Välkommen till uppföljningen av Braas och Benders.
Tillbaka till Kap IDet hade sammanställts av kartellkamraterna i ett enda syfte - att knäcka A-Roof fabriken innan den kom i drift, vilket ju lyckades alltför väl.
Utöver de falska NSD artiklarna satte Braas/Benders in andra svinhugg. Vattenfallsanställde Bengt Bertil Toolanen sattes in som ordförande i A-Roofs styrelse. Han tilldelades även uppdraget att ansvara för ekonomin som företagets controller eftersom A-roof tilldelats bidrag för uppbyggnaden av NUTEC. Toolanen är extra intressant eftersom det var han som var drivande kraft bakom gigantborren som fastnade i Hallandsåsen. I det läget var han vd för det Vattenfallkontrollerade bolaget Svenska Kraftbyggarna Aktiebolag. Uppdragen i A-Roof skötte Toolanen lika illa som Hallandsåsen.
A-Roofs kostnader tilläts växa ungefär som om ansvarig
hoppades på en konkurs. Konkursen kom. Eller i varje fall kollapsen (konkursen ännu ej
avslutad, varför?) och vem finns då där att ta över A-Roof fabriken? Jo,
borrspecialisten Bengt Bertil Toolanen som vet lika lite om bergborrning som
takpanneproduktion.
Vad skall Toolanen med en dödsdömd takpannefabrik till? Tillverka takpannor? Nej, det
var ju det som inte marknaden tillät enligt konkurrenterna Benders/Braas. Sälja fabriken
och tjäna en hacka skulle vara som pricken över i. Vem köper en fabriksanläggning
byggt enligt konkurrenterna på gammal skit och som dessutom inte har någon marknad att
sälja till. Toolanen är listig och han vet precis vem som är intresserad av att köpa.
De största konkurrenterna och starkaste vapendragarna mot A-Roof köper
anläggningen. Den monteras ner, packas och skeppas till Lafarge i USA. Toolanens
uppdrag och verksamhet slutföres, men inte för samma uppdragsgivare det började med och
ej heller på det sätt de ursprungliga uppdragsgivarna hade förväntat sig.
JÄRNTRIANGLAR
Ekonomisk Brottslighet
Skattebrottslagen
Brottsförebyggande Rådet
Proffs på Benders vis
NSD falsk journalistik
Länk till
Konsumentverket - våga handla
Till toppen
Inledning Kapitel II
Min förhoppning att kunna gratulera villaägare och andra som köper takpannor till en lyckad uppbrytning av kartellen inom takpannor och därmed åstadkomma betydligt rimligare priser för de flesta typer av takpannor av betong och tegel är tyvärr borta. Kartellen har lämnats helt oberörd trots anmälan till konkurrensverket 1995.
Gratulationen går i stället till Benders och
Braasfolket (numera LafargeBraas). Mycket skickligt manövrerat till strukturerad marknad
och högsta priser ej utsatta för konkurrens. Överpriserna ger starka kassor och
möjliggör en fortsättning av de försåtliga metoderna. Proffsigt arbete
inom takpannor, maktpostion och kartellbildning.
Förkrossad för att jag ej kunde stoppa kartellen och gangstergiganterna? Nej
faktiskt inte. Snarare fascinerad över hur dumt det är i detta land. Mina kunskaper om
hur rättsväsendet i Sveriges land inte fungerar har ökat väsentligt och gjort mig
häpen. Jag har också lärt mig att det finns många duktiga människor som aktivt
arbetar med problemet. Reportrarna och programmet granskning t ex. För en tid sedan
visades i TV hur konkurrensverket i USA i samarbete med FBI infiltrerat och kartlagt en
stor grupp företag, vilka hade bildat en "ryggborstarklubb" där man
strukturerade marknaden och kontrollerade priser. Klubben hade som ledstjärna att
kunderna är våra fiender och konkurrenterna är våra vänner. Vi håller ihop och
klämmer fienden så mycket som möjligt. Det var en mycket munter klubb. FBI hade bandat,
filmat och dokumenterat munterheten i detalj. Slutresultat blev att 130 amerikanska
direkterör blev dömda, fängelsestraff mellan 3 - 9 år. Konkurrensverkets
direktör yttrade sig för Sveriges del vilket fick mig att tänka på Herman Linquists
beskrivning av vårt land (Herman i Frankrike): Den
stora tystnadens och de bortvända blickarnas land
JÄRNTRIANGLAR
Eftersom jag har engagerat mig i giganteras kartellbildning inom byggbranschen har jag läst en del litteratur som har anknytning till detta och ekonomisk brottslighet. Bl a en bok som heter JÄRNTRIANGLAR - förnyelsens fiende nummer ett, skriveen av G. Runegren, Patrik Engellau, Jan Herin och Henry Tam. Boken skrevs 1995 och gavs ut av Medborgarnas Offentliga Utredningar. Detta är en bok som alla människor har nytta av att läsa. Bransch, departement och politisk grupp - tre punkter i en triangel, i en järntriangel. Intresseväckande benämning på en företeelse som har funnits länge i Sverige trots att den är ett hinder för fri utveckling samtidigt som den gynnar den typ av gangstergiganter jag beskriver.
En annan, mycket spännande bok som jag har läst är utgiven av
Brottsförebyggande rådet 1996 - EKONOMISK BROTTSLIGHET - DEN RÄTTSLIGA PROCESSEN.
Det är en bok på knappt 400 sidor och behandlar i detalj flera olika typer av
brottslighet i landet och i vilken grad det finns kunskap och resurser att stoppa denna
brottslighet. Sammanfattningarna visar att det genomgående saknas resurser av alla slag:
antal människor, kunskap och anslagna medel. Bristerna är otroligt praktiska om vi
egentligén inte vill ha någon effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet. En logisk
slutsats eftersom effektivitet och större anslag inte är lika med större kostnader.
Investeringar inom detta område återbetalar sig lättare och snabbare än inom något
annat område.
Till meny
EKONOMISK BROTTSLIGHET - Den rättsliga processen
Konkret exempel: ett par av de aktörer jag har beskrivit har jag även anmält
för skattefusk, systematisk försäljning av "svarta" takpannor för drygt en
miljon kronor per år under en femårsperiod. Den offentliga revisionen och
åklagarmyndigheten klarade endast att fastställa knappt en halv miljon kronor i svart
försäljning. Denna bestod av summan av ett antal bevakningshandlingar av svarta affärer
som av en slump blivit liggande. Handlingarna var skrivna på sådant sätt att det
tydligt framgick att de avsåg svarta affärer. Dessutom var kundernas namn och adresser
angivna. I detta sammanhang är det en viss humor i att de anmälda till åklagaren
påstått att handlingarna var förfalskade och att åklagaren utgick ifrån att så kunde
vara fallet. Åklagaren i detta fall var ej helt klar med sin åklagarutbildning och
endast 30 år och hade just fått sitt första barn. En mycket trevlig ung man men korkad.
Tragiskt nog belastar hans lönekostnader och hela hans verksamhet våra skatter. Slutsats
i exemplet: kompetens och logiskt agerande skulle kunna ha inbringat 3 - 5 miljoner kronor
utöver den lilla del som togs in. Den bristande resursen i detta fall var inte antalet
tjänstemän.
Till meny
Systembrott, Skattebrottslagen 4§ bl a
Det är svårt att helt kort skriva om dessa saker, men om du nu har kommit så här långt i texten betyder det att det kanske kan vara intressant följa de två kartellaktörernas skattefusk. Den svarta försäljningen av takpannor hade pågått under flera år efter en upplagd rutin inom bolaget. En del av personlen beordrades medverka. Handläggning av "svarta" produkter skedde hela tiden på samma sätt med hundratals leveranser, handlingar, transporter etc varje år. Den svarta verksamheten drevs systematiskt under lång tid. Det handlar således om systembrott, vilket enligt skattebrottslagen är straffbart. Nu kommer vi till det intressanta. Åklagarmyndigheten ansåg inte att det var något brott. Åklagaren hävdade dessutom att underlagshandlingarna faktiskt kunde vara förfalskade i enlighet med vad de anmälda herrarna påstått - en mycket orealistisk inställning. Det som har hänt är således att två aktörer har under minst fem år systematiskt undanhållit minst en miljon kronor varje år . De blev avslöjade på en liten del därav, knappt en halv miljon kr. Det som hände från myndigheternas sida var att skatten räknades upp för den upptäckta delen vilket de båda skattefuskarna fick betala tillsammans med samma typ av tilläggsavgift som svensson får betala när han är slarvig med sin deklaration!!.
Minsta möjliga åtgärd, i detta fall i stort sett symbolisk. Straffpåföljd
för systematiska skattebrott har ej utdömts trots att sådant straff skall utdömas vid
systembrott (Skattebrottslagen 4§). Varför gör man så? Den ekonomiska brottsligheten
får en liten smäll och kan uppmuntrad och skrattande gå vidare.
I detta sammanhang kan det vara intressant att se vad Brottsförebyggande rådet
skriver i sin spännande och intressanta bok från 1996, exakt citat från text på sid
69,
"Brottsutredningarna rörande mindre omfattande bokföringsbrott
handläggs efter minsta motståndets lag. De tecken som finns på att det finns
allvarligare brottslighet bakom de brott anmälningarna avser följs sällan upp.
Polisförhör framstår ibland som en formsak. Dessa omständigheter till trots är
utredningarna i många fall mycket långa, ibland flera år, se ex mål nr 40 i bilagan
där utredningstiden hos polis och åklagare är upp till fyra år och nio månader".
Nu skall man komma ihåg att det inte är fru Andersson som har tyckt till om
brottsligheten. Det är en tung instans med kompetent folk som i sina utredningar
redovisar behov av långtgående förändringar och förbättringar inom den rättsliga
processen. Tyvärr tycks responsen från samhället, berörda instanser, regering och
riksdag vara sådan att fru Andersson lika gärna kunde fått tillfälle att tycka till
och yttra sig. Väljer man att syssla med ekonomisk brottslighet och inte är
alltför klumpig är risken tydligen mycket liten att åka fast.
Det stämmer nog att Benders är Proffs på takpannor, men inte som köparen tänker sig
när han ser reklamen. Benders specialitet är att tjäna pengar på takpannor - inte att
göra bra takpannor.
Under 60 och 70 talet sysslade jag med försäljning och byggnation av småhus, Mockfjärdshus. Vi hade i början på 70 talet leveransavtal med Benders. Redan då var Benders Proffs på takpannor. Trots det visade sig att deras takpannor, genomgående hade mycket dålig kvalitet. Samma problem i hela Sverige. Stora mängder takpannor spruckna och sönderfallna i samband med montagearbetet. I vissa fall upp till 50% kassation innan pannorna kom på taket.
Avtalet med Benders sades upp och fördelades över flera små takpannefabriker, numera
nedlagda av Benders och kartellkamraterna. Dessa små tillverkare var de riktiga proffsen.
De tillverkade starka takpannor som husbyggarna verkligen hade glädje av under lång tid.
I min hemkommun, Ale, finns flera villor med Benderstak och även en hel del andra.
Skillnaden mellan benders och de andra är uppenbar. Tak från början 70 talet som måste
läggas om är uteslutande från Benders. De andra klarar sig betydligt bättre och tycks
ha omkring dubbla livslängden.
Några av mina grannar har nyligen lagt om sina Benderstak. Vissa takpannor var odugliga
för flera år sedan. Stora genomgående hål i pannorna förekom vilket med besvikelse
förevisades. Verkligheten när det gäller Proffs är att Benders tillverkat de
sämsta takpannorna med den kortaste livslängden. De små fabrikerna i Sverige av vilka
det nu endast finns två kvar har aldrig levererat takpannor av så dålig kvalitet.
Benders lager i skene.
Proffs på takpannor, jo jag tackar!
Gangstertyperna och kartellkamraterna från Braas och benders tillhandahåller falsk information om takpannefabriken A-Roof som var under byggnad. Ove Bender, ägare till sveriges största takpannefabrik påstår, att A-Roofs konstruktör Thomas Odenö fifflat. Den stora norrländska tidningen NSD låter den falska informationen gå i tryck i ett flera sidors reportage i juni 1996. Kommunalrådet i Voullerim, Kent Ögren höjde ett varnande finger och påtalade att syftet med utspelet var att skada A-Roof. Trots denna tydliga varning trycker NSD den falska information Direktören för Benders takpannefabrik anklagar rakt ut i tidningen en av delägarna, Thomas Odenö, för fiffel. Thomas Odenö är även kontruktören av anläggningen.
Det roliga i sammanhanget är faktiskt, att Thomas Odenö är en välutbildad tekniker, godhjärtad, ärlig och dessutom mycket skicklig som konstruktör. Han har anlitats och utfört en rad svåra och stora kontruktions- och entreprenaduppdrag för såväl Benders som Braas. Thomas Odenö har ansvarat för konstrukton och uppförande av flera takpannefabriker i Sverige och utomlands. I branschen känner man till Odenös förmåga och hans konstruktioner fungerar. Till skillnad från Benders är fiffel ingenting som Odenö sysslar med. Ja, jag menar i klartext, Benders är fifflare, vilket de flesta i branschen har klart för sig, vilket vare sig skatte- eller konkurrensmyndigheter bekymrar sig om.
I A-Roofs fall rörde det sig om en stor fabrik i Norrland som var på väg att bli lika bra som övriga Odenö konstruktioner. A-Roof behövdes i Norrland. A-Roof behövdes för att i någon mån få till en konkurrens mot kartellkamraterna Benders och Braas. Genom en rad olika, samverkande åtgärder lyckades Benders och Braas knäcka A-Roof, och sitta kvar i maktposition på en struktererad marknad. NSD var en faktor. En annan var ett oförståeligt gemensamt utspel mellan Ove Bender och betongbranschens förbundsdirektör Ulf Redzer som gemensamt räknat/listat ut att A-Roofs verksamhet ej ens skulle ge pengar till anställdas löner. Ulf Redzer kanske hade fått ett tillfälligt jobb som förbundsdirektör för Bender och Braas? Han borde ha nöjt sig med att vara förbundsdirektör för hela branschen.