Historisk materialism


Historisk materialism - eller den materialistiska historieuppfattningen, den dialektiska materialismens utsträckning till studiet av samhällslivet, dess tillämpning på samhällslivets företeelser, på samhällsstudiet, vetenskapen om de allmänna lagarna för samhällsutvecklingen.

Före Marx härskade en idealistisk historieuppfattning i vetenskapen. "Precis som - framhöll Engels - Darwin upptäckte den organiska världens utvecklingslag, så upptäckte Marx den samhälleliga historiens utvecklingslag, - det, fram till senaste tiden under ideologiska avlagringar dolda enkla faktum, att människor i första hand måste äta, dricka, äga en bostad och klä sig, innan de blir i stånd att syssla med politik, vetenskap, konst, religion osv; att, följaktligen, produktionen av direkta materiella livsförnödenheter och därmed varje givet steg i folkets eller epokens ekonomiska utveckling bildar den grundval, ur vilken utvecklas statliga institutioner, rättsliga åsikter, konst och t.o.m. religiösa föreställningar hos givna människor och ur vilken de därför måste förklaras - och inte tvärtom, som man gjort hittills" (Marx och Engels, Valda verk, b. 2, s. 157, ry.). I den utveckling som sker i sätten att producera de materiella nyttig-heter, som krävs för människans existens, ser den historiska materialismen den huvudkraft som bestämmer människornas hela samhällsliv och förutsättningen för övergången från den ena samhällsordningen till den andra. Inte ett enda samhälle kan existera om det inte producerar materiella nyttigheter. Med hjälp av arbetsverktyg och teknik påverkar människan under produktionsprocessen naturen och förvärvar det som krävs för att hon ska kunna leva. Samhällets framåtskridande beror på den materiella produktionens utveckling. Från det ögonblick då människan började använda och framställa produktionsredskap börjar också det mänskliga samhällets historia. Ju mer utvecklade samhällets produktivkrafter är, desto starkare är människans makt över naturen. I och med produktivkraftemas utveckling förändras också den andra sidan av den materiella produktionen - produktionsförhållandena, den sociala och ekonomiska ordningen. Nya produktionsförhållanden som uppkommit på basis av pro-duktivkrafterna och som står i överensstämmelse med dessa, är den viktigaste och avgörande kraft som bestämmer produktiv-krafternas fortsatta utveckling. De samhällsekonomiska formationernas (ursamhället, slavsamhället, feodalsamhället, det kapitalistiska samhället, det socialistiska samhället) växling i historien innebär hela tiden att gamla produktionsförhållanden ersatts med nya och mera progressiva sådana. Denna växling är alltid nödvändig, dvs. en lagbunden följd av produktivkraf temas utveckling i samhället. Upprättandet av nya produktionsförhållanden sker vanligtvis genom att de gamla produktionsförhållandena störtas på revolutionär väg.
Marx* och Engels' stora förtjänst består följaktligen i att de först och främst ägnade sig åt samhällslivets ekonomiska lagar och de objektiva villkoren för den materiella produktionen, som är grundvalen för människomas hela historiska verksamhet. "Marx* historiska materialism innebar en väldig erövring för det vetenskapliga tänkandet. Det kaos och godtycke, som hittills härskat i åsikterna om historia och politik, ersattes nu av en beundransvärt helgjuten och harmonisk vetenskaplig teori, vilken visade hur ur en av det samhälleliga livets former på grund av produktivkraf temas tillväxt utvecklas en annan högre form, t. ex. hur kapitalismens växer fram ur livegenskapen" (Lenin, Marxismens tre källor och tre beståndsdelar. Samlade skrifter i urval, Stockholm 1942, b. 18-19:1, s. 11).

Den historiska materialismen gjorde för alltid slut på de idealistiska teorierna, vilka betraktar samhällets historia som en kaotisk, godtycklig verksamhet av individer, som en följd av enskilda personligheters vilja och önskningar. Samhällsutvecklingen bestäms, precis som naturens utveckling, inte av människomas subjektiva önskningar, utan av objektiva lagar som är oberoende av människomas medvetande och vilja. Människorna kan upptäcka dessa objektiva lagar, lära känna dem, studera dem, ta hänsyn till dem och utnyttja dem för sina intressen, begränsa en lags verkningar och ge en annan fritt spelrum, men de kan aldrig förändra, upphäva eller skapa dessa lagar utan att samtidigt förändra, upphäva eller skapa de förhållanden, som bestäms av dessa lagar. Den historiska materialismens stora betydelse består just däri, att den upptäckte och teoretiskt bevisade samhällsutvecklingens lagar och därmed beväpnade proletariatet och dess parti med kunskap om vägar och medel för samhällets revolutionära omvandling. Lenin framhåller att den materialistiska historieuppfattningen satte individers handlingar i samband med klassers handlingar och slog fast att det är kampen mellan klasserna som bestämmer samhällsutvecklingen.
Upptäckten av det faktum, att den materiella produktionen utgör grundvalen för samhällets hela liv och utveckling gjorde det möjligt att förstå de arbetande massornas stora skaparroll i historien. Därmed kunde bevisas, att samhällsutvecklingens historia är historien om själva producenterna av materiella nyttig-heter, historien om de arbetande massorna, som är huvudkraften i produktionsprocessen och som producerar de materiella nyttigheter som krävs för att samhället ska kunna existera.

Beroende på vilket produktionssätt som råder i samhället, hur samhällets materiella verklighet är, utformas och bestäms också hela samhällssystemets karaktär; de politiska institutionerna, människors tänkesätt, deras idéer, åsikter, teorier. Det är det samhälleliga varat som bestämmer det samhälleliga medvetandet. Man kan inte riktigt förstå de politiska institutionernas, idéernas och teoriernas verkliga innebörd, om man glömmer den materiella grundvalen för deras härkomst - samhällets ekonomiska system. Man kan inte förstå varför det under en epok uppstår vissa institutioner och idéer och under en annan epok andra, om man utgår från dessa själva i stället för att utgå från den ekonomiska basen (se Bas och överbyggnad). Det samhälleliga medvetandet - politiska, rättsliga, konstnärliga åsikter, filosofi, religion och andra ideologiska former - är beroende av de rådande produktionsförhållandena mellan människor och förändras i och med att den ekonomiska basen, det ekonomiska systemet förändras. När den historiska materialismen förklarar de politiska institutionernas, idéernas och teoriernas uppkomst och beroende av basen, så förnekar den inte alls deras synnerligen stora betydelse i samhällslivet. Till skillnad från den ekonomiska materialismen, som förklarar idéns roll vara lika med noll, understryker den historiska materialismen deras väldiga roll. När de samhälleliga och politiska institutionerna och idéerna väl uppkommit så blir de själva en kraft som påverkar de förhållanden som födde dem. De kan antingen bromsa samhällsutvecklingen såsom reaktionära krafter, vilka tjänar utlovade skikt och klasser i samhället, eller föra utvecklingen framåt och tjäna de progressiva, revolutionära klasserna.
Tack vare den historiska materialismen har samhällsvetenskapen blivit en lika exakt vetenskap som ex.vis biologin. För det kommunistiska partiet är den historiska materialismen av största betydelse. För att inte göra fel i politiken, måste proletariatets parti i sin verksamhet utgå inte från abstrakta "principer för mänskligt förnuft", utan från konkreta villkor för det materiella samhällslivet, från det reella behovet av att det materiella samhällslivet måste utvecklas.

Den historiska materialismens väsen har formulerats av Marx i förordet till verket Till kritiken av den politiska ekonomin:
"I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utveckling av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människomas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande. På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkraftema förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning. Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkraftema och produktionsförhållandena. En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande" (Arbetarkulturs förlag, Stockholm 1955, s. 9-10).

Den av Marx och Engels skapade teorin för den historiska materialismen har vidareutvecklats och berikats av Lenin, Stalin och Mao Tse-tung på basis av en analys av de nya betingelserna för samhällsutvecklingen i imperialismens och de proletära revolutionernas epok, i det socialistiska uppbygget, i den era "... i vilken imperialismen går mot sitt fullständiga sammanbrott och socialismen rycker fram till en världsomfattande seger" (Lin Piao, Förord till Citat ur ordförande Mao Tse-tungs verk. s. l).