Bäste Fred!
Jag har en fråga som jag vill väcka till dig.Återkom gärna med synpunkter.
Vi talar mycket och ofta i debatten om arbetslösheten. Vi talar om hur viktigt det är för människor att få ett jobb. Men att vara arbetslös och utan jobb är en sak. En helt annan sak är att vara arbetslös på grund av att ha blivit utfryst ur gemenskapen, takasserad eller mobbad på
något sätt. Den som blivit det har i regel små chanser till nytt jobb. Oftast blir dessa kamrater sjuka, förtidspensionerade eller så tar de livet av sig. Vi vet hur de utsats av arbetsgivare och sina ordinarie fackliga organisationer som inte tagit det ansvar de skulle gjort i dessa frågor.
Det är oerhört allvarliga övergrepp som begås mot enskilda människor. Detta på grund av att kollektivet inte ser den enskilda människan utan enddast gruppen. Kostnaden för denna vidriga hantering av människor ligger någonstans omkring 18 miljader per år. HUR kan samhället blunda för detta? Varför avkrävs inte ansvar av dem som ställt till med denna utveckling?
Jag tycker att alliansens medlemmar som vet hur det är att vara arbetslös och den förnedring detta medför borde ha empati för dessa människor och därför skall känna sympati för dem som fått sperken på ett ohederligt sätt och som inte fått upprättelse i sak. Dessa människor är
mer eller mindre fredlösa idag. Det är inte nog med att de fått sparken de respekteras inte sedan i samhället för övrigt. Detta handlar om djupa kränkningar av människovärdet hos enskilda individer i en rättsstat som Sverige.

Mitt förslag är att det åsätts en summa pengar från varje medlem för att bygga upp en särskild organisation för dessa frågor. Syftet vore att driva kampen för att återskapa människovärdet hos de drabbade samt ge dem upprättelse i sak både moraliskt, ekonomiskt och jobbet tillbaka där
så är möjligt.

Tacksam för din kommentar Fred!
hälsning
människorättskämpen Kjell ka@ledcon.se