Marxistisk
dialektisk metod - den enda vetenskapliga kunskapsmetoden. Den skapades av Marx
och Engels och har under nya historiska betingelser vidareutvecklats av Lenin,
Stalin och Mao Tsetung. Det är vetenskapen om de mest allmängiltiga
lagarna för naturens, samhällets och tänkandets utveckling. Den
marxistiska dialektiska metoden utgör en beståndsdel av marxismens
filosofi - den dialektiska och historiska materialismen. Den marxistiska dialektiken
skapades och utvecklades i kamp mot den ovetenskapliga metafysiska metoden (se
Metafysik)', den är också diametralt motsatt Hegels idealistiska
dialektik. Den marxistiska dialektiska metoden har följande karaktärsdrag:
l) den betraktar naturen som en sammanhängande enhetlig helhet, där
ting och företeelser är beroende av varandra, betingar varandra;allt
befinner sig i växelverkan; 2) den betraktar naturen som ett tillstånd
av ständig rörelse, förändring, förnyelse, där
alltid någonting uppstår och utvecklas, där någonting
förstörs och går under; allt befinner sig i rörelse och
förändring; 3) den betraktar naturens utveckling som en process, i
vilken det som resultat av en ackumulation av obetydliga och gradvisa kvantitativa
förändringar sker en språngartad övergång till öppna,
genomgripande kvalitativa förändringar; kvantitativa förändringar
övergår i kvalitativa. Enligt dialektiken är utveckling inte
endast en enkel upprepning, utan en rörelse framåt - från ett
lägre stadium till ett högre, inte en rörelse i cirkel, utan
en rörelse längs en uppåtgående linje, en rörelse
i spiral; 4) den utgår ifrån att tingen och företeelserna i
naturen kännetecknas av inre motsättningar, att allt har sin negativa
och positiva sida, att allt har sin uppgång och nedgång, att kampen
mellan det gamla och det nya är utvecklingsprocessens innebörd; kampen
mellan motsatserna leder framåt. Dessa teser om naturens utveckling gäller
i sin helhet också för samhällsutvecklingen. Varje samhällsekonomisk
formation (ex.vis slavsamhället, feodalismen, kapitalismen, socialismen)
utgör en enhetlig helhet, där enskilda sidor och företeelser
(produktionssätt, politisk struktur etc.) sammanhänger med varandra
och befinner sig i växelverkan. Sociala idéer och politiska inrättningar,
som har sina rötter i samhällets grundval, påverkar i sin tur
densamma. Det faktum att flera samhällsekonomiska formationer avlöst
varandra under historiens gång vittnar om att allt även i samhällslivet
befinner sig i rörelse och förändring. Övergång från
ett samhällssystem till ett annat utgör en språngartad, revolutionär
Övergång från ett kvalitativt tillstånd till ett annat
kvalitativt tillstånd som resultat av en anhopning av kvantitativa förändringar.
Innebörden av denna utvecklingsprocess är i alla klassantagonistiska
samhällen kampen mellan klasserna, som uttrycker motsättningen i själva
produktionssättet, motsättningen mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden.
Den marxistiska dialektiken räknar, förutom det ovan sagda, också
en rad kategorier som kompletterar den materialistiska dialektiken med nya viktiga
teser (se Väsen och företeelse,
Form och innehåll, Historiskt
och logiskt, Tillfällighet
och nödvändighet, Möjlighet
och verklighet etc). Den materialistiska dialektiken är också
en kunskapsteori. Endast med den dialektiska utvecklingsteorins hjälp kan
man fatta kunskapen som en process, se hur den mänskliga kunskapen utvecklas
historiskt och logiskt, blottlägga begreppens dialektiska natur etc. Dialektiken
är också logik - läran om den dialektiska karaktär som
länkandes lagar och former har.
I motsats till metafysiken, som är den metodologiska basen för borgerliga
teorier om kapitalismens "evighet" och för reformistiska och
revisionistiska teorier om "kapitalismens fredliga inväxande i socialism",
beväpnar den marxistiska dialektiken arbetarklassen och proletariatets
parti med klara kunskaper om de objektiva lagarna för samhällets utveckling
och revolutionära omvandling. Den lär att man - för att kunna
bedriva en revolutionär politik - måste orientera sig på de
samhällskrafter som är stadda i utveckling och har en framtid, måste
se framåt och inte bakåt, måste vara revolutionär och
inte reformist, måste blottlägga och lösa motsättningarna
i stället för att dölja desamma och att man måste bedriva
en oförsonlig proletär klasskampspolitik. Den marxistiska dialektiken
motiverar nödvändigheten och lagbundenheten av att förtryckta
klasser gör revolution, och lär, att endast ett revolutionärt
språng, en social revolution är i stånd att på ett genomgripande
sätt tillintetgöra grundvalarna för utsugarsystemet och förverkliga
övergången till uppbygget av ett socialistiskt samhälle. (se
även Företeelsernas
allmänna samband, växelverkan,
Rörelse, Nytt
och gammalt. Kvantitativa
förändringars övergång i kvalitativa. Motsatsernas
kamp, Språng etc.).