Pengarnas
funktioner - de konkreta formerna för hur pengarnas väsen såsom
allmän ekvivalent visar sig.
Pengar har följande fem funktioner: l.
Pengar som värdemätare. Funktionens innebörd är att man
med hjälp av pengar kan mäta alla varors värde. Alla varor, inklusive
guldet, kan i och för sig mätas genom en jämförelse med
andra varor, eftersom alla varor är produkter av samhälleligt arbete.
Men att mäta varors värde direkt i arbetstid är före kommunismen
omöjligt. Endast guldet uppträder spontant som en direkt inkarnation
av samhälleligt arbete, som instrument för värdemätning.
Funktionen som värdemätare kan pengarna fylla som abstrakt föreställda
pengar, som ideella pengar. Men därvid återspeglas de reellt existerande
förhållandena mellan pengar och varor. Kvantiteten guld, dess mängd
mäts i vikt. En bestämd viktkvantitet guld, som tagits som enhet för
att mäta guldmängden, utgör penningenheten, prisstorleken. Den
bestäms och fastställs av staten. Mätningen av varornas värde
i pengar leder till uppkomsten av kategorin pris
och gör det möjligt för priserna att avvika från varornas
värde. 2. Pengar som cirkulationsmedel. Med uppkomsten av pengar ersattes
utbytet av vara mot vara med utbyte av vara mot pengar och förvandlades
till en cirkulationsprocess. Pengarna tjänar som förmedlare i varornas
cirkulationsprocess och får därmed funktionen som cirkulationsmedel.
Redan under den enkla varuhushållningen skapar cirkulationsprocessen en
formell möjlighet till kriser, eftersom köp- och försäljningsakterna
kan lösryckas från varandra i tid och rum. Pengarna fyller i förbigående
funktionen som cirkulationsmedel: där de betjänar köp och försäljning
av en vara så börjar de också omedelbart att betjäna realiseringen
av en annan vara. Pengarna befinner sig ständigt i rörelse. Denna
omständighet gör det möjligt att i köp- och försäljningstransaktionerna
ersätta de riktiga pengarna, penningvaran, med en agent för pengarna,
med ett värdetecken; dvs med icke fullvärdiga mynt eller sedlar (som
i och för sig inte är värda något). 3. Pengar som förmögenhetsbildare
(skattebildare). Avbrott i varornas cirkulationsprocess leder till att penningcirkulationen
avstannar temporärt. Eftersom pengarna utgör allmän ekvivalent
och kan förvandlas till vilken vara som helst, så blir de en inkarnation
av rikedom överhuvud taget, och - eftersom de är tagna ur cirkulation
- förvandlas de till förmögenhet. Ackumulation av pengar, penningvaran,
blir i viss mening ett självändamål, såsom ägande
av rikedom i dess allmänna form. Pengarnas samhälleliga kraft blir
till styrka hos enskilda personer. Under kapitalismen, när målet
för produktionen är att utvinna så stor profit som möjligt,
vill kapitalisterna dra in varenda summa pengar i cirkulation. Förmögenheter
i pengar utgör reservoarer för penningcirkulationen. Under kapitalismen
finns dessa förmögenheter i bankerna. 4. Pengar som betalningsmedel.
När man avhänder sig varor med uppskov för betalning, så
uppträder pengarna - precis som i varje varutransaktion - som värdemätare,
och därefter som betalningsmedel. Samma funktion har de vid utlåning
av pengar, liksom vid betalning av ränta, skatter och alla möjliga
andra slags pålagor. Pengarnas funktion som betalningsmedel leder till
att det uppkommer olika slags kreditinstrument för cirkulationen - växlar,
checkar, kreditkort etc. Denna funktion gör det möjligt att ömsesidigt
betala skuldförbindelser, samtidigt som man sparar på kontanter.
Funktionen som betalningsmedel bär inom sig möjligheten av kriser
eftersom den förutsätter försäljning av en vara från
gäldenärens sida, inte för att köpa varor utan endast för
att betala en skuld. 5. Världspengar. På världsmarknaden och
i den internationella betalningscirkulationen uppträder pengarna i sin
ursprungliga form som fullvärdig penningvara - som tackor av ädla
metaller. Guldet utgör världspengar. Världspengarna uppträder
som l) allmänt betalningsmedel; 2) allmänt köpmedel; 3) allmän
inkarnation av samhällelig rikedom. I takt med världshandelns och
kreditförhållandenas utveckling har vissa nationella valutor fått
den fördelen, att penningstransaktioner mellan de mest olika länder
började realiseras just i dem, i valuta som blev betalningsmedel i världsmåttstock.
Eftersom världspengarnas funktion står i överensstämmelse
med själva guldets funktion, så kan den ena eller andra valutan verkligen
uppträda som världsvaluta, dvs under förutsättning att man
fritt kan inlösa den i guld och landet är i stånd att betala
sina skulder till andra länder i guld.
Pengarnas roll förändras i och med kapitalismens utveckling. Pengar
förvandlas till kapital, blir ett medel för att tillägna sig
främmande, obetalt arbete, ett medel för utsugning. Pengar är
den mest allmänna formen för kapital, samtidigt som de i händerna
på arbetare och andra arbetande förblir blott och bart pengar.
Under socialismen förändras pengarnas karaktär högst radikalt.
De blir nu ett uttryck för socialistiska produktionsförhållanden,
verktyg för uppbygget av socialismen. I det socialistiska samhället
har pengarna följande funktioner: l) Värdemätare. Guldet är
även i den socialistiska hushållningen allmän ekvivalent och
pengarnas förhållande till guldet förblir oförändrat.
Men som värdemätare betjänar pengarna den ekonomiska verksamheten
i de socialistiska företagen och är medel för planmässig
ledning och beräkning. Med hjälp av pengar uträknas självkostnader
och sätts i planmässig ordning priser på varor, bestäms
lönernas storlek, kontrolleras arbets- och konsumtionsvolym etc.; 2) Cirkulationsmedel.
Cirkulationsprocessen är planmässigt organiserad. Här kontrolleras
hur planen för produktionen uppfylls och införs korrigeringar i densamma.
I denna funktion används också pengarna för att utvidga varuubytet;
3) Betalningsmedel. Pengarna används här för att utbetala löner
åt arbetare och tjänstemän och andra gruppers inkomster, för
att företag och enskilda personer ska kunna amortera lån de tagit,
för att betala skatter, för de socialistiska företagens räkenskaper
etc. I denna funktion använder staten i stor omfattning pengar för
att kontrollera företagens verksamhet och för penningcirkulationen
företagen emellan; 4) Pengar som medel för socialistisk ackumulation
och sparande. Eftersom det under socialismen fortfarande finns en penninghushållning,
så måste en del av ackumulerade reserver och fonder ofrånkomligen
ta formen av pengar. De socialistiska företagen håller sig med penningreserver
och skilda slags fonder; pengarna har man på bank i form av skilda slags
konton. Även den arbetande befolkningen kan för skilda ändamål
spara pengar på bank; 5) Världspengar. Guldet fungerar som världspengar.
Guldet gäller för internationella handels- och kreditaffärer
såväl mellan socialistiska länder, som mellan socialistiska
och kapitalistiska länder. Ett socialistiskt lands guldreserv utgör
en statlig reservfond av världspengar.