Nationella frågan


Nationella frågan. - Marxism-leninismen påvisar tre perioder i den nationella frågans utveckling. Första perioden omfattar feodalismens avskaffande i väst och kapitalismens seger. Under denna period formades och utvecklades nationen. Nationens uppkomst i väst sammanföll i stort med bildandet av centraliserade stater, varför nationerna också klädde sig i statliga former. Så uppstod nationella stater i England, Frankrike, Italien etc. I Östeuropa (Ungern, Österrike, Ryssland) gick den kapitalistiska utvecklingen långsammare, vilket också fördröjde bildandet av nationer, samtidigt som skapandet av centraliserade stater påskyndades som värn mot korståg från turkar, mongoler och andra österländska folk. Detta ledde till att det i Östeuropa bildades mångnationella stater, där den nation som bildades först och var mest framskriden blev statsbärande, medan övriga nationer - som inte hunnit så långt - blev underkastade och undertryckta nationer. Perioden då nationerna bildades i väst kännetecknades av otaliga nationella frihetskrig vars målsättningar var att störta absolutismen och feodalismen och att avskaffa främmande förtryck. När dessa uppgifter var lösta upphörde den borgerligt-progressiva rörelsen i väst. I Östeuropa, där det hade skapats ett system av nationellt förtryck, hade den borgerligt-nationella rörelsen bara just börjat vid den tiden. Här alstrade det nationella förtrycket nationella konflikter, nationella rörelser vars viktigaste drivkraft var bourgeoisin.

Andra perioden i den nationella frågans utveckling hänför sig till imperialismens uppkomst. Före imperialismen höll sig den nationella frågan inom ramarna för de olika mångnationella staterna och gällde ett mindre antal, huvudsakligen europeiska nationer (irländare, tjecker, polacker, finnar, serber etc.). Under imperialismen förvandlas den nationella frågan till en mellan-statlig fråga. Nu inleddes kampen mellan imperialistiska stater om rätten att utplundra och förslava folken i koloniala, halv-koloniala och avhängiga länder. De gamla nationella staterna i väst - England, Italien, Frankrike osv. - blev, till följd av att de lade under sig nya territorier, mångnationella stater, koloniala stater, vars existens kom att intimt hänga samman med kolonialt och nationellt förtryck. Under denna period av starkt ökande nationellt förtryck tar de förtryckta folkens nationella befrielserörelse mot imperialismen fart. Denna rörelse, som bringar hela det imperialistiska systemet i gungning, sammansmälter med arbetarna och hela det arbetande folkets klasskamp i de kapitalistiska länderna. Detta gör det möjligt och nödvändigt att skapa en enhetsfront mellan de arbetande i kapitalistiska länder och folken i de förtryckta länderna. För proletariatet är det en fråga om att skaffa sig bundsförvanter.

Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 inledde tredje perioden i den nationella frågans utveckling. Det är en period då kapitalismen avskaffas tillsammans med det nationella förtrycket, och det upprättas vänskap och broderligt samarbete mellan folken, en period då det formas nya, socialistiska nationer. Kapitalismens enda lösning av den nationella frågan har alltid varit att splittra nationerna, att utså tvedräkt och hat mellan olika nationer, att underkasta en nation en annan nation. Oktoberrevolutionen visade möjligheten och nödvändigheten av en ny, revolutionär väg, baserad på en broderlig sammanslutning av arbetande från olika länder. Den visade att detta är den enda vägen för en verklig lösning av den nationella frågan, enda sättet att få slut på den nationella fiendskapen, som är en ofrånkomlig företeelse under kapitalismen.