Stärkta av den lyckade vandring sommaren innan gav vi oss i kast med Sarek. Många av Sveriges högsta toppar och glaciärer ligger i Sareks nationalpark. Däremot har man valt att inte markera några leder eller tillåta några stugor för turister. Detta gör att ryggsäckarna blir tunga av mat i början eftersom man inte kan köpa någon på vägen.

Färden inleds den 15 juli med stålkråka till Gällivare och buss västerut. Bröderna Sundström förbereder sig in i det sista. Vi hoppar av bussen vid Sourvadammen. Trots att Tomi från filmen Jägarna erbjuder sig att köra våra ryggsäckar i sin sprillans nya pickup till andra sidan dammen hänger vi på oss ryggsäckarna och börjar gå. Dammbyggnaden från 1920-talet är imponerande, men ful! Efter någon kilometer på dammen kommer vi in i björkskogen. Ganska snart kommer vi till det första vadet som vi väljer att ta en bit uppströms från stigen. Efter vadet hittar vi inte den fina stigen igen utan följer mindre stigar uppför fjället. Vi slår läger just under trädgränsen. Bröderna Sundström bor i ett tält, Måns och Fredrik i ett och Rille och Jörgen i det sista. Bröderna Sundström satsar hårt på pasta och korv. Måns och Fredrik äter biff i kokosmjölk och curry med ris. Rille och Jörgen äter frystorkat.

Andra dagen inleds med ett spännande vad över Njabbejåkkå. Lektion1: Njabbe betyder "att ta med handen under kolten på en kvinna". Det konformade fjället Slugga ser vi i fjärran hela dagen medan vi vandrar söderut på kalfjället. Vi slår läger vid hängbron över Kukkesvakkjåkkå.

Tredje dagen är ytterligare en dag med vackert väder. I videsnår vandrar vi förbi Pierikjaures turkosgröna vattenyta. Bakom sjön syns Pierikpakte (1789 m ö h). Lektion2: Bergets namn betyder "det stupbranta galningsberget". Efter lunch i duggregn klarnar vädret och vi kommer fram till Rapadalen. Utsikten är så enastående som den beskivs i böckerna. Vi går åt sydost på hög höjd längs dalen. Vi tältar vid Snavvajaure.

På morgonen badar vi i det sexgradiga vattnet. Sedan bär det av nedför genom Rapselet. Jörgen gör ett djärvt hopp över en jokk och gör sig illa i armen. Skogen är bitvis parklikande här. Det är en stor upplevelse att få se älg på nära håll.

Femte dagen fortsätter vi genom skogen till nationalparkens gräns där vi gör lunch och förbereder oss för övernattning. Till vår förvåning kommer Lennart(?) Länta med båten nu så vi slipper vänta till nästa dags morgon för transport till Aktse. I Aktse väljer Måns att flyga till Saltoluokta och vi andra tar "motorvägen" norrut.

Två dagar senare återförenas vi och har en trevlig avslutningsmiddag på stationen. Vi sover tungt i riktiga sängar och tar sedan båten till Kebnats och bussen vidare till Gällivare.