Kvällen började med drink i köket med kocken och familj. Vi höll oss till Campari-juice för att inte bedöva smaklökarna, men föll å andra sidan för några spännande sydländska korvar så det jämnade ut sig.
Som vanligt fick inte mullarna reda på vad som bjöds i glasen och gissningarna på tema haglade vilt. Efter att ledtråden ”druvtema och på sätt o vis landtema” givits kom gissningar på druvor som finns mest i ett visst område: Tempranillo, Primitivo, Zinfandel, Gamay. Arvid visade då en bild på området i fråga (berg, torrt, färgad vinarbetare) och då prickade Jörgen in Sydafrika och till slut då Pinotage-druvan! Jörgen har varit i Stellenbosch som är Pinotages hemdistrikt och tillika – tror jag – Sydafrikas bästa distrikt.
Catharina Hiort af Ornäs i SvD skriver följande om Pinotage. ”Pinotagevin var länge något som man antingen avskydde eller älskade. Efter det att sanktionerna lyftes bort år 1994 har emellertid Pinotage fått ny status. Det verkar som om också vi svenskar gillar den, eftersom vinerna går åt som solsken på Systembolaget. De förnämliga röda bourgognerna, gjorda på Pinot Noir, har alltid uppskattas i Sydafrika, och det har gjorts många försök att efterlikna dem. I de flesta av Sydafrikas vindistrikt är klimatet dessvärre alldeles för varmt för att Pinot Noir ska trivas. Värme är dock något som den sydfranska druvan Cinsault tycker om, och det var skälet till att professor Perold på universitetet i Stellenbosch år 1925 tog fram en korsning mellan Pinot Noir och Cinsault: Pinotage. Här skulle världen få se en värmetålig, rikbärande druva som samtidigt bjöd på Pinot Noirs elegans och rika frukt. Nu råkade emellertid äpplet falla ganska långt från päronträdet, och även om Pinotage har förmågan att utvecklas väl i ett hett klimat, så har den inte precis ärvt Pinot Noirs eleganta, hallonfruktiga smak och doft. Den har skaffat sig en alldeles egen smakprofil och doften drar snarare åt björnbär, blåbär, räk och blyerts. Så här i början av 2000-talet står det helt klart att Pinotage kan räknas till kvalitetsdruvorna. Pinotageviner produceras i tre stilar: (1) dels ett lättdrucket, fruktigt vardagsvin som inte har kommit i närheten av ekfat och som ska drickas så ungt som möjligt. (2) Sedan har vi ett rökigt, kryddigt, vin som jästs på traditionellt sätt i öppna jäskar och som lagrats på stora, väl använda fat av ek och (3) till sist en modernt fruktig pinotage där druvorna skördats med låg avkastning och där vinet lagrats på små, nya ekfat. Den första varianten ger trevliga, fruktiga sommarviner och de traditionellt framställda kan vara utmärkta, harmoniska matviner, men det är i den sistnämnda kategorien som man hittar de riktiga kvalitetsvinerna – förbluffande rika, koncentrerade och spännande.”
Vi provade ett vin av variant 2 (rökigt, kryddigt): Jacobsdal Pinotage, Stellenbosch, 115 kr. Rek i SvD. ”Fynd” i Allt om Mat okt 2004.
Ett vin av variant 3 (modernt fruktigt): Stellenzicht Golden Triangle Pinotage, 119 kr. Rek i SvD. ”Fynd” i Allt om Mat för år 2000, ”Prisvärd” 2001.
Och ett Pinot Noir –vin som enligt expediten skulle vara typiskt Pinot Noir: Stoneleigh, Nya Zeeland, 119 kr.
Pinotvinerna gick hem bättre än Pinot Noir vinet. Troligen måste man till Bourgogne och till högre prisklasser innan Pinot Noir blir riktigt bra. Alla trodde Jacobsdal-vinet var dyrast. Stellenzicht växte till maten, och var den som avgick med ”segern”
Av den första varainten rekomnmederar SvD Douglas Green Pinotage 2002, 69 kr, Western Cape. ”Fynd” i Allt om Mat. Det har Arvid o Ingrid druckit och efter luftning var det väldigt gott. Lysande vardagsvin till både kött och pasta. Svd tyckte allra bäst om Kanonkop Pinotage 2001, 186 kr, Stellenbosch, man var rentav lyrisk. Tyvärr är den helt slutsåld på Systemet. Själv kommer jag nog försöka få tag på en flaska av 2002:an då den kommer!
Till Jörgens goda köttgryta berättade Patrik om sitt intåg i ostbranschen! Speciallagrad svensk kvalitet-ost låter spännande. En vin/ost-provning med Patrik ser alla fram emot! Middagen avslutades med Karins äppelpaj och ett mycket gott portvin. Bindomatic-ryggens fördelar dryftades. De starkaste avslutade med Grappa.
Tack Jörgen för en verkligen lyckad kväll!