Socialistisk
nationalisering (förstatligande) - den proletära diktaturens upphävande
av utsugarklassernas äganderätt till produktionsmedlen och dessas
förvandling till statlig (hela folkets) socialistisk egendom. Den socialistiska
nationaliseringen utgör en revolutionär handling, som resulterar i
att kapitalisternas och godsägarnas äganderätt till produktionsmedlen
avskaffas och man följaktligen upphäver utsugarklassernas välde.
Som regel nationaliseras i första hand naturrikedomar, storindustrin, transportväsendet,
utrikeshandeln, banker och den inhemska grosshandeln. Dessa grenar av produktionen
och folkhushållningen görs omedelbart till hela folkets egendom och
därmed skaffar sig den socialistiska staten nyckelpositioner på vilka
den kan stödja sig när det gäller att ge folkhushållningens
fortsatta utveckling en planmässig inriktning. Småproducenternas
(bönders, hemslöjdsidkares etc.) egendom nationaliseras inte. De arbetande
bönderna dras genom frivillig kooperation in i det socialistiska uppbygget.
Socialistisk nationalisering skiljer sig radikalt från förstatliganden
(nationalisering) under kapitalismen.
Som resultat av att de viktigaste produktionsmedlen övergår i den
socialistiska statens händer, upphävs motsättningen mellan produktionens
samhälleliga karaktär och den privatkapitalistiska formen för
produkternas tillägnande. Denna socialistiska nationalisering ger staten
möjligheter att ta hand om de inkomster som kapitalister och godsägare
tidigare tillskansade sig, och att använda dessa inkomster för folkhushållningens
utveckling och för en höjning av folkets levnadsstandard.