For mer enn to år siden vedtok årsmøtet i NGF å invitere medlemmene til ei studireise til FN i forbindelse med at elevforbundet ville være 20 år i 1999. Den finske avdelingen kom med ideen, de påtok seg også å arbeide videre med saken. Det var stor interesse for dette når forhåndspåmeldinga gikk ut i 1998, til slutt ble 24 av medlemmene i Nordisk Geneveskole Forbund med på turen, i tillegg hadde 2 sine ledsagere med. Dvs. 26 personer i alt.

Helka Hytti Finland 1976 Finansförbundet rf

Lea Artelo " 1981 Ekonomförbundet

Christian Bäklund " 1998 Medieförbundet rf
Martti Havin " 1980 Finlands Metallarbetarförbund

Mervi Hietanen-Loppi " 1978 Statens och specialtjänsternas fackförbund

Paula Hopponen " 1988 Banktjänstemannaförbundet

Leena Saarikko " 1981 Statens och specialtjänsternas fackförbund

Kirsti Lehtosalo " Funktionärer inom teknik och information

Terttu Peltonen " 1975 Funktionärer inom teknik och information

Jan Rosqvist " 1982 Funktionärer inom teknik och information

Bo Lidman Sverige 1978 Finansförbundet

Ingemar Gylfe " 1978 Kommunalarbetarförbundet

Tommy Larsen Danmark 1979

Jutta Larsen " ledsager

Tor Hultmann Norge 1984 Norsk Tjenestemannslag

Berit Hultmann " ledsager

Synnøve Folde " 1983 Handel og Kontor

Harld Karlsen " 1976 Norsk Kommuneforbund

Herdis Smines " 1989 " "

Astrid Lund " 1992 Fellesorganisasjonen

May Britt Solhøi " Fellesorganisasjonen

Turid E. Veberg " 1980 Norsk Kommuneforbund

Berit Moen " 1989 Norsk Tjenestemannslag

Ronald Bradal " 1992 Norsk Lærerlag

Bjørn Hæhre " 1977 Norsk Kjemisk Industr.arb.Forb.

Hans Arild Jaksjø " 1984 Norsk Kommuneforbund

Nordisk Geneveskole Forbund stilte spørsmål om det var riktig ut fra NGFs målsetteing og handlingsprogram å reise til USA og FN, av rent prinsippielle grunner. Det ble slått fast at det var naturlig å forlenge elevforbundets engasjement, utover ILO, til andre FN-organer, da internasjonale spørsmål stadig står på NGFs dagsorden.

Det ble etter hvert en arbeidsdeling mellom den finske og den norske avdelingen i NGF. For å få til møtene i FN-systemet ble FN-sambandet i Norge kontaktet. De påtok seg arbeidet med avtaler om møter i UNDP, UNIFEM, den norske FN-ambassadøren, Verdensbanken og FMI - valutafondet.

Finnene ordnet møter og besøk hos Metall, LO i USA og det Sosialdemokratiske partiet. De sørget også for at vi ble møtt på flyplassen av skandinavisk guide og buss til hotellet. De ordnet også overnattinger og omvisninger både i New York og Washington, i tillegg til musikal på Broadway.

For å kunne fungere som ei gruppe og samtidig kunne utnytte noe tid til fri disposisjon ble frokostene/morgenmaden i New York brukt som felles samlingstidspunkter. Her ble dagens program og eventuelt spørsmål til avklaring tatt opp. I Washington ble det aktuelt å benytte et par av rommene til fellesmøter. I tillegg ble middagen på hotellet den siste kvelden markert som takk for en særdeles vellykket studiereise.

Leder av NGF påtok seg ansvar for å få skrevet rapport fra turen. Leder "satte opp" disposisjon og sørget for referat far lørdagens program. Finner og svensker fikk ansvar for rapporter fra søndag, mandag og tirsdag, nordmenn og dansker for rapport fra onsdag, torsdag og fredag.

Jeg er sikker på at denne studiereisa har bidratt til større innsikt i FN-systemet generellt og til en bedre forståelse av hvordan FN og de ulike fondene og Verdensbanken fungerer spesielt. Ved å møte fagbevegelsen og enkeltpersoner i USA har vi også fått innblikk i hvordan dette fungerer i forhold til vårt nordiske system. Vi har fått med oss noe av USAs historie, i tillegg til litt kultur og natur. Noen av våre medelemmer har fått støtte til denne studiereisa fra sine respektive forbund eller fra sin arbeidsgiver, NGF har også bidratt. Vi takker for støtten til den enkelte og takker FN-sambandet i Norge for hjelp til møtene med de ulike FN-organene.

Oslo 8. november 1999

Synnøve Folde

Flyene fra de nordiske landene landet med få minutters mellomrom på Newark flyplass utenfor New York. Kunsten ble å finne hverandre for å komme om bord i den bussen vi skulle ha inn til hotellet. Til sist manglet vi to dansker, som ingen riktig visste hvordan såg ut. Det ble lest opp melding over høttaler og viftet med lapper fra Nerdisk Geneveskole Forbund, uten at dette virket. Alle som såg søkende ut i blikket ble tilbudt plass i "NGF-kroken". Så viste det seg at danskene hadde gjort det samme som alle vi andre, dreiet til siden ved utgangen i steden for å rett fram – ja, så var vi alle der!

Turen inn til hotellet ble guidet av Linda Gabrielsen, hun skulle ut med oss på en 4 timers tur på søndag så denne korte turen ble til det aller nødvendigste. Noe av det vi merket oss var New Yorks tax/momssystem, vi måtte huske å plusse på 8,25% skatt på alle oppgitte priser i butikkene; at gule taxi gikk på taxameter, men vi måtte huske å plusse på 15%, at bartendere forventet 10% ekstra og restaurantene mellom 10 og 20%. Lønnssystemet var basert på at man skulle ha tips. Det skulle være trygt å bevege seg til fots på Manhattan. Ved å ringe fra telefonautomater kunne vi bruke spesielle numre for å ringe hjem på notering.

Hotell Travel Inn

Adr. 515 West 42^nd Street N.Y. 10036

Hotellet hadde utendørs svømmebasseng (ikke oppvarmet), og ikke frokostrom. Frokosten inntok vi på Craft Coffee shop like over gatehjørnet for hotellet.

Vi erfarte at i USA betaler man for rommet, uansett om man bor 1 eller 4 på samme rom. Etter noen forviklinger på grunn av dette fikk vi ordnet opp slik at alle kunne si seg fornøyde med innkvarteringen.

uy 

4 timers guidet rundtur i New York

Manhatten har 223 skyskrapere over 165 meter. Det er mulig å bygge så høyt her fordi det er fast grunn under – bedrocksten. Den første ble bygget i 1902, 21 etager. Word Trade senter er den høyeste i N.Y. i dag. Det bor 1,5 millioner mennesker på Manhatten. Av disse er 80% single, 65 % av disse er menn og 50% av mennene er homofile. Området rundt Lincon senter er det nest dyreste å bo i. Ellers er Manhatten det dyreste stedet å bo, i hele USA. Den er 22 km. lang. I Dakota building bodde John Lennon

På 1600-tallet bodde to grupper indinere på Manhatten, i 1620 kom europeerne, irlenderne kom først. De kjøpte opp området av indianerne. Hollenderne har regjert her i 40 år, de bygde murer mot engelskmennene. Alexander Hamiltons bondegård er avbildet på 10 dollar sedlene.

St. Pathrick,s Chatedral ble bygget av irske emigranter på 1600-tallet.

Harlem er renovert og her er det ok nå. De har ca. 500 kirker, de fleste er babtister. Den største, Riverside Church tar 2000 mennesker og er åpen hver søndag. Her er universitet og det er populært å bo på 5^th Avenue.

Rockefeller senter ble startet i 1931 – i dag er der 19 bygninger.

Central Park er vakker, man bør ikke gå der etter at det erblitt mørkt. Der er bl.a. Zoo.

Fra 1861 – 1865 var det krig mellom Nord og Syd-Statene.

Broadway og 34^th gate.

Bra handlegate for dameklær.

Chelsea er et annet distrikt, oppkalt gjennom europeiske imigranter. Her startet de å bygge for 200 år siden.

Greenwich Village ble også bygget av engelskmenn. I dag bor det kunstnere og italienere her. Det er masse flotte butikker og og mange jazzklubber.

SoHo er støpejernsdistriktet – en stil som kom fra London rundt 1840.

Wall Street er gata hvor finansene holder til.

Hudson River har sitt utløp her- mange sjømenn og emigarnter gikk i land i denne båthavna.

Pir nr. 40 er der båtene kom inn fra Norge

Efter en rejäl amerikansk frukost satte gruppen i helhet i bussen. I fyra timmars lopp såg vi en massa sevärdheter och fick veta en hel del fakta och tal om New York.

Den guidade turen var ganska omfattande både historiskt och praktiskt och vi fick många värdefulla vinkar hur bete sig i storstaden under kommande dagar.

Guiden lämnade oss vid tunnelbanestationen nära Central Park. Därifrån åkte vi till Bronx för att fira FN-dagen med Riverdale lokalförening av FN-förbundet i USA.

Riverdale föreningen arrangerade en paneldebatt under rubriken hur man bygger fredskultur, särskilt efter den 1999 konferensen av Hague Appeal of Peace. Panelisterna

var FN-ambassadör Chowdhury från Bangladesh, fru Cora Weiss, som är ordförande i internationella Hague Appeal for Peace fonden och är hemma i Riverdale, Bronx

samt herr Lamin J. Sise från FN:s generalsekreterares byrå. Den talrika allmänheten bestående av föreningens medlemmar och andra intresserade såsom vår grupp deltog

ivrigt i diskussionen med sina inställningar. Efter dagens officiella

del var den hela nordiska gruppen inbjuden på en mottagning hemma hos Cora och Peter Weiss. Här fick vi träffa några av deras närmaste vänner och grannar och fick

tillfälle att diskutera de stora världsfrågorna. Innan vi tog farväl tackade Bosse Lidman för det fantastiska mottagandet och den goda förtäring som vi fått njuta av.

V/Lea Artelo

Omvisning i FN-bygningen

Delt i to grupper med hver sin guid.

Vi møtte: Brifing ved Flavia Pansieri Deputy Director of UNIFEM

Organisation: UNIFEM, United Nations Development Fund for Women

Huvudkontor: New York, 304 East 45 th Street, N.Y. 10017

Kontaktpersoner: Flavia Pansieri, Deputy Director

Teckie Ghebre-Medhin, Acting Chief & Credit Officer

Huvuduppgift: UNIFEM skapades genom ett beslut i FNs generalförsamling 1984 för att utveckla kvinnors ekonomi och är organisatoriskt associerat till UNDP.

UNIFEM arbetar fristående från UNDP i att utveckla sina egna strategier, mål, planer etc. och tre huvudområden kan urskiljas:

1. Kvinnor och ekonomi i tre perspektiv: mikro, medel och makro.
2. Kvinnor och beslutsfattande:

• representation där beslut fattas, på alla nivåer
• främja utveckling av kunskaper i ledarskap
• överföra ledarskap

1. Främja kvinnors mänskliga rättigheter:

• ratificering av konventioner
• utbildning
• påtryckningar på regeringar

UNIFEM skapades som en innovativ och katalytisk (=igångsättande) fond för att synliggöra kvinnor och för likställdhet mellan könen.

UNIFEM stödjer innovativa och experimentella aktiviteter som gagnar kvinnor i enlighet med nationella och regionala prioriteringar. Det verkar som en katalysator, med målet att tillförsäkra kvinnor en verklig medverkan i väsentliga utvecklingsaktiviteter, så ofta som möjligt i stadiet före investering.

I UNIFEMs arbete kan man urskilja principer och arbetsmetoder:

• "Walk the talk", dvs själva bete sig som säger,
• bygga partnerskap, som är mycket viktigt, vara en lärande, lyssnande organisation,
• bygga upp kompetens genom att stärka kvinnor i organisationer och regeringar.

UNIFEM kan glädja sig åt ökande resurser i budgeten, 15-20 % ökning räknar man med i år.

V/Bo Lidman

Vi møtte: senior Civil Society advisor Kamal Malhotra

Organisation: UNDP, United Nations Development Programme

Huvudkontor: New York, 304 East 45 th Street, N.Y. 10017

Kontaktpersoner: Kamal Malhorta, Senior Civil Society Adviser

Huvuduppgift: UNDP har historiskt arbetat över hela världen med teknisk assistans, men är just nu i omvandling mot enbart rådgivning. Uppemot 5300 personer är anställda av UNDP.

UNDP har landkontor i 132 länder och verkar i mer än 170 länder.

UNDP arbetar med följande mål:

• att stärka det internationella samarbetet för en hållbar mänsklig utveckling och att verka som en betydande verklig resurs när det gäller att nå dit.
• att hjälpa FN-familjen att bli en enad stark kraft för en hållbar mänsklig utveckling.
• att fokusera UNDPs styrka och tillgångar för att maximalt bidra till en hållbar mänsklig utveckling i länder man betjänar.

UNDPs resurser för program uppgår idag till mer än 2 miljarder USD.

UNDP genomgår en intern reform process, som skall omskapa UNDP till en tunnare, mer kompetent och effektiv organisation, med starkare ansvarsfullhet, en kultur med kostnadsmedvetenhet och ett tydligare fokus på landverksamheten.

Man talar om det nya UNDP som:

• intar en ledande roll när det gäller reformeringen av FN, stödjer skapandet av sammanhängande policys vid FNs huvudkontor och samordnad verksamhet på landnivån;
• har ett huvuduppdrag i att hjälpa till med att utradera fattigdom och bygga upp egenskaper för gott ledarskap;
• arbetar tillsammans med hjälporganisationer i krissituationer för att stödja livsuppehället när de arbetar för att upprätthålla liv;
• är en serviceinriktad partner för regeringar, FN organ, avdelningar, specialiserade organisationer och regionala uppdrag som strävar efter fred genom utveckling;
• samarbetar med grupper i det civila samhället, den privata sektorn och bilaterala organisationer för att hjälpa till med att skapa omfattande resurser med syfte att utveckla.

UNDPs allt överskuggande prioritet är att utrota fattigdomen genom hållbar mänsklig utveckling. Nittio procent av UNDPs programresurser går till 66 låginkomst länder, där 90 procent av världens fattigaste bor. Man kan urskilja fyra huvudrubriker i dessa program:

• Utrotning av fattigdom och livsuppehälle för de fattiga.
• Gott ledarskap (Good governance)
• Offentlig resurshantering för en hållbar mänsklig utveckling.
• Miljöresurser och livsmedelssäkerhet.

V/Bo Lidman

Til Ambassadör Chowdhury fra Bangladesh og Third Secretary M. Riaz Hamidullah

På grunn av vanskeligheter med adkomst til FN-huset etter vanlig tid for omvisninger ble dette opplegget betydelig redusert. Bakgrunnen for invitasjonen var at ambassadøren støttet seg til de nordiske folks engasjement for den fattige verden og spesielt i forhold til aksjonene mot barnearbeid.

Möte med USAs Metallarbetarförbund – IUU region 9 –A

Kontaktperson fra UAW John Christensen

NGFs gruppe ankom i 3 limousiner da det var umulig å skaffe taxier til 26 personer samtidig i New York. Dette vakte "ubehagelig" oppsikt da vi ankom UAW.

Metalls dag:

V/Martti Havin

Adr. 825 3.Avenue 39^th floor

Vi møtte: ministerrad Hans Brattskard m.fl.

Kort oppsummert:

• Norge forsøker å komme inn i FNs sikkerhetsråd. Vi konkurrerer med Irland, Italia og Tyrkia, samt noen andre vestlige land. Vi konkurrer aldri mot utviklingsland. Perioden er fra 2001 – 2002.
• Norge planlegger å stille med observatører i Sierra Leones FN-operasjon
• 5 komiteer, en har også med de økonomiske sidene å gjøre, finne ut hvor mye det enkelte land skal betale. for eksempel 37,7 % fra USA til fredsbevarende operasjoner
• Til Øst Timor kom det 8000 sikkerhetbevarende styrker – ledet av Australia
• Kapittel 8 i FN-pakten sier at man kan samarbeide regionale grupper ala NATO og Kosovo
• Sikkerhetsrådet har 5 faste medlemmer med vetorett og 10 ikke-faste, men roterende medlemmer. Vestgruppen har 2
• FN kan gå inn i land uten landets samtykke i motsetning til det gamle Folkeforbundet
• Russland har redusert prestige, men fortsatt fast plass i Sikkerhetsrådet. Det gir dem fortsatt status
• Sivilt politi blir stadig viktigere i FNs fredsbevarende operasjoner

V/S. Folde

Vi møtte guid Linda Gabrielsen igjen, hun loset oss til Washigton og ga ytterligere informasjon om USA og forholdene.

Vi ble ganske imponerte over måten New York City hadde arbeidet på for å få bukt med kriminaliteten. De hadde sørget for jobb til de bostedsløse. De var blitt renholdere med røde uniformer og "egne områder" som de skulle holde rene. De hadde ei seng, fikk frokost og middag, de måtte jobbe for å kunne betale. Selvrespekten og egen status var steget betraktelig.

Vi kjørte gjennom Delaware og Maryland. I dette området var det i sin tid mye indianere.

Vi spiste på Maryland House.

I Washington D(istrict of) C(olumbia) besøkte vi Arlington kirkegård og gravene til John F og Robert Kennedy. Det som overrasket de fleste av oss var enkelheten, kun enkle stentavler og en evig flamme. Jacqueline Kennedy var også stedt til hvile her.

Vi kjørte gjennom ambassadestrøket, vi fikk også lokalisert de største severdighetene i Washington DC, noe den enkelte selv kunne finne tilbake til om man ønsket.

Det Hvite hus

Capitol Hill med Congressen

Vietnam-monumentet

Romfartsmuseet

Washington Hilton &Towers Hotel

1919 Connecticut Avenue NV

20009 Washington D.C.

Vi ble innkvartret på mektige Hilton & Tower. Et kjempehotell som også president Bill Clinton besøkte mens vi var der. Han delte ut en prisen Blue Ribbon til USAs beste skoleklasse i miljøspørsmål. Et opplegg ingen fra NGF var klar over før etterpå! Noen såg nemlig presidenten kjøre i kortesje opp til hotellet.

Opplegget i Washington

Første fellessamling ble lokalisert til foajeen på hotellet en 1/2 time etter ankomst. Her ble alle adresser og tider for felles møter satt opp. Det var enighet om at Washington var stort og at ønskene for mat og severdigheter var forskjellige. Det ble avtalt når og hvor man skulle møte til ulike tider. Her var dessuten stor kriminalitet slik at vi ble anbefalt å bruke taxi til og fra hotellet og utestedene etter mørkets frambrudd. Det ble mørkt ca. kl. 17.30 lokal tid. Tidsforskjellen fra Norden var på h.h.v. 7 og 9 timer

Vi møtte: Phillip A. Fishman og ass. organisasjonsdirektør Andy Leven.

Martti presenterte gruppen, og ga en kort orientering om Nordisk Genèveskole Forbund og

litt om hva vi hadde opplevd hittil under besøket i New York og Washington.

Mr. Fishman ønsket oss velkommen til AFL-CIO, og ønsket innspill på hva vi ønsket oss av informasjon om AFL-CIO.

Astrid stilte spørsmål om AFL-CIOs organisatoriske oppbygning, og Bosse ønsket en gjennomgang av hvordan organisasjonen forholder seg til – og ivaretar – arbiedslovgivningen og ILO-konvensjonene.

Phillip Fishman:

- AFL-CIO har tidligere ønsket å organisere medlemmer fra alle yrkesgrupper, (J.fr. hva vi hørte under besøket hos UAW i New York) men dette er et mønster som nå er i ferd med å bli endret. I stedet ønsker man nå å styrke organisasjonens forhold – og i sterkere grad ivareta interessene - til de som allerede er organisert.

Det er ikke noe krav om at de enkelte organisasjonsleddene må være medlem i AFL-CIO, og vi har heller ingen makt til å tvinge noen med.

AFL-CIOs økonomiske midler kommer hovedsakelig fra deres medlemsorganisasjoner, men organisasjonen mottar også økonomisk støtte fra diverse andre kilder. Organisasjonen bruker betydelige midler på annonsekampanjer i ulike media.

I den senere tid har AFL-CIOs evne til å bruke politikken aktivt blitt betydelig sterkere, og dette har også gitt AFL-CIO mer makt. Dette har vist seg å være en stor fordel for organisasjonen, og vi engasjerer oss mer og mer i dette arbeidet fordi vi ser at vi er på riktig vei politisk sett. Politisk har AFL-CIO det demokratiske partiet som sin nærmeste samarbeidspartner, men har ingen fast avtale om dette. Det er personer tilhørene middelklassen i USA som er dominerende både i AFL-CIO og blant demokratene.

Den størtse utfordringen vi står overfor er at AFL-CIO per i dag kun representerer ca. 14 % av de yrkesaktive i landet, og medlemstallet har faktisk sunket litt i det siste på grunn av den stadig økende sysselsettingen!

Derfor er medlemsverving et viktig satsningsområde for organisasjonen. Men dette er et vanskelig arbeid i bedriftene, og vi har flere eksempler på at folk har vært nødt til å bruke rettsapparatet for å sikre seg seg retten til å organisere seg. Realistisk sett bør en ha støtte fra ca. 70 % av arbeidstokken for å få organisert folk på en arbeidsplass, og når vi i dag stort sett

bare oppnår ca. 54 – 55 % ved avstemmninger rundt spørsmål om organisering på en arbeidslass, sier det seg selv at vi står overfor store utfordringer.

Likevel ser vi at det går sakte men sikkert fremover, og alt tyder på at pendelen svinger i vår retning nå.

Når det gjelder ILO – og ratifisering av ILO-konvensjonene – har USA vært svært tilbakeholdne på dette feltet, og USA har dessverre svært lite å være stolte av i så henseende.

(Og det var det han sa om den saken!)

På spørsmål fra Martti om AFL-CIOs syn på NAFTA-samarbeidet, svarte Mr. Fishman at organisajonen sloss hardt mot NAFTA, og at situasjonen var svært vanskelig i øyeblikket.

Som et eksempel på de problemene man sto overfor viste han til at i noen av statene i sør

hadde lønnsnivået sunket med nesten 20 % den siste tiden, og var i enkelte tilfelle på et alvere nivå enn i Mexico.

Ass. direktør Andy Leven:

Mr. Leven utdypet Mr. Fishmans orientering om vanskelighetene med å får organisert arbeidstakerne. Fordi vi hele tiden må få over 50 % av arbeidstakerne – og helst opp mot 70 % - på en arbeidsplass til å stemme for organisering, startet vi i 1996 en kampanje kalt

"Changing to organization". Denne kampanjen har som hovedoppgave å få egne folk til å ta seg av arbeidet med organiseringen av vervearbeidet og vervekampanjer.

Det å få flere medlemmer i organisasjonen er hjelp til selvhjelp, og er langt bedre enn å fortsette å konkurrere hverandre ut på lønninger.

I USA har man ingen selvsagt rett til arbeid. I stedet er det arbeidsgiveren som "gir" deg arbeid, og arbeidsgiverene i de private bedriftene utnytter ofte dette forholdet til å skremme arbeidstakerne til å avholde seg fra organisering. I offentlig sektor er forholdene heldigvis litt lettere fordi det ikke er like lett å ty til trusler mot arbeidstakerne der, og vi oppnår ofte 85 % tilslutning i avstemmninger om organisasjonsspørsmålet i offentlig sektor.

På spørsmål fra Astrid, svarte Andy Leven at amerikanske kvinner var langt flinkere til å organisere seg en menn, og viste til at lønnen til for eksempel kvinner fra de latinske land ofte kan være opp til 50 % høyere enn det uorganiserte latinske kvinner oppnår.Mange kvinner er organisatorer, men fremdeles er en sterk overvekt av menn i ledende stillinger i USA.

Andy Leven avsluttet med å si at internasjonalt arbeid har høy prioritet i AFL-CIO, og at organisasjonen er et eksempel for organisasjoner i andre land for hvordan de driver hjelp internasjonalt.

Til slutt takket Marrti for at vi hadde fått besøke AFL-CIO, og overrakte en CD med finsk musikk og NGFs brosjyre.¨

Verdensbanken

Adr. 1818 H Street

Vi ble motatt av External Affairs Officer, Carolyn Reynolds. Hun fortalte at hun var vokst opp i Washington DC og hadde tidligere arbeidet med utviklingsprosjekter i Afrika. Nå arbeidet hun med fattigdomsbekjempelse gjennom ansvar for paraplyorganisasjoner, et uttrykt og viktig mål for Verdensbanken.

Det er ny tenkemåte i banken i forhold til utviklingen i verden. Det er drevet pilotprosjekter i 13 land, Bolivia er ett av dem. De arbeider i forhold til 4 områder: miljø, utvikling, ungdom og helse. Verdensbankens arbeidsforhold er bedret etter den kalde krigens slutt.

IMF – det internasjonale valutafond

Adr. 700 19^th Street NW Washington DC

Vi møtte: Roberto Bräuning Rodriguez, adviser External Relation Departement (fra Chile)

IMF legger i likhet med Verdensbanken stor vekt på fattigdomsbekjempelse. De forteller at dette ikke er like lett å gjennomføre i praksis. De har ikke muligheter til å gå inn og dirigere det som skjer i det enkelte land. Alle vedtak i valutafondet skal for øvrig være enstemmige, så man må ha stor tålmodighet. Et stort problem er at mange regjeringer opprettholder utgifter til militærvesen og til spesielt begunstigede personer eller grupper, noe som fører til korrupsjon.

Dette skjer på bekostning av sosiale ordninger og undervisning. IMF vil forsøke å bryte denne trenden. Valutafondet har 2200 arbeidsplasser. Da økonomien kollapset i 1973 hadde IMF en rolle for å få dette på fote igjen, det tok mer enn 3 år. Styret består av 24 medlemmer. De arbeider etter konsensusprinsippet. Alle alnd har rett til å legge fram sine behov. Det konsumeres mer enn det produseres i verden. Asia er inne i en økonomisk boom. De er i ferd med å sette nye standarder for IMF. IMF har tradisjonellt et konsrvativt helsesyn. De ahr store problemer med Zimbabwe akkurat nå, men ønske rikke å komme nærmere inn på dette.

Gruppen togs emot av Ms Rachel McColgel från bankens avdelning för externa angelägenheter.

Ms. McColgel redogjorde först för huvudlinjerna i bankens historia (Bretton Wods organisationer). Sen övergick hon till att berätta om de dramatiska förändringarna av

bankens strategier under de senaste 5 åren. Strategierna grundade sig tidigare huvudsakligen på macroeconomiska analyser. Den förnyade politiken har som utgångspunkt

en "conprehensive development frame work" med special tonvikt på sociala aspekter.

I samband med förändringar i bankens politik har också organisationen och personalen förnyats. Ledningen har bytts ut och människor som representerar professioner av helt nytt slag har rekryterats och den geografiska fördelningen av personalen har förändrats. Nya arbetstagare har rekryterats framförallt från NGO-organisationerna (Non-governmental organisations) och från business världen. Tyngdpunkten av personalen (totalt 10000) har flyttats från Washington till lokala byråer. Världsbanken leds av styrelsen som består av 24 ledare. Nordiska och baltiska länderna har en gemensam representant i styrelsen. För närvarande håller Sverige den platsen i styrelsen.

Den förnyade strategin har som utgångspunkt "partnerships" med andra internationella organisationer på utvecklingsområdet. På den lokala nivån är olika "non-governmental"

organisationer (inkl. arbetsmarknadsorganisationer) viktiga samarbetspartner. Till ex. i Africa har NGOs varit mycket aktiva på området av småföretagen . En viktig område i bankens

verksamhet är att uppmuntra den privata sektorn att investera i fattiga länder. I detta syfte organiseras möten med representanter från företagen, NGOs och regeringarna.

Banken själv lånar pengar enbart till bankens aktieägare, dvs till regeringar. IBRD (International Bank for Reconstruction and Development) beviljar lån till medelinkomstländerna. IDA (The International Development Assosiation) tar ansvaret för de allra fattigaste länderna. Beträffande de fattigaste länderna har åtgärder vidtagits för att genomföra ett omfattande program på grund av HIPC-initiativet (Heavely Indebted Poor Countries) . Proceduren för "debt release" är mycket sofisticerat med tanke på de villkor som landerna måste uppfylla under flere års uppföljningtid. Programmet gäller 20 - 40 länder. Programmet genomförs i intensivt sammarbete mellan WB, IMF och andra multilaterella organisationer. Regionala institutioner och civil society- organisarioner i de respektiva läderna har tagits med för att bygga upp en strategi som garanterar att "debt releaf" befrämjar direkt utrotandet av fattigdomen.

Det blev också betonat att mänskliga rättigheter inte längre betraktas som staternas inre angelägenheter. Också frågan om korruptionen behandlas öppet i förhandlingarna mellan banken och regeringarna.

Mr R B Rodriguez från fondens avdelning för externa relationer, gav en kort inledning till IMFs historia, redogjorde för den nuvarande organistationen, allmänna målsättningar och arbetsprinciper särskilt med tanke på den accelerande globaliseringsprocessen.

Fonden grundades i Bretton Woods år 1945 tillsammans med systerorganisationen, världsbanken. Målet var att skapa internationelt monetärt samarbete i stället för de restriktiva förhållandena som hade förorsakat stora problem i den internationella ekonomin på 1930-talet. Antalet medlemsländer är för närvarande 182. Som motsats till WB gäller IMF’s verksamhet alla medlemsländer, inte bara utveklingsländerna. Fondens verksamhet leds av tre separata organ: Board of Governors (finansministrar?), Interim Committee och Executive Board. Beslutsprocessen grundar sig på "weighted voting" var landets röster är i direkt förhållande till storleken av den nationella ekonomin. USAs andel är 18 %, sen kommer Tyskland och Japan och därefter Frankrike och England.

Fonden har både regionala och funktionella avdelningar. Europa fördelas i två enheter:

regionen av den tidigare Sovjet Unionen och den övriga Europa-regionen. Funktionella avdelningar behandlar till ex. fiskala, monetära och forsknings frågor. Fondens huvudsakliga verksamhetsområden är: uppföljning (surveillance), financial stöd (assistance) och teknisk stöd.

Fonden för årligen diskussioner med varje enskilda land särskilt från den synvinkeln hur landets ekonomi påverkar eller påverkas av andra ekonomier. Efter 1990-talets kriser har nya procedurer utvecklats enligt vilka länderna måste rapportera sina ekonomiska förhållandena. Enskilda länderna måste rapportera den ekonomiska utvecklingen enligt mycket strikta standarder för att göra situationen i landet så genomlyst som möjligt. Brist på "transparency" anses vara en av de huvudsakliga orsakerna till varför den asiatiska krisen blev så djup som den blev.

Fondens finansiella assistans gäller betalningsbalansproblem för de individuella länderna. I dessa frågor har världsekonomin blivit allt mer sårbar i takt med ökad globalisering och fria kapitalmarkader. I samband med allvarliga och långvariga betalningabalansproblem har IMF stora möjligheter att diktera de villkor som landet måste uppfylla bl.a med tanke på korrigeringen av "strukturproblem" i landets ekonomi. Vår chilenske värd , mr x hävdade ändå, att IMF nuförtiden lägger stor vikt också vid sociala, arbetsmarknads och omgivningsfrågor i regleringen av den makroekonomiska utvecklingen.

Som ett exempel nämnde han, att IMF hade uppfordrat Sydkorea att förbättra social- försäkringen för arbetslösa. Behovet för strukturella förändringarna i de enskilda länderna betraktas alltmer i samband med utrotandet av fattigdomen, vilket innebär ett intensifierat samarbete med världsbanken.

Som enskild viktig fråga lyftades i diskussionen upp TOBIT-skatten och Rysslands missbruk av det finansiella stödet från IMF. Vår värd var mycket pessimistisk i frågan om TOBIT skatten och ansåg att en sådan skatt skulle skapa ekonomisk ineffektivitet. I frågan om Ryssland hävdade han, att det är mycket svårt att dra gränsen mellan vad som är legal eller illegal verksamhet i interantionella transaktioner. Motsvarande förfarande som Rysslands har i någon mån hänt också i andra länder. IMF utesluter aldrig ett land från sin verksamhet utan

försöker att få utvecklingen tillbaka på det rätta spåret (back to track).

Både i världsbanken och i IMF fick vi mångsidigt information och ett vänligt mottagande. Särskilt angående IMF hade det varit intresant att föra diskussionen på mera kritisk nivå, vilket hade krävt mera djupgående förberedelse på förhand. Ändå ger den information som vi fick en god inspiration till att fördjupa var och ens kunskaper efteråt.

Helka Hytti

USAs Socialdemokratiske parti

Vi møtte: Adm. direktør David Jessup og Joel Freedman fra Murerforbundet

David Jessup ønsket oss velkommen til det sosialdemokratiske partiet, og forklarte at han selv hadde jobbet mange år i AFL-CIO før han begynte i stillingen som adm.dir. i partiet.

Det sosialdemokratiske partiet er ingen stor partiorganisasjon i amerikansk målestokk, og heller ikke i nordisk målestokk kan partiet – som per d.d. har litt under 10 000 registrerte medlemmer – sies å være spesielt ruvende. Partiet har ikke medlemmer i tradisjonell forstand, og det er ingen medlemskontingent.

Partiets administrasjon i Washington DC består kun av 4 personer.

Sosialdemokratene i USA kjemper ikke for egne kandidater ved valgene, men støtter vanligvis de demokratiske kandidatene. I enkelte særtilfeller har partiet også gitt støtte til konservative kandidater.

Men selv om partiet ikke stiller kandidater til valg, deltar vi aktivt i samfunnsdebatten.

På grunn av måten partiet er finansiert på – gjennom økonomisk støtte fra firmaer og lignende - og ikke ved tradisjonelt betalende medlemmer, finnes det dessverre ingen rell mulighet for å danne et sterkt tredje parti i USA.

Martti takket for at vi fikk lov til å besøke det sosialdemokratiske partiet, og overrakte en gave og NGFs brosjyre.

Før vi inntok studiereisens avslutningsmiddag på hotellet ble alle samlet på rom 1711. Her var det takketaler blandet med både alvor og skjemt. Av og til er det greit å bli minnet om at livet ikke er noen dans på roser. Vi ble også minnet om at kameratskapet i NGF er noe unikt, det er akseptert å være seg selv på godt og vondt. Bjørn holdt kveldens første tale til ettertanke.

Finnene ble takket for deres initiativ til denne studiereisa. Terttu, Martti og Synnøve fikk hver sine Halloweengaver (det var Halloweenfeiring i byen) for å ha stått på for å få til turen. Jentene fikk hver sin heksehatt med grått hår, Martti annet utstyr. Harald har også bidratt, men på den norske arenaen.

Hans Arild hadde bursdag og han fikk bevis for at han ble satt pris på gjennom sløyfer og medaljonger og nye utfordringer. Det ble også innstiftet en "Leif Erikson – pris", med egne statutter. Denne gikk til Ronald fordi han har bidratt med både humor og alvor på flere av Geneveskolens samlinger. Ronald har innsikt og stor kunnskap innen både i historie og matematikk. Prisen ble derfor ovarrakt med følgende forpliktelser:

• viderutvikle historien om "Det nordiske folks bedrøvelige liv og historie"
• beregne hvordan Geneveskoleeleven i 2050 vil se ut, nedfelt i runer

Det er nesten utrolig at det kan være mulig å rekke så vidt mye på 7 dager. Det vitner om engasjement og ønsker om merkunnskap fra NGFs medlemmer. Selv om mange har fått noe støtte til opplegget har de fleste betalt både reise og opphold selv i tillegg til at de har benyttet en uke av årets ferie for å delta.

Dette inspirer styret til å ta nye initiativ til å viderutvikle vårt Nordiske, Europeiske og Internasjonale engasjement.

Vennlig hilsen Nordisk Geneveskole Forbunds styre

Synnøve Folde ordførande Kerstin Bengtsson kassör

Peter Vestergaard viceordførande Terttu Peltonen sekreterare