JORDENS KONUNG
Savannens drottning, lejoninnan,
Till Djurens Konung trogna kvinnan
Vaktar ungen som hon fått
Men så plötsligt hör hon nåt
Dock för sent, ty skottet brinner
Skydda ungen hon ej hinner
Hennes, ungens kroppar döda -
Nu ger skinnen mänskan föda

Uti skogen rådjur springa
Stark och kraftig är dess bringa
Vilken spänst och vilken grace
Under klöven hörs ett kras
Faller rakt i mänskans fälla
Benen bryts och det hörs skälla
Fällan snart blir djurets grav
Mänskohand skär strupen av

Ty mänskan Jordens bästa är
Hon styr och ställer, fjärran, när
Vilken annat art blir full -
dödar djur för nöjes skull?

Det var skönt i mammas mage
Efter födseln bo i hage
Tillsammans med dess kultingbröder
Mänskor grisen givmilt föder
Kulting, nu när du är rund
Kommen är din sista stund
Julen firas och du död
Skinka är på mänskans bröd

Älgen majestätiskt vandrar
Inget djur för det den klandrar
Älgen är ju Skogens Kung
Kronan som den bär är tung
Kronan prydd med många taggar
Människan i smaken naggar
Därför älgens krona fin
Nu finns ovan braskamin

Ty mänskan Jordens bästa är
Hon styr och ställer, fjärran, när
En djurart - alltid mindre värd
Om en mänska kan bli närd

Människan nu allting mördat
Allt hon önskat hon nu skördat
Ormars skinn och björnars päls -
Allting skjuts och allting fälls
Mänska, du har genom jakt
Andra velat visa prakt
Mänska, nu när allt dött har
Vad har du att döda kvar?

Du mänska Jordens enda är
Du styr och ställer, fjärran, när
Inga djur från berg till älv
Ska du döda nu dig själv?

Back to Eric's section