 |
|
NÅGOT OM ASTRONOMI
|
När jag konstruerat solvärme, har jag ramlat över en del konstiga fakta,
som inte har så mycket med energi att göra,
MEN jag vill iallafall skriva ner dom här.
Om du är intresserad, läs vidare. Här är några:
"Solarkonstanten" är den konstanta strålningseffekt som träffar jorden
utanför vår atmosfär, och är satt till 1354 W/m2. Jag säger "satt", därför
att den varierar något med solens varierande utstrålning.
1354 Watt på varje kvadratmeter är en mycket stark effekt, det är lika
mycket som en mindre spisplatta, eller nästan 2 hästkrafter.
Solens massa är 2x10 upphöjt till 27 Ton, eller 745 ggr större än den samlade
massan av alla planeter och annan materia i vårt solsystem.
Dess totala energiutstrålning är 4x10 upph till 26 W.
Solens diameter är 1392000 km.
Om du kunde lägga 108 st solklot bredvid varandra skulle dessa täcka
avståndet mellan solen och jorden.
Solen är 150 miljoner km från jorden. Den dubbla sträckan är bas i
trigonometriska beräkningar när man vill mäta avstånden till stjärnorna,
och kallas "Astronomisk enhet" AE.
För att göra en komplett avståndsberäkning behövs två observationer med
en sex månader lång kaffepaus emellan. Dessutom ska den första observationen
ske när solen befinner sig i 90 graders vinkel från mätobjektet. Detta för
att få en maximal bredd på triangelns bas = en AE.
Med en AE som bas kan man göra avståndsberäkningar till dom närmaste
stjärnorna.
Det avstånd som representeras av en vinkel av en bågsekund kallas "parsec"
och är = 3,26 ljusår, vilket är den nätta summan av 300.000 x 3600 x 8766
x 3,26 = 30.900.000.000.000 km.
Ljushastigheten = 300,000 km/sec
sek/timme = 3,600
timmar/år = 8,766
En bågsekund är en otroligt liten vinkel.
Om du delar en cirkel i 360 grader,
sedan delar du graden i 60 minuter, och minuten i 60 sekunder, då har du
fått en bågsekund.
Eftersom ingen stjärna är närmare än 4 ljusår bort, blir alla mätningar till
stjärnorna mindre än en bågsekund. (Man kan undra hur dom klarar av det?)
Ute i rymden fungerar inte vår normala uppfattning om kroppars rörelse, för
om man tittar på månen från en plats ovanför solen, ser månens rörelse ut
som en gräshoppas hoppande över jorden.
Detta ställer min vanliga fysiska uppfattning upp och ner, eftersom månen
måste
bromsa sin rörelse i rymden med 6860 km/tim och sedan accelerera med
6860 km/tim varje månvarv, alltså var 29:e dag.
Med tanke på månens massa, hur stor kraft går åt för att göra detta?
Blev det svårt?
Se det så här:
Jorden rör sig runt solen ett varv på ett år. Den, liksom alla planeter och
månen snurrar motsols i ett ganska plant skikt runt solen.
När månen befinner sig i nedan, alltså mellan
jorden och solen, går den 3430 km/tim långsammare än jorden. När månen är
full, alltså när jorden befinner sig mellan månen och solen, går månen
3430 km/tim fortare än jorden.
Jag kanske ska nämna, att jordens hastighet runt solen är 107.000 km/tim.
Om du tittar på rubriken "Gallileo & Io" får du se ett par bildsekvenser
tagna av
satteliten Gallileo, när den flyger förbi en av Jupiters månar "Io".
Den har aktiva vulkaner som blåser ända upp till 35 km höjd, det är en sådan
du ser på bilderna. Dessa vulkaner är dom hetaste i vårt solsystem.
Om du själv vill få nyheter från NASA, tryck på NASA-LÄNK och subscribe
(anmäl) dig.