Södra Möinge

OSMAK

3/2 1996

Kvällens middag arrangerades av Maygon och hade ett stark Tjeckisk inslag.

För första gången någonsin såg det ut som om tidschemat skulle hålla. Det skulle senare visa sig att det endast fallerade med en knapp timme när sista rätten var serverad.

John lyckades med konststycket att skära vaniljsåsen, till skillnad från förra träffen. Då skar han sig själv.

Fördrink var öl och tilltugg. Tilltugget bestod i snittar av olika slag:
"Korven var det bra stunns i. "En god ide är att börja med ansjovisen så att man får upp lite törst".
Cidern ansågs allmänt som ganska blaskig. Frasse var mycket nöjd med den alkoholfria Jevern.

Soppa som första rätt. Den var så matig att Maygon fick tipsa Frasse om att det kanske var bättre att använda skeden istället för kniv och gaffel i alla fall. Kombinationen lever - vitlök var inte alls dum.

Aladob, vad är det för något egentligen? Diskussionens vågor gick djupt. Värda att nämnas är "Aha en kopia av redan äten mat", och "resterna av en mus i lampan".
Oljan till aladoben var annars det stora trätoämnet, inte särskillt uppskattad. "Harmlös, bara oljig", "Aladoben däremot den var väldigt fin"

Så till huvudrätten, anka och knödeln.
"Döbakade scones som man först råkat koka"
Knödeln var i och för sig god, men lite väl tung i en flera rätters meny. Ankan är såsom anka är mest, god. John sammanfattade nog de flestas tankar i "Problemet med de här perserna är att man blir mätt"

Efterätten, en synnerligen god och välgjord äppelkaka, (även om den lyckades "förstöra" värdens nyinköpta ugn) Aningen färre vetebullar än vad som stod i receptet föreslås dock.
"Det översta lagret smakar smör", "Jag tror nog jag kan äta mig mätt på det här".

Efter detta var alla så mätta att ett flertal till och med hoppade över den avslutande kakan. Det skall villigt avslöjas att den hade varit mycket godare om man inte varit proppmätt.