Proletariatets ledarskap


Proletariatets ledarskap - den ledning som arbetarklassen utövar i det arbetande folkets demokratiska och revolutionära rörelse, i kampen för den socialistiska revolutionen, proletariatets diktatur och uppbygget av kommunismen. Proletariatets diktatur är den högsta formen av arbetarklassens ledarskap. Genom studier av historiska erfarenheter kom Marx och Engels fram till slutsatsen, att folkmassornas kamp mot kapitalets utsugning och förtryck kunde bli framgångsrik endast i den händelse denna kamp leds av den mest progressiva och konsekvent revolutionära klassen - proletariatet, med dess politiska parti i spetsen. Marx och Engels skisserade läran om proletariatets ledarskap och denna lära har sedan vidareutvecklats av Lenin, Stalin, Mao Tsetung och andra marxister. I de borgerliga revolutionerna, som ledde till kapitalismens seger, var det bourgeoisin som spelade den ledande rollen; på grund av sin ringa utbredning och splittring spelade proletariatet rollen som bourgeoisins bundsförvant, medan bönderna utgjorde revolutionernas reserv. Efter det att kapitalismen hade befäst sina ställningar, och särskilt efter dess inträde i sitt imperialistiska stadium, har det skett stora och väsentliga förskjutningar i klasskraf temas inbördes förhållande:
bourgeoisin har blivit en reaktionär klass, som bromsar samhällsutvecklingen. Det stora, välorganiserade proletariatet med dess kommunistiska parti i spetsen, blir nu i stånd att leda den revolutionära rörelsen, att uppträda som ledare för inte bara den socialistiska revolutionen, utan också den borgerligt-demo-kratiska revolutionen. Revolutionen genomförs inte isolerat av arbetarklassen, utan i ett intimt förbund med de arbetande massorna i stad och på land. Proletariatets ledarskap i den borgerligt-demokratiska revolutionen är den viktigaste betingelsen för att denna ska kunna växa över i en socialistisk revolution; proletariatets och böndernas revolutionärt-demokratiska diktatur banar väg för proletariatets diktatur, dvs arbetarklassens stat. Proletariatets ledarskap är också en borgen för att de förtryckta folkens nationella befrielsekamp ska bli framgångsrik. Grunden för proletariatets ledarskap är inte bara dess storlek och organisation utan också arbetarklassens ställning i den kapitalistiska produktionen; arbetarna är egendomslösa och har endast sin arbetskraft, som de tvingas sälja för att överhuvudtaget kunna existera. På grund av dessa omständigheter är arbetarklassen den mest rörliga och revolutionära delen av det arbetande folket; den enda konsekvent revolutionära samhällsklassen.