Amerikanska influenser
Max Gaines hette han som först insåg att världen behövde serietidningar. Gaines
arbetade på det amerikanska företaget Eastern Color Printing Company, ett bolag som på
ett smart sätt funnit en "nisch" inom den grafiska industrin.
Eastern Color hade nämligen varit tidigt ute och investerat i utrustning för färgtryck.
Då intresset för färgtryck steg i USA på 1930-talet blev många tidningar intresserade
av att anamma idén. Men varför själva köpa dyra tryckpressar när man kunde leja ut
tryckandet till ett företag som redan hade utrustningen?
Eastern Color tryckte alltså färg åt den amerikanska dagspressen. Vissa tidningar
nöjde sig med enstaka sidor i färg medan andra ville ha hela bilagor färglagda. Snart
inställde sig då ett problem för tidningarna: Var kan vi hitta material som lämpar sig
att trycka i färg?
Svaret blev här tecknade serier. Generen hade introducerats i USA kring sekelskiftet och
de första alstren, t.ex. Richard Outcaults "The Yellow Kid" och Rudolph Dirks
"The Katzenjammer Kids", hade blivit populära och dragit helt nya läsargrupper
till tidningarna. Således borde idén kunna utvecklas och göras till stomme i de nya
färgbilagorna.
Så skedde också och inom några få år hade varje amerikansk dagstidning med
självaktning en färgbilaga med serier varje söndag, de flesta bilagor tryckta hos
Eastern Color Printing Company.
Gaines insåg söndagsbilagornas betydelse. Han började fundera över om inte bilagorna
hade så stor popularitet att de skulle kunna lanseras som egna produkter. För att våga
pröva idén behövdes dock sponsorer.
Gaines uppvaktade storföretaget Proctor and Gamble och lyckades övertyga dem om det
förträffliga i att marknadsföra sig via serietidningar. Resultatet blev ett seriehäfte
betitlat Funnies on Parade som delades ut gratis till företagets kunder sommaren 1933.
Innehållet i Funnies on Parade var mer eller mindre direkt hämtat från dagstidningarnas
söndagssidor. Totalt rörde det sig om 32 sidor skämtserier med Mutt and Jeff (Stor-Klas
och Lill-Klas) och Joe Palooka som de mest bekanta för svensk publik.
Illustration ur Gifford: The
International Book of Comics
Experimentet med Funnies on Parade följdes av ytterligare tre liknande reklamprodukter
där utförandet succesivt putsades till det som karaktäriserar de amerikanska
serietidningarna än idag:
Format c:a 17 x 25 cm
32 eller 64 sidor
Färgtryck
Glättat omslag med speciell illustration
Sommaren 1934 ansåg Eastern Color tiden vara mogen för att börja sälja seriehäften
i butikerna. Famous Funnies, som tidningen kallades, innehöll i sitt första nummer
omtryck av många av de serier som tidigare publicerats i gratistidningarna.
Famous Funnies blev populär, inte minst sedan man i nr tre också började publicera
äventyrsserien Buck Rogers.
Detta väckte nu intresse hos andra tidningsutgivare. Malcolm Wheeler-Nicholson var en
herre som ursprungligen tänkt bedriva affärsrörelse genom att syndikera serier åt
dagspressen, men när han såg Famous Funnies popularitet beslutade han ägna sig åt
serietidningar istället.
Han startade i februari 1935 med New Fun Comics, en tidning i tabloidformat innehållande
såväl skämt- som äventyrsserier. Formatet krymptes dock redan till nr 2 samtidigt som
tidningen bytte namn till More Fun Comics.
Då Wheeler-Nicholson planerade sin syndikeringsrörelse hade han knutit många kontakter
med förhoppningsfulla tecknare, vars dröm var att få sina serier publicerade i de stora
morgontidningarna. Wheeler-Nicholson övertalade nu dessa att börja specialteckna serier
för hans seriemagasin.
New Comics, som startade i december 1935, blev den första serietidningen som innehöll
enbart orginalmaterial. Idén följdes sedemera upp i flera titlar, t.ex. Detective Comics
(mars 1937) som blev den första renodlade äventyrsserietidningen. Tidningens titel
inspirerade f.ö. förlaget att anta namnet DC Comics.
När förlaget år 1938 skulle ha tag på en huvudserie till det nystartade Action
Comics Magazine fastnade man för Jerry Siegel och Joe Shusters Superman (Stålmannen).
Serien blev en mycket stor succé och inledde seriemagasinens gyllene era i USA.
Inhemsk tradition
Även om den svenska serietidningsmarknaden blev tämligen USA-influerad redan från start
så ska man inte glömma bort att det också fanns andra inspirationskällor.
Seriealbum eller -böcker gavs ut i Sverige redan under första hälften av 1800-talet.
1822 publicerades Per Nordquists "Päder Målares mellanhavande med Munthen,
fodringsägaren" vilken numera brukar betraktas som den äldsta kända svenska
serien. En annan av de äldsta är Schweizaren Rodolphe Töpffers "Herr Spindelbens
märkwärdiga irrfärder och sällsamma äfventyr till lands och vatten" som utkom
1847.
1879 började Allers familjejournal att utges i Sverige. Tidigt kom de teckande serierna
att få en viktig roll i tidningen, avdelningen "Farbror ritar och berättar"
förmedlade bl.a. den amerikanska seriesuccén Buster Brown. Senare kom pålitliga kort
som den engelsk-danska Willy på äventyr (1923) samt Nalle och Lisa (1935).
Bland dagspressen var Aftonbladet tidigt ute med tecknade serier. Söndagsbilagan Brokiga
Blad innehöll på 1920-talet Buster Brown (under namnet Pelle) samt Frans och Fritz, en
serie som senare skulle bli mera känd som Pigge och Gnidde.
Snart dök också äventyrsserierna upp. 1929 drog självaste Tarzan in i tidningen
Tidsfördrif, rymdserien Tom Trick debuterade i Hemmets Veckotidning nr 38 1934 och
Fantomen lanserades i Vecko-Revyn år 1940.
Samtidigt med de utländska serierna lanserades det också svenska dito. Den svenska
serietraditionen hade startat redan på 1800-talet med verk som Fritz von Dardels
"Gubben med skåpet - scener ur svenska hvardagslifvet" (album 1849).
Skämttidningarnas stora genombrott åren kring sekelskiftet väckte många nya
tecknartalanger. En av dem var Oskar Andersson (sign. O.A.) som verkade i tidningen
Söndags-Nisse 1897-1906. Han utnyttjade ofta serietekniken i sina skämtteckningar, t.ex.
"Bröderna Napoleon och Bartolomeus Lunds världsomsegling",
"Urhunden", samt "Mannen som gör hvad som faller honom in". Den
sistnämnda utgavs f.ö. i albumutgåva år 1907.
Senare blev det veckopressen som lanserade de svenska serierna. I en särklass stod
tidningen Allt för Alla som under sin korta levnad (1912-32) hann producera en hel rad
svenska seriesuccéer; Knut Stangenbergs Fridolf Celinder, Petter Lindroths Jocke, Nicke
och Majken, Elov Perssons Kronblom (1927) samt Rudolf Peterssons 91:an Karlsson (1932)!
Utgivningen av julalbum är också en gammal tradition i Sverige. Även här är det
veckopressförlagen som svarat för den mesta produktionen. Långlivade albumtitlar är
t.ex. Kronblom (första utgåva 1930), Agust (första utgåva 1931) samt 91:an Karlsson
(första utgåva 1934).
Även de utländska serierna paketerades i form av julalbum. Knoll och Tott (1921,
reguljär utgivning från 1928) samt Musse Piggs Julbok (1936-40) är några tidiga
exempel.
Sidan först upplagd 1997-01-25 av Per-Åke Sjögren
Reviderad 1997-04-15 av Per-Åke Sjögren
Reviderad 1999-01-02 Per-Åke Sjögren
This page hosted by 
Get your own Free Home Page