Att skilja på sak och SAK...

VARNING - VARNING - VARNING !!!

Detta inlägg är en "pyttipanna" - du kanske kommer att känna igen vissa stycken, kanske t.o.m. minnas vad de senast ingick i. Men jag har också blandat in färska ingredienser och försökt krydda med nya underrubriker. Men varningen handlar också om "den under bildande riksorganisationen Allians(en) för arbete!". Mina erfarenheter av det projektet tyder minst av allt på att Alliansen "är en öppen och ärlig organisation" för arbetslösa, som nedan nämnda "Marion 1" försöker intala arbetslösa människor.

Sakligt sett

'Saken' i huvudrubriken - i det här fallet en idé, föddes i en arbetslös kvinnas hjärta en dag under 1997. Det var en sådan dag "när allt var fördjävligt och förnedringen alltför tung att bära". Den här arbetslösa kvinnan var dock inte en alldeles vanlig kvinna. Hon ansågs av andra - såsom av sig själv - som en ovanligt stark och stridbar kvinna. Denna kvinna hade/har en viktig roll i organisationen 'Sveriges Arbetslösa Kvinnor', som förkortas SAK, en rikstäckande, politiskt obunden organisation skapad av och för arbetslösa kvinnor.

Hon är stundtals blygsam om sin egen person och känner absolut inte till att jag skriver den här texten, låt mig därför försiktighetsvis kalla henne "Ellen". För att undvika sammanblandningar för mindre insatta läsare: "Ellen", som spelade/spelar(?) en betydande roll i den kamp som arbetslösas intresseorganisationer ständigt utkämpar, är inte identisk med en Hofors-kvinna, som jag i denna text emellanåt diskret kallar "Marion"; för att inte någon oskyldig Marion ska känna sig utpekad, får "min" "Marion" också ett nummer - jag kallar henne "Marion 1".

"Ellen" pratade med SAK's styrelse om sin idé och fick gehör för den. Den 18/6 1997 offentliggjordes idén i riksradions "Studio Ett" under namnet "riskfonden". Sammanfattat så var Riskfonden tänkt att byggas upp genom frivilligt sparande av oss arbetslösa, för att möjliggöra att de av oss arbetslösa som "erbjöds" arbetsmarknadspolitiska åtgärder som skulle tränga undan riktiga jobb och/eller åtgärder som var förnedrande för oss, skulle kunna tacka nej och, under den avstängningsperiod man då som arbetslös bestraffas med, istället uppbära ersättning från Riskfonden.

Motkrafterna chockades?

Riskfonds-idén kritiserades snabbt och kraftigt från fackligt håll. SAP/LO/facket önskar säkerligen inte att arbetslösa ska bli "uppkäftiga" och ta några egna initiativ, som skulle kunna resultera i en viss - om än så obetydlig - "makt" över sin egen situation.

SAK gav sig självfallet inte så lätt - istället inbjöd de "...alla Sveriges arbetslösa till ett alliansmöte (i Stockholm 19/9 1997) med möjlighet att bygga upp ett nära samarbete mellan våra organisationer och att diskutera idén om en 'riskfond' ". Jag fick min inbjudan omkring den 26/8. Presentation av vad man avsåg med "riskfond" bifogades naturligtvis. Även oorganiserade arbetslösa välkomnades.

Men nu verkade det som om vissa krafter blev chockade, vad var det här för sätt egentligen - tänkte landets organisationer skapade av och för arbetslösa börja samarbeta vitt och brett hux flux, och det utan att vare sig facken, LO och/eller SAP tillfrågades om lov, inte inbjöds eller gavs minsta tillfälle att lägga sig i, styra, ställa - ...och s-p-l-i-t-t-r-a ? Tänk, att bara rättuppochner träffas sådär och få möjligheten att bygga upp ett nära samarbete! Upprörande! Och till råga på allt när det var valår! Det måste ha tett sig högst otillständigt och fullkomligt livsfarligt, för de som är vana att oinskränkt härska över oss arbetslösa "gräsrötter"! Nu blev det bråttom - sådana praktiska och handlingskraftiga initiativ måste snabbt strypas i sin linda?

Västervik hade bjudit till konferens - men stal och snärjde sedan allians-idén

En del organisationer i den här "branschen" (intresseorganisationer-för-arbetslösa-branschen) hade redan omkring den 20/6 1997 från Sten Lander, A.L.F. (ArbetsLösas Förening), Västervik fått oss tillsända en inbjudan till en konferens 4-7/9 i Västervik, som ståtade med namnet "Unemployment and Social Situation in the Society", översatt: "Arbetslöshet och social situation i samhället".

På Västerviks-konferensens andra afton uppdagades det plötsligt att ett tydligen mycket strategiskt beräknat urval av de på konferensen deltagande personerna, av vilka de flesta representerade olika organisationer, en knapp vecka i förväg - alltså just när inbjudningarna från SAK nått ut - blivit invigda i att ett av konferensens huvudsyften nu plötsligt var att försöka bilda en riksorganisation.

En sammansvärjning?

Avsikten hos de invigda, de "sammansvurna", verkade vara att det snabbt och överrumplande också skulle väljas en interimstyrelse. Eftersom alla de personer som mer eller mindre av en tillfällighet(?) befann sig i lokalen gavs tillfälle att anteckna sig i röstlängden kunde de "sammansvurna" i förväg sett till att skaffa sig erfoderliga "väljare", alltså kunde t.ex. initiativtagaren, d.v.s. Sten Lander och förut nämnda "Marion 1" m.fl. lätt hamnat på de ledande styrelseposterna.

Någon "kupp" av det slaget lyckades dock inte - istället beslutade mötet att framåtskridandet mot den blivande riksorganisationen, som nog många med mig uppfattade kunde bli en "paraplyorganisation" enbart för vi arbetslösas organisationer, tills vidare skulle styras av en arbetsgrupp och under denna tid kallas Alliansen. Alla de i lokalen representerade organisationerna fick anteckna en representant vardera till denna arbetsgrupp, jag själv lät mig antecknas som representant för min organisation: "Vi Arbetslösas Kontaktnät", förkortat VAK. Men på den första listan över arbetsgruppen hamnade utöver vi arbetslösas intresseorganisationer också sådana namn som Svenska Kyrkan, Broderskapsrörelsen, Frälsningsarmén, Verdandi, IOGT, Ung kultur mot droger, S-Kvinnor och LO!

Strypningen ett faktum

De som absolut inte ville se ett enkelt, rationellt och direkt påbörjat samarbete enbart mellan Sveriges alla politiskt oberoende intresseorganisationer för arbetslösa utan inblandning av andra intressen, kunde börja triumfera!

Det "obstruerade" mötet

Den 5/10 1997 träffades arbetsgruppen till ett första möte i Norrköping. IOGT och 'Ung kultur mot droger' kom inte och ville tydligen inte längre medverka och Frälsningsarmén deltog inte, men fanns ändå kvar i kulisserna eftersom Alliansens s.k. kansli t.v. inrymdes i deras lokaler i Västervik. Förutom att den "samordnare" som i Västervik valts, Sten Lander, tvärs emot vad som överenskommits självsvåldigt inbjudit bl.a. två extra LO-människor (i utbyte mot förespeglande av ekonomiska bidrag) blev det också i övrigt ett MYCKET obehagligt möte. Där i Norrköping fick vi uppleva hur Broderskapsrörelsen och LO's representanter på ett nästintill mästrande sätt upplyste oss arbetslösa om hur vi borde - respektive inte borde - forma vårt samarbete och våra "krav". Det framstod som att de inte tänkte ta intryck av, och stödja de "krav", som vi arbetslösa i stor utsträckning redan på Västerviks-konferensen gruppvis arbetat fram och enats om.

Ingen medkänsla... men pengar fanns

Ja, att inte broderskaparen Ola Johansson stödjer vi arbetslösas krav på en icke tidsbegränsad a-kassa framgick ju förstås redan i Västervik - så vidare värst långt sträcker sig visst inte den kristna medkänslan för arbetslösa "bröder och systrar" när partiboken får råda och att Alliansen absolut inte ska få bli en protestorganisation har broderskaparen också nogsamt påpekat... (Skulle det bli en "(s)-fan-club" istället? Ja, om du läser vidare kanske du också börjar tro det!) LO-representanten erkände för sin del att LO inte sagt nej till den s.k. "bortre parentesen"/tidsbegränsningen och till att den utreds, vilket väl i praktiken innebär att frågan med LO's hjälp troligen förhalas till valet är över, och att tidsbegränsningen därefter beslutas och att tusentals arbetslösa sedan utförsäkras eller åtminstone förnedrande kan hotas med utförsäkrings-piskan om vi inte ständigt tvångsarbetar i allsköns "åtgärder" för a-kasseersättningen (läs gärna min text "Utförsäkring - hotet på modet?").

Broderskapsrörelsens och LO's representanter var också mycket angelägna om att få diskutera hur finansieringen av framåtskridandet mot den blivande riksorganisationen skulle gå till - och gav tydliga signaler om att de kunde finansiera... ...det gällde ju att snabbt göra sig oumbärliga!

Dagen efter -

Norrköpings-mötet väcktes jag av telefonen, det var en journalist som ville veta hur jag hade upplevt mötet dagen innan. Jag var yrvaken, men kände att jag absolut inte hade något positivt att säga och lämnade därför ingen kommentar. Senare när jag vaknat ordentligt och analyserat mina intryck satte jag mig och skrev "Allians för styrka... eller tvärtom???"

"Försossad" arbetsgrupp

Broderskapsrörelsen består av s.k. kristna socialdemokrater, och LO är ju enligt sin ordförande "gift" med socialdemokratin. Verdandi är arbetarrörelsens nykterhetsorganisation, dessutom ingår i arbetsgruppen S-kvinnor, alltså en socialdemokratisk kvinnoorganisation. Utöver dessa fyra nästintill helt socialdemokratiska organisationer så leds en av organisationerna för(?) arbetslösa, av förut nämnda "Marion 1", som numer är inskriven och uttalad socialdemokrat och därtill gärna samarbetar med LO.

I arbetsgruppen ingår alltså 5 representanter som torde vara helt lojala med det nu regerande partiet...

Dessutom ingår Svenska Kyrkan, gud vet vilka lojaliteter den har - men är man statlig kanske det (s)tyr. Resten av arbetsgruppens ledamöter representerar förhoppningsvis politiskt oberoende intresseorganisationer för arbetslösa - och utgjorde cirka 7-8 stycken på nämnda möte i Norrköping 4/10. Den 20/11 hoppade så en av dessa organisationer av och den 23/11 hoppade även VAK av Alliansen och dess arbetsgrupp, och det återstår bara cirka 5-6 stycken...

För(s)toppade påtryckningar

Den rejäla och jordnära idén som föddes i "Ellen's" hjärta en dag om en Riskfond, och som utvecklades till att direkt försöka etablera ett nära och icke tillkrånglat samarbete enbart mellan alla de politiskt oberoende intresseorganisationer för arbetslösa som redan finns, stals och snärjdes.

Istället finns nu endast den arbetsgrupp som specificerats ovan, där ovidkommande parter såsom socialdemokrater och kyrkliga intressen tillåtits blockera ca 50% av platerserna. Ska man driva ett effektivt påtryckningsamarbete skall givetvis inte representanter för de parter (SAP och LO) man främst borde rikta påtryckningarna emot sitta med i samma arbetsgrupp, och naturligtvis inte heller ingå i den färdiga tänkta riksorganisationen! Och de kyrkliga organisationerna är ju naturligtvis lika vansinnigt felplacerade - vad vi arbetslösa minst av allt behöver är läror som försöker invagga oss i en from "bed-och-för(s)aka-anda"!

Kidnappare och gisslan

Även mellan fångvaktare och fånge, och mellan kidnappare och gisslan påstås vänskap och bindningar uppstå. 'Kid' i 'kidnappare' lär komma av det engelska ordet för barn - och ofta verkar det som vi arbetslösa behandlas just som barn och att därtill somliga arbetslösa väljer att låta sig behandlas som barn, som om de tappat tron sig själva och sitt omdöme. Istället för att som de vuxna människor vi faktiskt är, fullt kapabla att själva ta ansvar för våra handlingar, beslut och vilja att bygga upp ett samarbete våra arbetslöshetsorganisationer emellan, skulle vi nu genom Västerviks-konferensen plötsligt utrustas med en slags "förmyndargrupp" bestående av Svenska Kyrkan, Broderskapsrörelsen, Frälsningsarmén, Verdandi, S-Kvinnor och LO.

Tvångskramade av en klämkäck diakonissa, mästrade och förolämpade av en socialdemokratisk broderskapare och en LO-typ, kamratstödda av arbetarrörelsens nykterhetsorganisation m.m. En sådan "förmyndargrupp" kan ta knäcken på vilken som helst arbetslös persons självkänsla - kanske är det just menat som en tillvänjning till den eländiga tillvaro som det verkar som de styrande vill att vi arbetslösa verkligen ska hamna i.

Spelar de "sammasvurna" under täcket med socialdemokraterna?

Och vissa av de i Allians-arbetsgruppen ingående representanterna har betett sig som de verkligen behövde "förmyndarfigurer", varför inbjöd de annars den socialdemokratiske broderskaparen Ola Johansson som "sakkunnig" till utformningen av Alliansens "plattform" 14/11 1997? ("bocken som trädgårdsmästare"?) Att inte resten av Allians-arbetsgruppen tillfrågades och godkände behöver jag väl knappast tillägga.

Jag drar mig till minnes hur det gick till på Norrköpingsmötet 4/10 1997 när "plattforms-under-arbetsgruppen" skulle utses. Sten Lander, som ledde mötet, sa lite lättvindigt och hastigt ungefär så här: "Att utforma plattformen kan jag (Sten), Thérèse (Rajaniemi) och Erika (Petterson) göra", precis som om de tidigare gjort upp om detta, och han höll nästan på att hinna klubba detta, när Eleonor Ubral (ifrån SAK) högt och bestämt sa ifrån: "Stopp och belägg, jag tycker det ska vara fler i den här arbetsgruppen!!!" Då föreslog någon Pirjo Palonen, hon brukar "alltid" dyka upp i Thérése' Rajaniemis närhet, som vore de två "Bill och Bull". Eleonor Ubral föreslog mig (Bosse Pontén) och jag föreslog henne. Vi blev alltså 6 stycken invalda i plattforms-under-arbetsgruppen.

Som jag minns det, specificerade Eleonor Ubral genast i Norrköping att hon skulle vara utomlands vissa veckor därefter. Några veckor senare kontaktade Pirjo Palonen Eleonor Ubral och sa att hon själv, Sten Lander, Erika Petterson och Thérèse Rajaniemi (alltså de som jag betraktar som "sammansvurna" även innan Västerviks-konferensen började) redan hade överenskommit om att ha ett möte i plattforms-under-arbetsgruppen 14/11 1997. Av en lustig "slump" var det just ett sådant datum som Eleonor Ubral redan på Norrköpingsmötet nämnt som omöjligt, så Eleonor Ubral försökte ändra mötesdatumet - men, si det skulle absolut inte passa någon annan gång. Jag var också förhindrad nämnda datum och lät hälsa Pirjo Palonen detta genom Eleonor Ubral.

Sedan inbjöd de "sammansvurna", som sagt, den socialdemokratiske broderskaparen Ola Johansson som "sakkunnig" till plattforms-under-arbetsgruppen, det var då som jag verkligen började inse vidden av det mygel och urusla omdöme som de "sammansvurna" givit/ger prov på!

"Brödraskapet" ringde

Den 21/10 1997 hade ett påfallande jämnt Stockholms-nummer (08/700 26 00) registrerats på min nummerpresentatör, jag kontrollerade givetvis med Telia vem som hade detta ovanligt jämna nummer, och fick svaret: Socialdemokratiska Partistyrelsen, Stockholm, det jag inte visste då var att min debattartikel "Allians för styrka... eller tvärtom???", dagen innan under rubriken "Allians på ofördelaktiga villkor" publicerats i tidningen FOLKET (Eskilstuna). Jag misstänkte att det var "Marion 1", som varit uppe hos sina polare och ringt därifrån - jag kunde inte komma på att jag kände till någon annan som kunde tänkas ringa därifrån. Men inget meddelande hade lämnats på min telefonsvarare och jag kände mig inte heller för övrigt alls intresserad att ringa upp nämnda nummer.

Någon dag senare dök åter samma nummer upp på min nummerpresentatör - och inget meddelande lämnades nu heller.

Bra långt senare, jag tror bestämt att jag vid denna tidpunkt lämnat Allians-arbetsgruppen, hade numret än en gång registrerats, men hör och häppna - denna gång hade den uppringade faktiskt även lämnat ett meddelande! Det var från "brödraskapet" - det var "broder" Ola Johansson "himself" som sa något om att han ville tala med mig om saker som sagts i Västervik och Norrköping och som jag kanske "missuppfattat"!

Ola Johansson - vad var det som inte kunde skrivas öppet?

Jag har aldrig någonsin förut i mitt liv åstundat att tala med någon broderskapare - och skulle jag på något sätt under olyckliga omständigheter ändå vara tvungen att samtala med någon sådan, så skulle Ola Johansson vara den siste jag skulle välja!!! Alltså ringde jag honom inte.

Men jag insåg att han av någon orsak blivit nervös av sådant som jag skrivit och han läst - men varför tordes han isåfall inte bemöta det öppet? I tidningar eller på de här Internetsidorna? Jag kan inte dra någon som helst annan slutsats att här rörde det sig om saker som han, och hans uppdrag(s)givare ville skulle tystas ned!

1. För det första ville man säkert inte att det skulle bli allmänt känt att starka socialdemokratiska intressen ingår i Allians-arbetsgruppen till ca 50% - det brukas aldrig nämnas i "reklamen".

2. För det andra ville man säkert inte att det skulle bli allmänt känt att dessa socialdemokratiska intressen lojalt med socialdemokraternas partiprogram vill få tidsbegränsning införd i a-kassan, så att vi arbetslösa sedan kan tvångskommenderas som slavar! (Läs gärna mitt inlägg "Utförsäkring - hotet på modet?".)

3. För det tredje ville man garanterat inte att "spelet under täcket" skulle bli allmänt känt. Eftersom Alliansens "plattform" enligt Thérèse Rajaniemis kuppartade och starkt vinklade utskick av "Information av den under bildande riksorganisationen Allians för arbete", efter den socialdemokratiske broderskaparen Ola Johanssons gästspel(?) i plattforms-under-arbetsgruppen, ändrats just i den riktning han tidigare förespråkat (vittnen finns), d.v.s. att Alliansen accepterar införande av bortre parentes/tidsbegränsning i a-kassan, håller jag det för mycket troligt att de "sammansvurna" tänkte sig att det var precis så här Alliansen skulle fungera.

Konspirationsteorier m.m. - sammanfattande repetition

De politiskt (och ekonomiskt) obundna intresseorganisationerna för arbetslösa - deras/våra röster, handlingsfrihet och "krav" skulle slås ut genom att kupp-artat initiera ett riksorganisationsbygge och tillsätta en spela-under-täcket-villig interimstyrelse. Lyckades inte i första vändan. Lyckas det i Hofors?

Minst lika många organisationer, men med motsatta intressen mot de de politiskt obundna intresseorganisationerna för arbetslösa, skulle placeras i den arbetsgrupp, vilken fick ersätta interimstyrelsen. Det lyckades, och hotet om ett effektivt, direkt startat påtryckningssamarbete var avvärjt.

För att de motarbetande organisationerna verkligen skulle få ett garanterat starkt och varaktigt inflytande skulle de redan på första arbetsgruppsmötet övertyga de eventuellt skeptiska politiskt obundna intresseorganisationerna för arbetslösa, att de själva (kyrkorna, "brödraskapet" och LO m.fl. sosse-anknytna) var helt oumbärliga - HUR i allsindar skulle en arbetslösas allians annars kunna finansieras - komplett omöjligt!!! (missa för guds skull inte min ironi!)

Detta skulle även splittra de arbetslösa - de ängsligare skulle stryka "krav" som skulle medföra indragen finansieringshjälp! Den taktiken var helt uppenbar - och lyckades! (Bl.a. Riskfonden skulle elimineras så)

De spela-under-täcket-villiga "sammansvurna" skulle genom att "köra sina egna race" och genom allehanda odemokratiska förfaringssätt och kupper ändå - trots att de inte blev interimstyrelse - ta initiativet och leda verksamheten, så att Alliansen utvecklades i den riktning makthavarna och de "sammansvurna" tänkt sig. Verkar ha lyckats.

De "sammansvurna" skulle lydigt följa direktiven från makthavarna och utforma "plattformen" efter dem, alla arbetslösa skulle invaggas i en högst falsk och bedräglig trygghetskänsla att "Alliansen för arbete" kämpade hårt för de arbetslösas sak, alltmedan den i verkligheten tjänade det rakt motsatta syftet. Lyckas det?

Alliansen skulle tjäna till att på ett högst manipulativt sätt föra ut de "krav" som makthavarna ville att vi skulle uppfatta som gagnande oss och varande våra egna. Lyckas det?.

Socialdemokraternas "Marion 1" dammades av igen och skulle återigen fullgöra sin uppgift. Kanske inte fullt så lyckat. Talade ena stunden om det stygga facket, och en stund senare i bädden högläste hon facklig litteratur för ointresserade rumskamrater på Västervikskonferensen. Medveten eller omedveten personlighetsklyvning? Lyckas hon förleda igen?

Arbetslösa skulle i Alliansen bäddas in och sövas ner och deras berättigade protestbenägenhet tystas till valet "lyckligen" vunnits, så att de planerade grava försämringarna för de arbetslösa oförändrade och ostört kunde genomföras. Lyckas säkert, om inte vårt mot-alternativ, d.v.s. ett starkt samarbete enbart mellan politiskt oberoende intresseorganisationer snabbt växer till sig !

Kidnappare frågar inte

Blev vi "kidnappade"? Ja, vad ska man tro - vad jag vet har aldrig de ovidkommande organisationerna frågat de arbetslösas representanter om de möjligen tyckte som jag, alltså om de arbetslösa helst önskade att de ovidkommande organisationerna skulle lämna arbetsgruppen, vilket jag tycker skulle ha legat mycket nära till hands att fråga efter alla mina skriverier om detta ämne och speciellt som dessa tydligen också livligt diskuterats.

Ej heller har jag hört att de arbetslösa själva någonsin skulle ha tagit upp saken med "kidnapparna" - däremot har jag i telefonsamtal med flera av representanterna för de arbetslösa erfarit att de också kraftigt vantrivts med situationen i arbetsgruppen. En möteserfaren person har t.ex. bestämt uttryckt åsikten att "dom" ("kidnapparna") "obstruerade" hela Norrköpings-mötet. "Obstruera" hör definitivt inte till mitt ordförråd, men enligt ordboken betyder det "medvetet försvåra utförandet av" (själv skulle jag sagt sabotera). En annan person har sagt: "jag känner mig som jag sitter i fängelse". För att nu inte tala om hur mycket som sagts "mellan raderna"! Jag har även av flera fått tydlig uppskattning för mina "skriverier". Naturligtvis har jag frågat varför de inte också hoppat av - svaren har varit sådant som "vi måste uppfylla mandatet ifrån Västerviks-mötet" och "vi kan inte ge upp nu - vi vet inte hur alliansen blir när den är färdig". Gagnar sådan självdestruktiv "plikt"- och godtrogenhet vi arbetslösas sak? Tvärtom.

"Ellen" - bli med ny "baby"...

Att "Ellen" har svårt att överge det som väl från början var hennes "baby" och som även illistigt gavs det namn - Alliansen - som hon tänkt sig, har jag viss förståelse för. Som en sann "moder" vill hon väl aldrig ge upp - även om den ursprungligen mycket rara, lovande och välskapta SAK-"bebisen", i mitt tycke, har kidnappats, uppfostrats och utvecklats till en korrupt (s)lyngel!!! Men jag kan aldrig tänka mig att du, den tidigare så medvetna, sosse-, fack- och kyrkokritiska "Ellen" tänkte dig "din" allians på det här viset??? Eller har du förblindats "Ellen", lossnar aldrig ögon-fjällen?

Sponsorena i Hofors 15-18/1 1998

Socialdemokratiska partiet, socialdemokratiska broderskapsrörelsen, Svenska Kyrkan, LO (plus ett stort antal lokala företag m.m.). Svävar någon fortfarande i tvivelsmål om vilka intressen det är som tydligen med socialdemokraternas "Marion 1" som förmodat dragplåster, till varje pris vill få in arbetslösa i den handlingsförlamande Alliansen inför riksdagsvalet? Som hon skrev: "För ett slutligt samgående av samtliga nätverk!" Den slutliga lösningen?

SAK - bojkotta Hofors-(s)pektaklet

Vad säger du "Ellen" - ska motkrafterna återigen få triumfera genom att du tillsammans med deras "Marion 1" ställer upp och fungerar som en levande reklampelare för deras Allians-projekt, som troligen sjösattes just för att segla ditt eget mycket sunda samarbets-initiativ i kvav?

Kommer du och SAK nedlåta er till att ingå i en allians där sosse-, fack-, kyrko-krafter ingår och/eller tillåts muta sig till inflytande, genom förespeglingar om ekonomiska bidrag?

Har du börjat stödja motkrafternas inställning att vi arbetslösa inte ska kunna få bygga upp ett eget och helt självständigt samarbete enbart mellan våra politiskt oberoende intresseorganisationer?

Lyckades de skilja de arbetslösas sak, ifrån SAK?

Välj sida - allt är inte samma sak, SAK!!!

Bosse Pontén 28 December 1997