Vi i skotska föreningen har fått massor med frågor om en antal olika saker, men den kanske mest förekommande frågan av alla är vad vi egentligen gör. Den frågan har jag tänkt besvara. Vår kanske främsta uppgift är att bara finnas till, att visa resten av Haga att det är möjligt att bedriva en någorlunda seriös förening på skolan. Detta leder i sin tur till att det förhoppningsvis bildas fler föreningar, och på så vis bygger man upp en laganda mellan de olika klasserna. Detta hoppas vi skall leda till "the resurection of the Haga ghost".
Vår andra uppgift är att hålla vår förening synlig på skolan, och detta sker för närvarande på två olika sätt;
Det första och vanligaste är våra lappar som sätts upp på anslagstavlan varje måndag. Meddelanden kan ibland vara lite svåra att förstå, men det är bara att fråga. Det andra sättet är våra marscher genom Ljushallen, då marscherar vi helt enkelt iklädda kavaj, kilt och slips.
En annan sak som vi sysslar med i föreningen är att sjunga. Det kan låta lite frikyrkeligt, men så är inte fallet. Det finns faktiskt ett musikintresse inom föreningen, men ytterst lite talang.
Man kan säga att skotska föreningen har två huvudsakliga mål inför framtiden. Det första är den årliga nattinnebandyn som enligt tradition äger rum varje år, vi ska naturligtvis deltaga.. Vårt andra mål är att skottdagen som äger rum år 2000, en högtidsdag för alla skottar. Vi har ännu inte beslutat om någon bestämd aktivitet då, men det lär i alla fall bli
högtidskläder. På kvällen kanske en eventuell pubrunda i Borlänge, med ett givet besök på the Flying Scotsman.
Vattenkriget i slutet av terminen är något som vi också kanske kommer att blanda oss i, men eftersom styrelsen inte har beslutat om det heller så lämnar jag den frågan obesvarad. Vi har dessutom en rad hemliga projekt som jag inte ämnar att ta upp här.
Vårt klanlokal här på skolan (vi har tyvärr ingen bild på det, knappt på något annat heller) har nyligen fått ett möbeltillskott och tack vare Elisabeth Sjödin, vår biträdande rektor har vi inte behövt betala något. En hel rad med förbättringar väntar, hoppas vi.
Men trots allt finns det stora mörka moln på föreningens himmel. Det kanske största problemet är nyrekrytering. Vi har felaktigt utpekas som en töntförening och detta tror vi hindrar elever från att ansöka om medlemskap. (vi har visserligen inte utgett oss för att vara en helseriös förening. Flummiga är vi, det kan vi hålla med om, men töntiga, det är för starkt.) Eftersom vi bara har en etta med som medlem är vi oroliga för vad som ska hända med föreningen efter att vi har gått ut. En dröm som många av oss har är att vi en dag ska kunna återvända till skolan för att finna att skotska föreningen fortfarande lever kvar och kanske blivit något av en symbol för skolan.
Det kommer väl aldrig att inträffa, men det vore ju kul.
Högaktningsfullt Martin Hedin, klanledare i Skotska Föreningen.