Konstant kapital - den del av kapitalet som utgörs av produktionsmedel
(byggnader, anläggningar, maskiner, utrustning, bränsle, råvaror,
hjälpmaterial), och vars värde inte ändrar storlek under produktionsprocessen.
Den uppdelning av kapitalet i konstant och variabelt
kapital, som Marx var den första att göra, var en viktig förutsättning
för att en vetenskaplig analys av den kapitalistiska utsugningens innebörd
skulle kunna göras. Uppdelningen grundar sig på det faktum, att inte
hela kapitalet, utan endast den del som går åt för att betala
arbetskraften utgör källan till mervärdet
och kapitalets tillväxt. Det konstanta kapitalets värde överförs
genom arbetarens konkreta arbete bit för bit på de varor som dag
efter dag produceras. Det sker i den takt som produktionsmedlen slits ner under
arbetsprocessen. Det konstanta kapitalet, som alltså inte är källan
till mervärdet, utgör dock förutsättningen för att
mervärde ska kunna produceras och kapitalisten tillägna sig detsamma.
Det konstanta kapitalets olika beståndsdelar överför sitt värde
på varorna på skilda sätt. Byggnader, utrustning och maskiner
kan vara med i produktionsprocessen under många år, under vilka
de Överför sitt värde på varorna. Till sin omloppskaraktär
bildar denna del av det konstanta kapitalet grundkapitalet.
En annan del av det konstata kapitalet - råvaror, bränsle, hjälpmaterial
- konsumeras helt under produktionen av varan (under en produktionsperiod) och
överför helt sitt värde på den producerade varan. Denna
del av det konstanta kapitalet bildar cirkulerande
kapital.