Expropriation


Expropriation - tillägna sig egendom. Expropriation genomförs av privatpersoner eller staten för en bestämd klass' eller för hela samhällets intressen, genom våld eller med ekonomiska medel. Under den ursprungliga kapitalackumulationen genomfördes från de stora jordägarnas, ockrarnas, handelskapitalets och statens sida en massomfattande expropriation av små-bondehushåll. Under de borgerliga revolutionernas epok exproprierades kyrkans och godsägarnas jord och egendom i bour-geoisins intresse. Den kapitalistiska reproduktionsprocessen utgör en systematisk expropriation av arbetarnas merarbete, liksom ruinering och expropriation av små varuproducenter. Under imperialismen skärps denna process och kommer att gälla även allt fler små- och mellanstora kapitalister. En betydande roll vid expropriationen av de små- och mellanstora kapitalisterna - som står utanför monopolen - spelar under den statsmonopolistiska kapitalismen de åtgärder som den borgerliga staten vidtar i monopolens intresse (ex.vis att man berövar småkapitalisterna råvaror, avsättningsmarknader, fördyrar krediterna, tvångsnedlägger små och mellanstora företag, lämnar den överväldigande delen av krigsbestälmingarna till stormonopolen, begränsar utförseln etc.). "Produktionsmedlen centraliseras och arbetets samhälleliga karaktär utvecklas, tills produktionsprocessen inte längre rymmes innanför det kapitalistiska skalet. Detta spränges. Den kapitalistiska äganderättens timme slår. Expropriatörerna blir själva exproprierade" (Marx, Kapitalet, Första boken, Uddevalla 1969, s. 670-671).

I den socialistiska revolutionen exproprierar proletariatet kapitalisternas och godsägarnas egendom och förvandlar denna till samhällelig egendom. De små varuproducenternas egendom exproprieras inte utan förenas i stället i frivilliga kooperativ med materiellt och finansiellt bistånd från den socialistiska staten.