Fredagen: Avfärd 14.00 från Stockholm. Rille o Roar kommer direkt från mataffären med välfyllda kassar. De lämnas vid starten vid Skottvångs gruva. Arvid o Gurra åker till målet i Ånhammar för att hämta Freddan o Jörgen. Det visar sig även denna gång att grusiga genvägar är senvägar. Vi kan bara köra 30-50 km/h, och vi får inte kartan att stämma med grusvägarna. Det visar sig bero att vi kört fel. Bilvägen mellan start o mål ca 35 km. Det gör att vi inte börjar gå förrän 18.30. Vi får skynda oss säger Jörgen för hockeyn börjar 20.00. Efter en stund kommer vi fram till Älgsjöbackens gruva från 1600-talet som lades ner så sent som 1945. Banvallen är kvar, liksom ett par stugor, gruvhålen och en massa sten. Med hjälp av teckningar får vi en inblick i det hårda gruvlivet. Rickard spekulerar i att så här kanske Kista ser ut om hundra år! Med tavlor som berättar om Ericssons storhetstid i slutet av 1900-talet. Med Jörgen i täten skyndar vi fram till Bredsjön. Mycket bra rastplats. Två eldstäder, en vid vindskyddet vid vattnet, och en en bit in i skogen. Vid sjön äter vi middag. Rille tar fram spanska smakrika korvar i rikliga mängder. Folköl och tetravin öppnas. Gurra serverar köttgryta med nötter och ris, mycket bra! Han har ett smart upplägg med fryst köttgryta men kokar riset med sjövatten. Vi avrundar med Freddans hallonkräm och mandelbiskvier. Nu mår vi gott! Gurra har med radio. Sverige tar ledningen mot Slovakien 1-0, jubel! Hockeyn känns dock så avlägsen att vi snart inte har koll på ställningen. Vid den inre eldstaden gör vi upp eld och sätter upp tälten. Jörgen, Gurra o Freddan i det ena, resten i andra. Whiskeyn och konjaken kommer fram. Även tobaken – Jörgen satsar på cigarr, Arvid/Freddan på snus och Gurra med sin nya pipa tar stilpoängen. Helt rätt. Versioner av Hipp Hipps fotbollsramsa ”Cafe Latte” ekar. Varma kläder på. Efter fjolårets ösregn har Freddan o Rille (framförallt) garderat sig och köpt ungefär samma Haglöfs top-of-the-line regnbyxor som Arvid. Det blir mörkt. Roar tar fram en pannlampa – wow en ny pryl vi inte ens tänkt på!

Lördagen: Lugn morgon, vi har ingen brådska. Vi ringer hem, dålig täckning så samtalen bryts då och då. Så är vi iväg. Jörgen och Roar går i tajta svarta t-shirts som Jonas gärna hade sett Mark i. Gurra o Rille går i snygga rutiga skjortor med undertröja. Arvid o Freddan går i funktionella (och dyra) North Face skjortor i supermaterial med luftningsblixtlås på sidorna. Gurra är nöjd att få användning för sina Stenmark-skor, det är inte å ofta. Gurra liksom övriga med låga skor får några spännande blöta passager, för bitvis går vi genom våtmarker. Tydligen intressant fågelliv men det är väl lite som att kasta pärlor åt svin för vi vet inte vilka fåglar vi ser och hör. Under drickspausen gräver vi fram dricksflaskor ur ryggsäckarna – utom Roar som lugnt dricker ur sin slang från vattenpåsen – en dyr pryl är ett bra redskap! Till lunch blir det Arvids pasta med köttfärssås och Jörgens chokladkakor, cocos är en ny smak. Vi kommer till en brunvattensjö med kallkällor i närheten. Vissa fyller på vattenflaskorna. En mulle blir efter hemkomsten till stan orolig i magen och källan kan vara orsaken. Orolig är också en huggorm som går upp i attackställning då vi stör hans solstund på stigen. Arvid ser en ödla. Och apropå djur så får en annan mulle två fästingar med sig hem. Vi slår läger vid Härbärgsjön. Med viss möda hittar vi 2 tältplatser vid vindskyddet vid sjön. Till middag lagar Roar o Rickard spansk köttgryta med köttbitar, lök och bönor. Hela 5 bönburkar har släpats ända hit, imponerande. Och gott! Sjön visar sig ge ett fantastiskt eko vilket glatt testas i nattmörkret. Det är månsken från halvånen. En stor fågel skränar ibland. Staden och bilarna känns väldigt avlägsna. Vi sover tungt och länge.

Söndagen: Vi går genom flera kalhyggen. Så kommer vi till Putbergens naturreservat, ett av landets främsta urskogsområden. Skogen är nästan 300 år gammal och tallarna är verkligen höga. Vi stirrar upp mot tallkronorna ungefär som man stirrar upp på skyskraporna i New York eller Chicago. Roar ser en kopparorm. Så plötsligt är vi framme vid Ånhammar, en idyllisk plats med en liten fors, välskötta hus och gräsmattor. En skön vandring är redan slut.

Vi tackar Jörgen speciellt såsom pådrivare för årets vårvandring. Och Rickard o Roar som kom ända från Madrid resp. Oslo.

Kan det bli en höstvandring också?

/Arvid