Historikern David Irving må vara en osympatisk högerextremist, eller så inte. Det kan jag inte ta ställning till, men det har föga juridisk relevans.  I så väl Österriket som Tyskland är det enligt lagen förbjudet att ifrågasätta Förintelsen. Den brittiska historiker påstod i en interju i Österriket för sjutton år sedan att det inte fanns gaskamrar i Auschwitz. Detta tolkar en Österrikisk domstol som ett förnekande av Förintelsen och dömer därmed Irving till tre års fängelse. Det finns i Europa trots allt viktigare principer än yttrandefrihet!

Men hur skall man för muslimer förklara att man inte kan förbjuda karikatyrer på Muhammed men nog felaktiga yttranden om historien? Till råga på allt är ju Förintelsen den legitimerande grunden för staten Israels existens.

Jag finner inga orsaker att ifrågasätta existensen av gaskamrar i Auschwitz. Jag litar här fullständigt på den i Europa etablerade historieskrivningen. Irving har själv tagit tillbaka sitt ifrågasättande, men vistt är det otäckt att det finns historiker som leverear extremhögern ideologiska argument. Problemet är emellertid att det som kännetecknar vetenskap just är möjligheten att ifrågasätta och pröva teser. Enligt den berömda österrikiska vetenskapsfilosofen Popper är det just möjligheten att falsifiera som är definierande för vetenskap. Genom att ifrågasättas och klara prövningar kan vetenskapliga hypoteser styrkas, fast de aldrig definitivt kan bevisas.

Hur skall man kunna pröva teser om Förintelsen, om det i lag är förbjudet att ifrågasätta detaljer kring folkmordet på judarna? Hur skall man kunna övertyga framtida generationer om att det funnits gaskamrar, om det varit förbjudit att ifrågasätta dess existens? Den österrikiska lagen bidrar till att göra Förintelsen till en myt istället för det vetenskapligt prövade faktum som den borde vara.

Mera om vetenskapsfilosofi hittas på min webbplats på adressen www.wadenstrom.net/vetfil .