Den första klassiska mulleturen gick till Kebnekaisefjällen i Juli 1995. Deltog gjorde Mulle 1, Mulle 2, Mulle 3 och Mulle 4. Alias Freddan, Arvid, Jörgen och Rille. Alias Thorneträsk, Arvidsjaur, Jörgenjärvi och Rikkaloukta. Historien börjar redan på en vinprovning hemma hos Rille i Täby. Jörgen var med för första gången och vi beslutade efetr några goda glas att vi skulle vandra tillsammans. Laddningen skedde framförallt i sportbutikerna. Ett par veckor före avfärd hade vi avstämning ute på Eknö. Vi kände oss alla rätt nöjda med den utrustning vi hade köpt. Freddan läste högt ur vandrarbibeln (Claes Grundsten alltså) Så kom han till avdelningen Fleecetröjor. Alla log nöjt, det hade vi ju allihop. " .... det finns tre sorters fleecetröjor" - oro i leden, hade man köpt rätt sort? Under hög stämning skapades vandrarramsor, "Mulle 1, Mulle 2, Mulle 3, Mulle 4, 1,2,3,4, Våra Prylar äro dyra, Bästa truppen Friluftsgruppen" - klassiskt.

Så var det dags, vi flög upp och började en kall julidag i Abisko fyllda av förväntan. Freddan gick först i början, därav fick han namnet Mulle 1. Vi gick upp längs den vackra kanjonen och sedan i fjällbjörkskog. Mot kvällen (nja, det var ju midnattssol den veckan så särskilt mörkt blev det aldrig) kom vi fram till Abiskojaure. Rille bjöd på spanskt rödvin och ostar. Helt rätt! I tältet är det mycket bök och skratt. Rille läser ur Jan Guillous "Ondskan". Andra dagen var det tungt till Alesjaure. Vi sparrades av familjen. Belöningen blir bastu med bad i jokken. Tredje dagen mot Vistasdalen möttes vi av iskall hård motvind och regn. Vid lunch började vi känna oss rutinerade. Lunch i regnet men under full kontroll. Vi började bli riktiga mullar! Så ner genom Vistasdalens mjukare natur med gröna deltalandskap, omgiven av branta, vassa, karga bergssidor, med fallhöjd om 1000 meter. Imponerande. Vi ser renar, renkid, ripor, ripkycklingar och fjällabb. Vi ser tre personer på hela dagen. I regnet når vi fram till Susanne i Vistasstugan. Vi hade dittils bott i våra tält men nu var det väldigt inbjudande med stugan. Vi var enda gästerna, Susanne bakade bröd till oss och vi bjöd på Whiskey, Utanför regnade det. Vi mådde bra! Fjärde dagen till Nallo. Spår av stora slasklaviner på vägen som gjort 2 meter djupa, flera meter breda och hundratals meter långa hål i marken. Vi ser inte någon person på hela vandringen. I stugan finns Kristina och Jörgen och Freddan lockas in. Snö bitvis runt stugan men Rille och Arvid ville ändå bo i tältet. Eftersom Arvid alltid frös i sin Ikea-Jokkmokk sovsäck ville han att man inte skulle ligga onödigt långt ifrån varandra. Detta blev det sedan mycket tjöt om.

Femte dagen gick vi över den besvärliga blockterrängen mot Sälka. Förrädiskt då den var täckt av snö. Vi passerade sjö på 1056 som var täckt av snö. Freddans knä sa nu ifrån. I Sälka teamade Freddan istället upp med tyskorna för natten. Övriga tältade i dalen några km längre ner. Nästa morgon såg vi solen för kanske första gången den veckan. Härligt! Så fortsatte vi till Keb.

Sjunde dagen var det dags att gå upp på Kebnekaise. Vi lämnade en del packning på fjällstationen (700 möh) och började gå upp för den Västra leden. På 1000 meter är sista chansen att fylla på vatten. Ska det räcka? Upp till Kitteldalen med de branta kittelformade sidorna omkring. Brant stigning i snö upp mot Toulpagorni. Så upp till höger för grusslänten på Villnavarri till 1700 möh, så det kanske värsta - ner 200 höjdmeter. Snabb kall lunch i Kaffedalen där det är riktigt kallt. och så upp mot toppstugorna på 1880 möh. Sveriges högsta byggnader.

Där lämnade vi ryggsäckarna. Så upp mot toppen, nu på snö igen. Vandringsstavarna är till god hjälp. Sista biten är brant man får ta hjälp med händer och sparka in sina gummistövlar med kraft i snön. Plötsligt är vi uppe - och hu så brant. Mot väster stupar det brant. Sikten är god, vi ser långt, långt. På vägen ner rutschar vi på baken på snöfälten. För första gången slår vi Grundstens tidsuppskattning genom att gå på 8.15 mot beräknade 10-12 timmar. Turen är 24 km med total höjdskillnad om +1800m och -1800 m.

Åttonde dagen defilerar vi till Nikkaloukta. Jörgen o Freddan vadar stor jokk. Vi beslutar oss för att tillbringa sista natten i Narvik och hyr en bil. Vi förväntar oss inget nattliv, särskilt inte i vårt skick, skäggiga och med vandringskläder. Men på nattkröken blir vår pub Peacock full och vi är plötsligt helt rätt. Freddan lär sig vad sykeplejer betyder och Rille är i toppform. Ca 28 öl enligt Freddans nota.

Den första Mulleresan var till ända och vi visste att det skulle bli fler!