Humanism


Humanism - ett system av åsikter, som kännetecknas av mänsklighet, omsorg om människans välfärd, respekt för den mänskliga värdigheten. Humanismen uppkom i Västeuropa på 130Q-._ 1500-talen som en samhälls- och litterär rörelse, som riktade sig mot den feodala-kyrkliga ideologin, till försvar för personliga fri- och rättigheter. Humanismen var en ideologi för en relativt snäv krets bildade människor och avspeglade den uppåtstigande bourgeoisins kamp för frihet från feodalismens sociala och andliga fjättrar. Den borgerliga humanismen, vars vagga stod i Italien, fick sin största spridning i de franska materialisternas läror på 1700-talet. Den av de borgerliga humanisterna proklamerade parollen "Frihet, jämlikhet och broderskap" var dock begränsad till försvar av borgerliga fri- och rättigheter och i sista hand bourgeoisins egendomsförhållanden, dvs rätten att utsuga det arbetande folket. Efter det att bourgeoisin hade kommit till makten, och särskilt efter det att proletariatet trädde in på den historiska arenan, har den borgerliga humanismen degenererat. Begreppet "humanism" fick ett nytt socialt innehåll i de utopiska socialisternas verk (se Utopisk socialism). De utopiska socialisterna uppfattade humanismen som en strävan att avskaffa utsugningen och förtrycket och som en harmonisk utveckling av människans personlighet. Dessa tänkare hade emellertid inget begrepp om historiens objektiva lagar och ignorerade klasskampens roll i samhället, vilket gjorde deras humanism inte bara ytterst begränsad, utan också kontemplativ och passiv. Under proletariatets kamp mot kapitalismens utsugning och förtryck, och i och med att socialismen blev en vetenskap, föddes en ny humanism, den proletära, socialistiska humanismen, vars mål är att fullständigt frigöra alla folk och nationer från socialt och nationellt förtryck, befria det arbetande folket från utsugning och erövra verklig frihet för alla arbetande och skapa reella förutsättningar för en verkligt fri och allsidig utveckling av varje människas personlighet. Detta kan ske först sedan kapitalismen har störtats, proletariatets diktatur upprättats och folken påbörjar uppbygget av socialismen. Humanismen har alltså klasskaraktär; för kapitalisterna är det humanism att fritt kunna fortsätta utsugningen och förtrycket av det arbetande folket, för arbetarklassen och alla arbetande är det humanism att avskaffa kapitalismen. Samhälleligt ägande av produktionsmedel och redskap och avskaffandet av utsugningen skapar obegränsade möjligheter för det arbetande folket att utveckla sina fysiska och andliga talanger.