Motsättningar


Motsättningar. - "Förändringar i samhället beror huvudsakligen på utvecklingen av de inre motsättningarna i samhället, det vill säga motsättningen mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden, motsättningen mellan klasserna och motsättningen mellan det gamla och det nya; det är dessa motsättningars utveckling som driver samhället framåt och ger impulser till att ersätta det gamla samhället med ett nytt" (Mao Tsetung, Citat-boken, s. 13-14). Motsättningarna äger allmängiltighet', de finns inte endast i vissa ting, företeelser och processer, de finns i varje ting, varje företeelse och process och de löper som en röd tråd genom hela deras uppkomst, utveckling och bortdöende. Utan dessa motsättningar och utan att de bringas till sin lösning, skulle varje utveckling vara otänkbar.

Men motsättningarna äger också sin säregenhet dvs motsättningar finns inte bara i allmänhet utan också konkret. Det är ytterst viktigt att komma ihåg och studera detta faktum, att varje motsättning har sina speciella kännetecken, sina särdrag, som bestäms av de båda sidorna i motsättningen. Sålunda kan motsättningen mellan proletariat och bourgeoisi i ett konkret land, vid en konkret tid och under konkreta förhållanden, skilja sig från motsättningen mellan proletariat och bourgeoisi i allmänhet. Denna skillnad kan bero på i vilket styrkeförhållande klasserna står till varandra, hur starkt proletariatet är i förhållande till bourgeoisin, hur starka organisationer de båda klasserna har, om det i spetsen för arbetarklassens kamp finns ett marxist-leninistiskt parti, de övriga klassernas ställning osv. Dvs det finns kvalitativt olika motsättningar, som endast kan lösas med kvalitativt olika metoder. "Kvalitativt olika motsättningar kan lösas enbart med kvalitativt olika metoder. Till exempel, motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisin löses genom den socialistiska revolutionens metod, motsättningen mellan de stora massorna av folket och det feodala systemet löses genom den demokratiska revolutionens metod; motsättningen mellan kolonierna och imperialismen löses genom det nationella revolutionära krigets metod; motsättningen mellan arbetarklassen och bondeklassen i det socialistiska samhället löses genom metoden att kollekt! visera och mekanisera jordbruket, motsättningen inom kommunistiska partiet löses genom kritikens och självkritikens metod; motsättningen mellan samhället och naturen löses genom att utveckla produktivkrafterna... Marxist-leninister måste noggrant följa principen att använda olika metoder för att lösa olika motsättningar" (Mao Tsetung, Citat-boken, s. 49-50). Vidare innebär motsättningarnas säregenhet att inte bara processen i dess helhet har sina särdrag, utan också att vi i en hel process kan urskilja olika stadier; i varje stadium dyker det upp nya motsättningar och dessa påverkar eller bestämmer hur den grundläggande motsättningen ska utvecklas. Om det t.ex. lyckas för den svenska arbetarklassen att återerövra den fackliga demokratin och åter göra fackföreningarna till kamporganisationer, så kommer detta att i betydande grad påverka den grundläggande motsättningen, nämligen den mellan proletariat och bourgeoisi till arbetarnas fördel. I varje process finns det också en huvudmotsättning. Enligt lagen om huvudmotsättningen måste det i ett visst skede av en process finnas en motsättning som är viktigare än andra motsättningar och som därför betecknas som huvudmotsättning.

En huvudmotsättning karakteriseras av att l) den bestämmer processens karaktär, 2) den upphör inte att gälla förrän detta skede fullbordats, och 3) den bestämmer eller påverkar övriga motsättningar i processen. Den grundläggande motsättningen går i varje kapitalistiskt samhälle mellan arbetarklassen och bourgeoisin. Den kan också vara huvudmotsättning. Men i länder där monopolkapitalismen är högt utvecklad, där kapitalets koncentration och centralisa-tion är långt framskriden och en liten klick monopolkapitalister, den s. k. finansoligarkin, kontrollerar den borgerliga staten, politik, ekonomi osv, kan det sägas att huvudmotsättningen går mellan monopolkapitalet och folket. Monopolkapitalet har nämligen kommit i konflikt inte bara med hela det arbetande folket, utan också med mellanskikten och delar av bourgeoisin. Förutsättningen för att den grundläggande motsättningen ska kunna lösas (och även alla det kapitalistiska samhällets andra, sekundära motsättningar kunna lösas) är därför att huvudmotsättningen löses, dvs att monopolkapitalets makt krossas. Därtill kommer att den grundläggande motsättningen, den mellan proletariat och bourgeoisi, kommer att bestå även efter arbetarklassens maktövertagande (då arbetarklassen blivit dominerande klass), dvs kampen mellan arbetarklassen och bourgeoisin är inte avgjord, utan klasskampen kommer att fortsätta lång tid efter det att det socialistiska uppbygget påbörjats. Vidare måste man komma ihåg att en sekundär motsättning snabbt kan bli huvudmotsättning och tvärtom. Om t.ex. ett land, där huvudmotsättningen går mellan monopolkapitalet och folket, plötsligt blir angripet av ett imperialistiskt land, kommer motsättningen mellan det angripna folket och den angripande imperialistmakten att bli huvudmotsättning.