Välkommen till "Arbetssidan"

-Klonisering

Alla som tror på en union med England på Nordirland kan man kalla för unionister. De flesta av dem är protestanter och utgör den största delen av befolkningen. De på Nordirland som tror på ett enat Irland kallas för nationalister och utgör bara en liten del av befolkningen. De flesta av dem är katoliker.

Men konflikten är inte bara mellan katoliker och protestanter eller unionister och nationalister. Den finns i alla led där man har många olika åsikter, tex en engelsman som vill tillhöra Irland, en irländare som är unionist, en engelsk katolik som är nationalist, en irländsk protestant...osv, en himla massa mixningar av folk och åsikter finns. Detta har lett till dagens konflik.

HISTORIA

I mitten av 1100-talet började "Engelska normander" att bosätta sig på Irland och de försökte upprätta en monarki. Detta gillade inte den engelske kungen och skickade dit soldater och tog själv makten på ön.

På 1500-talet blev England protestantiskt och det infördes nya lagar som gjorde det svårare för irländarna

På 1600-talet började England igen, intressera sig för Irland och dom började att kolonisera.

Många skottar och engelsmän flyttade dit och tog egen mark. Engelsmännen och skottarna var protestanter och irländarna var katoliker. Kolonisatörerna tyckte att dom hade rätt religion och politik och trängde undan katolikerna. Engelsmännen trängde undan dem till sämre jordar och dom stiftade nya lagar så att de själva fick all makt. Lagarna gjorde så att katolikerna inte fick rösta och delta i val. De fick inte heller arbeta som drängar eller annat hos protestanter eller köpa mark av dem och deras barn fick inte gå i skolan. Det värsta förbudet var mot deras religion som sa att de inte fick bygga några kyrkor eller ha gudstjänster. Men detta blev på mitten av 1700 talet senare tillåtet.

När lagarna blev bättre för katolikerna blev engelsmännen på ön inte så glada och bildade de en hemlig förening mot katolikerna som kallades för Orangeordern. Den skulle se till att katolikerna inte fick köpa mark av protestanter och fixa så att det blev som det var innan..

179? gjorde irländarna uppror. Det var en advokat som hette Tone som blev ledare. Han samlade katoliker och protestanter i ett parti som bildades och som hette "Irländaren". Partiet krävde frihet för katolikerna och att Engelsmännen stack iväg från Irland. På denna tid var det "inne" med revolutiner. Upproret krossades av engelska soldater och Tone blev gripen och dog sedan i fängelse.

1801 så beslutade parlamentet i Dublin ett beslut om en unionen mellan Irland och England. Många av

politikerna blev mutade så förslaget antogs.

Nu skulle Irland stanna en lång tid med england i unionen. Många Irländare var positiva till unionen. Lagarna hade blivit bättre och irländarna hade fått det bättre fast ibland uppstog vissa upplopp mot engelsmännen.

Irländarnas "högste höns" var en s.k Lordlietenant som skulle övervaka Irland och svara på frågor i underhuset i London. Han var Irländarnas länk till regeringen i London. Det som inte var så bra var att han för det mesta var tvungen att besöka London och kunde inte sätta sig in i irländarnas problem så bra.

Alla domstolar fördes på engelska medan irländarna oftast pratade gaeliska och irländarna hade inte rätt att ha en advokat. Lagarna blev hårdare medans åren gick och missnöjet med unionen ökakade.

När missnöjet mot unionen var som störst skaffade man sig en ledare som hette Daniel O´Connell. Han kunde prata båda språken, engelska och gaeliska. 1823 bildade han Katolska Föreningen som ville att Irländarna skulle bli lika värda som engelsmännen och att lagarna av jordköp och fördelning skulle förnyas.

Under 1845 kom det många sjukdomar till Irland och det utbröt en pest. Irländarna skylde detta på engelsmännen och föraktet mot unionen växte ännu mera.

1868 kom William Ewart Gladstone till makten i England. Han var liberal och tyckte lite synd om irländarna och ordnade så att marklagarna ändrades. Men många irländarna var fortfarande sura på engelsmännen.

1899 bildade en journalisten som hette Griffith en politisk rörelse som hette Sinn Fein. Sin Fein ville befria Irland från England på ett fredligt sätt. Deras plan var att ta hem representanterna från London och bilda en egen regering.

1912 fick liberalerna makten igen i England. Nu beslutade man mer frihet på Irland och ett Irländskt självstyre. Men det blev inget av förslaget för strax därpå började 1:a världskriget.

När irländarna märket att engelsmännen inte brydde sig om dem utan skulle ut och kriga blev kampen hårdare för ett fritt Irland och vissa grupper började gjöra väpnat motstånd..

Sin Fein uppmanade att man genast skulle kalla hem politikerna från London och utropa sig som självständiga från England. Detta gick inte den engelska regeringen med på. Men för att förhindra upplopp och kanske ett kort gerillakrig framförde man ett annant förslag.

Det gick ut på att 26 stycken av Irlands 32 län (hertigdömen el ngt likande) skulle bli fria. De resterande som skulle heta "Nordirland" skulle vara kvar i unionen. Många tyckte att detta var bra men inte Sinn Fein. Med hjälp av pengar från Usa (antagligen emigranter som "lyckats") bildades IRA av Sinn Fein. IRA startade ett gerillakrig mot engelsmännen och förhindrade förslaget. IRA höll på att vandalisera och mörda ända och dom lyckades väcka hat mot engelsmännen. Detta gerillakrig höll på fram till 1920. Då undertecknades ett vapenstillestånd och man började förhandla igen.

1921 skrevs ett avtal om att de 26 grevskapen skulle bli 1en egen republik och få heta Irland. Engelsmännen lovade ochså att de som bode kvar i de nordirländska landskapen skulle få det bättre. Men av befolkningen där var mer än 60 procent protestanter och dessa ville naturligtvis tillhöra unionen. Efter att man ritat gränser gick Irland sin egen väg och bröt mer och mer kontakterna med Nordirland. Katoliker och republikaner på Nordirland kände sig nu övergivna. Det var nu som nordirlandkonflikten började kan man säga.

Efter uppgörelsen fortsatte IRA, som nu slitit sig loss från Sinn Fein, sin kamp om ett helt Irland. IRA medlemmarna tyckte att Sinn Fein hade svikit landsbröderna som bode kvar på nordirland och klippte av banden helt mellan sig och Sinn Fein. De fortsatte nu kampen i Nordirland. IRA gick så långt att de startade ett litet krig mot Sinn Fein 1930-1937. Kriget lede bara till Collins, Sinn Feins partiledare mördades.

På Nordirland hände det inte så mycket förutom att klyftorna mellan katoliker och protestanter ökade och att IRA började etablera sig på landsbyggderna. Där försökte man övertala landsbröderna till kamp mot engelsmännen.

Även engelsmännen hade sitt egna lilla "IRA" ,orangeordern som levde kvar.

1968 utbröt demonstrationer i Belfast mot en lag som gällde bostadsrätt. En engelsk protestant hade

fått förtur till ett hus före en katolsk irländare. Detta ledde till flera demonstrationer och engelsmännen satte in polis som drabbade ihop med demonstranterna .

För att få stopp på missnöjet var engelsmännen tvungna att genomföra en reform som gav katolikerna bättre villkor och förutsättningar i valen. Det var också nu man införde det som kallades för

internering, som innebar att man fick arrestera personer om de bara var misstänkta för terrorism.

Den engelska säkerhetstjänsten började nu kartlägga terrosristerna.

1970 gjorde IRA sitt första bombatentat.

Kampen mellan unionisterna och nationalisterna på Nordirland började ta riktig fart och tydligast blev det ute i förorterna. Flera hundra bombdåd och terroraktioner utfördes främst av IRA men ochså av engelsmännen. De två värsta var när IRA sprängde en engelsk militärförläggning och en storkrog i Belfast där 130 personer dog.

Bråket runtom höll sig kunde kallas för inbördeskrig. fastän att det bara var bara några få

av invånarna som utförde våldet. Även polisen och militären provocerade till våld, bl a genom

arresteringar och razzior hos katoliker.

Efter ett misslyckat försökt fixa upp så att Nordirland skulle kunna sköta sig själva utan allt våld tog England all makt på Nordirland. 1972 infördes den tuffa lagen och beslutet "the direct rule".

Engelsmännens strategi för ordna upp situationen var att få bort terroristerna. För att bekämpa terroristerna satte man in 20 000 militärer. Flera nya lagar gjordes för att kunna gripa och hålla kvar folk som man anklagat för terrorister i fängelse.

citat: "Militären fick nästan göra vad de ansåg vara nödvändigt. Anarkin härjade för fullt"

Så här har konflikten hållit på hela 70 och 80 talet. Nu på 90-talet har konflikten trappats ner ganksa rejält om man jämför med bombdådsperioderna under 70 och 80 talet.

Lösningsförslag

Här är några av lösningsförslagen

Irlands enande

gemensamt styre

1973 gick både Irland och England med i EU. Man trodde att banden skulle stärkas igen.

1991 försökte en minister i Nordirland att få igång en förhandlingsprocess. Han försökte att ena parterna men misslyckades.

1995 försökte IRA och John Mayor, premiärministern i England få en uppgörelse.

Framtiden ser ljusare ut men klyftorna mellan folkgrupperna kommer att vara svåra att lappa ihop. Hos vissa av dem finns fortfarande den stora ilska mot varandra kvar, och det är den som är hotet mot fredsprocessen.

Jag var inne på några av unionisternas hemsidor och läste om deras ideologi, vad dom står för, deras budskap mm. I vissa delar av texterna fick jag uppfattningen om att det fortfarande är "jätte-krig" mellan dem och att man verkligen hatar varandra. Men dessa sidor kanske var lite för extrema. På en utav sidorna kunde man skänka pengar (elektroniskt) som skulle gå till att få bort sina motståndare...helsjukt...

Om det är så bedrövligt som jag läst är det nog svårt att enas

Av det som jag läst i dagstidningar om Nordirland, tror jag att det kommer att ta lång tid innan någon riktig fred och vänskap mellan parterna slår in. Det senaste jag läste var att englands premiärminister Tony Blair verkar ha god hand med Sinn Fein och IRA till skillnad från vad John Mayor haft. Men jag tror ändå att det kommer ta tid.

Jag kan nämna att jag endast hittade en enda hemsida för nationalisterna. Vad nu detta kunde bero på? Kanske det är unionisterna som har de största tillgångarna eller har det varit någon hacker i farten?

Källor

Bokförlaget Bra Böcker AB

Tryckt år 1980

http://www.textarkivet.aftonbladet.se

http://www.ulst.ac.uk/

Aspects of Ulster (sida med årtal, kanske inte berättar så mycket om konflikten )

http://www.irlnet.com/sinnfein

Unionisternas sida

http://www.uup.org/

http://www.megastories.com/ireland/

http://www.ireland-today.ie/