Produktionsförhållanden


Produktionsförhållanden - de förhållanden som upprättas mellan människor i den samhälleliga produktionsprocessen, i produktionen av materiella nyttigheter. Materiella nyttigheter produceras inte enskilt, i isolering, utan människorna gör det tillsammans och inträder då i bestämda förbindelser för denna gemensamma verksamhet och för ömsesidigt utbyte av produkterna av denna verksamhet. Produktionen är alltid och under alla förhållanden en samhällelig produktion. Produktionsförhållandenas karaktär bestäms först och främst av varuproducenternas förhållande till produktionsmedlen. Produktionsförhållandenas tillstånd besvarar frågan: vem äger och förfogar över tillgängliga produktionsmedel? Äger hela samhället dem, eller är det enskilda personer, grupper och klasser som äger dem och utnyttjar dem för att utsuga andra personer, grupper och klasser? I sin uppsats Socialismens ekonomiska problem i SSRU påvisar Stalin, att man till produktionsförhållanden måste räkna: ". . . a) formerna för ägandet av produktionsmedlen; b) de olika sociala gruppernas härav framgående ställning i produktionen och deras inbördes förhållande eller, som Marx säger, det sätt på vilket de 'ömsesidigt utbyter sin verksamhet'; c) de av dem helt och hållet beroende formerna för produkternas fördelning" (Moskva 1953, s. 71). Beroende på konkreta historiska betingelser kan produktionsförhållandena vara av olika natur. Produktionsförhållandena kan vara förhållanden av samarbete och ömsesidig hjälp mellan från utsugning befriade människor. Sådana är produktionsförhållandena under socialismen. De kan också vara förhållanden av herravälde och underkastelse. Sådana är produktionsförhållandena i alla försocialistiska klassamhällen. Slutligen kan det också vara fråga om övergångsförhållanden från en form av produktionsförhållanden till en annan.

Förändringar i människornas produktionsförhållanden sker beroende på produktivkrafternas utveckling och förändringar i desamma. Men, samtidigt som produktionsförhållandena utvecklas i beroende av produktivkrafterna, så påverkar de förra i hög grad de senares utveckling, påskyndar eller bromsar deras utveckling. Produktionsförhållandena kan inte i längden bli efter produktivkrafternas tillväxt, eftersom produktivkrafterna kan utvecklas i full utsträckning endast i dem motsvarande produktionsförhållanden. Den privatkapitalistiska äganderätten till produktionsmedlen står i det moderna borgerliga samhället i oförsonlig motsättning till produktionsprocessens samhälleliga karaktär. Kapitalismens produktionsförhållanden bromsar produktivkrafternas utveckling i det borgerliga samhället. Denna motsättning mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden under kapitalismen utgör den ekonomiska grundvalen för en socialistisk revolution. Produktivkrafterna kan få en fortsatt snabb utveckling endast ifall de föråldrade produktionsförhållandena avskaffas och ersätts med nya produktionsförhållanden som står i samklang med produktivkrafternas karaktär. Nya produktionsförhållanden, vilka befinner sig i överensstämmelse med produktivkrafternas karaktär är den viktigaste och avgörande kraften för produktionens utveckling. Men inte heller nya produktionsförhållanden kan förbli evigt nya, utan förvandlas på ett visst stadium av sin utveckling från att ha varit drivkraft till att bli broms för produktivkrafternas utveckling. Det betyder, att produktionsförhållandena även under socialismen helt lagbundet blir efter de framstormande produktivkrafterna, och det uppstår motsättningar mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden. Men eftersom det är det socialistiska samhället som äger produktionsmedlen, så behöver dessa motsättningar inte bli antagonistiska (jfr Motsättningar). Därför kan det kommunistiska partiet och den socialistiska staten snabbt gripa in, mobilisera folket och lösa dessa motsättningar genom att vidta åtgärder för att uppnå full överensstämmelse mellan produktionsförhållanden och produktivkrafter.