Ursprunglig kapitalackumulation


Ursprunglig kapitalackumulation - en historisk process vari småproducenter med våld och i massomfattning avskildes från produktionsmedlen (i de västeuropeiska länderna på 1500-1700-talet) och en koncentration av produktionsmedlen i händerna på kapitalister. Den ursprungliga kapitalackumulationen var utgångspunkt för skapandet av ett kapitalistiskt produktionssätt, för uppkomsten av privatägande å ena sidan, samt lönearbetare å den andra; de sistnämnda var juridiskt fria människor men tvungna att sälja sin arbetskraft och berövade alla produktionsmedel. Denna process vari de små producenterna, huvudsakligen bönder, med våld avskildes från produktionsmedlen (jorden och produktionsredskapen) utgjorde kapitalismens förhistoria. Den vittnar om att kapitalet inte uppstod som resultat av sparsamhet hos någon grupp människor, vilket borgerliga ekonomer hävdar. Kapitalets uppkomst var en följd av ekonomiska processer i samhällsutvecklingen (konkurrens, ruinering av små varuproducenter) och påskyndades med hjälp av de mest djuriska former av våld och röveri. Den mest klassiska formen för ursprunglig kapitalackumulation finner vi i England, där böndernas byalagsjord togs i besittning av lorderna och bönderna jagades bort från sina jordlotter. Den jord som togs från bönderna förvandlade godsägarna till betesmark för får och arrenderade ut till jordbrukare, som organiserade en lantbruksproduktion på kapitalistisk basis. Den i utveckling stadda bourgeoisin använde också sådana metoder för jordbeslag, som konfiskering av statsägd jord, skövling av kyrkans egendom etc. Den stora massan av människor, som hade berövats alla existensmedel, blev utfattiga tiggare, luffare och rövare. Mot de exproprierade utfärdade statsmakten lagar, som i folkmun fick beteckningen "den blodiga lagstiftningen". Med tortyr, piska och brännmärkning med rödglödgat järn stärkte staten lönearbetets disciplin, jagade med våld in de obesuttna i kapitalistiska företag, begränsade lönernas storlek och förlängde arbetsdagen.

Småproducenternas ruinering och deras förvandling till "fria" lönearbetare ackompanjerades av att allt större rikedomar hopades hos de stora ägarna av produktionsmedel, vilka förvandlades till kapitalister. Marx påvisar att följande metoder var de viktigaste när det gäller skapandet av stora kapital: l) kolonialsystemet - utplundring och förslavande av de efterblivna folken i Amerika, Asien och Afrika; 2) statslånesystemet - finansiärernas-kreditorernas berikande på bekostnad av ökad statlig beskattning; 3) skattesystemet - förpaktning, monopol och andra former för att tillägna sig en del av den skatt som togs ut från befolkningen; 4) protektionismen - skydd för den kapitalistiska industrins utveckling (skyddstullar o.a.). Handelskrig; 5) brutala metoder för utsugning av arbetarna och deras barn och slavhandel. Den ursprungliga kapitalackumulationen var en nödvändig förutsättning för kapitalismens uppkomst.