Tillfällighet
och nödvändighet - filosofiska kategorier som har stor betydelse när
det gäller att uppfatta karaktären av de processer som äger rum
i den objektiva världen. Redan i den för-marxistiska filosofin ställdes
frågan: vad är det som härskar i naturen och samhället
- nödvändigheten eller tillfälligheten? Men den idealistiska
och metafysiska filosofin kunde inte lösa denna fråga. En del filosofiska
skolor och system hävdade, att naturföreteelserna har karaktären
av nödvändighet, varvid de helt förnekade tillfälligheten,
och satte likhetstecken mellan nödvändighet och fatalism. Andra förespråkade
idén att allt det som äger rum i naturen och samhället är
rena tillfälligheter och de förnekade nödvändigheten. Och
om man också trodde på en nödvändighet så fann idealisterna
den hos icke-materiella krafter, dvs hos en Gud eller "absolut idé".
Det var först den dialektiska materialismen som kunde ge en vetenskaplig
lösning av frågan.
Den dialektiska
materialismen utgår ifrån att det är nödvändigheten
och inte tillfälligheten, som härskar i naturen och samhället.
Det betyder, att allt som är väsentligt i den objektiva världen
framkallas och utlöses av nödvändighet, dvs av objektiva utvecklingslagar.
Ex. vis växlingen mellan natt och dag, jordens och andra planeters kretslopp
kring solen, utvecklingen av en del organiska arter ur andra osv - allt detta
är betingat av en objektiv nödvändighet, av objektivt existerande
naturlagar. I samhällets historia är på precis samma sätt
växlingen mellan samhällssystem (ursamhället, slavsamhället,
feodalismen, kapitalismen, socialismen), förändringar i överbyggnaden
som resultat av förändringar i den ekonomiska basen, klasskampen och
revolutionerna i det antagonistiska samhället, av nödvändig och
inte tillfällig karaktär.
Enligt den dialektiska materialismen är nödvändighet det, som
framgår ur själva företeelsernas och processernas väsen,
det som framgår ur det inre sambandet och förhållandet mellan
tingen och som huvudsakligen inte kan vara annorlunda. Nödvändigheten
är av objektiv natur, dvs nödvändigheten existerar i naturen
och samhället oberoende av människors medvetande och önskningar.
Men samtidigt förnekas inte heller tillfälligheten. Med en tillfällighet
avser marxismen det, som har sin grund, inte i sig själv, utan i någonting
annat, som inte framgår ur tingens inre samband och förhållanden,
utan ur biorsaker och kan ske på det ena eller andra sättet och kan
äga rum eller inte äga rum. Ur ett frö kommer det sålunda
att växa upp en planta om detta frö faller i fruktbar jord under gynnsamma
betingelser. Men det kan också hända att plantan aldrig växer
upp, dess skott kan exempelvis förstöras vid en hagelskur. Här
utgör hagelskuren en tillfällighet i förhållande till plantan.
Om inte hagelskuren hade varit skulle plantan ha klarat sig. Tillfälligheten
är också objektiv.
Den dialektiska materialismen hävdar att nödvändighet och tillfällighet
hör ihop, att tillfälligheten endast är ett komplement till och
ett uttryck för nödvändigheten. Bakom tillfälligheterna
döljer sig alltid en nödvändighet som bestämmer utvecklingens
förlopp i naturen och samhället och som vetenskapen måste blottlägga
och vinna kunskap om. På den kapitalistiska marknaden sker ex.vis prissvängningar
som är beroende av en rad tillfälliga orsaker. Men genom alla dessa
tillfälliga svängningar tränger sig med nödvändighet
värdelagens verkningar.
Kunskapen kan vara vetenskaplig endast om den uppfattar det nödvändiga
i naturens och samhällets företeelser. Kunskapen får aldrig
grunda sig på tillfälligheter. Vetenskapen måste alltid söka
finna lagbundenheter bakom tillfälligheterna.