Ormar

Ormar? Som husdjur? Det går ju inte...eller? Personligen så tycker jag att det går alldeles utmärkt! De är perfekta husdjur i alla avseenden. Ok, man kan kanske inte dressera dem och sånt, men fördelarna är desto fler; De låter inte, skräpar inte ner eller hårar, man blir inte allergisk, de kräver knappt nån tid av ägaren och behöver inte passas när man åker bort (de äter med minst en veckas mellanrum). Så länge det inte är fullvuxna boa- eller pytonormar vi snackar om så tar de heller ingen plats. Till sist så vill jag säga att de är underbara djur som är både vackra, fascinerande och keliga!

Jag har haft ormar i 13 år och det började med en liten söt snok. Sedan har det blivit värre och värre. Efter snoken blev det majsormar (de blir högst 2 meter) och sedan en Boa Constrictor och sedan en Tigerpyton. Tigerpyton blir upp till 7 meter i fångenskap! De kan leva i 50 år. Min pyton sålde jag när den var så stor att den borde äta kaniner, för det klarar jag inte av att mata en orm med, eftersom jag har kaniner som sällskapsdjur.

Just nu har jag en Kungsboa. Det är bara en unge, ca 80 cm lång. Boaormar växer hela livet (mest de två första åren) och i fångenskap blir de 3-5 meter långa och lever i 20 år. Jag matar min boaunge med möss, ibland frysta och ibland levande. Då får ormen själv döda bytet genom att strypa det, boaormar är alltså inte giftiga som vissa tror, men de har tänder för att kunna hålla fast bytet.

Fotoalbum