Här har vi en situation där Johannes Döparen som sitter fängslad, sänder sina lärjungar till Jesus med frågan om han är den Messias som skall komma, eller om dom skall vänta på någon annan, detta gör troligtvis Johannes, för att hans lärjungar skall bli övertygad om att Jesus är Messias, eftersom det knappast är troligt att Johannes skulle ha kommit i tvivel, han visste ju redan från moderlivet att Jesus var den Messias som skulle komma (Luk 1:41). Men det intressanta med dessa verser är det svar som Jesus ger, och således var till för att övertyga Johannes lärjungar om att Jesus verkligen var Messias, "att blinda se, halta gå, spetälska göras rena och döva höra, och döda uppväckas, och för fattiga förkunnas glädjebudskapet". Vi kan då tänka oss in i en situation idag, när det kommer någon till våra kyrkor, och frågar om det verkligen är Jesus vi förkunnar i kyrkan, kan vi då säga till dom, det som Jesus sa till Johannes Döparens lärjungar. Hur ofta har vi upplevt att blinda har fått sin syn, eller döva sin hörsel i våra kyrkor, och om de fattiga verkligen fick uppleva ett glädjebudskap, varför är det då en intellektuell medelklass som dominerar i kyrkan, varför är det då så få fattiga som kommer dit och verkligen blir upprättade, och inte bara får en tallrik soppa och en klapp på axeln. När man läser om hur Frälsningsarméen drog fram för 100 år sedan, då får man läsa om hur dom längst ner på samhället stege fick upprättelse, arbete, hem och familj, och sedan många gånger gick ut som soldater i Herrens armée och förkunnade vad dom själva hade upplevt. Varför är det ofta så lite kraft i det som förkunnas. Är det överhuvudtaget kraften i ordet som drar folk till våra kyrkor, eller är det, det underbara lovsångsbandet eller den populära gospelkören. Jag tror att det är dags att vi ställer oss följande frågor: Är det bibelns Jesus vi förkunnar ? Ger vi dom fattiga ett glädjebudskap ? Varför bekräftas ordet så sällan genom under och tecken? Är det kanske så att det för många kristna har blivit viktigare att vinna ytterligare några platser i riksdagen, och några ministerposter i en regering, än vad det är att gå ut med budskapet om riket och få se människor bli upprättade. Nu är det hög tid att vi frågar Herren vad vi skall göra, och inte bara ber honom att välsigna vår egen verksamhet i kyrkan.