Lön under kapitalismen


Lön under kapitalismen - arbetskraftens värde uttryckt i pengar, eller dess pris. I det kapitalistiska samhället är arbetskraften en vara som köps och säljs. Arbetskraftens värde avgörs av värdet av de existensmedel (materiella och kulturella), som krävs för arbetskraftens reproduktion. På ytan i det kapitalistiska samhället uppträder arbetskraftens värde i omvandlad form, som betalning för arbete, och lönen uppträder ytligt sett som pris för arbete. Detta betraktelsesätt döljer arbetsdagens uppdelning i nödvändig arbetstid och merarbetstid, vilket påvisades av Marx. Därför kan kapitalisterna framställa hela arbetarens arbete som betalt arbete. Borgerliga ekonomer upprätthåller öppet detta sken, eftersom det maskerar den kapitalistiska utsugningen. I själva verket är det ju så, att kapitalisten anställer arbetare endast därför att han kan erhålla profit genom att oavkortat tillägna sig det mervärde som arbetaren skapar genom obetalt arbete, och som utgör skillnaden mellan det nya värde som arbetskraften skapar och arbetskraftens värde. De olika avlöningsformer som finns under kapitalismen, och särskilt de moderna utsvettningsmetoderna (ex. vis MTM, UMS, "självstyrande grupper" etc.) bidrar till att öka kapitalisternas profiter på bekostnad av ökad utsugning av arbetarna. Villkoren för arbetskraftens försäljning, som bestäms av den kapitalistiska produktionens allmänna tendens, leder trots ökad arbetsintensitet till att lönen ligger lägre än arbetskraftens värde. Proletariatets klasskamp för sina dagskrav, för höjd levnadsstandard, möjliggör för arbetarna att på skilda etapper uppnå vissa löneförbättringar men endast inom ramen för arbetskraftens värde. Arbetarklassens ekonomiska kamp, kampen för dagskraven, kan inte leda till utsugningens avskaffande. En radikal förbättring av sitt materiella och kulturella läge kan proletariatet endast uppnå genom att avskaffa det kapitalistiska systemet.