Insändare och artiklar från ArbetsKraften - De arbetslösas förening i Uppsala

Det är dags att läsa lagen för politiker och ledarskribenter. - Sveriges grundlag.

Arbetslöshetsförsäkringen och "arbetslinjen"

Har Kommunal gett upp organisationsrätten?

Svar på "Orättvis satsning på arbetslösa"

Svar till SSU Uppland om bortre parentesen

Insänt till Uppsala Nya Tidning:
Det är dags att läsa lagen för politiker och ledarskribenter.
- Sveriges grundlag.

I regeringsformens §2 står att "… Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete (min kursivering), bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. …"
Idag verkar det som vare sig politiker eller ledarskribenter står för grundlagens ord. Tvärtom så verkar varje problem landet (läs marknaden?) har drabbats av vara en ursäkt för inskränka den enskildes (läs folkets!) grundläggande rättigheter.

Rätten till arbete - en av de mänskliga rättigheterna.
Det är inte bara frågan om en ekonomisk rättighet, rätten att få möjlighet att försörja sig, fast det är inte oviktigt det heller. Nej det handlar framför allt om att få möjlighet att tillfredsställa ännu mera grundläggande mänskliga behov.
Vilka de är beskrivs enklast genom att beskriva de brister som man upplever som arbetslös.
Bristen på något att mäta tidens gång med. Dagarna bara går.
Bristen på delade erfarenheter. Man blir allt ensammare, för vad ska man prata om.
Bristen på sammanhang med andras strävanden. "Samhället" blir främmande och fientligt.
Bristen på status och identitet. När ens enda status är "inte god nog" tynar den egna identiteten bort.
Bristen på kontroll. Kontroll över det egna livet och den egna utvecklingen. Man ser sitt korta liv rinna bort i smärtsam tomhet, och till ingen nytta.
Därför är rätten till arbete en mänsklig rättighet. Därför står den rätten inskriven både i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, i Europakommissionens deklaration, och i svensk grundlag.

Ni ledarskribenter
Har stora möjligheter att skapa opinion och påverka samhällsutvecklingen. Ni har kontroll över den offentliga diskussionen som sträcker sig långt förbi möjligheten att dela ut flygblad och skriva insändare.
Hur vore det om ni använde era möjligheter till att verka för den mänskliga rätten till arbete?
Eller åtminstone till att verka för att man skall kompensera dem som inte får sin rätt?
I UNT:s ledare 13/2 kallas förslaget till nya a-kasseregler för en tumme, men inte som man skulle kunna tro, för att den inte innebär fullgod kompensation, eller för att den inte genomförs omedelbart, utan för att den faktiskt har skjutit frågan om "den bortre parentesen", - ättestupan - på framtiden.

Med det förhållningssättet till medborgarnas rättigheter är det troligt att ni kommer att bli hänvisade till att dela ut flygblad och skriva insändare.

Ni politiker
Har en direkt möjlighet att besluta om hur framtiden ska se ut.. Hänsynen till marknadens önskningar kan faktiskt inte väga lika tungt som det ni lovat i program och stadgar, och som ni faktiskt enats om i två på varandra följande riksdagar. Ni borde faktiskt i första hand försöka förverkliga grundlagens innehåll.

Om ni inte gör det, är risken stor att arbetslösheten blir den fråga som ställer er arbetslösa.

Fred Torssander, Uppsala arbetslösas förening.

Efterord 17/2-97:
Det ovanstående är om jag får säga det själv en riktigt bra insändare. En insändare med goda förutsättningar att skapa debatt..
Den tar upp ett av vår tids värsta samhällsproblem.
Den ställer frågan om hur pressen och det politiska systemets företrädare förhåller sig till de mänskliga rättigheterna, och anknyter direkt till en nyhet som dessutom har behandlats på ledarplats.
Den har en också en rätt anslående rubrik
När det gäller att öka tidningens lösnummerupplaga kan den kanske överträffas av typen "Jag älskar att äta små barn - levande", men jag vågar påstå att min insändare skulle betyda mer för samhällsdebatten.

När de fick insändaren hade UNT:s redaktion hade två saker att välja på.

1. Antingen publicera min insändare omedelbart och använda sina resurser till att utveckla debatten, i förhoppningen om att lyckas övertyga läsarna om att min ståndpunkt var fel och ledarskribentens ståndpunkt riktig. Det hade varit att använda sin position på ett sätt som varit helt i linje med liberalismens ideal om pressens frihet.
2. Eller så kunde de refusera insändaren och ta risken att få debatten ändå, fast det då hade kunnat bli en debatt mellan tidningar. Det skull inte ha varit särskilt uppseendeväckande. Kanske inte direkt "god publicistisk sed" men rätt normalt.
Istället valde UNT en tredje rätt unik möjlighet som monopolställningen ger dem. De förhalade publiceringen, förmodligen i förhoppningen att frågan skulle bli inaktuell, eller jag skulle tröttna på den och göra något annat eftersom UNT var min enda möjlighet att göra mig hörd.
Men det var ett misstag. För det första blir frågan om rätten till arbete blir inte inaktuell, även om UNT:s ledare blir det. För det andra har jag redan för länge sedan tröttnat på arbetslösheten, men jag kan ändå inte göra något annat än att driva opinionsarbete mot den - jag är arbetslös. För det tredje finns andra möjligheter än UNT. Som denna.
Det var dessutom ett misstag av UNT:s redaktion att försöka avleda en arbetslös med förhalningstaktik eftersom vi arbetslösa känner den taktiken så väl. Vi möter den dagligen, från alla tänkbara håll. Och det måste medges; den har brukat fungera, men det kommer det inte att göra i fortsättningen. Vi arbetslösa organiserar oss, och när en av oss inte orkar fortsätta längre kommer det andra som tar vid.
/FT

Arbetslöshetsförsäkringen och "arbetslinjen"

(tidigare publicerad i Uppsala Demokraten)

Idag har ett gammalt uttryck åter dykt upp i debatten om arbetslöshets-försäkringar. Det är uttrycket "arbetslinjen". Men det har fått en snårig betydelse. För att reda ut den härvan måste man börja redan innan Sverige industrialiserades. I det gamla bondesamhället var det ett brott att sakna husbonde - att "sakna laga förvar" - om man kunde arbeta. I mitten av 1800-talet infördes nya regler som var bättre anpassade till industrisamhället. Redan då diskuterades arbetslinjen - i motsats till bidragslinjen - att ge de arbetslösa samhälleligt nyttigt arbete med rimlig lön, dels för att hjälpa de drabbade ur deras misär, dels för att tillgodogöra sig arbetet som annars blivit bortslösat, och dels för att hålla uppe efterfrågan på konsumtionsvaror. Nödhjälpsarbeten och allmänna arbeten infördes för att hjälpa upp de missförhållanden som marknadens kriser skapade.
I slutet av 1800-talet var det så dags att gå ett steg längre. Man införde arbetarförsäkringar som gjorde att arbetare som slitit ut sig eller blivit för gamla slapp begära allmosor av fattigvården och omkring 1890 organiserade facken arbetslöshetsföreningar, arbetslöhets- och reshjälpskassor. 1914 blev den formella bodelningen mellan fattigvård och arbetslöshetsförsäkring slutförd. Staten inrättade Arbetslöhetskommissionen (AK). Denna kom dock bara att fungera som fattigvård under annat namn. Lönerna skulle vara lägre än de lägsta grovarbetarlönerna, och det utförda arbetet var sådant som inte konkurrerade med privata verksamheter. Först under 30-tals krisen infördes äntligen den hela arbetslinjen av koalitionsregeringen mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna. Beredskapsarbetet infördes. Samhällsnyttiga arbeten med marknadsmässig lön.

När man diskuterar "arbetslinjen" idag betyder den något helt annat.

1. Gentemot arbetslösa med A-kassa innebär den nydanade "arbetslinjen" att man ska sätta en "bortre parentes" för hur länge bidraget ska betalas ut. Argumentet för detta är att det skulle ha blivit för lätt att hålla sig undan. Man ska alltså straffas ur systemet när man blivit alltför förstörd av långtidsarbetslösheten för att vara prima arbetskraft. Detta påminner mest av allt om att straffas för att sakna laga försvar.
2. Gentemot dem som gång på gång försöker anpassa sig till arbetsmarknadens krav genom omskolning och utbildning, har den nya "arbetslinjens" förespråkare rest parollen "stoppa rundgången". Men den som tror att detta innebär att man ska bli erbjuden arbete när man gått runt alltför länge misstar sig. Nej även då skall man straffas ut.
3. Gentemot arbetslösa med KAS används den nya "arbetslinjen" för att införa pig-jobben igen. Det är bra likt AK-arbetena, fast de inte ska utföras för samhällsnyttan, utan åt de rika. Lite närmare AK-arbetenas positiva sida kommer förslaget om samhällstjänst, men även detta förslag saknar beredskapsarbetets marknadsmässiga lön, och resultatet blir alltså givetvis en ny grupp som både jobbar och ändå måste gå på socialen.
4. ALU är också en ny komponent. Man ska utveckla nya arbetsmetoder och arbetsuppgifter med KAS eller i bästa fall A-kassa som ersättning. När detta är gjort blir man vanligtvis arbetslös igen, även om man lyckas med sitt uppdrag.
5. Utbildning till civillingenjör/ekonom är inte en lösning som alla arbetslösa klarar av. Och även om så vore - det finns inte jobb för flera hundra tusen civilingenjörer/ekonomer.
6. Bilda eget är ett sätt att ruinera sig. Det är ju faktiskt så att de småföretag som redan är etablerade går under på grund av att det inte finns tillräcklig efterfrågan.
7. Gentemot socialbidragstagare drivs "arbetslinjen" att de till råga på allt annat elände måste söka tiotals jobb i veckan, trots att de inte räknas som arbetslösa och trots att inga jobb finns att få.

Den nya "arbetslinjen" har såvitt jag kan se inget positivt gemensamt med den traditionella.
En sorglustig detalj är att under den nuvarande massarbetslösheten har antalet beredskapsarbeten minskats.

Idag har vi i Uppsala en arbetslöshet som saknar motstycke i kommunens historia, möjligen med undantag för trettiotaskrisens värsta år. Om alla vi arbetslösa ställde oss i en kö så skulle den sträcka sig genom hela staden - från Gottsunda till Gamla Uppsala.
Vi arbetslösa uppmanar dem som fattar besluten i kommun, landsting, statliga och privata företag och på universitetet att med kraft driva arbetslinjen - Arbete åt alla.
I väntan på att detta kan organiseras - höj ersättningsnivåerna (särskilt för KAS) till en anständig nivå.
Och först och främst: Stoppa nedskärningarna.

Vi uppmanar alla arbetslösa att gå med i föreningen och arbeta för kraven.

Vi uppmanar alla er andra som har arbete att stödja oss.

Fred Torssander
Uppsala Arbetslösas Förening, Alsikegatan 6, tel 018-71 07 22

Förslag till insändare till Kommunalarbetaren:
Har Kommunal gett upp organisationsrätten?
När Uppsalas cykelvakter (se Uppsala Demokraten 27/2-97) behövde få komma in i värmen i Kommunals sektion 11 (den sektion som organiserar parkeringsvakter etc.) möttes de av kalla handen. De fick beskedet att man måste ha en anställning för att få gå med i facket och till och med för att få byta från sina tidigare fack till Kommunal.

Som bekant är det ju så att befinner man sig i "arbetsmarknadpolitiska åtgärder", i detta fall ALU, så saknar man anställningsförhållande.
Och det är säkert också allmänt bekant att man då inte omfattas av de fackliga trygghetsreglerna, med vissa undantag för arbetarskyddet.
Men det var en nyhet - åtminstone för mig - att Kommunal inte vill ta in nya medlemmar från nya arbetsplatser.

Nog måste det väl försvaga den fackliga sammanhållningen ute på arbetsplatserna att det finns oorganiserade med sämre arbetsvillkor inom samma område?
Nog måste också att skapa riskabla motsättningar inom arbetskraften att "insiders" - de som har anställning och fackliga rättigheter - inte ställer upp för "outsiders" - dem som saknar båda…

I det konkreta fallet - Cykelvakterna - borde det faktiskt vara lätt att göra det rätta. Det är ju uppenbart att Uppsala Kommun får lov att ta vara på det goda resultatet av den "arbetslivsutveckling" de startat, och slutföra den genom att anställa deltagarna.(Cykelvaktandet är dessutom en ny verksamhet, så det finns inga tidigare anställda fackmedlemmar som ALU-arna tränger ut.)
Cykelvakterna kommer säkert att få en arbetsplats. Frågan är bara när och hur, och där borde Kommunal komma in och driva på så att de som redan gör jobbet inte trängs ut av andra, och så att det inte uppstår flera konkurrerande fackliga organisationer inom Kommunals avtalsområde. Genom att organisera cykelvakterna redan nu, kring de samhällsnyttiga och vinstgivande uppgifter de faktiskt redan utför, kan ju Kommunal både vinna nya entusiastiska medlemmar, åskådliggöra att kommunalarbetarnas verksamhet ger samhällsvinster (miljoner kronor åt försäkringsbolagen och tusentals osnodda cyklar åt uppsalaborna) och dessutom visa de arbetslösa att facket står på deras sida.

Vi i de arbetslösas förening tar naturligtvis gärna emot Cykelvakterna som medlemmar - vi tar emot alla som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden och stöder vårt program- men vi ser hellre att de blir med i Kommunal, för det är ju dit de ska. Och ärligt talat har Svenska Kommunalarbetareförbundet Avdelning UPPSALA LÄN sektion 11, bra mycket större resurser att hjälpa dem. Vi har inte ens en kontorslokal.

Uppsala den 27/2-97
Uppsala arbetslösas förening
"ARBETSKRAFTEN"
genom Fred Torssander
tel & fax 018-71 07 22

Svar till "ALU-jobb fungerar"
införd i UNT 15/9 -97

(tiigare publicerad i UNT)

När du skriver att "Visst finns det arbetsgivare som utnyttjar systemet (med ALU) och som inte avser att anställa personen i fråga efter tidens slut ..." Då är jag helt med dig. Det stämmer både med statistiken och med mina personliga erfarenheter att sådana arbetsgivare finns. De är till och med en regel som det är svårt att finna undantag ifrån.
Därför borde ALU ersättas med beredkapsarbete, där fackliga regler, lagar och försäkringar gäller, och som faktiskt ger avtalsenlig lön istället för (i bästa fall) 25% mindre på ALU.
Du skriver också att "... arbetsgivaren har inte alltid råd att nyanställa personal" Beredskapsarbetet ger en 50%-ig rabatt på lönekostnaden, men eftersom ALU ger 100% väljer arbetsgivarna det, trots att det ger mycket sämre villkor för den som utför jobbet.
Du börjar med att skriva. " ... i dag finns det inte jobb åt alla ..." och det verkar ju vara sant men den självklara lösningen på det problemet är att dela på jobben - minska arbetstiden - istället för att som nu tvinga några att slita ut sig, till och med på övertid och köra ut andra i arbetslösheten.

Fred Torssander
ordförande i ArbetsKraften
De arbetslösas förening i Uppsala

Svar på insändare i UNT 6/11-97

"Orättvis satsning på arbetslösa"

(insänt till UNT)

Jag tycker det är enormt skrämmande att någon satsning på arbetslösa kallas för orättvis. Men
det kan ju vara en klumpighet i rubriksättningen.
Det som är ännu mera enormt är dock texten i insändaren. Där används vi arbetslösa som ett
slagträ i debatten i en helt annan fråga - nedskärningarna inom skolväsendet, som ju är en del av
den offentliga sektorn. Det är dubbelt orättvist, eftersom många av oss blivit arbetslösa just
genom dessa nedskärningar.

Vi kan enas om kravet på max 25 elever per klass, och att laborationer ska ske i halvklass - det
ger fler lärarjobb också, (fast varför ska man begränsa det kravet till NV/SP klasser på
gymnasiet?)
När det gäller att man istället för IT-satsningen på arbetslösa skulle kunna bjuda NV/SP elever
på utlandsstudier och portföljdatorer, så undrar jag,- Skulle ni kunna tänka er att avstå från detta
till förmån för försörjningen av arbetslösa och deras familjer?

Precis som du Emil Johansson, missunnar jag inte heller 10.000 arbetslösa chansen till IT-
utbildning, även om det innebär att ca 480.000 av oss blir utan, men jag ser inte detta som en
orsak till att ställa extra krav för oss andra - det finns bättre orsaker till det.

Och - till sist - jag kräver inte att skolan ska försämras för att de arbetslösa ska få det bättre-
tvärtom.

Fred Torssander ordf. i ArbetsKraften - De arbetslösas förening i Uppsala
Adress: Alsikegatan 6
753 23 Uppsala
tel. 018-71 07 22
fax. 018-12 23 50
e-post fred.torssander@mailbox.swipnet.se

Svar till en insändare i UNT från Mattias Adolfsson SSU Uppland,

Tack för att du kritiserar moderaternas förslag till bortre parentes för arbetslöshetsförsäkringen.

Den fråga du ställer: "Vad ska de som blir utförsäkrade ... leva på" är en mycket bra fråga.

Men din insändare beskriver bara hälften av eländet. Regeringen och riksdagsmajoriteten håller

fast vid beslutet om en bortre parentes. Finansminister Åsbrink uttryckte det såhär i en replik i

riksdagen: Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en permanent

försörjning.

Frågan -Vad ska vi leva på sen? besvaras inte heller av regeringen, och man förhalar det

beslutade tillsättandet av en utredning i frågan.

Tyvärr är altså så illa att det självklara kravet att arbetslöshetsförsäkringen ska gälla till dess

man får arbete, måste riktas mot både regering och opposition.

Fred Torssander

ordf. i ArbetsKraften

de arbetslösas förening i Uppsala

This page hosted by Get your own Free Home Page