Handling: Yrja, den fattiga och skeva men mycket godhjärtade och givmilda får vara med och leka när isfolksbarnen växer upp. Så småningom blir hon en hjälp åt Silje när hon börjar bli gammal och sjuk. Silje fastnar för den rara flickan och upptäcker till sin förskräckelse att hon förälskat sig i odågan Tarald som bara har ögon för Sunniva. Men Sunniva och Tarald får ju inte gifta sig. De bär båda på det onda arvet och är alldeles för nära släkt säger Tengel.

Men de båda ungdomarna är unga och förälskade och ger efter för sin kärlek. Yrja går i skymundan och lider alla kval för sin hopplösa kärlek till den adliga Tarald. Det går som det går. Sunniva blir med barn och dör i barnsäng när hon föder Kolgrim, en av de värst drabbade i isfolkets ätt. Tengel blir så förtvivlad att han går hem till sin älskade Silje och bereder en dryck som får dem bägge att somna in för att aldrig vakna mera. Sorgligt.

Men Yrja finns där för Tarald och hon har god hand med Kolgrim. Så småningom får Tarald upp ögonen för Yrja och friar mycket bakvänt åt henne och sårar henne dödligt med sitt klumpiga sätt. Men allt slutar lyckligt med att Tarald och Yrja slutligen gifter sig, och får barn. Den glada, rara och änglalike Mattias. Hur ska det gå med Kolgrim, grym och känslokall, i huset???

Omdöme
Den här boken älskar jag verkligen. Jag tycker mycket om Margit Sandemos sätt att forma sina olyckslottade karaktärer. Man fäster sig mycket vid "Tisteln" Yrja. Varmhjärtad och god utan att för den skull bli mesig. .