Jämlikhet.
- I begreppet jämlikhet lägger olika samhällsklasser principiellt
olika innebörd. I borgerlig mening betyder jämlikhet blott och bart
medborgarnas formellt juridiska jämlikhet inför lagen, samtidigt som
bourgeoisin får upprätthålla sin utsugning av det arbetande
folket, vilket får till följd att det råder jämlikhet
vare sig ekonomiskt, politiskt, kulturellt eller juridiskt i det borgerliga
samhället. Den borgerliga jämlikheten är därför endast
en formell jämlikhet. Parollen om jämlikhet, som under bourgeoisins
revolutionära kamp mot feodalismen spelade en progressiv roll, har i och
med bourgeoisins seger förvandlats till ett medel för att bedra de
av kapitalismen förtryckta massorna.
Småborgerliga jämlikhetsteorier började spridas i stor omfattning
huvudsakligen under första hälften av 1800-talet, då det stod
allt mera klart vilken formell och falsk karaktär den borgerliga jämlikheten
hade. De småborgerliga ideologerna (Proudhon, Stirner o.a.) försökte
sig på att utvidga det borgerliga jämlikhetsbegreppet och kompletterade
det med krav på utjämning av egendomsförhållandena. Den
småborgerliga jämlikhetsuppfattningen är reaktionär och
utopisk, eftersom den inte utgår från nödvändigheten av
att avskaffa klasserna, klassernas ojämlikhet och utsugningen. Jämlikhetens
småborgerliga försvarare tog aldrig upp frågan om privatäganderättens
upphävande och nödvändigheten av att överföra produktionsmedlen
i samhällets ägo. De uppfattade jämlikheten som lika rätt
till privategendom.
Stalin har gett en vetenskaplig definition av den proletära, marxistiska
jämlikhetsuppfattningen: "Med jämlikhet förstår marxismen
inte jämnstrukenhet på de personliga behovens och livsföringens
område, utan klassernas avskaffande, dvs: a) att alla arbetande i lika
mån befrias från utsugningen, sedan kapitalisterna störtats
och exproprierats, b) att privatäganderätten till produktionsmedlen
avskaffas lika för alla, sedan de övergått i samhällets
ägo, c) att alla har samma plikt att arbeta efter sin förmåga
och alla arbetande samma rätt att få ersättning efter sitt arbete
(det socialistiska samhället), d) att alla har samma plikt att arbeta efter
sin förmåga och alla arbetande samma rätt att få ersättning
efter behov (det kommunistiska samhället). Härvid utgår marxismen
ifrån att människornas smak och behov inte brukar vara och inte kan
vara likadana och jämställda till kvalitet och kvantitet vare sig
under socialismens eller kommunismens period" (Verksamhetsberättelse
på XVII kongressen, Leninismens problem, Moskva 1952, s. 724).