Fältstudierapport, barnomsorg, 26/10 -99
Johan Björnson
I Södra Sandby ligger Paradiset - ett Maria Montessori-dagis för 1-7-åringar. Både dag- och fritidsverksamhet ryms i samma lokaler: ett gultimrat hus modell Räddningsskolans förläggningsbyggnader, med tillhörade trädgård mittemot åkern. Vägen upp till Paradiset kantas av skördetröskor och sönderplockade traktorer. Väl inne i värmen är miljön markant annorlunda. Klassrummet är ett ljust rum med stora, spröjsade fönster och små "lärostationer", där barnen ritar, bygger med klossar, lagar mat, lyssnar på musik, räknar och lär sig läsa lite lätt genom att exempelvis para ihop fruker och bär med sina namn, skriva på små inplastade papperslappar.
Montessori-konceptet kan tolkas lite olika. På Paradiset har man valt bort idrottstimmarna. Det går bra i alla fall, resonerar man. Några av killarna tränar fotboll på kvällstid; i övrigt tycker fröknarna att barnen får motion nog när de går omkring inne i skolsalen. Man håller sig till sin egen matta eller sin egen stol med tillhörande bord, och stannar sedan där. Bamse-spel, tuschpennor och annat hämtas sedan från sitt förvaringsställe till platsen man slagit sig ner på. Inget spring tillåts inne i rummen; ej heller högljuddhet.
Dagen börjar vid 08.30. Förmiddagen ägnas åt de olika pedagogiska redskapen i skolsalen. Montessori-tekniken innefattar ett slags lek med sinnena, i vilken själva lärandet "döljs". Genom att aktivera kreativiteten i att ensam - eller två och två - komponera ihop triangulära, kvadratiska och rektangulära träbitar till något som förställer en bild av barnets egen fantasi, stimulerar man samtidigt känslan för olika geometiska former.
Vid 11.30-tiden är det middagsdags. Barnen sitter vid lågbord och får själva ombesörja dukning, diskning och våttorkning av borden. Det fungerar i stort bra, även om det blir lite stimmigt när en del av barnen vill byta platser så att de hamnar bordsgranne med mig... Dessutom uppstår lite rörighet eftersom alla inte anpassar ätandet så att alla är klara någorlunda samtidigt.
Efter maten "rastas" barnen, d v s verksamhet flyttas ut i det gröna. Jag genomförde ingen lek i egentlig mening, men var med hela tiden och lät barnen rida på ryggen, läste en hel hög böcker med berättelser för dem, byggde en koja ovanpå rutschkaneställningen och hittade på subtraktionstal till en av killarna som övade matematik genom "frimärksspelet", där man lägger upp brickor med tusen-, hundra-, tio- och ental på bordet och sedan drar ifrån brickor motsvarande siffrorna på den undre raden i räkneexemplet. Jag tycker det fungerade bra och de barn jag ägnade extra mycket uppmärksamhet verkade hjälpta på traven av mina insatser, även om en kille som jag klossbyggde tillsammans med, hade en okoncentrerad förmåga att gång på gång vifta omkull de skulpturer vi precis kreerat...
Halv tre är det tid för mellanmål. Samma procedur med maten som vid lunchen - och samma "tack för maten"-ritual: en liten sjungen ramsa om äpplen och päron som glider ner lätt i magen.
De flesta barnen går hem vid tretiden, resten vid fyra-fem-tiden. Just denna dag är det utvecklingssamtal med föräldrarna inne i klassrummet på eftermiddagen, så dagen avslutas med lättsamma barnlåtar på kassettband och valfria kringaktiviteter på ovanvåningen, i samma rum som barnen på förmiddagen sjöng julsånger som övning för ett luciauppträde, och där de lyssnade på klassisk musik av van Beethoven.
Montessori innebär privata institutioner för barnomsorg. Paradiset drivs av barnens föräldrar. Dessa sitter i "styrelsen", och kan sägas vara dagisfröknarnas arbetsgivare. Barnen blir därigenom en viktig medbestämmare, kan man tänka sig. Vad gäller de stora inlärningsbitarna (träningen av sinnena) ligger dessa fast. Det är småsakerna och ordningen på utförandet, om man vill rita eller baka, som är vars och ens eget beslut. Det antecknas vem som gör vad, hur många moment av dem som gåtts igenom som repeteras av barnen (nästan alla, utom lera, vilket man har dålig tillgång på) och man kollar upp vad som är populärast. För tillfället leder högläsning av sagor tabellen - men så är det ju också en aktivitet som lätt leder till inaktivitet, även om barnen på Paradiset är väldigt spontana och avslöjar vad som kommer att hända två sidor längre fram. Sagornas handlingar har gått fram!
Straff och konsekvenser om man inte håller sig lugn och någorlunda tyst är att man får byta plats i ringer vid samlingen eller i värsta fall lämna sammanslutningen helt för att gå och sätta sig i skamvrån vid väggen. Under måndagens samling uppstod rätt mycket bank i golvet, men fröknarna höll god pli på barnen och inga åtgärder, såsom att tvingas gå från brodet innan måltiden inletts, behövde utdömas.
Jag anser att denna, andra fältstudiedag gav mig en bred inblick i fem-sex-åriga barns vardag i en friförskola. Barnen är spontana och många av dem berättade om händelser i sitt liv och sin tid på dagiset. Jag lade märke till att åldern har en stor betydelse: skillnaden mellan fem och sex år är stor! En liten flicka som är redigt blyg när hon ankommer till Paradiset på morgonen, öppnar sig ordentligt efter någon timme. Det är roligt att samarbeta med barn, men det är inget som skulle passa mig som daglig arbetsuppgift.
Nackdelen med dagen är att en enkel dag ger lite för lite. Veckodagsbundna aktiviteter missar man. Som tur är finns både ute- och innelek med på programmet dagligen. Några barn frågade om jag skulle börja jobba på Paradiset, och blev lite ledsna när jag sa att jag bara var ute på ett endags studiebesök... Sådant värmer!
