Predikan av Martin Luther 1527

Text: Matt. 25: 31-46

Detta evangelium handlar bara om gärningar, ty man måste också predika om goda gärningar. Och det talar kort och gott. Andra evangelier talar bara om tron. Men man måste predika både om tro och om gärningar. Här ges starka och inträngande förmaningar om att göra vad gott är. Det återstår ingen hjälp för dem som inte vill bekymra sig om detta.
Här säger Kristus, att Människosonen skall komma till dom. Om inte det blivit sagt, så skulle vi ha varit nyfikna på att veta, vad som följer efter detta livet. Nu hör vi det här och har det för ögonen, vad vi har att vänta: antingen evigt liv eller evig död. Ingen undgår domen, ty alla måste vi dö. Och det äe ingen tvekan om att det efter döden skall gå till så som här beskribet: Herren kommer och håller dom och skiljer de onda från de goda. Vi skall alla ställas inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, allteftersom han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont. Det har vi fått veta. Döden ser vi, domen ser vi inte. Men Herren har visat oss, att det skall gå som han här har sagt.
På den yttersta dagen skall han komma i stor makt och härlighet och alla änglar med honom. Alla skall se honom och ingen skall kunna fly bort från hans ansikte. Han skall alltså träda fram i majistät och ära i kretsen av alla änglar i himmelen. Om bara en enda ängel visade sig för oss nu, så skulle vi bli dödsförskräckta. Hur skall det inte vara då, när alla änglar omger honom, som sitter på tronen! En thuv och förbrytare bävar för att träda frm inför en jordisk domstol. Han skäms för sina stölder och sitt mördande och kan inte se sin domare i ögonen, fastän denne ändå är en vanlig dödlig människa. Vad skall det inte då innebära att träda fram inför honom, som dömer på den yttersta dagen och som är omgiven inte bara av tre eller fyra änglar utan av hela den himmelska härskaran med sin överste i spetsen
"Och han skall skilja dem ifrån varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna." De som ställs på hans högra sida behöver inte bäva och vara förskräckta. Men de som ställs på hans vänstra sida har stor anledning att känna ångest och fruktan. "Då skall han sätta sig på sin härleghets tron. Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem ifrån varandra." Alla skall komma, från alla fyra vindar, och han skall ropa: "Getterna dit, fåren hit!" De som kallas "getter" är de som inte har gjort goda gärningar, men de som har övat goda gärningar kallar han "får". Och han skall säga till dem som står på hans högra sida: "Kom!" och till dem som står på hans vänstra sida: "Gå bort ifrån mig!" Här är det alltså sagt, vad som skall ske och vad domen innebäe: Gå bort till den eviga elden, ni som har gjort vad ont är, men gå in i det eviga livet, ni som har gjort vad gott är. Ty det som ni har gjort. det har ni gjort mot mig, och det som ni har försummat att göra, det har ni försummat mot mig. Detta skall ske i ett ögonblick, för allas hjärtan är uppenbara. Här skall det predikas om det, där skall domen fällas.
Nu kan man fråga sig, varför Jesus nämner just dessa sex barmhärtighetens och obarmhärtighetens gärningar, då man ju i dem inter finner något annat än det som är innefattat i det 5:e budet om att inte döda och inte vredgas. Det är ju så Jesus förklarar detta bud: Du skall ge din nästa hjälp och råd. Om din ovän är törstig, så skall du ge honom att dricka. Om någon behöver en livklädnad, så skall du ge honom manteln med. Och om du inte gör det, så har du inte heller gjort det mot mig. Femte budet handlar just om detta, att vi skall vara vänliga och barmhärtiga mot varandra och framför allt mot dem som ger oss anledning att vredgas. De sex gärningar som Jesus talar om här, är exempel på barmhärtighetens verk. Men han har utelämnat de gärningar, som hör samman med första, andra, tredje och fjärde budet. Inte heller nämner han något om det som rör det sjätte budet. Och på andra ställen i evangelierna talar Jesus mycket skarpare, när han t.o.m. säger, att en människa skall stå till svars för varje fåfängt ord som hon har yttrat. Här har han inte heller nämnt något om att man måste hålla sin kropp i tukt och att vi är befallda att bedja och lyssna till Guds ord så som andra och tredje budet säger. Nej han berör bara det femte budet och utesluter de andra - både dem som går före och följer efter
Varför fäster Kristus här så stor vikt vid gärningar, som också turkar och hedningar kan utföra? Den ene turken bemöter den andre som en broder. Om någon hamnar i fängelse och en medfånge har någon mat över, så delar han sitt bröd med den som ingenting har. Ja alla de gärningar som Kristus här nämner övar turkarna mer än vi. Dessutom har både greker och romare stiftat lagar som sörjer för de fattiga. Varför aktar Kristus sådana gärningar så högt? Kanske menar han, att sedan evangelium kommit i dagen igen, så har de kristna blivit ondare än hedningarna tidigare var. Jag fruktar, att det är så. Så har han också sagt, att "många som äro de sista skola bliva de första". De som skulle vara de bästa kan bli de sämsta. Människor är idag ondare, obarmhärtigare och mindre frkostiga än förr. Kristus visar här, att sedan vi kristna har tagit emot nåden, så blir vi sämre än hedningarna, om vi nämligen - "vända tillbaka, bort från det heliga bud, som har blivit oss meddelat". Då har det gått med oss somdet heter i ordspråket: "Ett tvaget svin vältrar sig åter i smutsen." När en kristen kommer till tro, så hör han till "de första", men innan man vet ordet av, så kan han ha blivit med bland "de sista". Men å andra sidan skall "de sista bli de första" - dvs. många skall bli kristna som man inte trott det om.
Kristus anför här barmhärtighetens och obarmhärtighetens gärningar ur det femte budet, därför att vi kristna har fått ta emot barmhärtighet. Ty vår käre Herre Kristus har befriat oss från Guds vrede och från alla våra synder - också från synderne mot det femte budet - och från den eviga döden. Guds vrede är stillad genom Kristus, och vi har fått barmhärtighet. Vå himmelske fader är nådig och god emot oss för Kristi skull, och han slösar både lekamliga och andliga gåvor över oss. När nu Kristus har stillat Guds vrede och gjort Fadern vänligt stämnd, så bör vi följa dette exempel. Vår förlossning har skett genom honom, och när han nu har varit så god och barmhärtig, att han gjort allting väl, så bör jag inte längre synda mot det femte budet utan visa barmhärtighet, vänlighet, godhet och kärlrk - och det inte bara därför att domen förskräcker mig utan därför att Kristus genom sitt exempel lockar mig till det. Låt då den stora hopen av människor gå allt längre i ondska. Det finns dock några som låter sig bevekas och som är med bland de "första" och blir kvar där. Kristus talar ju här om två grupper. Se du till, att du befinner dig i den skara, som står på hans högra sida. Då kan du med glädje se fram mot den yttersta dagen. Du behöver då inte frukta för hans dom, eftersom du står på hans högra sida och har tagit vara på hans nådesord. Därför: vill du bereda dig för det eviga livet, så börja nu och följ det exempel som Kristus gett. Men en kristen som är ond obarmhärtig skall inte undgå domen - lika litet som den ondskefulle hedningen skall göra det. Den däremot som övar barmhärtighet väntar och längtar efter att Kristus skall komma i härlighet, så att han får höra orden från hans mun: " Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse."
Det är denna dom, som vi längtar efter. Ty här är vi plågade av djävulen och av köttet, som inte låter oss tro, och av tyranner och biskopar och bönder och borgare och adelsmän. Och vi måste se så mycket elände, att vi blir helt utmattade och måste ropa: "Kom och förlossa oss!" Därför kommer det alltid att finnas sådane, som sträcker sig efter denna nåd. Det är dessa som här på jorden är förtryckta och plågade och som därför med fröjd inväntar den yttersta dagen. Och det kommer att finnas bland dem, som visar sig ha den rätta tron och som är av den sorten, att de övar goda gärningar. Ty den som tror, att han genom Kristus är befriad från Guds vrede - han är givmild och har ett vänligt sinne också gentemot sina fiender. När de är i nöd och behöver mat och dryck, så ger han dem gärna. Den som tror på Kristus och övar barmhärtighetens gärningar har anledning att vara glad. Ty honom väntar de orden från Herren Kristus: "Kom, du är en av mina ringaste bröder, du har lidit törst för min skull och visat barmhärtighet mot andra och övat kärlekens gärningar. Du är en sann kristen."
Dessa kristna blir förtryckta här på jorden och måste lida mycket - om inte annat så får de i sina hjärtan känna på djävulens vrede och denna världens ondska. Därför önskar de gjärna, att varje dag vore den sista och yttersta. De andra däremot önskar denna yttersta dag så långt bort som möjligt, för att de skall få fortsätta i sin ondska och röva och stjäla osv. Men här hör du: döden och domen ligger framför dig. Döden hotar dig och kommer att sätta stopp för din vidare framfart, och domen kommer att betala igen allt vad du har gjort. Det är inte vi, som har hittat på det, utan det är Herrens ord. Då finns det ingen möjlighet att fly undan, utan du måste träda fram inför Gud och alla änglar och alla heliga. Därför: vänd om från din obarmhärtighet och tag emot hans Ord i tro. Åkalla honom och bed om att kunna lära dig att vara god och barmhärtig och vänlig mot din nästa. Börja i dag med detta. Det är på tiden att du blir med i den skara, som står på hans högra sida. I Luk 21:34 heter det: "Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt, ty såsom en snara skall den komma över hela jordens inbyggare." Då nu allt detta skall ske, så bör vi bedja och vaka, så att vi på den dagen kan bestå inför Människosonen. Låt oss handla så, att vi kan ha ett glatt och oförskräckt hjärta för vi måste dock träda fram inför honom! Låt oss däeför öva goda gärningaroch bedja om att vi med tillförsikt kan se fram emor hans dom och en gång få höra från hans mun: "Du skall stå på min högra sida!"

1