Handling: Hilde är rackarens dotter och utstött, hatad och skild från alla. När hennes otrevlige far blir misshandlad av några som tror att han är skyldig till de mord som upptäckts alldeles intill hans hus på Andreas Lind av Isfolkets mark, så kommer Andreas dit för att hjälpa Hilde.

Hilde blir alldeles till sig över att få besök och småningom spirar en förälskelse inom henne. Men Andreas är bara sig själv, snäll och omtänksam. Han hjälper Hilde och när hennes far senare blir mördad berättar han för sin familj om Hilde och de tar sig an henne i sann Isfolksanda. De går med i begravningståget för att förhindra att Hilde och hennes far ska bli stenade av socknens folk på väg till kyrkan.

Rykten går att det är en slagbjörn eller till och med en "Manneulv" som har gjort sig skyldig till morden. Hilde ber att få hjälpa till att försöka avslöja den skyldige eller locka fram varulven om det nu är en sådan. Hon går ensam, sent i kvällningen genom socknen i tron att alla männen vaktar på henne med gevär laddade med silverkulor. I själva verket är alla männen sövda...

Hilde upptäcker dock snart att Andreas bara har ögon för Eli, Gabriella och Kalebs unga dotter. Hennes spirande förälskelse dör en smärtsam död, men så kommer Mattias, den gode unge doktorn med de milda ögonen och talar om att han tycker att hon är så rar och snäll. Han undrar om hon kanske vill låta honom hjälpa henne komma över Andreas. Han berättar för henne om hur svårt han haft det sedan han kom tillbaka från gruvorna. Mattias och Hilde finner varandra till slut.

Omdöme
Bästa biten i boken är enligt mig när Hilde går genom skogen för att försöka avslöja mördaren. Det var svårt att låta bli att bita på naglarna då...