Sadelmakarsläkten Hultman ifrån Östergötland Gå till antavla
Namn och senare historia
Den första kända bäraren av namnet Hultman var Petter Jonsson, troligen född 1764 i Tjällmo. Namnet dyker först upp i husförhörslängden i Klockrike ca 1795. Sonen Johannes Persson skrivs endast en gång ca 1812 under namnet Hultman, medan hans son Anders Johan konstant går under efternamnet Hultman. Denna Anders bodde i Hultorp i Fornås, men det är alltså inte därifrån som efternamnet hämtar sin inspiration. Troligen kommer det utav att farfadern Petter var soldat (rekryt).
Anders blev gift med Matilda och de fick sju barn som kom att bosätta sig på olika ställen i mellansverige.
Hulda f1860 gifte sig med rättaren på Olivehult, Kristberg. (Han omgift och bosatt på torpet Pussen)
Oskar f1869 blev kvar i trakten och bosatte sig i Älvan. Han fick barnen Gustav och Levi.
Hjalmar blev trävaruhandlare i Holsljunga/Ringestena/Tranemo i Västergötland.
Edvard f1864, blev fjärdingsman i grannsocknen Borensberg. Han var först indelt soldat på ett torp i Kvarn, Kristberg. Sedan flyttade han till samhället Borensberg.
David f1876, lärde till sadelmakare hos brodern Edvard,
Emeli Augusta f1868 gift med Eriksson i Stockholm
Ida Elisabet f1874, gift med John Andersson. Levde i Gröndal, Stockholm. Barn Henry, Gösta och Lisa
Johan Edvard Hultman var gesäll i Örebro och Linköping, hans gesällbok finns bevarad. Efter att ha slagit sig ned som sadelmakare i Borensberg så byggde han sig ett hus på Klakorps utjord, köpehandlingarna finns att läsa här!
Edvard var inte bara sadelmakare utan även fjärdingsman och biografvaktmästare, han var också en av grundarna till nykterhetslogen i Borensberg -trots att han gärna tog sig ett glas då och då. Hans söner var driftiga affärsmän, de hade cykel och möbelhandel samt frisersalonger på orten. Deras innehav av mark i Hälla finns också beskrivet i köpehandlingar.
Men det var inte bara sönerna som var driftiga hustrun Lovisa arbetade även sedan hon gift sig som mejerska på Hälla mejeri i Borensberg, hon var förutseende av sig och hade bla tecknat en sjuk- och begravningsförsäkring.
När Lovisa dog över 90 år gammal övertogs fastigheten av sonen Allan som bodde där till sin död 199x. Arvet efter Lovisa var länge oskiftat, men när skifte tillslut skedde upprättades ett protokoll.
Sonen Allan var känd i hela socken och berättade på sin livs höst om sitt liv bland annat i ortens lokaltidning.