Detta är en KRAFTIGT nedbantad version från BENZINE nr 3. Så vill du ha hela intervjun på 12 sidor så köp zinet.

Intervjun ägde rum 25/9 och det är Dennis Lyxzén som svarar på frågorna.

Hinner ni med något vid sidan av Refused med tanke på allt detta turnerandet?

- Nä, egentligen inte. Det blir väl mest att träffa familj, flickvänner och kompisar och så, men annars är det mest bandet som gäller. Jag har ju visserligen Desperate Fight, och det är nån som går någon sorts utbildning, men annars är det inte mycket.

Så du är med och driver Desperate Fight? Det har ju annars varit lite olika bud.

- ja, men jag är med. Det är jag och José som driver det.

Om man återgår till Refused så har ni väl spenderat sommaren och våren med att spela in covers på såväl Prince som Randy. Vad har du att säga om Refused loves Randy projektet?

- Ja, det är väl en grej som vi har funderat lite på rätt länge. Så bestämde vi oss för att släppa en grej på varandras låtar, och det tyckte vi var skitkul. Randy tyckte väl också att det var skit kul, och dom som hade hört Refused och Randy förut tyckte väl också att det var ganska kul. Dom som däremot bara hört Refused, eller bara hört Randy, tyckte säkerligen att det var rätt så tråkigt. Det var väl mycket också en ursäkt för oss att åka ut och spela med Randy, för det har vi varit sugna på rätt länge.

I samband med det här om att få ut skivorna i USA, så har ni ju faktiskt fått lite kritik för att era texter ska spegla samhället i USA istället för Umeå.

- Ja, men den kritiken förstår jag faktiskt inte varifrån folk får den ifrån. Den kritiken kom från något punkband, som vid tiden för dom utalandena varken hade hört oss, sett oss live eller läst våra texter.

BACK TO: REFUSED