Masslinjen och folkmassorna


Masslinjen och folkmassorna - teorin om massornas roll i historien. Den marxistiska samhällsvetenskapen uppstod och utvecklades i kamp mot den reaktionära, idealistiska sociologin, som förnekar den objektiva karaktären av samhällsutvecklingens lagar och folkmassornas avgörande roll i historien. Den borgerliga sociologin anser samhällets historia vara följden av medvetandets, idéernas utveckling, resultatet av framstående personligheters handlingar - kungars, härförares, härskares handlingar. Denna subjektivistiska åsikt leder till att man föreställer sig historien som ett kaos av tillfälligheter som framstående personligheter ordnar upp. I alla tider och i alla länder har det sedan klassamhällets uppkomst funnits de, som hävdat att folket utgör en blind, trög massa, som i sig själv inte har någon betydelse i historien och ingenting kan göra själv. Alla historiska händelser betecknar de som utslag av den ena eller andra "hjältens" önskningar och vilja att handla. Under imperialismen dominerar den subjektivistiska teorin om "framstående" personligheters roll såsom de som skapar historia och hävdar idén om "hjältarna och massan" medan folkmassornas avgörande roll i historien förnekas. Direkt eller indirekt hävdar de faktiskt också teorin, att massornas deltagande i politiken bara skulle leda till anarki. Under samma förevändning förnekas i själva verket massornas roll också av reformister, revisionister och opportunister. Därför deras strävan att så mycket som möjligt begränsa massornas verkliga inflytande och makt i alla sammanhang, och att ersätta detta inflytande och lägga avgörandena i händerna på ett fåtal (byråkrater, tjänstemän, experter).

I motsats till bourgeoisins reaktionära teorier betraktar marxism-leninismen samhällets utveckling som en strängt lagbunden naturhistorisk process, som är oberoende av människors och den ena eller andra personlighetens vilja och önskningar. Samhällssystemet under varje historisk epok bestäms inte av enskilda personer utan av sättet att producera materiella nyttigheter. Produktionssättet bestämmer det sociala, politiska och andliga livets utveckling i samhället. Produktionssättet bestäms i sista hand av de materiella produktivkrafternas utvecklingsnivå, förändringar i produktivkrafterna framkallar förändringar i produktionsförhållandena. Det mänskliga samhällets historia uppträder därför i första hand som historien om produktivkrafternas och produktionsförhållandenas utveckling, som historien om hur produktionssätt på en lägre nivå ersatts av produktionssätt på en högre nivå. Men eftersom produktionens huvudkraft är de som producerar materiella nyttigheter, dvs de arbetande massorna, så är samhällets historia i första hand de arbetande massornas, folkets historia. "Folket, och folket allena, är den drivande kraften som gör världshistorien" (Mao Tsetung, Citat-boken, s. 108).
I produktionen av materiella nyttigheter säkerställer folkmassorna samhällets existens och dess framåtskridande och är därför den avgörande kraften i samhällets utveckling. Folkmassorna skapar också väldiga skatter av andlig kultur. Folkmassornas roll i historien är praktiskt bevisad. Revolutionernas och den nationella befrielserörelsens historia vittnar om, att när väl massorna kommit i rörelse så avgör de med sitt deltagande kampens förlopp och utgång. I de fall när försök har gjorts att genomföra revolutionära omvälvningar med hjälp av endast en liten grupp människor, har sådana rörelser antingen helt lidit nederlag eller slutat med endast obetydliga förändringar. "Om vi försökte gå till offensiv när massorna ännu inte väckts upp skulle det vara äventyrspolitik. Om vi envisades med att leda massorna till att göra något mot deras vilja, skulle vi säkert misslyckas. Om vi inte ryckte fram när massorna kräver framryckning skulle det vara högeropportunism" (Mao Tsetung, Citatboken, s. 115).

Folkmassornas roll i historien, i samhällets utveckling, beror på de konkreta historiska betingelser under vilka de lever, vilka klasser de består av, vilken samhällsklass som leder massorna, hur pass organiserade och medvetna massorna är, i vilken mån de är medvetna om sina intressen och mål. Graden av folkmassornas organisation och medvetenhet beror inte bara på ekonomiska och samhälleliga betingelser, utan också på i vilken mån progressiva idéer och teorier vunnit spridning bland och omfattas av massorna. I vår tid är det endast proletariatet som är i stånd att kring sig samla de förtryckta massorna i stad och på land, leda dem till storms mot kapitalismen och avskaffa alla former av utsugning. Proletariatets ledarskap framgår i första hand av den ställning som det intar i den kapitalistiska produktionen. Proletariatet sammansvetsas, organiseras och disciplineras av själva den kapitalistiska produktionsprocessen. En avgörande roll vid proletariatets organisering och sammansvetsning spelar det marxist-leninistiska partiet, som med sina kunskaper om objektiva ekonomiska lagar och med sin socialistiska ideologi anvisar de närmaste kampuppgifterna och slutmålet för arbetarklassens och massornas kamp. Utan ett kommunistiskt parti beväpnat med den marxist-leninistiska teorin, skulle arbetarklassens och massornas rörelse vara dömd till spontantitet, till ett irrande i mörker, till oräkneliga offer. "Marxismen skiljer sig från alla andra socialistiska teorier genom att den på ett utomordentligt sätt förenar en absolut vetenskaplig nykterhet i analysen av det objektiva sakläget och det objektiva utvecklingsförloppet med det bestämdaste erkännande av betydelsen av den revolutionära energi, den revolutionära skaparkraft och det revolutionära initiativ, som ådagalägges av massorna och självfallet också av enskilda personligheter, grupper, organisationer och partier, vilka förmår söka sig fram till och realisera förbindelsen med den ena eller andra klassen" (Lenin, Mot bojkotten, Samlade skrifter i urval, Stockholm 1951, b.6, s. 159).

För det marxist-leninistiska partiet är masslinjen, dvs att i allt partiets handlande förlita sig på massornas stöd, av största betydelse. Partiet är nämligen inte något självändamål, utan är arbetarklassens och det arbetande folkets instrument för att uppnå social, politisk och ekonomisk frigörelse, i kamp för den socialistiska revolutionen, upprättandet av proletariatets diktatur och uppbygget av socialismen. "Hur aktiv denna ledande grupp än må vara, kommer dess aktivitet inte att bli något annat än en handfull människors fruktlösa bemödanden därest den inte förbindes med massornas aktivitet. Om å andra sidan massorna ensamma är aktiva, utan en stark ledande grupp som på ett riktigt sätt organiserar deras aktivitet, kan den varken upprätthållas under längre tid, föras framåt i rätt riktning eller höjas till en hög nivå" (Mao Tsetung, Citatboken, s. 119).

Det marxist-leninistiska partiets förhållande till massorna anges av formeln "från massorna och till massorna ", som präglats av Mao Tsetung. "Detta innebär: ta massornas idéer (spridda och osystematiska idéer) och koncentrera dem (förvandla dem genom studier till koncentrerade och systematiska idéer) gå sedan till massorna och propagera och förklara dessa idéer intill dess att massorna omfattar dem som sina egna, håller fast vid dem och omsätter dem i handling och prövar dessa idéers riktighet i dessa handlingar" (Mao Tsetung, Citatboken, s. 116).