Debattinlägg från Göran Gustavsson, Enhetsinitiativets riksstyrelse

TILL KAMRATER AKTIVA I KAMPEN MOT HÖGERPOLITIK OCH EU-ANPASSNING

1997-12-14

HUR BÖR VI KÄMPA MOT ARBETSLÖSHETEN OCH DESS ORSAKER?

Vår organisation har fått en inbjudan att medverka vid en kongress i Hofors 15-18 januari 1998. Avsikten är att bilda en landsomfattande allians av de lokala nätverk och föreningar för arbetslösa som nu existerar och diskutera vilka krav och arbetsmetoder en sådan allians bör ha.

Vi är glada och tacksamma för denna inbjudan, men vi är samtidigt allvarligt bekymrade över den utformning och inriktning som arrangörerna tycks vilja ge både kongressen och alliansens fortsatta arbete. Vi tar därför tillfället i akt att redan nu framföra några principiella ståndpunkter, kritiska synpunkter och frågor.

1. Vår uppfattning är att alla som idag drabbas av arbetslöshet, sociala nedskärningar och försämrade levnadsvillkor måste sammansluta sig och kämpa mot den politik och mot de makthavare som är orsak till den situation som råder.
Vi tycker uppriktigt sagt att upplägget av denna kongress har fått en slagsida mot korporativa lösningar där de som drabbats av den förda högerpolitiken nu ”hand i hand” med delar av etablissemanget ska finna utvägar ur den ”oförklarligt” uppkomna situationen.

Ingen tycks vara skyldig till raserandet av välfärdssamhället: regeringarnas förda högerpolitik och EU-anpassningen lämnas därhän. Nu gäller det att söka EU-bidrag!
Konvergenspolitikens lydiga verkställare uti komunerna (ex.vis Hofors) medverkar gärna för att upplysa om ”lokala projekt” och vad som är viktigt att tänka på när man söker bistånd. De arbetslösa ska alltså rekommenderas att vända sig till den institution (EU) som drivit fram massarbetslösheten, för att tigga pengar till diverse ”projekt” och till att finansiera den tänkta alliansorganisationens verksamhet! Vi måste säga att vi är förbluffade över att Therese Rajaniemi, som gjort hedervärda insatser i kampen mot högerpolitiken och som sitter med i Folkrörelsen Nej till EU:s riksstyrelse, kan godta ett sådant upplägg av kongressen och den tilltänkta organisationens inriktning.

2. I Informationen talas även om att organisationer, folkrörelser, sv. Kyrkan m. fl. ska ha en stödjande funktion och vara samarbetspartners, medan Alliansens arbete kommer att styras av de arbetslösa via de olika nätverken. Med hjälp av bidrag från dessa stödjande organisationer och medlemsavgifter hoppas man kunna hålla sig med en heltidsarbetande interimstyrelse. Dessutom räknar man med att kunna bedriva någon form av välgörenhet:”...samarbeta med olika hjälporganisationer för att kunna deltaga i projekt kampanjer, som skall vara av humanitära insatser samt att de skulle kunna vara en humanitär insats för långtidsarbetslösa socialbidragstagare..”

Som sponsorer för kongressen ståtar förutom det lokala näringslivet, kommunen och posten, även SAP och LO samt sv. Kyrkan. Vidare får FN-förbundets ”Kampanjen för de mänskliga rättigheterna” en framträdande plats den avslutande kongressdagen.

För vår del så tror vi inte att man kan göra sig ekonomiskt beroende av diverse ”vänner” och samtidigt hävda att man är ”partipolitiskt obundna” eller är utan bindningar åt något håll. Vad skulle hända om den nya organisationen skulle finna det nödvändigt att rikta kritik mot sina stödorganisationer och sponsorer? Vad skulle hända om alliansen skulle frångå välgörenhets-, projekt- och EU-bidragslinjen? Förstår man inte från alliansens sida att det är den tandlösa framtoningen och beskedligheten som gör att etablissemanget ställer upp. Så snart den arbetslösa åter tar upp kampen på gator och torg kommer ”stödet” att vara som bortblåst! Så också möjligheterna till ”heltidsanställda arbetslösa” i en alliansstyrelse.

Det är förvisso en mänsklig rättighet att genom eget arbete kunna försörja sig själv och sin familj, samt att kunna bidra till samhällets utveckling. Men dagens situation är inte en följd av att överheten är dåligt upplyst om detta eller att arbetsgivarna saknar kunskap om FN-deklarationen. För att förverkliga denna rättighet krävs omfattande kampinsatser mot dem som har intresse av att upprätthålla en hög arbetslöshet och vaksamhet mot försök att avleda och neutralisera denna kamp.

3. Men viktigast av allt anser vi solidariteten mellan de arbetslösa och de arbetande vara. Även de som har arbete påverkas av den press på löner och arbetsvillkor som den höga arbetslösheten innebär. Anställningstryggheten attackeras och den sociala välfärdspolitiken undermineras. Försök att splittra arbetande och arbetslösa pågår ständigt, genom kampanjer och baktaleri av de arbetslösa och genom sk social dumpning, dvs uthyrning av billig och ibland illegal arbetskraft. En strävan finns hos arbetsgivarna att undvika ordinarie tillsvidareanställningar till förmån för ”flexibla” korttidsanställningar. Snart sagt alla löntagare rör sig in och ut ur arbetskraften många gånger under sitt arbetsliv.

Under sådana omständigheter kan man ifrågasätta om speciella organisationer för arbetslösa är den bästa strategin för att bekämpa arbetslösheten, social nedrustning och övrig EMU-inspirerad högerpolitik. Risken är att den arbetslöse blir stigmatiserad och skaffar sig en identitet som arbetslös i stället för att se sig som snickare, undersköterska etc. som saknar jobb. Risken är att kontakten med arbetslivet och kämpande kamrater blir ännu mindre.
Fackföreningarna borde vara det rätta sammanhanget att verka i för såväl arbetande som arbetslösa. På sina håll finns fungerande klubbar för arbetslösa eller är dessa engagerade i den vardagliga verksamheten. Men det är undantagsfall. Fackföreningarna tjänar idag tyvärr som megafoner och advokater för den socialdemokratiska regeringspolitiken.

Enhetsinitiativet har valt att arbeta på grundval av en plattform som är öppen för alla att ansluta sig till, oavsett parti-, fack-, köns-, eller etnisk bakgrund, oavsett om man har arbete eller ej. Man mister inte sina medlemsrättigheter i fall man lyckas erhålla ett arbete, vilket kan bli fallet i en Allians för arbetslösa. Vi hoppas att vi kan fortsätta en kamratlig diskussion om detta och annat fram till och med den utlysta kongressen.

Kamratliga hälsningar
Göran Gustavsson
medlem i Enhetsinitiativets riksstyrelse