Väsen och företeelse

Väsen och företeelse - filosofiska kategorier, som återspeglar skilda sidor av tingen, den objektiva verklighetens processer. Ett tings väsen uttrycker det huvudsakliga, det som kännetecknar tinget, dess inre och viktigaste sida, de djupgående processer som sker i detsamma. Tingets företeelse är det yttre uttrycket för dess väsen, dess yttre form, i vilken föremålet och processerna uppträder på ytan. Tingets väsen ligger fördolt och man kan inte vinna kunskap om detsamma enbart genom observationer. Tingets yttre former kan man direkt förnimma med hjälp av sinnena. Men företeelsernas yttre former förvanskar ofta och ger en oriktig föreställning om deras verkliga väsen. Sålunda kan det ex.vis vid en enkel observation tyckas som om solen skulle kretsa runt jorden, medan det i själva verket är så att jorden och alla övriga planeter i vårt solsystem kretsar kring solen. Arbetarens lön hos kapitalisten uppträder på ytan som betalning för hela arbetarens arbete, medan det i verkligheten är så att han får betalt endast för en del av sitt arbete; resten av hans arbete tillfaller kapitalisten gratis i form av mervärde, som är källan till kapitalistens profiter.

Det råder alltså en bristande överensstämmelse, en motsättning mellan väsen och företeelse. Det åligger vetenskapen att bakom de yttre formerna blottlägga tingets eller företeelsens väsen. Marx, som studerade de inre lagarna för det borgerliga samhällets ekonomi, dess väsen, påvisade att det bakom den falska skylten om "jämlikhet" mellan kapitalister och arbetare finns en hänsynlös utsugning av proletariatet från bourgeoisins sida och han upptäckte mervärdet som källan till kapitalisternas rikedomar.

Kunskapsprocessen utgör en rörelse från yttre företeelser till deras väsen, innebär att man allt mer och mer blottlägger tingens inre väsen. I denna fråga om väsen och företeelse står den dialektiska materialismen i skarp motsättning till agnosticismen, som lösrycker företeelsen från dess väsen och säger att ett tings väsen överhuvud taget inte kan uppfattas. Likadant med den vulgära empirismen, som sätter likhetstecken mellan väsen och företeelse. Väsen och företeelse är i själva verket intimt sammankopplade och utgör en enhet. Genom att ingående studera och bearbeta företeelserna lär vetenskapen känna deras väsen. Tack vare denna kunskap kan vi bättre orientera oss i företeelserna, skilja på oväsentligheter och väsentligheter, nödvändigt och slumpmässigt. Utan att känna företeelsernas väsen och lagar kan inte den praktiska verksamheten bli framgångsrik.