Ockrarkapital


Ockrarkapital - en specifik historisk form av räntebringande kapital, som var kännetecknande för slavägar- och feodalsamhället och för outvecklade kapitalistiska förhållanden. Ockrarkapital uppstod i det stadium då ursamhället var statt i upplösning och på grundval av en redan förefintlig ojämlikhet mellan människor, samhällets uppskiktning i fattiga och rika. Det bidrog i sin tur till fortsatt upplösning av denna samhällsstruktur och underlättade övergången till slavägarsamhället. Ockarkapitalet deltog sedan i utsugningen av slavar och livegna bönder genom de lån som tillställdes slavägare och feodaler och varigenom de erhöll ränta som i sista hand togs ut ur slavarnas och de livegnas merarbete (och delvis också ur det nödvändiga arbetet). Ockrama utsög direkt småproducenterna genom att lämna lån till dem och erhålla ränta från dem. Ett utmärkande drag för ockrarkapitalet var en ytterst hög ränta (som i antikens Rom uppgick till 50 och ibland 100 % per år och under medeltiden till 100-200 % och mer). Under feodalismens upplösnings-period bidrog ockrarkapitalet till att förbereda uppkomsten av ett kapitalistiskt produktionssätt; å ena sidan bidrog det till att ruinera och proletarisera småvaruproducentema och förvandla dem till lönearbetare, samt å andra sidan till att ackumulera penningkapital, som i fortsättningen förvandlades till industrikapital. Samtidigt som ockrarkapitalet skapade vissa förutsättningar för kapitalismens uppkomst, så bromsade det dess utveckling genom att bidra till att bevara det gamla produktionssättet. Den för kapitalismen typiska räntebringande kapitalformen är lånekapital. Ockrarkapitalet finns dock fortfarande kvar och utsuger de små varuproducenterna. Särskilt stor betydelse har det i kolonier, halvkolonier och avhängiga länder där imperialismens förtryck och de efterblivna sociala och ekonomiska förhållandena gör det lättare för ockrarkapitalet att existera och utvecklas.