Viktigast i "Jappens" liv är familjen och ofta en speciell utvald favorit. Runt honom eller henne kretsar hundens universum och man behöver sällan ropa på sin hund varken ute eller inne, den håller frivilligt reda på husse eller matte. Däremot är Jappen inte en hund som springer fram till främmande människor hur som helst utan den har en stark självbevarelsedrift vilket kan vara en fördel om man på promenaden träffar på andra människor och hunden är lös, i skogen till exempel. Man måste dock tänka på detta och verkligen träna Jappen, speciellt som valp och unghund i att träffa andra människor och snälla hundar och genom att få vistas i varierande miljöer tillsammans med husse eller matte. Detta är mycket viktigt eftersom man kanske vill ställa ut sin hund och då skall domaren kunna känna på hunden eller när man skall till veterinären.

Att växa upp i en barnfamilj innebär ur aspekten socialisering att både hund och ägare har mycket gratis. Kompisar och deras föräldrar kommer och går hela tiden. Vad man som hundägare och förälder måste tänka på är att det inte får bli för roligt jämt. Valpen måste ha möjlighet att dra sig undan och totalt kunna koppla av, utan att riskera att blir trampad på eller uppväckt av glada men vilda skrik. Det måste också råda ett absolut bär- och lyftförbud för barn. Ett fall från en treårings famn kan bli ödesdigert för en så liten hund som Jappen. Den är heller inte lika snubbeltålig som de större raserna.

Jappen är inte en hård hund utan överlag lättfostrad. Rytanden och hårda ryck i koppel är ingen bra väg för att nå framgång med sin Jappe. Med positiv förstärkning, trygghet och kärlek kan man däremot komma hur långt som helst! Man visar sig helt enkelt värdig sin ledarroll. Jappen med sitt pigga och alerta psyke passar utmärkt både till lydnad, agility och spår till exempel. Den är alltid beredd att ställa upp på husses eller mattes idéer och uppskattar allt skoj som händer. Jappen älskar att få följa med till skogen på hur långa promenader som helst och passar utmärkt som trogen följeslagare till en friluftsintresserad husse eller matte. Om husse eller matte av någon anledning inte alltid kan ställa upp med långa skogspromenader så får man finna sig i att lägga ner en del energi på mental aktivering som faktiskt kan skötas riktigt bra hemma på köksgolvet till exempel. Det krävs bara vilja och fantasi.

Från början avlades Jappen som en lagom stor vakthund i det trångbodda Japan och det märks fortfarande. Hunden talar om när någon kommer och även om den inte "ställer" inkräktaren så lär inte husse eller matte undgå att märka när någon okänd människa anländer. Jappen står dock inte och skäller för att fylla ut tystnaden utan när den skäller så har den fog för det.

Livslängden är ca 13-14 år på rasen, så det är en hund man kan räkna med att ha länge. Rasen dras inte heller med några rasbundna sjukdomar, utan den är klassad som en "frisk" ras. Det finns heller inget krav på kontroller på föräldradjuren från Svenska Kennelklubbens sida, men frivillig kontroll av knäleder, höftleder och ögon förekommer.

Hur sköter man då sin lilla juvel? Ja de flesta människor som ser en Jappe påpekar ofta att den där måste du väl ha mycket jobb med. Badar du den varje vecka? Svar: Nej! Pälsen håller sig väldigt fin utan en massa pälsvård. Efter den blöta skogspromenaden med hopp i diverse dypölar så kan hunden se svart ut på undersidan, men när hunden torkat så ser den fin ut igen! Borstning ca en gång i veckan och bad när du känner för det räcker utmärkt bra. Bakom öronen är pälsen väldigt mjuk och där kan det bildas tovor, men om man håller efter så är det inga problem. Sedan fäller hunden ca två gånger om året, men den fäller i tussar som är ganska lätta att ta reda på.

Har du frågor eller funderingar om denna härliga ras så är du välkommen att höra av dig antingen via mail eller telefon.




Tillbaks
1