Form och innehåll


Form och innehåll - en kategori i den materialistiska dialektiken, som har stor betydelse för att förstå utvecklingsprocessen. Varje ting, varje företeelse i naturen och samhället har sitt innehåll och sin form. Med innehåll bör man förstå den viktigaste sidan av tinget, som kännetecknar tingets själva väsen, själva grunden, som kommer till uttryck i egenskaper och kännetecken hos tinget. Formen är tingets inre organisation, det som sammankopplar tingens element till en helhet och förutan vilket ett innehåll skulle vara omöjligt. För flertalet idealistiska och metafysiska filosofiska system gäller, att form och innehåll behandlas lösryckta från varandra. Den dialektiska materialismen betraktar form och innehåll som en enhet, vari innehållet är bestämmande. Sålunda är ex.vis produktionssättets innehåll de materiella produktivkrafterna. Men de materiella produktivkrafterna utgör endast den ena sidan av produktionen. Den andra sidan, dess form, utgörs av människornas förhållande till varandra under produktionsprocessen, dvs produktionsförhållanden. Det är produktivkrafterna (såsom varande produktionens innehåll) som bestämmer produktionsförhållandena (såsom dess form). Sådan produktivkrafternas nivå och karaktär är, sådan är också typen av produktionsförhållanden. Marx framhöll att vattenkvarnen gav ett samhälle med feodala jordägare, medan ångkvarnen gav ett samhälle med kapitalister. Samtidigt som den dialektiska metoden hävdar innehållets prioritet gentemot formen, så framhåller den att formen inte är någonting likgiltigt och passivt i förhållande till innehållet. Om det utan innehåll inte finns någon form, så finns det heller ingen form utan innehåll. Ett formlöst innehåll upphör att vara innehåll: endast tillsammans med en bestämd form finns det ett konkret innehåll. Det marxist-leninistiska partiet kan förverkliga sina till innehållet revolutionära målsättningar först i den händelse det har en bestämd form av organisation, dvs är en organisation som är uppbyggt enligt den demokratiska centralismens principer, med sträng partidisciplin osv. Utan en sådan organisationsform är det omöjligt för proletariatets parti att förverkliga sina målsättningar. Formen påverkar aktivt innehållet, den antingen befrämjar eller bromsar dess utveckling.

De kapitalistiska produktionsförhållandena uppträder under imperialismen som fjättrar för produktivkrafternas utveckling. Och tvärtom: nya, socialistiska produktionsförhållanden - som står i samklang med produktivkrafternas karaktär - utgör den avgörande kraften för produktivkrafternas fortsatta utveckling. Enheten mellan innehåll och form utesluter inte utan förutsätter tvärtom motsättningar dem emellan. Saken är den att tingens utveckling alltid börjar med att deras innehåll utvecklas, såsom det mest rörliga elementet i tingen och processerna. På grund av att innehållet befinner sig i ett tillstånd av oavbruten utveckling, kan det inte råda full överensstämmelse mellan innehåll och form. Under tingens utvecklingsprocess uppstår därför en motsättning mellan innehåll och form, som under första tiden inte kräver en ändrad form. Men efter en viss tid ökar denna motsättning och den dag kommer då formens möjligheter sinar och den förvandlas till en broms för utvecklingen. Denna tes måste förstås på det sättet, att det inte handlar om en konflikt mellan innehåll och form i allmänhet, utan mellan en gammal form och ett nytt innehåll, som söker och strävar efter en ny form. Revisionismen uppstod som en mot marxismen riktad rörelse inom marxismen. Dess politiska innehåll var diametralt motsatt marxismens. Men till en början använde den olika begrepp och former hämtade från marxismen för att legitimera sitt innehåll. När revisionismens politiska innehåll så småningom avslöjats för massorna, kastade den också helt de tidigare, från marxismen övertagna begreppen och formerna och skapade sig nya (se "Demokratisk socialism"). Men man bör också komma ihåg att ett nytt innehåll mycket väl kan utnyttja en gammal form utan att förstöra den, men genom att tränga in i den, ändra dess natur och anpassa den efter nya behov. Under socialismen använder man ex.vis sådana gamla former som pengar, varor, banker. Men deras innehåll, deras funktioner, är någonting helt annat än vad de har i det kapitalistiska samhället.