Finska Vinterkrigets historik.

Kriget pågick vintern 1939-40 mellan Finland och Sovjetunionen.
De båda länderna hade 1932 slutit en icke-angreppspakt, och
Finland förklarade sig neutralt vid andra världskrigets utbrott
hösten 1939.

Då begärde Sovjetunionen att gränsen mellan Ladoga och Finska
Viken (Karelska näset) skulle justeras för att skapa en skyddszon
kring Leningrad. Ryssarna ville även hyra Hangö under 15 år som
flottbas.

I utbyte erbjöd ryssarna områden i östkarelen. Finland gick inte med
på detta och utan krigsförklaring anföll sovjetiska styrkor i november.
Helsingfors och andra städer utsattes för bombanfall och man upp-
rättade en kommunistisk marinettregering.

De Sovjetiska styrkorna uppgick till ca 800 000 man mot Finlands
ca 300 000, men finnarna försvarade sig med framgång under fält-
marschalk Mannerheims befäl. Ryssarna hejdades för en tid vid
Karelska näset och Finland vann viktiga segrar bl.a. vid Ladoga.

När ryssarna ånyo gjorde en framstöt i februari 1940 och Viborg
omringades, då bröts det finska motståndet.
Finland hade från början väckt starka internationella sympatier,
speciellt i de nordiska grannländerna. Humanitära hjälpaktioner
organiserades, finska krigsbarn skickades till familjer i Sverige och
svenska frivilliga deltog i kriget. Finland avböjde ett erbjudande om
militär hjälp från Frankrike och Storbritannien, varefter man tvingades
förhandla med sovjetunionen.

Vid freden i Moskva (mars 1940) tillföll huvuddelen av Karelen och
Sallaområdet i norr till Sovjetunionen. Hangö hyrdes ut till flottbas
i 30 år.

Tillbaka ...