Tidigare publicerat i Katrineholms-Kuriren Onsdagen 25 september 1996

DEBATT
Tiotusentals utförsäkras

"Brutal och orättvis behandling av arbetslösa"

Tiotusentals människor utförsäkras efter a-kasse-reglernas försämring. Det är dags att dela på jobben i stället.

I nr 13/96 av "Kommunalarbetaren" berättades att arbetsmarknadsminister Margareta Winberg sagt till Tidningarnas telegrambyrå, TT att hon inte riktigt förstod uppståndelsen kring A-kasseförslagen. Hon sade också:

" - Om vi inte orkar ta de här smärre förändringarna i a-kassan nu i kombination med positiva förslag mot arbetslösheten, hur kan man då tro att man ska kunna ta dem senare?"

Kanske bör jag tillägga att förändringsförslagen nu resulterat i nya regler som börjar gälla 1 januari 1997, sedan riksdagen den 12 juli beslutade detta.

Jag för min del tycker att det är mycket skrämmande och illavarslande att hon "...inte riktigt förstod uppståndelsen..." som "de smärre förändringarna" orsakat.

I tidskriften "Riksdag & Departement" kan man utläsa att regeringen kallt suttit och kalkylerat med att ett mycket stort antal människor skulle komma att utförsäkras med de nya A-kassereglerna.

Om Margareta Winberg, och möjligen någon mer, inte känner till vad det innebär att bli utförsäkrad ska jag i korthet försöka återberätta vad jag hört om det:

Arbetslöshetsersättningen slutar ju naturligtvis först att komma. Då går man troligen till socialkontoret för att få ekonomisk hjälp, men för att få socialbidrag måste man först förbruka alla sina eventuella tillgångar; är man lycklig ägare till en villa, bostadsrätt eller ett fritidshus måste man först sälja och sedan får man vackert leva upp de pengar man fått vid försäljningen.

Sak samma gäller ju naturligtvis bil, husvagn motorcykel, båt m.m., vad man nu kan ha lyckats skaffa sig med inkomsten från sitt tidigare förvärvsarbete.

Det är alltså inte "bara" så att arbetslöshets-ersättningen uteblir och att man automatiskt får socialbidrag - nej, först konfiskeras (beslagtas) indirekt all försäljningsbar egendom enligt ovan.

Helt klart framstår för förespråkarna i riksdagen utförsäkring av arbetslösa som en genialisk "besparing" - först slipper staten helt att betala arbetslöshetsersättning till de utförsäkrade; sedan får dessa förbruka alla sina tillgångar innan kommunerna så småningom nödgas betala ut socialbidrag. Dessutom kan de av beslutet drabbade inte svara med strejk eller något liknande.

Vilka andra grupper i samhället skulle man våga utsätta för en så fruktansvärt brutal och orättvis behandling? Hur många av de på så sätt "utplundrade" kommer att ha kvar någon framtidstro och på nytt orka satsa och hoppas - risken är ju faktiskt rätt stor att man vid en ny arbetslöshetsperiod återigen förlorar allt.

Hurdant går det då med efterfrågan av varor och tjänster inom landet? För det första minskar den ju genom att alla de som utförsäkrats och därmed mist sin inkomst tvingas begränsa sina inköp till ett absolut minimum, för det andra kommer rimligen även de som fortfarande har ett arbete men vet att de riskerar att bli arbetslösa - och det är många - känna stor otrygghet och inte tordas köpa hus, byggnadsprodukter, ny bil, hushållsmaskiner m.m..

Troligen behöver ingen av de riksdagsmän som var med och röstade igenom de "smärre förändringarna i a-kassan" frukta någon utförsäkring för egen del. Efter en tid i riksdagen, med kommunalarbetarrmått sett mycket hög lön, får de en bra pension, som borgar för (arbetsfri) trygghet återstoden av livet, många har dessutom redan förut stora förmögenheter och/eller har ett eget företag/lantegendom som ger god avkastning.

Naturligtvis finns det ju en mikroskopisk chans att detta med att "sätta en bortre parentes i A-kassan" bara är ett alldeles osedvanligt oförskämt, grymt och cyniskt skrämskott för att äntligen få oss, som man verkar anse det, arbetsskygga latmaskar att resa på oss och gå ut och ta alla de arbeten som erbjudes.

Men den bistra sanningen är att det ÄR ett underskott på mellan 600.000-750.000 arbetstill-fällen och med de nya "smärre förändringarna i A-kassan" kommer massor, kanske uppemot 35.000 arbetslösa att bli utförsäkrade varje år. Hur KAN man, som Margareta Winberg, ha svårt att förstå att det väcker "uppståndelse"?

Hur stor var den där "uppståndelsen" egentligen? Så vitt jag känner till förekom väl inga demonstrationer alls. Den eventuella "uppståndelsen" stod väl ett antal journalister för.

Jag upplever det som att vi arbetslösa är en grupp som är mycket värnlösa i och med att vi inte tycks ha en enda organisation att samordna oss i, så att vi kan protestera och demonstrera effektivt.

När den borgerliga regeringen häromåret ville sänka A-kassan något, organiserade LO snabbt en demonstration i Stockholm med minst 50.000 deltagare och ingen sänkning blev av.

Varför hördes just ingenting alls nu från LO när människor i kanske 100.000-tal kommer att utförsäkras? Det här är väl en trygghetsfråga som borde angå de som har ett arbete lika väl som oss arbetslösa - i dagens arbetsmarknad kan ju knappast någon sitta helt säker.

Men kanske är det så här vår nya underbara EU-framtid är tänkt att vara för oss på arbetarnivå: man jobbar och kan kanske köpa en del av vad man nu vill köpa - sedan blir man arbetslös, utförsäkrad och förlorar allt igen, i värsta fall upprepas detta om och omigen vid varje konjuktursvacka, intill det att man kanske uppnår pensionsåldern och får leva på en obetydlig pension, för pensionsförsäkring hade man ju aldrig råd med.

Till sist ett positivt förslag mot arbetslösheten (och inte ett dråpslag mot de arbetslösa).Tidigare brukade Sverige devalvera för att få fart på hjulen igen, nuförtiden finns väl inte den möjligheten; men om riksdagen beslutade om att sänka normalarbetstiden med åtminstone 5 timmar, ned till 35 timmar/vecka, skulle ett mycket stort antal arbetstillfällen uppstå. Naturligtvis skulle de anställda få lov att sänka sin lön något men eftersom statens utgifter för arbetslöshetsersättningar drastiskt skulle minska och skatteintäkterna öka p.g.a. att betydligt fler kom i arbete igen, skulle säkert en stor del av löneminskningen kunna kompenseras på olika sätt (sänkt egenavgift till A-kassan, sänkt kommunalskatt p.g.a. minskade kostnader för socialbidrag m.m.). Arbetslösheten borde ju sedan snabbt fortsätta sjunka genom att svenska produkter efterfrågades mer i konkurrensen utomlands tack vare att lönerna och därmed produktionskostnaderna sänkts och också genom att fler företag utomlands därför skulle vilja flytta sin produktion till Sverige.

Bosse Pontén författaren arbetslös medlem i kommunal



1