskraft därest kapitalisten vill utvidga produktionen; detta är av största vikt eftersom reproduktionen av arbetskraft sker spontant under kapitalismen, och dels så tjänar den lönenedpressningssyftet och skapar därmed förutsättningar för ytterligare utsugning av arbetarna från kapitalisternas sida.