Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt. Men när de bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där. Och de sade till varandra: "Kom, låt oss slå tegel och bränna det." Och teglet begagnade de som sten, och som murbruk begagnade de jordbeck. Och de sade: "Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn, vars spets räcker upp till himmelen, och så göra oss ett namn. Vi kunde eljest bli kringspridda över hela jorden." Då steg Herren ned för att se staden och tornet, som människobarnen byggde. Och Herren sade: "Se, de är ett enda folk och har alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag. Härefter skall ingenting bli dem omöjligt, vad de än beslutar att göra. Nåväl, låt oss stiga ned dit och förbistra deras tungomål, så att den ene inte förstår den andres tungomål." Och så spred Herren dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden. Därav fick den namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens tungomål. Därifrån spred också Herren ut dem över hela jorden. 1 Mos. 11:1-9
Om det var så här språken uppstod, finns det skilda meningar om, men en sak är säker, vi talar olika språk på jorden. Man brukar räkna med ungefär 2000 språk, men det kan vara svårt att bedöma, om en väldigt avvikande dialekt ska räknas som ett eget språk eller inte. Förr var det inte så viktigt att förstå andra språk, förutom för de som kom i kontakt med andra språk, via handel eller annat. Annars var det mest munkarna som lärde sig ett annat språk, och då främst latin.
I takt med att kommunikationerna underlättades, kom kravet på flerspråkighet. Men, naturligtvis kan ju inte alla lära sig 2000 språk, utan man får översätta texter från ursprungsspråket till ett eller flera andra språk. Detta underlättar för alla, då man kan läsa i stort sett all litteratur på sitt eget modersmål. Det finns dock de som försökt ena världens folk med ett enda språk, de har dock inte lyckats. Kanske på grund av det lite ovanliga (rent av roliga) i att stöta på främmande språk. Jag ska i denna uppsats beskriva översättandets utveckling från början tills idag. Från munkarnas arbete i klostren, till de företag som idag specialiserat sig på att översätta åt andra.
Ofta när man ser på amerikanska filmer, hör man ett skämt, men när man tittar på textningen har de tagit bort det. Oöversättligt, kallas det, men kunde kanske delvis funnits med i översättningen. Lika vanligt är fel-översättningar, vilket kan vara mycket irriterande. Vad är översättar-konst?
Översättandets nödvändighet
Översättningar är nödvändiga för att sprida kunskap, idéer, berättelser och diktverk utanför det egna språkområdet. Hur skulle världen se ut om vi inte skulle kunna ta del av varandras litterära verk och kultur. Bokaffärerna skulle vara mycket mindre om vi bara skulle ha tillgång till våra inhemska böcker, för den största delen av alla böcker som finns i Sverige kommer ursprungligen inte härifrån. Men de är på svenska, tack vare alla översättare som översatt dem. Det skulle nog vara ett ganska tråkigt utbud av böcker att välja på, såvida man inte ville läsa böckerna på deras originalspråk.
Översättandets historia
Översättning av texter har skett ända sedan skriften uppfanns, för det var då behovet av översättning uppstod. Innan dess använde man sig bara av tolkar för talets översättning. När biblioteket i Alexandria grundades, ungefär 300 år före Kristus, anställdes ett stort antal översättare, och detta var en stor händelse för översättaryrket. På 300- och 400-talet blomstrade översättarkonsten, och bibeln översattes från hebreiska till latin. Men, när påvarna tog makten från kejsarna i slutet på 400-talet, förbjöds allt utom religiösa texter. Det mesta av andra texter förstördes eller gömdes, läskunnigheten upphörde nästan helt utanför klostren. Europas litteraturcentrum flyttades till Cordoba i Spanien, där man hade ett stort bibliotek. Tyvärr förstördes biblioteket och böckerna spreds, men delvis förstördes samlingen. En del av böckerna hamnade i Toledo, där man på 1100-talet grundades "Översättarskolan". Här översattes allt möjligt, från astronomi till Platon till Hippokrates. Under renässansen och barocken var översättandet en kunglig konst och högt aktad.
Många drottningar ägnade sig åt att översätta, men idag har yrkets kungliga status försvunnit nästan helt. På 1700-talet översatte många författare utländska författare, men de hade svårt att vara trogna mot texten och ändrade, drog ifrån och lade till lite som de ville. När de inte förstod vad det stod, tog de bort det, samma sak med sådant som de inte tyckte om. Yrkets glamour försvann under slutet av 1800-talet och de som översatte hade denna sysselsättning mer som en bisyssla. Det stod inte på boken vem den var översatt av, bara att det var en "auktoriserad" eller "bemyndigad" översättning. För det mesta var översättarna kvinnor, som kunde sitta hemma och skriva. De tjänade inte speciellt mycket pengar på sitt översättande, så deras män inte skulle behöva skämmas över att deras fruar arbetade. En del män översatte också, men under pseudonym. Översättare har under det senaste århundradet varit ett yrke men sett ner på och det har varit omöjligt att leva på det. Nu har det äntligen ändrats och man kan försörja sig på det. Att vara översättare är ett yrke, inte en hobby. Översättandet i Sverige Vår inhemska litteratur i Sverige är relativt ung, bara några hundra år, när en del andra kulturer kan stoltsera med texter skrivna för flera tusen år sedan.
Av det som översatts för hand har det mesta försvunnit, men från 1300-talet finns det bevarade översatta skrifter. Då främst underhållningsdikt och naturligtvis religiösa texter. De flesta översättningar gjordes av kvinnor, men de var anonyma. Under 1500-talet översattes bibeln till svenska och boken kallades för Vasabibeln. Den började användas 1541 och användes sedan i samma version ända till 1917. Det var flera som hjälptes åt att översätta bibeln och översättningen gjordes från Luthers tyska bibel. Under 1600-talet fanns det inte mycket i inhemsk väg att läsa och kunskapen om andra språk var liten utanför klostren och de högre stånden.
De präster och högreståndsdamer som ägnade sig åt att översätta, gjorde detta på sin lediga tid och på eget initiativ. Antingen fick man bekosta tryckningen själv och då också sälja böckerna helt själv, eller så övertalade man en tryckare att trycka böckerna, han sålde sedan de flesta av böckerna, men översättaren fick några böcker som hon eller han kunde sälja själv och tjäna pengar på. Kungen Gustav II Adolf insåg att översättningar hade en stor betydelse för landets kulturliv och införde ett statligt översättningsstöd. Översättarna fick ersättning per ark, men stödet fanns bara i 15 år och avskaffades 1637.
De språk som främst översattes under 1800-talet till svenska var tyska, franska och engelska. Men det var faktiskt först nu som översättare blev ett yrke, men det hade en tydlig negativ klang och man arbetade på beting. Detta gjorde att Elof Tegnér kallade översättandet för "fabriksarbete", eftersom det bara var ett mekaniskt arbete utan någon som helst tänkande bakgrund hos sin utövare. Förlagen höll dock inte översättarna med originalböckerna, utan dessa fick översättarna själva skaffa, antingen genom att låna eller köpa dem. Det var många språkkunniga ogifta kvinnor, som arbetade som översättare, och på så vis försörjde sig själva. De översatte ofta följetonger i tidningar, men var för det mesta anonyma. Lönen fick man efter antalet ark man översatt, 10 kronor per ark var normalt. Om man var en flitigt använd översättare som gjorde 120 ark på ett år, hade man alltså 1200 kronor i årslön. Av detta gick 75 kronor till skatt, ungefär 550 kronor till hyra, återstod 600 till allt annat. Detta var en ganska bra lön, men få översättare kom upp i dessa summor.
Nu är översättare ett yrke som är ytterst viktigt, i och med alla kontakter vi har med omvärlden. Språk överhuvudtaget är viktigt. Många manualer till datorer, hushållsmaskiner och allt annat ska översättas. Skönlitterära böcker skrivs i mängder världen över, och de, om än inte alla, ska översättas. Stora företag finns, som enbart arbetar med att översätta allt mellan himmel och jord. Filmer, dokumentärer, serier och mycket annat som ska sändas i TV, ska också översättas. Översättaren är oumbärlig i den moderna världen, med alla internationella kontakter.
Svårigheter vid översättning.
Att välja mellan flera ord
En del ord kan på ett annat språk bytas mot ett flertal andra ord. Dessa är ofta förstärkningsord och svordomar. Men, även ord som beskriver kan, genom att översättas olika, få helt olika betydelser. Vad är det egentligen för skillnad på "otroligt mager" och "oerhört slank"? Slank-versionen tyder på att kvinnan ifråga är vacker, medan mager-versionen gör henne nästan undernärd. Översättaren kan i sådana här fall förändra hela textens betydelse genom sin (felaktiga) översättning. Hur ska man översätta "You bitch"? Lexikonen ger alternativen: hynda, satkärring, satmara, morrhoppa, slyna och slampa. Men vore inte ett alternativ att skriva "bitch"? De flesta vet vad det betyder och använder det som att svenskt ord. Detta är ett autentiskt fall, där översättaren (Caj Lundgren) slutligen bestämde sig för slampa.
Sedan har vi våra mor- och farföräldrar. På många språk är det ingen skillnad mellan mormor och farmor, som i tyskan: Großmutter, och engelskan: grandmother. Mellan dessa språk är den inga problem, inte heller från svenska till något av dessa språk. Men, när man översätter till svenska uppstår problem. Nu måste man försöka få fram av textens sammanhang, om det är farmor eller mormor det talas om.
Speciella uttryck
Speciella språkliga uttryck och ordspråk, måste man känna till om man ska kunna översätta dem. Därför är det viktigt att inte bara godta obegripliga sammanhang, utan undersöka om det finns en betydelse bakom obegripligheten. Ett exempel är en text av Elin Wägner, som på svenska lyder: Jo, jag har hört utå far att di mutade överheten förr vid vägsynor och uppbörd, då di inte hade rent mjöl. Översättningen till engelska blev: Well, I´ve heardfrom Father that they used to bribe the authorities when they came to inspect the roads and collect the taxes, and the flour wasn´t clean. Naturligtvis syftar "inte rent mjöl" på uttrycket "att inte ha rent mjöl i påsen", vilket betyder att man har något fuffens för sig. Den sista biten av meningen får inte sin rätta betydelse i översättningen, på grund av att översättaren inte känt till detta uttryck.
Kulturella olikheter
I många länder finns det en speciell maträtt, som bara finns här. Om nu inte maträtten finns på det nya språket, hur översätter man då? Man skulle kunna sätta en fotnot och förklara, men detta passar inte i skönlitterär text. Man måste kanske låta maträttens ursprungsnamn stå kvar och låta läsaren själv ta reda på vad det är, om han/hon är nyfiken. Svenska ord som är speciella för språket är t.ex. sexpack, smörgåsbord, grevé-ost, herrgårds-ost, osthyvel, systempåse, m.fl.. Osthyveln är svensk och i Frankrike skär man osten med kniv. Systembolaget är också typiskt svenskt, i de flesta europeiska länder kan man köpa alkoholhaltiga drycker i livsmedelsbutikerna, därför är systempåse speciellt svenskt.
Lagom. Detta ord som bara finns i svenskan. Flitigt använt dessutom. Det kan inte riktigt bytas ut mot något annat ord, för att sedan översättas. Inte för mycket, inte för litet, mitt emellan, men inte exakt.
Ytterligare en jämförelse med Frankrike är deras brevlådor till lägenheterna. Dessa är placerade längst ner i trapphuset, ungefär en och en halv meter upp på väggen, och har ingen förbindelse med lägenheterna. Därför ter det sig konstigt för en fransman, då den svenske polisen böjer sig ner och ropar genom brevlådan, till en person som befinner sig i lägenheten.
Äldre texter
Det är ofta svårt att läsa äldre texter, till och med på sitt eget modersmål. Vanligast är dessutom att översättaren inte har originalspråket som modersmål, vilket gör det hela ännu svårare. Sedan är frågan om man ska översätta till modernt språk eller att sticka in ett och annan ålderdomligt ord. Lagom är bäst gäller. Dessutom används kanske inte alla gamla ord längre och kan därför vara svåra att hitta en översättning till. Enligt översättarnas oskrivna lagar, är det ett brott mot texten att ta bort stilen. Detta inkluderar gamla ord, som ger en ålderdomlig prägel på texten. Översättningen av texten av Elin Wägner i stycket "Speciella uttryck", är ett exempel på en översättning, där översättaren inte brytt sig om denna regel. Ålderdomligheten är helt borta.
Att översätta film och för TV.
Ofta när man tittar på filmer eller på TV, så hör man ett skämt i det engelska talet, men i textremsan finns inte en tillstymmelse till skämt. Detta kan vara lite irriterande, men de som inte kan engelska får inte ta del av det roliga alls. I vissa fall kan det vara lika bra att inte ha någon textremsa över huvud taget. Men orsaken till att fraser ofta fattas, är att de helt enkelt inte får plats. Man pratar naturligt snabbare än man hinner läsa och textremsan måste ligga i bild en viss tid, för att den ska hinna bli läst.
Men det finns också en annan anledning. Många serier och filmer innehåller oöversättliga skämt, som i en skönlitterär text skulle kunna översättas eller förklaras med en fotnot. I TV-rutan finns inga fotnoter. Det är synd, för man missar mycket, men det är oundvikligt. Kan man engelska bra, så kan man kanske försöka koppla bort texten och lyssna på vad som egentligen sägs, då skulle många filmer bli, om möjligt, ännu roligare. Allt som sägs måste förkortas och förenklas. I naturligt vardagligt språk så använder man helt andra uttryck, än när man skriver. Att texta tal ligger någonstans mittemellan. När man talar använder man dessutom uttryck som är långa, dessa får inte plats i rutan. Samtidigt som man måste göra texten så kort som möjligt måste den ändå återge vad som sagts, och inte ge en felaktigt version. Det är dock inte så viktigt att tonläget speglas i texten, då man kan höra personens sinnesläge, trots att han pratar på ett helt oförståeligt språk.
En väl etablerad felöversättning
När en gång i tiden Sovjet skapades, hette staten inte så på ryska. Staten hette "Sovetskij sojuz", vilket på svenska blir "Kommunförbundet". Men, om man skulle göra en ny översättning och börja kalla Sovjet, som för övrigt inte längre existerar, för Kommunförbundet, skulle detta bara förvirra.
Att översätta dramatik
Att översätta för scenen, är att översätta text som inte i första hand ska läsas tyst, utan talas högt och höras. Orden ska verka i samma stund som de hörs, åhöraren ska inte behöva sitta och fundera över vad som sagts. Åhöraren kan inte gå tillbaka och läsa om ett stycke som han inte fick ordning på. Det får inte finnas några krångliga ord, som man kanske hade slagit upp i ett lexikon om man suttit hemma i läsfåtöljen. Fraserna måste ligga rätt i munnen på skådespelaren, och inte vara svårt att uttala.
För många konsonanter i rad är ett bra exempel på svåruttalade ord, till exempel denna mening är svår att uttala utan att staka sig: "det hade spåtts skotskt nederlag". Fraserna får heller inte vara för långa, utan ha naturliga andningspauser. Hur ordbilden ser ut på papperet är helt ointressant, det är hur det låter som är viktigt. Sådana konstruktioner som man skulle sträva efter att undvika, när man översätter text som enbart ska läsas, är ingen fara att använda om de låter naturliga. Till exempel "en man man kan lita på".
Det viktiga i en replik får inte komma för sent, för då hinner inte åskådaren bearbeta vad som sagts, och förstår då inte varför motspelaren svarar som han gör. Samtidigt får det viktiga inte heller komma för tidigt, då åskådaren hinner glömma vad det hela handlade om. Här återkommer problemet med olika kulturer. När skådespelarna sjunger och talar på svenska, befinner de sig i en helt osvensk miljö. Detta gör att det ibland är bäst att försvenska scenen helt, för att inte förvirra åskådarna. Många gånger blir översättaren tvungen att ta bort vissa ord, som tyder på att handlingen utspelas någon annanstans än i Sverige. Exempel på sådana ord är valutor och tituleringar, som inte används så mycket i Sverige som i andra länder. Även gatunamn, mått och vikter (de som inte är metriska, som t.ex. tum, mile m.fl.) är svåra att översätta. Personnamn, kan man ibland ändra för att försvenska dramat, men man bör konsultera författaren och använda namn som avspeglar samma sociala ursprung.
Översättandet steg för steg.
1. Huruvida man först ska läsa hela boken eller inte, är översättarna oense om. En del anser det vara en lyx, som de inte har råd med om de ska kunna leva på sitt översättande. Andra, oftast deltidsöversättare, tycker inte att man kan göra en korrekt översättning, utan att ha läst hela boken.
2. Råöversättningen, som går ut på att allt man inte förstår låter man stå kvar på originalspråket. Denna text markerar man på något sätt (mycket lätt i ordbehandlingsprogram på en dator), för att kunna se tillbaka. När hela råöversättningen är klar, har man förmodligen listat ut betydelsen av hälften av de markerade orden.
3. Nu ska man hitta betydelserna av de kvarvarande markerade orden. Detta sker lämpligen på bibliotek eller genom konsultation av kollegor, fackexperter, författaren med flera, som kan hjälpa till.
4. Den stilistiska putsningen, då man läser och röd-markerar stilbrott och klumpiga formuleringar, som man sedan för in i datorns text.
5. Nu gör manuset en vända till ett förlag, där man gör en tryckt utskrift av översättningen. Risken är nu att stavfel tillkommer och man får en sådan utskrift för att kontrollera detta. Dessutom kan förlagsredaktören ha ändrat texten något.