I Finland har kommunreformer och kommunsammanslagningar diskuterats mycket den senaste tiden. Socialdemokraterna har alltid förespråkat kommunsammanslagningar och även påtvingat dem genom att driva igenom lagar så som lagen om subjektiv rätt till dagvård. Riksdagen stiftar lagar som ger kommunerna nya skyldigheter och utgifter, så att små kommuner inte längre klarar sig ekonomiskt.

Speciellt på socialdemokratiskt håll brukar man påpeka att kommunerna inte är självändamål. På liknande sätt kunde man påstå att inte heller nationalstater är självändamål. Varför inte slå ihop Europeiska unionens medlemsstater till stater på låt oss säga minst 40 miljoner invånare? Det har även hävdats att den lokala identiteten består även efter kommunsammanslagningen. Det här gäller dock närmast endast för (föredetta) kommuncentra. Befolkningen i (de gamla kommunernas) periferi förlorar genom kommunsammanslagningarna sin hembygd och sin lokalhistoria. Men dessa är ju värden som man på socialdemokratiskt håll inte brukar ha någon förståelse för.