Kommunistiskt parti


Kommunistiskt parti - en frivillig kämpande sammanslutning av likatänkande, av kommunister, organiserad av folk från arbetarklassen och andra arbetande skikt i samhället. Det kommunistiska partiet är ett parti av ny typ som är sammansvetsat på grundval av enhetliga teoretiska, programmatiska, politiska (taktiska) och organisatoriska åsikter. Det kommunistiska partiets målsättning är uppbygget av ett kommunistiskt samhälle, ett klasslöst samhälle, på vars fanor står skrivet "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov!"
För att kunna störta bourgeoisins herravälde, upprätta sitt politiska herravälde och bygga upp det kommunistiska samhället behöver proletariatet ett revolutionärt parti. "Genom att fostra arbetarnas parti fostrar marxismen proletariatets förtrupp, som är i stånd att övertaga makten och leda hela folket till socialismen, att inrikta och organisera det nya systemet, att vara lärare, ledare och anförare för alla arbetande och exploaterade vid ordnandet av deras samhälleliga liv utan bourgeoisin och mot bourgeoisin" (Lenin, Staten och revolutionen. Valda verk 11:1, s. 221-222).

I sin verksamhet leds det kommunistiska partiet av marxism-leninismens teori. Den marxist-leninistiska teorins riktighet och livsduglighet prövas i praktiken, i den revolutionära kampen och den marxist-leninistiska teorin själv utvecklas och berikas i intimt samband med den revolutionära praktiken. Marx', Engels', Lenins, Stalins och Mao Tsetungs lära ger det kommunistiska partiet en oövervinnelig styrka, beväpnar arbetarklassen med riktiga kunskaper om den historiska utvecklingens lagbundenheter, med kunskaper om lagarna för klasskampen och den proletära revolutionen, med tilltro till sin styrka i kampen för mänsklighetens befrielse från det kapitalistiska oket för kommunismens seger. Enheten mellan teori och praktik är ett karaktärsdrag för det kommunistiska partiet i all dess verksamhet.
Det kommunistiska partiet är arbetarklassens förtrupp, förtrupp för hela det arbetande folket och är beväpnat med marxism-leninismens teori, varför det kan fungera som massornas kampstab och politiska ledare. Partiet värvar till sig alla de bästa elementen av arbetarklassen och det arbetande folket, tar till vara deras erfarenheter, revolutionära kampvilja och hängivenhet för proletariatets sak. Det kommunistiska partiet är arbetarklassens organiserade trupp, organiserad trupp för hela det arbetande folket. Nya medlemmar intas i partiet individuellt. Den ledande principen för partiets organisatoriska struktur är den demokratiska centralismen, dvs att alla partiorgan uppifrån och ner väljs av medlemmarna, att partiorganen är rapportskyldiga inför sina partiorganisationer, att det tillämpas sträng partidisciplin som är lika bindande för alla kommunister oavsett meriter och ställning i partiet, att kritik och självkritik tillämpas och främjas i partiet, att beslut fattade av högre organ är bindande för lägre organ och för alla partimedlemmar, att partiet ständigt tillämpar masslinjen i sin verksamhet etc. Partiet leds kollektivt av en centralkommitté som väljs av partiets högsta beslutande instans, kongressen. Det kommunistiska partiet är den högsta formen för proletariatets klassammanslutning den organisation som är kallad att söka ge ledning åt det arbetande folkets övriga organisationer - fackföreningar, ungdomsorganisationer, kooperativa organisationer, kulturella organisationer etc. Det kommunistiska partiet är ett förkroppsligande av förbindelsen mellan proletariatets förtrupp och arbetarklassen samt hela det arbetande folket. Marxism-leninismen lär, att utan de mest livliga förbindelser med massorna, utan ett ständigt stärkande av dessa förbindelser, utan förmåga att lyssna till massornas röst och förstå deras behov, utan beredvillighet att inte bara lära massorna utan också lära av massorna - så kan inte partiet bli en verklig ledare och härförare för massorna. Det kommunistiska partiets hela verksamhet genomsyras av djupaste tilltro till folket, till det arbetande folkets revolutionära energi och outtömliga skaparkraft. Partiet utgår ifrån att det är arbetarklassen, det arbetande folket som är den drivande kraften som gör värdshistoria: "Hur aktiv denna ledande grupp än må vara, kommer dess aktivitet inte att bli något annat än en handfull människors fruktlösa bemödanden därest den inte förbindes med massornas aktivitet. Om å andra sidan massorna ensamma är aktiva, utan en stark ledande grupp som på riktigt sätt organiserar deras aktivitet, kan den varken upprätthållas under längre tid, föras framåt i rätt riktning eller höjas till en hög nivå" (Mao Tsetung, Citat-boken, s. 119).

Genom sin självuppoffrande kamp för det arbetande folkets intressen vinner det kommunistiska partiet den största auktoritet hos folkmassorna. Partiet har inga andra intressen än arbetarklassens och folkets intressen. Partiets styrka är dess obrottsliga förbindelser med massorna. Det arbetande folkets styrka är dess uppslutning kring sitt parti. Under den revolutionära kampens gång kommer massorna att förkasta alla borgerliga, reformistiska och revisionistiska partier och välja det kommunistiska partiet som är det enda verkligt anti-kapitalistiska partiet, det enda parti som värnar om folkets intressen. Det kommunistiska partiet är verktyget för proletariatets diktatur, för arbetarklassens stat. "Partiet är inte bara den högsta formen för proletärernas klassammansluning - det är därjämte ett verktyg i proletariatets händer för diktaturens erövring, då denna ännu inte erövrats, för diktaturens stärkande och utvidgning, då denna redan erövrats" (Stalin, Om leninismens grunder, Leninismens problem, Moskva 1952, s. 107). Det kommunistiska partiet är, såsom enhetlig vilja, oförenligt med förekomsten av fraktioner inom partiet. Endast om partiets alla medlemmar är organiserade i en enig, sammansluten trupp, sammansvetsad av en enhetlig vilja, enig handling och en enhetlig disciplin kan det bli i stånd att i praktiken leda arbetarklassens och folkets kamp och leda kampen till det gemensamma målet. Därför kan inte det kommunistiska partiet tillåta förekomsten av fraktioner inom sina led. Det kommunistiska partiet starkes genom att det rensar ut opportunistiska, vacklande och opålitliga element. Partiet ställer sig oförsonligt till varje avvikelse från marxism-leninismen och partilinjen. I partiet kommer det alltid att dyka upp motsättningar i olika frågor eftersom motsättningar är en avspegling av klasskampen och kampen mellan det gamla och det nya i samhället. Men dessa motsättningar löser partiet genom korrigerings-rörelser och kamp enligt formeln "enhet-kritik-enhet", som är den enda riktiga vägen att lösa motsättningar inom partiet och rätta till felsteg och brister för att framgångsrikt kunna marschera vidare. Därför kan partiet vare sig tillåta fraktionsbilningar eller revisionistiska, reformistiska, sekteristiska och dogmatiska avvikelser från marxism-leninismen. I broschyren Ett förslag rörande den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje sammanfattar de kinesiska marxist-leninisterna läran om partiet:

"En synnerligen viktig lärdom av den internationella kommunistiska rörelsens erfarenheter är, att revolutionens seger och utveckling är beroende av ett revolutionärt proletärt partis förekomst.
Det måste finnas ett revolutionärt parti.
Det måste finnas ett revolutionärt parti, som är uppbyggt i överensstämmelse med marxism-leninismen revolutionära teori och revolutionära modell.
Det måste finnas ett revolutionärt parti, som är i stånd att förena marxism-leninismens allmängiltiga sanning med revolutionens konkreta praktik inom det egna landet.
Det måste finnas ett revolutionärt parti, som är i stånd att nära förbinda ledningen med folkets breda massor.

Det måste finnas ett revolutionärt parti, som håller fast vid sanningen, rättar sina fel och vet hur kritik och självkritik skall föras.
Endast ett sådant revolutionärt parti kan leda proletariatet och folkets breda massor så att de slår imperialismen och dess lakejer, vinner en grundlig seger i den nationella demokratiska revolutionen och vinner den socialistiska revolutionen" (a. a. utgivet av KFML, s. 47). (se även Demokratisk centralism, Dogmatism, Kritik och självkritik, Masslinjen och folkmassorna, Sekterism, Revisionism, Modern revisionism, Reformism etc.)