Produktionens
anarki - den spontanism och planlöshet för folkhushållningen
i dess helhet, som kännetecknar varuproduktionen under privatäganderättens
förhållanden. I utsugarsamhällena bedrivs produktionen i isolerade
privata företag, som konkurrerar med varandra, utan någon som helst
plan och planering för hela samhället och dess produktion, utan någon
som helst beräkning av samhällets behov. Produktionen och varuutbytet,
fördelningen av samhälleligt arbete mellan de olika produktionsgrenarna
och branscherna, sker helt spontant under konkurrensens och marknadskrafternas
tryck. Under enkel varuhushållning leder produktionsanarkin, konkurrensen
mellan varuproducenterna, oundvikligen till en differentiering av varuproducenterna
- en del berikar sig medan andra ruineras - och under vissa historiska betingelser,
till uppkomsten av kapitalistiska förhållanden. Pro-duktionsanarkin
under kapitalismen får en enorm omfattning. Detta förklaras av att
produktionens samhälleliga karaktär utvecklas snabbt under kapitalismen.
Denna produktionens karaktär står emellertid i skarp och oförsonlig
motsättning till det privata ägandet av produktionsmedel. Produktionsanarkin,
som uttrycker kapitalismens grundläggande motsättning, visar sig i
att man inte utnyttjar produktivkrafterna till fullo samtidigt som man slösar
med produktivkrafter, i förekomsten av arbetslöshet, och i att delar
av produktionen direkt förstörs. Produktionens och utbytets spontanism
och planlöshet leder till väldiga improduktiva kostnader på
alla näringslivets områden. Detta för med sig mycket allvarliga
konsekvenser för ekonomin i de kapitalistiska länderna, vilket särskilt
klart kommer till uttryck i de ekonomiska överproduktionskriserna. Under
imperialismen ökar monopolens herravälde produktionsanarkin. Detta
är resultatet av monopolens strävan att erhålla höga monopolprofiter,
av den skärpta konkurrensen, av det arbetande folkets ökande utarmning,
av att kapitalismen gått in i sitt parasitära stadium. Produktionsanarki
och konkurrens utgör ekonomiska lagar
för det kapitalistiska produktionssättet och utesluter möjligheten
av att olika produktionsgrenar skulle kunna utvecklas proportionellt.
Socialistiskt samhälleligt ägande av produktionsmedlen avlägsnar
produktionens anarki och konkurrensen. Under socialismen blir det objektivt
nödvändigt med en planmässig utveckling; det skapas en organisation
för den samhälleliga produktionens planering i syfte att på
bästa möjliga sätt tillgodose hela samhällets behov.