Utopisk socialism
- sammanfattande beteckning på de socialistiska läror som till skillnad
från den vetenskapliga socialismens lära, marxismen, byggde stora
och allomfattande planer för en omorganisation av samhället lösryckt
från det reellt existerande samhällslivet och klasskampen. Sina socialistiska
ideal motiverade de utopiska socialisterna rent idealistiskt, utan att kunna
fatta den avgörande roll som det materiella samhällslivets förhållanden
har i den historiska utvecklingen. Den utopiska socialismen uppkom under feodalismens
upplösningsperiod och sammanhängde med den revolutionära rörelsen.
Den utopiska socialismens grundläggare var Thomas More. En framträdande
utopisk socialist var Tommaso Campanella. Den utopiska socialismen vidareutvecklades
på 1700-talet (Morelli, Mellier, Mably). Framträdande utopiska socialister
i början på 1800-talet var Claude-Henri Saint-Simon, Francois-Marie-Charles
Fourier och Robert Owen.
Den utopiska socialismen uppkom när proletariatets klasskamp ännu
var outvecklad. Alla den tidens socialister hörde till en period då
arbetarklassen var otillräckligt sammansmidd och organiserad på grund
av att det kapitalistiska samhället fortfarande var outvecklat.
Arbetarklassen kunde inte träda in på världsscenen som en egen
kraft och de materiella förutsättningarna för dess befrielse
hade ännu inte mognat i tillräcklig grad i det gamla samhällets
sköte. Arbetarklassens fattigdom var uppenbart förhanden, men betingelserna
för en självständig rörelse saknades. Predikandet av socialism
fick därför ofrånkomligen en utopisk, dvs drömmande och
orealistisk karaktär. Men trots att den tidiga socialismen var utopisk
så kom den att spela en väldig roll i det progressiva samhällstänkandets
utveckling. Den utopiska socialism som bar Saint-Simons, Fouriers och Owens
prägel, kom att bli en av källorna för Marx5 och Engels' vetenskapliga
socialism. Engels påpekade att den vetenskapliga socialismen står
på dessa utopiska socialisters axlar, och han betecknade dem - trots deras
teoriers utopism - som alla tiders största intellekt. Den utopiska socialismen
kritiserade ingående och klart kapitalismens motsättningar, argumenterade
övertygande om nödvändigheten av att ersätta den med socialism,
förutsåg att det skulle gå att avskaffa skillnaderna och motsättningarna
mellan stad och land, avskaffa den privata äganderätten osv. Men företrådarna
för den utopiska socialismen kunde inte fatta och förklara det kapitalistiska
produktionssättets väsen och de objektiva betingelser som leder samhällets
utveckling till socialismen. De var heller inte i stånd att upptäcka
den kraft som skulle bli det nya samhällets skapare. I proletariatet såg
utopisterna endast en förtryckt massa, som man måste ha medlidande
med och hjälpa, men inte som den stora historiska kraft vilken är
den enda som med sin kamp kan trygga de socialistiska idéernas förverkligande.
Utopisterna ville skapa lycka på jorden med hjälp av lagstiftning
och utfästelser och utan hjälp av själva det arbetande folket.
Därför kom utopisternas idéer att stanna på papperet
och gick arbetarklassen förbi. Bland massan mognade i stället tankar
om att arbetarklassens befrielse endast kan vara arbetarklassens eget verk.
Först Marx och Engels förvandlade socialismen från utopi till
vetenskap. De bevisade att socialismen inte är något påfund
av tänkare, utopister, utan ett nödvändigt resultat som framgår
ur det kapitalistiska samhällets utveckling, ur den proletära klasskampens
utveckling och att proletariatets stora historiska mission är att avskaffa
kapitalismen och bygga upp det socialistiska samhället.