"Hela folkets stat"


"Hela folkets stat" - den statsform som nu sägs råda i Sovjetunionen och som fått ersätta proletariatets diktatur. Begreppet proletariatets diktatur avskaffades och ersattes med begreppet "hela folkets stat" efter chrusjtjovrevisionistemas maktövertagande och i samband med SUKP:s 22: a kongress 1961, som antog ett nytt partiprogram. I detta partiprogram heter det bl.a.: "Den av den socialistiska revolutionen skapade proletära diktaturen har spelat en världshistorisk roll och tryggat socialismens seger i Sovjetunionen. Samtidigt har den själv förändrats under det socialistiska uppbyggets lopp... Den proletära demokratin förvandlades allt mer till en hela folket omfattande socialistisk demokrati... Staten, som uppstod såsom den proletära diktaturens stat, har på den nuvarande etappen blivit en hela folkets stat, ett organ för att uttrycka hela folkets intressen och vilja...

Partiet utgår från att arbetarklassens diktatur spelar ut sin roll tidigare än staten dör bort. Som en folkomfattande organisation kommer staten att finnas kvar till kommunismens fullständiga seger." (Program för Sovjetunionens kommunistiska parti, Stockholm 1961, s. 91-92).
"Både Marx och Lenin förfäktade att hela perioden innan man nått det kommunistiska samhällets högre stadium är en period av övergång från kapitalism till kommunism, en period av proletariatets diktatur. Under denna övergångsperiod genomgår den proletära diktaturen, det vill säga den proletära staten, den dialektiska processen av upprättande, befästande, stärkande och avdöende.
I Kritik av Gothaprogrammet ställde Marx frågan på följande sätt:
Mellan det kapitalistiska och det kommunistiska samhället ligger den period då det ena revolutionärt omvandlas i det andra. Därtill svarar också en politisk övergångsperiod, vars stat inte kan vara någonting annat än proletariatets revolutionära diktatur. (K. Marx: Kritik av Gothaprogrammet, Arbetarkulturs förlag, 1938, sid. 29).
Lenin framhöll ofta den avgörande betydelsen av Marx' teori om proletariatets diktatur och analyserade utvecklingen av denna teori, speciellt i sitt arbete Staten och revolutionen, vari han skrev:
... övergången från det kapitalistiska samhället, som utvecklar sig mot kommunismen, till det kommunistiska samhället är omöjlig utan en "politisk övergångsperiod", och under denna period kan staten endast vara proletariatets revolutionära diktatur. (Lenin: Staten och revolutionen, Valda verk, bd II, första delen, sid. 289) Han sade vidare:
Endast den har tillägnat sig det väsentliga i Marx' lära om staten, som förstått att en klass' diktatur är nödvändig inte bara för varje klassamhälle överhuvudtaget, inte bara för proletariatet, som störtat bourgeoisin, utan för hela den historiska period, som skiljer kapitalismen från det "klasslösa samhället", från kommunismen. (Lenin: a.a. sid. 231-232).
Marx och Lenins grundläggande tes är alltså, att proletariatets diktatur oundvikligen kommer att bestå under hela den historiska period då övergången sker från kapitalism till kommunism, det vill säga under hela perioden fram till avskaffandet av alla klasskillnader och inträdet i det klasslösa samhället, det kommunistiska samhällets högre stadium.
Vad kommer att inträffa, om det på halva vägen dit förkunnas att proletariatets diktatur inte längre är nödvändig?
Står inte detta i grundläggande konflikt med Marx' och Lenins lära om den proletära diktaturens stat?
Är inte detta att lämna 'denna smitta, denna pest, denna varböld', som socialismen ärvt från kapitalismen frihet att utvecklas?
Med andra ord, detta skulle medföra ytterligt allvarliga konsekvenser och leda till att någon övergång till kommunismen inte kan komma ifråga.

Kan det finnas en 'hela folkets stat'? Är det möjligt att ersätta den proletära diktaturens stat med en 'hela folkets stat'?
Detta är inte en fråga om något särskilt lands inre angelägenheter utan ett väsentligt problem rörande marxism-lenimsmens allmängiltiga sanning.
Enligt marxist-leninistemas åsikt finns det ingenting sådant som en klasslös eller över klasserna stående stat. Så länge staten består som stat måste den ha en bestämd klasskaraktär. Så länge staten existerar kan den inte vara en 'hela folkets' stat. Så snart samhället blir klasslöst, kommer det inte längre att finnas en stat.
Ty vad skulle en 'hela folkets stat' vara för något?
Var och en, som har en elementär kännedom om marxismen-leninismen kan inse att den så kallade hela folkets stat inte är något nytt. Representantiva personer ur bourgeoisin har alltid kallat bourgeoisins stat för 'en hela folkets stat' eller en 'stat i vilken makten tillhör folket'.

Vissa personer kanske vill säga, att deras samhälle redan är ett samhälle utan klasser. Vi svarar: Nej, det finns klasser och klasskamp i alla socialistiska länder, inget undantaget.
Eftersom där fortfarande finns rester av de gamla exploatör-klassema, som försöker att komma tillbaka till makten, eftersom | nya kapitalistiska element oavbrutet alstras där och eftersom där fortfarande finns parasiter, spekulanter, latmaskar, huliganer och folk som förskingrar statsmedel - hur kan det då sägas, att klasser och klasskamp inte längre existerar? Hur kan det sägas, att proletariatets diktatur inte längre är nödvändig?
Marxism-leninismen säger oss, att den proletära diktaturens historiska uppgifter under det socialistiska uppbygget, förutom undertryckandet av fientliga klasser, nödvändigtvis innefattar en riktig behandling av förhållandet mellan arbetarklass och bönder, befästande av det politiska och ekonomiska förbundet dem emellan och skapande av betingelser för ett stegvis utplånande av klasskillnaden mellan arbetare och bonde.
Då vi betraktar den ekonomiska grundvalen i de socialistiska samhällena finner vi, att det i alla socialistiska länder utan undantag existerar skilda slag av äganderätt: hela folkets äganderätt, kollektiv äganderätt och att där också finns privat äganderätt. Hela folkets äganderätt och kollektiv äganderätt är två slag av äganderätt och två slag av produktionsförhållanden i det socialistiska samhället. Arbetarna i företag, som ägs av hela folket, och bönderna på jordbruk, som ägs kollektivt, tillhör två olika kategorier av arbetare i det socialistiska samhället. Därför består klasskillnaden mellan arbetare och bonde i alla socialistiska länder utan undantag. Denna skillnad kommer inte att försvinna förrän övergången till det högre, kommunistiska stadiet, är genomförd. På sin nuvarande ekonomiska utvecklingsnivå befinner sig alla socialistiska stater långt från kommunismens högre stadium, i vilket devisen 'av var och en enligt hans förmåga, åt var och en enligt hans behov' blir förverkligad. Därför kommer det att ta lång tid att avskaffa klasskillnaden mellan arbetare och bonde. Och innan denna skillnad är avskaffad, är det omöjligt att säga att samhället är klasslöst eller att det inte längre finns något behov av proletariatets diktatur.

Försöker de, som kallar en socialistisk stat för 'hela folkets stat' att ersätta den marxistiskt-leninistiska teorin om staten med bourgeoisins teori om staten? Försöker de att ersätta den proletära diktaturens stat med en stat av annan karaktär?
Om så är fallet innebär det ingenting annat än ett stort steg tillbaka i historien" (Ett förslag rörande den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje, KKP:s CK:s svar på SUKP:s CK:s brev av den 30 mars 1963, KFML-broschyr s. 33-36).
"Hela folkets stat" är ingenting annat än det fikonlöv bakom vilket sovjetrevisionistema döljer sitt förräderi gentemot marxism-leninismen, socialismens och kommunismens sak. De har ersatt den marxist-leninistiska läran om staten med bourgeoisins teori om staten (detta konstaterade gäller även för SUKP-ledningens syn på arbetarklassens maktövertagande i de kapitalistiska länderna - den "fredliga, parlamentariska vägen"). SUKP-ledningen försöker få belägg för sin revisionism genom att hävda, att Marx och Lenin när de talade om proletariatets diktatur under hela övergångsperioden från kapitalism till kommunism, egentligen skulle ha menat "socialism"! Revisionisterna hävdar att utvecklingen efter kapitalismen skulle ha tre stadier: l) Proletariatets maktövertagande med proletär diktatur fram till att socialismen är fullt utvecklad, 2) "hela folkets stat" under socialismen, och 3) kommunismen. Eftersom Marx och Lenin hävdade att utvecklingen efter kapitalismen har två stadier: socialismen (då statsformen är proletariatets diktatur) och kommunismen (då staten försvinner), så är sovjetrevisionistema tvungna att förfalska Lenin. Sålunda har man förfalskat följande mycket väsentliga tes: "Övergången från kapitalismen till kommunismen kan självfallet inte annat än uppvisa en oerhörd rikedom och mångfald av politiska former, men det väsentliga i dem alla kommer oundvikligen att vara detsamma: proletariatets diktaturff (Lenin, Staten och revolutionen, Valda verk 11:1, s. 232). I SUKP:s historia (1970) har man ändrat i texten och skriver följande, dock ut. -in att ange direkt citat: "Samtidigt som V. I. Lenin konstaterade att övergången från kapitalism till socialism (vår kursiv) inte kan annat än uppvisa en oerhörd rikedom och mångfald av politiska former, underströk han att dessa övergångsformers innehåll måste vara detsamma - proletariatets diktatur" (SUKP:s historia, Moskva 1970, s. 180, ry.). Här har man helt fräckt bytt ut ordet "kommunism" mot "socialism". I 1959 års utgåva av SUKP:s historia skriver man helt korrekt:
"Det segerrika proletariatet måste i grunden bryta ner den borgerliga statens förtrycksapparat - som är ett organ för utsugning av det arbetande folket - och upprätta proletariatets diktatur för hela övergångsperioden från kapitalismen till kommunismen" (SUKP:s historia, Moskva 1959, s. 229). I den senaste partihistorien har man ändrat sista delen av meningen till "... hela övergångsperioden från kapitalismen till socialismen", och för säkerhets skull även gjort tillägget "dvs, kommunismens första fas" (SUKP:s historia, Moskva 1970, s. 217, ry.). Dessa "rättelser" av vad Marx och Lenin hävdade behöver sovjetrevisionisterna för att kunna rättfärdiga avskaffandet av arbetarklassens stat och upprättandet av den nya byråkrat-borgerliga staten i Sovjetunionen.