Inledning till frågan om "Dela på jobben"
(förf. Fred Torssander)

När jag kom till Västervik tidigt i höstas, hade jag med mig ArbetsKraftens program, och
försökte få det antaget.
Men jag gick på pumpen direkt.
När jag sa att vi måste ha med kravet "Arbete åt alla" skrek de andra arbetslösa som var där
rakt ut.
Jag förstod först inte varför, men det kom fram i diskussionerna att det självklara kravet var
omöjligt att ställa bland arbetslösa, för för en arbetslös stinker det av dubbelmoral.
Arbete åt alla, eller full sysselsättning finns ju med både i FN-resolutionen om de mänskliga
rättigheterna, och i Sveriges grundlag. Ändå går uppåt en tiondel av befolkningen utan jobb.

Därför blev kravet istället "Dela på jobben".
En annan orsak är diskussionerna om det postindustriella samhället, och påståendena om att
arbetsmarknaden minskar som funktion av en ekonomisk naturlag.
Om det nu är så att de som säger så har rätt... Varför går vi utan jobb medan andra jobbar halvt
ihjäl sig?

En annan sak vi kom fram till var att vi inte skulle uttala oss för någon viss metod att dela på
jobben, utan delta i diskussionen om alla de möjliga vägarna.

Därför ska vi starta en diskussionskampanj kring "Hur ska vi dela på jobben" (Det kommer
dessutom att visa vilka som inte vill)

I Västervik kom vi ett steg på vägen när vi enades om kravet.
Nu gäller det att gå vidare och ta så bindande och så konkreta beslut som möjligt.
Och att välja representanter som genomför besluten.

Vi i arbetsgruppen yrkar på att kongressen antar det liggande förslaget i sin helhet.