Om Rajaniemis polisanmälan av Alliansen för Arbete för grovt förtal

Alliansen för Arbete är en paraplyorganisation för arbetslösa och arbetslösas föreningar bildad i Hofors i januari i år. Alliansen föddes ur önskan att tillsammans bli starkare och därmed öka våra möjligheter att göra allas våra arbetslösa röster hörda i kampen för jobben och mot den förnedring som ofta är förknippad med det arbetslösa utanförskapet.
Alliansen för arbete, som är partipolitiskt obunden, hade 8-12 juni sin första ordinarie kongress. Där samlades ca 20 delegater från våra allierade organisationer från olika delar av Sverige från Kristianstad till Umeå. Som i allt föreningsarbete ingår frågan om ansvarsfrihet för den avgående styrelsen. I detta fall den interimsstyrelse som suttit sedan Hofors- kongressen i januari i år. I den styrelsen ingick från början 18 personer. Sex personer har brutit sig ur och ytterligare två
har lämnat styrelsearbetet. Fem av de som brutit sig ur har enligt kongressens beslut inte kunnat ges ansvarsfrihet. På grund av detta har vi, bland annat undertecknad Lillebeth Nordqvist, blivit polisanmälda för grovt förtal av Therese Rajaniemi. Svårigheterna för interimsstyrelsen har under mandattiden varit stora. Det som hela tiden funnits som ledningens uppriktiga vilja och önskan har varit att hålla samman Alliansen och att hålla rent från oegentligheter av olika slag och att lägga grunden till den organisation som nu, trots allt, växer sig starkare.

Följande är en kort redogörelse för de punkter som försvårat arbetet inom Alliansen, varav några föranledde kongressen att inte bevilja Therese Rajaniemi, Pirjo Palonen, Erika Pettersson, Sten Lander och Peter Lindgren ansvarsfrihet.
* Rajaniemis "Rättvisefond"
* Svårigheten att bedriva partipolitik jämsides med styrelsearbete i Alliansen för Arbete
* Krav på censur av Alliansens hemsidan på Internet och krav på vår sekreterares avgång
* Det sk IDEA- projektet, en ansökan om pengar till en förstudie kring social ekonomi
* Lokalföreningen Alliansen för Arbete i Kristianstads möte, med Rajaniemis utbrytning ur Alliansen

Den "Rättvisefond" som Rajaniemi långt tidigare etablerat var vi redan från början fundersamma över. Rättvisefonden var insamling för pengar
* till henne själv i form av gåvor från människor som uppskattat vad hon gjort,
* för en a-kasseekampanj, dit människor uppmanades att sätta in pengar
* för all ekonomi under Hofors-kongressen, som hon själv tagit på sig att arrangera, utan resten av den tillsatta arbetsgruppens vetskap, som hade till uppgift att förbereda en kongress.
En fond ska ha en styrelse, så vi ville veta vilka som satt i styrelsen för att försäkra oss om att inget var på tok, vi blev ju nu i och med den valda interimsstyrelsen alla inblandade i ekonomin. Den
frågan hade redan tidigare under protokollfört förmöte ställts till Rajaniemi och hon hade då svarat att de som tidigare suttit, några pensionärer och två ombudsmän i Transportarbetarförbundet, Gävle inte längre ville sitta i Rättvisefondens styrelsen och därför hade hon i stället valt Pirjo Palonen, Erika Pettersson, Sten Lander och Peter Lindgren, som sedemera bröt sig ur Alliansen för Arbete.
Under styrelsemötet dagen efter Hoforskongressen framkom efter upprepade frågor att det inte fanns någon styrelse alls. Hon satt som ensam ansvarig för den sk "Rättvisefonden". Senare efterforskningar har visat att de nämnda från Transportarbetarförbundet aldrig överhuvudtaget
suttit i någon styrelse och "Rättvisefonden" är helt enkelt ett vanligt, enskilt postgirokonto. Interimsstyrelsen ansåg inte att detta var ett tillräckligt seriöst och ansvarsfullt sätt att sköta pengar på. Den då nyss till Alliansen valde revisorn Christer Wikner krävde i detta läge, under styrelsemötet, full redovisning av Rajaniemi, dvs revidering och därefter ett avslutande av "fonden". Så skedde icke varken då eller senare. Vi har trots allt fått någon form av redovisning som visar, att
vi inte i dagsläget behöver misstänka Rajaniemi för förskingring. Detta har också tydligt framkommit och meddelats Rajaniemi som bara deltagit i delar av två av sju interimsstyrelsemöten. Det demokratiskt fattade beslutet och kravet från revisorn om revidering och avslut av "fonden"
har däremot inte efterlevts, trots upprepade påstötningar.

I samband med valet till interimsstyrelse under Hofors-kongressen gjordes Rajaniemi uppmärksam på, genom valberedningens Christer Wikner, att det kunde upplevas som en svårighet att kombinera en stark partipolitisk framtoning och styrelsearbetet i Alliansen. Rajaniemi sa sig förstå problematiken och lovade därvid till valberedningen att bara kandidera för en suppleantplats i Aliansen. Under valet blev hon föreslagen till ordinarie plats och protesterade inte mot detta, trots löftet, utan lät sig väljas in som ordinarie styrelseledamot.

Alliansen för arbete har en hemsida på Internet (come.to/arbetskraften). Där har alla inlägg både runt politik och interna frågor publicerats. Hemsidan sköts och har skötts av vår sekreterare Fred Torssander. Han har inte använt redigering eller censurering utan har låtit debatten flöda fritt. Rajaniemi, Pettersson, Palonen, Lander och Lindgren har velat införa censurering vad gäller personangrepp. Interimsstyrelsen ville inte gå med på detta. Då krävdes genom Peter Lindgren som ombud för ovanstående (den enda närvarande på det styrelsemötet där frågan om censur väcktes), sekreterarens avgång under hot om splittring, dvs fick de inte som de ville skulle de lämna Alliansen oavsett majoritetsbeslut. Frågan utmynnade så småningom, genom långa och tidsödande styrelsemöten, i ett majoritetsbeslut: Torssander fick fortsatt förtroende, Palonen valdes in i arbetsutskottet och ett observandum lades ut på hemsidan om att personangrepp inte fick vara smutskastande eller förolämpande. Dock kvarstod tanken om en fri och öppen och kritiskt granskning av ledande personer och verksamhet.

Under ett styrelsemöte fredagen den 27 mars lade en styrelsemedlem Thomas Lundh, som inte närvarat sedan Hoforskongressen, tillsammans med adjungerad Bo Nilsson, fram en färdigutarbetad projektansökan till Arbetsmarknadsdepartementet, det sk "IDEA-projektet". Styrelsen var inte
informerad om detta. Vi var helt oförberedda och bad om rådrum för att kunna sätta oss in i ärendet. Detta och önskan om en arbetsgrupp vari ovanstående båda herrar ingick beviljades av styrelsen. Denna ansökan var dessutom undertecknad av ovanstående plus Ola Johansson från
Broderskapsrörelsen och Turid Inghammar, Svenska Kyrkan, Skara. Det var alltså frågan om ett samarbete, som inte fanns avtalsmässigt reglerat mellan parterna. När det gäller ekonomiska frågor är det endast firmatecknare som kan skriva under en sådan ansökan. Ingen av dessa innehade den posten. Ansökan handlade om medel till en förstudie runt social ekonomi och slutade på 250.000 varav övervägande delen skulle gå till Thomas Lundh och Bo Nilsson. Lovvärt var deras arbete och det sas också, men vi behövde tid för att förstå vad vi sökte pengar till och därefter underteckna ansökan korrekt. Trots detta beslut skickades ansökan på måndagen in till departementet och styrelsen var därmed tvungen att stoppa och återkalla ansökan. Thomas Lundh suspenderades av
arbetsutskottet till nästa styrelsemöte. Palonen reserverade sig mot detta.

Alliansen för Arbete i Kristianstad, en lokalorganisation, ordnade ett stormöte 18 april för arbetslösa i Kristianstad, med en utfrågning av politiker. Det var ett stort arrangemang, med mycket pressfolk inbjudna. Allt för att ge de viktiga frågorna kring arbetslöshet uppmärksamhet. Mycket pengar och mycket tid lades ner i förberedelser. Till detta möte inbjöds Rajaniemi, Palonen och Lander. Interimsstyrelsen informerades inte. Innan utfrågningen började sammankallade Rajaniemi till en egen
presskonferens, Kristanstadsgruppen ovetande, och meddelade där att hon, Palonen, Pettersson, Lander, Lundh och Lindgren bröt sig ur Alliansen för Arbete och bildade en ny organisation. Därefter meddelade hon pressen, enligt hörsägen, att inget mer fanns att hämta och de lämnade
presskonferensen och dök aldrig vidare upp till det de egentligen var inbjudna till.
Efter detta begärde Christer Wikner, revisor och ledamot av valberedningen sitt utträde. Han beviljades utträde ur valberedningen med befriades inte från sitt uppdrag som revisor. Dock har han inte genomfört revisorsuppdraget. Det har ensamt skötts av vår andra revisor Lillemor Erlander.

Denna händelse i Kristianstad med flera ovan angivna situationer gjorde att delegationen från Skåne, bestående av representanter för tre olika lokal föreningar, under vår kongress i Falun reste frågan om att inte bevilja Rajaniemi, Palonen, Pettersson, Lander och Lindgren ansvarsfrihet från styrelsearbetet i Alliansen för Arbete. De fick efter debatt kongressens stöd för detta.

Att inte bevilja en del av en styrelse ansvarsfrihet kan tyckas underligt. Enligt föreningspraxis gäller sådant hela styrelsen. Föreningspraxis är dock ingen lag. Det var kongressens vilja att som
demokratisk organisation markera att det skötts illa. Det debatterades länge och formulerades till ett krav. Det hela ska enligt kongressbeslut, utredas vidare av den nya styrelsen. På grund av detta
har Rajaniemi polisanmält ansvariga personer för grovt förtal. Till grund för detta ligger vårt pressmeddelande "...där det (verksamhetsberättelsen) klargjordes att Rajaniemi är ansvarig för grava
försummelser när det gäller redovisning av ekonomi och ansvarsförhållanden." som i sin tur grundar sig på den verksamhetsberättelse som antogs av kongressen i Falun och som i korthet beskriver hela händelseförloppet.

Det har inte varit vår tanke och vi har inte syftat till att driva dessa interna konflikter varken i massmedia eller i annat offentligt ljus. Vi har i det längsta undvikit att gå i svaromål eller på annat sätt vidga de konflikter som funnits. Meningen har varit att om möjligt lösa meningsmotsättningar internt. Det har vi inte lyckats med. Kravet från kongressen i Falun ligger nu på den nya, ordinarie styrelsen att utreda händelserna för att sedan lägga det åt sidan och gå vidare med den uppgift vi har, dvs att skapa opinion runt arbetslöshetsfrågor och se till att vi får jobben tillbaka.

Näsviken den 20 juni 1998

Lillebeth Nordqvist
1:e ordförande för Alliansen för Arbete
tidigare ledamot i interimsstyrelsen
Eva Wettervik
avgående 1:e ordförande i interimsstyrelsen
för Alliansen för Arbete