|
www.Energihjulet.com |
|
I VÅR HERRES HAGE. Här har vi en liten sandlåda. Här leker vi alla. Men sanden börjar ta slut. Sanden blir också märkbart smutsigare, blandad med jord, eftersom vi har grävt så djupt i den. Somliga leker vidare, som om ingenting har hänt, och blir rika som troll på detta. Somliga försöker gräva upp mer jord, för att fylla på i sandlådan, så att det ska räcka till alla. Men då blir den också smutsigare. Somliga försöker rensa bort jorden, för att det ska bli ren sand igen, men detta uppskattas bara delvis, och mest i teorin. I praktiken är det dom lekande barnen som fortsätter att hitta på nya lekar, och blir ännu rikare, medan sandlådan blir allt smutsigare, och farligare, att leka i. Andra barn, som tycker det är häftigt att vara rik, satsar sina pengar i hopp om att få en del av rikedomen, men dom flesta lyckas inte, och förlorar istället sina besparingar. Sens moral. Om några försöker rensa, medan andra smutsar ner, blir det aldrig renare i sandlådan, utan istället alltmer nedsmutsat. För att resultatet ska bli en renare sandlåda, måste alla hjälpa till. Men människans psyke är så funtat, att så länge hon inte hamnar i en kris, eller inte ser en tydlig katastrof, tror hon inte att det ska bli sämre. Bildlikt talat behövs det en storslägga för att människan ska vakna, och fatta vad som händer. Det kommer aldrig att vara för sent att börja bygga upp igen, för skadan skedde inte igår, eller för 50 år sedan, den sker hela tiden, och blir värre för varje dag. När vi en gång vaknar, och börjar uppbyggnaden igen, blir det kostsammare och tar längre tid, ju längre vi väntar med starten. Först och främst så har vi ännu inte en väl utvecklad teknik, eller beprövade anläggningar i större skala. Vi kan inte heller byta ut halvt avskrivna anläggningar, eftersom företag och husägare av ekonomiska orsaker inte går med på det. Man kan heller inte bygga produktionsanläggningar (fabriker), som klarar att ersätta hela världens olje- och koldrivna anläggningar under en kort tidsrymd, vilket gör tidsskalan längre. Allt detta innebär att det kommer att ta 30 - 50 år att minska olje- och kol förbrukningen till den nivå, som belastar ekosystemet så lite, att vår miljö börjar återhämta sig. Och ännu är det alltför få, som ens bryr sig i frågan. Det är istället ekonomin (oljepriset), som kommer att bestämma när vi ska börja återuppbygga vårt ekosystem (miljön). Nu ser det ut som om OPEC håller på att förlora kampen om oljan, för trots att man producerar som aldrig förr, stiger oljepriset sakta mot nya höjder, tills alternativen blir lönsamma. Min vision om framtiden, och framtida energiförsörjning, är: Transportsekton drivs av Elektricitet, vindenergi och vätgas. Industrisektorn drivs av solenergi, lagrad i berg och saltlager, biogas, Elektricitet, vätgas, mao alla sätt att tillvarata, och lagra solens instrålning. Byggnadssektorn drivs framför allt av biobränslen, solenergi, lagrad i berg och saltlager, med tillskott av elektricitet. Den nödvändiga Elektriciteten fås från naturgas och biogas, vattenkraft, vindkraft, kristallina och amorfa solceller, biobränslen mm. Kolväten (kol, olja, naturgas), i olika former, kommer vi att utnyttja även i framtiden, men i en volym, som medger en långsiktig resurs, och låter naturen suga upp koldioxiden, och med rening av de föroreningar som blir över. Detta är en ENORM, men snart nödvändig utmaning för oss människor, som redan nu ser början på den lavin av klimatförändringar vi har satt igång (eller bara snabbat på). Jag inbillar mig inte att jag kan förändra människors psyke, eller att jag kan få er att tänka om, men jag tycker det är intressant att skriva ner detta, för att se om jag får rätt i framtiden (vilket jag tror). Stig Larsson |