Maria E
Jag heter Maria, är född 1968 och fick diagnosen PCO i mars 2001 då min man och jag förgäves försökt få barn i nästan ett år. Den som gav mig besked var en gynekolog på en privatläkarmottagning - det gick snabbt och jag fick genast hormontabletter (Pergotime) och en spruta (Profasi) för att få igång gäglossningen varpå jag blev gravid på första försöket. Men låt oss titta tillbaka genom åren.
Jag har alltid vägt mer än "normalkurvan", men egentligen inte varit överviktig "till utseendet". Folk omkring mig har ofta förvånats över min vikt: "Hur kan du väga så mycket - du är ju inte tjock!". De senaste åren har jag dock gått upp i vikt en del, men jag vet inte om det beror på PCO:n eller på att jag fått ett ganska stillasittande jobb som tar mycket tid, att jag fått allt svårare för att ta mig i kragen och motionera samt att jag och min familj för ett par år sedan flyttade ut på landet så att jag inte längre kan cykla till jobbet.
Ganska kraftig hårväxt på ben och armar har jag alltid haft, men trott att det berodde på att jag började raka mig redan i 13-årsåldern. Många säger ju att ju tidigare och mer man rakar sig, desto värre blir det... Här spelar förmodligen PCO:n en roll som jag inte anade.
Jag fick mens när jag var mellan 12 och 13 och hade väldigt kraftig sådan med rejäla smärtor tills jag i 15-årsåldern fick p-piller som ordnade till det hela. Hade sedan inga som helst problem, och inte heller var det svårt att bli gravid när jag var 21 - det gick på första försöket och 1990 födde jag en dotter (som redan är väldigt hårig, men däremot smal som en sticka!).
Mensproblemen började sommaren 1999 då jag först hade en mensperiod som varade i ca 7 veckor. Jag gick till slut till min barnmorska som ordnade ett preparat som satte stopp för det hela. Hon tog dock inte reda på vad orsaken var, och sa bara att det var helt normalt. Allt funkade bra några månader och så hände det igen - en mensperiod som sträckte sig över flera veckor - och jag åt en ny kur av medicinen som stoppade. I maj 2000 gick jag till barnmorskan igen för att ta ut min spiral, eftersom min man och jag ville skaffa barn. Då hade jag även haft ytterligare en period av oregelbunden mens, men barnmorskan tyckte fortfarande att allt var OK. Nu inträffade motsatsen. Jag fick ingen mens på 6 veckor, ingen på 5 veckor etc. och varje gång trodde jag förstås att jag var gravid - och blev gruvligt besviken när mensen kom. Jag ringde barnmorskan när mensen hållit uppe 9 veckor och gravtestet ändå visade negativt, men hon sa än en gång att det inte var någon fara - kom igen om du inte haft någon mens på ett halvår!
Nu i efterhand är jag jättearg för att hon helt nonchalerade min oro. Det var alltså först när jag kom till en privatpraktiserande gynekolog som jag fick beskedet att det handlade om PCO, vilket han kunde konstatera genom ett ultraljud och ett blodprov. Så enkelt var det alltså! Därför vill jag gärna rikta en uppmaning till dig som misstänker att du har PCO: ge dig inte förrän du har blivit ordentligt undersökt!
I skrivande stund är jag gravid i 7:e månaden och oerhört lycklig över att mina problem ändå visat sig vara av så lättvindig karaktär - i motsats till många andra som är med i den här gruppen.
Tillbaka till Pco-sidan
Tillbaka till erfarenheter
© 2001 susss.geo@yahoo.com
This page hosted by 
Get your own Free Home Page