Relativt mervärde


Relativt mervärde - det mervärde, som uppstår till följd av en nedskärning av den nödvändiga arbetstiden och en motsvarande ökning av merarbetstiden som resultat av ökad arbetsproduktivitet. Produktion av relativt mervärde är jämte produktion av absolut mervärde en av de metoder som kapitalisterna utnyttjar för att öka utsugningsraden. Hur stor den nödvändiga arbetstiden blir, beror på arbetskraftens värde, dvs priset på arbetskraften = lönen. I den takt som arbetsproduktiviteten stiger i de branscher som framställer livsförnödenheter (livsmedel, kläder etc.) för arbetarna, liksom i de branscher som tillverkar maskiner och material för produktion av konsumtionsvaror, minskar värdet på livsförnödenheter och följaktligen också arbetskraftens värde. Detta/ger till resultat att den nödvändiga arbetstiden minskar och merarbetstiden ökar. Ju kortade den nödvändiga arbetstid är, under vilken arbetaren reproducerar sin arbetskraft, desto längre blir den (under annars lika lång arbetsdag) merarbetstid under vilken arbetaren skapar det mervärde som kapitalisten tillskansar sig. Ifall ex.vis den nödvändiga arbetstiden under en 8-timmars arbetsdag minskar från 4 till 2 timmar så ökar merarbetstiden från 4 till 6 timmar, och följaktligen ökar också mervärdet. Lönearbetaren vinner ingenting på att den nödvändiga arbetstiden minskar, på att arbetskraftens värde sjunker, eftersom vinsterna av den ökade arbetsproduktiviteten helt tillfaller kapitalisten. Ökad arbetsproduktivitet, som ligger till grund för produktion av relativt mervärde, är resultatet av spontana och isolerade handlingar från enskilda kapitalister eller kapitalistiska sammanslutningar, som i jakt på extra profit inför ny teknik på sina företag. Den enkla kapitalistiska kooperationen, manufakturen och den maskinella storindustrin utgör på varandra följande steg för en höjning av arbetsproduktiviteten och följaktligen, för en höjning av det relativa mervärdet. Särskilt stor blir produktionen av mervärde under den kapitalistiska storproduktionens epok, då teknikens utveckling gör det möjligt för kapitalisterna att stegra arbetsproduktiviteten i mycket snabb takt och därigenom öka utsugningen av arbetarna.