Vinprovning på Götavägen i november.

Temat för kvällen var väl planerat av ett inkallat proffs, Herr Bengt-Göran Kronstam på DN, provning i DNs vinskola. Som smakvägledare radare vi upp 5 ostar (Getost, Extralagrad Grevé, Brie, Taleggio, Gorgonzola - Philip och Jörgen valde efter långa diskussioner med ostmästaren ut de smakrikaste och mogna sorterna) och 6 viner - två röda, två vita, en söt vit och en portis. (Beskrivs nedan)

Och ett sus hördes bland de erfarna provarna, Vinmullarna. Vilken struktur hördes susa över Arvids läppar, det här kallar jag en rationell ansats!

Ibland pratar vi om multiplikation, och denna kväll förstod vi att Einstein hade rätt, 1+1 kan bli 5 - jo när ett Sancerre vin avnjutes tillsammans med en god getost eller när ett Portvin avnjuts tillsammans med Grönmögelost - Vilka smak kickar! Och hur Gott smakade inte Sancerre vinet? De övriga var goda men inga liknande höjder uppnåddes.

Och i glasen hade vi följande godsaker; 1996 Sancerre "Les Caillottes" (Jolivet) Nr 12223 139:-

Pascal Jolivet är en nytänd stjärna i Loiredalen med några av de allra främsta smakproven på sancerre och pouilly fumé. Druvsorten heter Sauvignon Blanc och ger ofta ett vegetativt intryck som påminner om nässlor, vinbärsblad eller krusbär. Vårt smakprov har emellertid en helt annan dignitet, med djupare och mer finstämda aromer. Syran står sig dock bra till många feta ostar, med getost som det mest klassiska tilltugget.

1985 Gewurztraminer "Hugel" Vendage Tardive. Nr 12139 180:-

En ädel druva och en skicklig vinmakare. Ett sådant giftermål måste sluta lyckligt och smakprovet här är storartat! På hemmaplan njuter man det gärna till en munster, ibland med kummin som faktiskt passar mycket bra. Gewurztraminer sägs ha en karaktär som påminner om torkade rosor, men kinesiska körsbär (lichee) passar bättre. Till karaktären hör också en låg fruktsyra som tenderar att göra vinet fett och klumpigt, men också en distinkt kryddighet som ger nödvändig stadga. Detta vin är framställt av sent skördade druvor, vilket adderar till en karaktär som påminner om sötma. I själva verket beskriver ordet "druvighet" bättre smaken. Vinet är nämligen allt annat än sött.

1993 Terre di Cariano. Nr 22319 89:-

Valpolicella ger förledande associationer till lättviktare, men i vinet här kommer de förväntningarna på skam. Visst, inte är vinet särskilt fylligt, men inte desto mindre fullmatat för det – snarare sirligt. En påtagligt fruktsyra och en liten ton av bittermandel ger vinet balans och stringens. Karaktären blir därmed knivskarp och uppfriskande till den feta osten. Parmesan kan i det fallet få himmelska klockar att klinga, men en vällagrad grevé, svecia eller herrgård duger gott.

1995 Fetzer Barrel Select Zinfandel. Nr 6425 98:-

De amerikanska vinerna bjuder ofta en druvsötma som får extra lyft av osten. Druvsorten Zinfandel ger generösa toner av drottningsylt (björnbär, hallon och blåbär). Detta smakprov har dessutom kryddats med en tids fatlagring som givit smaken en härligt rostad ton. Gott till de flesta ostar och en riktig hit till vilt på klassiskt svenskt sätt med hasselbackspotatis, mörk sås och söt gelé.

1995 Château Theulet. Nr 4130 114:-

Ett simmigt sött vitvin kan mycket väl serveras efter ett rött. Till roquefortost är detta en klassiker, men prisnivån och åldern är dock ett problem. En riktigt förnäm sauternes fordrar en smärre guldgruva och en rymlig vinkällare där vinet kan mogna under många år. Här kompromissar vi, både med ursprung, pris och ålder. Får se om snålheten bedrar visheten?

1992 Graham’s Late Bottled Vintage. Nr 8000 120:-

Även det sista vinet är en kompromiss. Etikettboken kräver äkta vintage port, men invändningarna är där desamma som ovan. En late bottled vintage är ett mer snabbmognande och betydligt billigare alternativ. I England är portvin och stilton ett av livets absoluta höjdpunkter. Men portvin passar till fler ostar än så, kanske därför att karaktären förenar det röda vinet med det söta. Då blir det bingo!

/jörgen