Hej!
Här och nu ett inlägg:

Den 12 januari 1998

OM CENSUR OCH OM ARBETSLÖSA SOM FÖRSVANN

Det är väl antagligen en motsägelse i sig att de som är för censur, av vilket slag den än är, skulle vilja föra en ärlig och öppen debatt.
   En sådan debatt, är i mina ögon och öron levande och en levande debatt är just levande för att den är full av allt det som vi människor är. Full av sorg, besvikelse, glädje, misstag, förväntan, vansinnigheter och klokskap, kunskap och oförstånd. Så måste det få vara.

I vårt fall, som ju faktiskt är väldigt annorlunda, när människor som bara har ETT gemensamt: arbetslösheten, ska försöka sluta sig samman, är det ännu viktigare (om det någonsin kan vara viktigARE) att allt som behöver komma upp till ytan får tillfälle till det. Det är snarare tystnad vi borde vara rädda för och viskningar och spel bakom kulisserna, om det nu skulle vara så att sådant förekommer. Det som kommer upp till ytan är ju synligt och kan tas om hand, men det andra...men Sanningen kommer för eller senare ikapp.

För att den öppna debatten ska komma till stånd krävs självklart att alla får tilllgång till så mycket information som möjligt för att kunna bilda sig en egen uppfattning. Därför är det bara att sorgedjupt beklaga att en lista med över hundra namn på människor som anmält sitt intresse till ”kansliet” i Västervik till ca 80% (enl uppg fr Risto Koskinen, som ringt runt) aldrig fått den information de velat ha och blivit lovade kring Alliansens uppbyggnad och konferensen/kongressen i Hofors.  Detta är i huvudsak arbetslösa människor som borde haft rätt att bli inbjudna till kongressen och i demokratisk anda vara med om att fatta beslut.
   I protokollet, arbetsgruppen, av den 9:e december står under 6. Beslut: ”Att information om allt arbete som har utförts i ”Alliansen-projektet” fram tills idag och vidare skall spridas till alla deltagare”

Varför har dessa människor inte fått information och inbjudan? Vilka har i så fall blivit inbjudna till kongressen?

Lillebeth Nordqvist