Bruksvärde - tingets nyttighet, varans förmåga att tillfredsställa
det ena eller andra behovet hos människan. Det ena eller andra tinget,
den ena eller andra varan, kan tillgodose människans behov antingen direkt
- som en artikel för personlig konsumtion, eller som ett produktionsmedel
avsett att framställa materiella nyttigheter. "Bruksvärden bildar
rikedomens materiella innehåll, vilken dess samhälleliga form än
må vara" (Marx, Kapitalet, Uddevalla 1969, Första boken s. 32).
Varje ting är summan av många egenskaper och kan vara människan
till nytta på många olika sätt. I takt med vetenskapens och
teknikens utveckling och som resultat av erfarenheter man vinner, lär man
känna allt fler och fler nya egenskaper hos tingen, allt fler nya sätt
att bruka dem. Bruksvärden är såväl arbetsprodukter som
många andra saker vilka inte är produkter av mänskligt arbete
(källvatten, vilda frukter och bär etc.) - Bruksvärdet hos produkter
av mänskligt arbete skapas genom konkret
arbete. När människan skapar bruksvärden så använder
hon naturens råämnen och förändrar och anpassar dem till
skilda mänskliga behov. De bruksvärden som människan skapar är
därför en förening av naturens råämnen och mänskligt
arbete. Bruksvärdet i sig själv uttrycker inga som helst produktionsförhållanden,
men dess roll förändras i och med att produktionssättet
förändras. I den meningen är bruksvärdet också av
historisk natur. Under varuproduktion,
när arbetsprodukterna uppträder som varor,
utgör bruksvärdet den materiella bäraren av bytesvärde
och värde.