Historism


Historism - ett studium av ting, händelser, företeelser i deras uppkomst och utveckling, med hänsyn till de konkreta historiska betingelser som gav upphov till dem. Den marxistiska dialektiska metoden betraktar alla företeelser, händelser och ting i deras inre samband, i deras växelverkan. Det finns inga isolerade företeelser i världen, varje företeelse sammanhänger med andra. Därför kan man förstå en företeelse först om man närmar sig den från historisk synvinkel, först genom en analys av den konkreta historiska situation med vilken denna företeelse sammanhänger. Den marxistiska principen för historism står i grunden främmande för att ersätta ett konkret studium av historien med abstrakta och livlösa schabloner. Den marxistiska metoden tillbakavisar varje förvanskning av verkligheten, varje tendensiös belysning av fakta från gångna tider och oberoende av de konkreta historiska betingelser under vilka de ägde rum. Föredömen för en konsekvent tillämpning av den marxist-leninistiska tesen om en historisk syn på alla företeelser, händelser och ting, är alla de verk som skrivits av Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao Tsetung o.a. marxist-leninister. Den borgerliga sociologin är anti-historisk och i grunden metafysisk. Den borgerliga sociologins olika skolor förnekar historismens princip, bestrider att det mänskliga samhället utvecklas enligt objektiva lagbun-denheter. Denna den borgerliga sociologins fientliga inställning till historismen framkallas av fruktan för den historiska sanningen, fruktan för att objektivt studera förgången tid och nutid, ty ett sådant studium skulle oundvikligen och obestridligen bevisa det kapitalistiska samhällets temporära övergående natur.

Från historism i den här avsedda, marxistiska betydelsen måste särskiljas den av de tyska borgerliga historiefilosoferna Troeltsch, Meinecke m.fl. under 1920- och 1930-talen grundade historismen, som överdriver och förvanskar den historiska principen. Enligt denna, borgerliga historism existerar inga historiska lag-bundenheter och inget historiskt framåtskridande utan endast på varandra följande isolerade historiska händelser. Denna totala historiska relativism innebär historiens upplösning som vetenskap och är ett uttryck för bourgeoisins perspektivlöshet under epoken av kapitalismens allmänna kris.