Politik


Politik - det är deltagande i statens angelägenheter, statens inriktning, definitionen av former, uppgifter och innehåll för den statliga verksamheten. Till politik räknas frågor om statssystemet, statsstyret, ledningen av klasserna, frågor gällande kampen mellan partierna etc. I politiken uttrycks klassernas grundläggande intressen och klassernas ömsesidiga relationer. Politiken uttrycker också relationerna mellan nationer och stater (utrikespolitiken). Klassförhållandena, och följaktligen också klassernas politik, är framsprungna ur deras ekonomiska läge. Det var därför som Lenin definierade politik som "ekonomins koncentrerade uttryck". Politiska idéer och mot dem motsvarande politiska institutioner utgör överbyggnaden på den ekonomiska basen i samhället. Förändringar i de politiska institutionerna, i statsskicket, sker på grundval av förändringar i den ekonomiska basen. (se Bas och överbyggnad). Detta betyder emellertid ingalunda att politiken skulle vara passiv i förhållande till ekonomin. Samhälleliga idéer, teorier och politiska institutioner, som uppstått till följd av den ekonomiska utvecklingen, påverkar sedan i sin tur aktivt densamma. Därest de är progressiva så skapar de nödvändiga förutsättningar för att lösa det materiella samhällslivets historiska uppgifter, gör en vidareutveckling av detsamma möjlig. Samhällssystemets omvandling, som förberetts av den ekonomiska utvecklingen, sker inte av sig själv utan förverkligas genom de progressiva klassernas och partiernas medvetna verksamhet, och denna verksamhet styrs av politiken. Med hänsyn till denna politikens aktiva roll betonade Lenin, att man måste ha en politisk inställning till alla frågor.

För att politiken ska kunna bli en mäktig kraft i stånd att omvandla världen, måste den riktigt återspegla det materiella samhällslivets utvecklingsbehov. Den reaktionära bourgeoisins politik bromsar samhällets progressiva utveckling, eftersom den är uppbyggd stick i stäv med de objektiva behoven hos det materiella samhällslivet i dagens värld. Det kommunistiska partiets styrka ligger just i, att den bygger på en riktig värdering av dessa behov. Det är en vetenskapligt grundad politik. Det kommunistiska partiets politik bygger på samhällsutvecklingens objektiva lagar, i första hand de ekonomiska lagarna. Det stödjer sig på dessa lagar och utnyttjar dem i samhällets intresse. Det kommunistiska partiets styrka består i att dess politik motsvarar folkets grundläggande intressen, finner ett ständigt stöd hos de arbetande massorna.

Marxism-leninismen lär att det första och det viktigaste för det kommunistiska partiet är, att ha en riktig politisk linje. Men detta är inte tillräckligt. För att kunna omsätta en riktig politisk linje krävs, att denna konsolideras genom ett motsvarande organisatoriskt arbete, krävs människor som förstår partiets politik, som kan förverkliga den och som är i stånd att försvara den, att kämpa för den. Detta är borgen för att politiken själv är realistisk och för att den framgångsrikt ska kunna genomföras. Det är därför som partiet måste fästa sådan vikt vid att bland medlemmar och sympatisörer, bland massorna organisera studier i marxism-leninismen, fostra kadrer för partiet och ständigt tillämpa masslinjen. Därför måste partiet ständigt föra en teoretisk och ideologisk kamp mot alla avvikelser från marxismen-leninismen och bekämpa bourgeoisins inflytande i de egna leden. "Ideologisk fostran är kärnpunkten som man måste fatta för att ena hela partiet för stora politiska strider. Om detta inte görs kan partiet inte verkställa några av sina politiska uppgifter" (Mao Tsetung, Citatboken, s. 128).