De flesta av mina svenskspråkiga filosofkoleger i Helsingfors stöder Tarja Halonen i presidentvalet. De har t.o.m. lånat sina namn för valanonnser, inklusive en amatörmässig annons i dagens Hufvudstadsblad. Jag respekterar mina goda vänners  övertygelse om den sittande presidentens förtjänster, men vill här ändå meddela avvikande åsikt.

Varför är så många filosofer verklighetsfrämmande och politiskt naiva? Eller så är de inte alls verklighetsfrämmande. Kanske de i likhet med Platon tror på en högre, idéernas och idealens verklighet. Själv har jag sett tillräckligt av den socialdemokratiska socialstatens likgiltlighet för den enskilda individens nöd. Stödgrupperna bakom Halonen representerar i första hand vissa intressegrupper. De som inte hör till rätt intressegrupp har orsak att misstro vackert tal om rättvisa och jämlikhet.