ARBETSMARKNADENS RESERVARME - RESURSARBETE

12 konferenser runt om i landet har och kommer att behandla frågan ”Varför höja kvalitén i arbete?”
Vilken fråga...i dessa dagar. Underrubriken är ”Ny möjlighet för verksamheter och arbetslösa-Resursarbete-i kommuner, landsting, statliga myndigheter, försäkringskassor och kyrkliga kommuner”. Det sägs vidare vara ”en offensiv möjlighet till meningsfullt arbete för arbetslösa som tar till vara deras kunskaper för att höja kvaliteten i offentliga tjänster.” Pengar för arbetslöshet, a-kassepengar, omvandlas till lön för arbete. Detta är en utveckling av den s k Kalmarmodellen.

Återigen erbjuds vi arbetslösa åtgärd i stället för arbete. Återigen ett ”erbjudande” som vi inte har rätt att säga nej till. Återigen ett utnyttjande av vår utsatta situation. Vi ska arbeta fullt ut, men inte få betalt därefter och inte omfattas av lagen om anställningsskydd. Resursarbetet ska gälla under 1998. Vi ska arbeta ryckvis, som förut i sex månader, som kan förlängas, om särskilda skäl finns, till nio månader. Den ”lön” som ska gälla är 90% av dagpenninggrundande inkomst för den som har a-kassa. För de som har KAS gäller 30 kronor/timme (8% av de arbetslösa). Detta är tvångsarbete!

I inbjudan till konferensen, som naturligtvis inga arbetslösa fått, står på ett ställe: ”Delegationen (för resursarbete) ska särskilt verka för att resursarbete inte (min kursivering) ersätter reguljära arbeten.” På nästa sida står: ”Arbetsuppgifterna skavara sådana som vanligen(min kursivering)förekommer på arbetsplatsen. Hur kan delegationen få detta att gå ihop? Vi ska inte ersätta de avskedade, de nyarbetslösa, men vi ska arbeta med sådant som vanligen förekommer. Denna motsägelse är i sammanfattning den totala förvirring som tycks råda, och det totala utnyttjande av oss arbetslösa man återigen vill ge sig in i. Dessutom är vi tänkta att ta vikariat under den tid vi resursarbetar. Vi kommer på detta sätt att ställa de,  som försöker klara sin försörjning helt eller delvis på vikariat, utanför och därmed i de arbetslösas kö. Det är totalt förkastligt!

Varför ska vi, som Lasse Thörn, kommunal  uttrycker det i inbjudan: ”utföra ordinarie arbetsuppgifter”, till en lägre lön, helt utan trygghet. Lasse Thörn säger vidare ”Styrkan med resursarbete är också att den har en tydlig kvinnoprofil”. Den profilen känner vi alltför väl igen: Dålig lön, usla arbetsförhållanden, stå till pass och ut och in på någon annans befallning, återigen ska vi vara en arbetskraftsreserv.

Vi ska vara och än mer bli den reservarmé, de nya statarna, som kan användas till vad som helst, när som helst och till lägre lön än vad de andra har. Varför gör man på detta viset? Varför får vi inte tillbaka våra riktiga jobb, till avtalsenliga löner? Vi behövs ju faktiskt! Pengar kan det inte handla om, för de finns i överflöd. Vi kostar, vi arbetslösa ca 100 miljarder om året, minst. Det är pengar som Göran Persson stolt berättat att vi inte behöver låna till. Det är ”våra egna” pengar. Det kostar inte mycket mer att återanställa än att ha oss i åtgärder. Det vet de flesta vid det här laget.  Är det då så att det är bra att ha oss i detta utanförskap av andra skäl? Den frågan är man för feg för att svara på. Och det kanske är tur!

Ingen ska få oss att tro att någon kommun eller något landsting, statlig myndighet, försäkringskassa eller kyrklig församling skapar några nya riktiga arbeten när det finns möjlighet att näst intill gratis få arbetskraft ändå och dessutom arbetskraft som man kan  slänga ut när man vill och som man inte behöver ta något som helst socialt ansvar för. Sådant har vårt land blivit. Vi är arbetslösa, men vi ska arbeta. Vi behövs, men man är inte villig att betala vad det egentligen kostar.

Mitt i allt detta står fackföreningsrörelsen. Hur kan den tillåta något sådant som resursarbete? Bryter inte det mot allt som kan anses heligt? Är inte resursarbete just något som en fackföreningsrörelse borde rysa av vid blotta tanken: Arbetare som inte är lönereglerade eller skyddade. Ser inte fackföreningsrörelsen hur utnyttjade vi blir? Eller bryr man sig inte? Ser inte fackföreningsrörelsen att detta tränger undan de riktiga jobb, som vi tillsammans borde kämpa för och som aldrig kommer till stånd så länge dessa åtgärder typ ALU, API, OTA och nu resursarbete finns.
   Under 30-talet var det socialdemokraterna som till slut genomförde avtalsenliga löner för de underbetalda AK-arbetande arbetslösa. Det var då det!

Så här står det i regeringsformen, kapitel 1, paragraf 2:
”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
   Regeringsformen är den främsta grundlagen och innehåller de viktigaste reglerna för statens organisation och verksamhet.
   Resursarbete är respektlöst tvångsarbete under ovärdiga förhållanden och skapar en ojämlik reservarbetsarmé.
Arbete vill vi ha, arbete vill vi få tillbaka, arbete behöver vi, men inte till vilket pris som helst.

Näsviken den 8 januari 1998
Lillebeth Nordqvist
SAK, Sveriges Arbetslösa Kvinnor
och
AMASON, Aktionsgruppen Mot Arbetslöshet och SOcial Nedrustning