Träningar är inte så dumt för detta, under ytan, gigantiska spelgeni. För djupt där under alla flämtningar och pustningar finns en hjärna som verkligen vet hur fotboll skall spelas ( = springa en hel del), det visade han idag. Inte minst vid 5-2 målet då han med berått mod, trotsade kroppens skrik och gav sig av in i vårat försvar och avstyrde själv ett annars solklart friläge - Respekt - Men inte nog med det, han tog sig sedan snabbt upp ur försvaret (Det är ordet "snabbt" som är det anmärkningsvärda här) för att i en bländande kombination med Olausson friställa denne totalt och vi vet ju alla att våran kyligaste avslutare inte missar i dessa lägen.

Började lite darrigt, men var snart inne i sin vanliga självklara bollbehandling och förtagsamhet. Fanns alltid till hands för en lätt passning upp i mittplanen. Visade också stor spelförståelse när han upprepade gånger gick ner och tog backplats när backar utan förvarning vildsint satte av i anfall efter anfall.
Gjorde mål på allt idag, såväl styrning (såg mest förvånad ut själv) som frilägen utan att ens anstränga sig. Verkar ha hittat en radarpartner i Gid, som på något perverst sätt alltid viste var Olausson befann sig och sprättade iväg bollen mot honom, Olausson i sin tur, fick alltid med sig Gid's passningar på något ännu märkligare sätt.

Blev nog lika överraskad som motståndarna och nästan lika överraskad som medspelarna när han utan att tveka sprätte in det mycket viktiga 1-0 målet. Det var som om första målet i VK-tröjan hade samma effekt som HES på denna i vanliga fall så försiktige dalmas, han for emellanåt över hela planen som en vildhund, ivrigt vinkande med armarna och till slut gav även det utdelning, Stefan stod plötsligt där som tvåmålsskytt!
Nu har han bett om lite ledigt för att kunna smälta detta och åka Eriksgata i Borlänge.

Retade gallfeber på motståndare med diverse tjyvnyp, aggressivt spel och ett fånigt utseende.
Fick vad han tålde då en av deras vedhuggare ledsnade och skickade honom med huvudet före över sargen och in i deras avbytarbås.
Brytsäker och klokt försvarsspel ger fyra T:n, men annars kan man inte säga att det skapades så mycket framåt från denna haltande krympling, förutom att han snodde Fermens mål, ett stenhårt skott som skulle gott in med metermarginaler åt båda håll, men nog skulle han på och kladda på den ändå, i en av sina förvirrade utfärder till motståndarmålets stolpe.

.Kämpade som vanligt extremt hårt och tog för sig rejält i närkamperna, så in i den milda grad att deras getskäggsprydda anfallare kände sig tvungen att rycka tag i Råttans gottepåse. Jonas frågade genast om pipskägget var fikus, och domaren gav Intrum frispark…
När Råttan och Marwin kamperar ihop märks det direkt att motsåndarbackar blir pressade och tvingas till svåra pass som blir en mumsbit för vårat försvar, det är en mycket lyckad försvarsuppställning.

Intog en lite mer defensiv roll än vad vi vant oss vid, men vad annat att vänta när han blir tvungen att spela med två betydligt mindre ansvarskännande backar i skepnad av en dopad skenande gasell och en ständigt fallande solarie-fjolla. Fick därmed flera tillfällen att bekanta sig med Intrums Pipskägg som ett flertal gånger genom matchen vispade till med sena smalbenssparkar och knytnävar, något Ferm knappt märkte i sin djupa koncentration.
När han äntligen fick låna bollen i ett anfall avfyrade han sin välkända högervrist och blängde sedan länge argsint efter Herr Nilsson som lagom hann fram för en lätt touch på bollen och knep målet som Ferm rättmätigt borde haft. Bilfärden till Uppsala (Ferm + Tomp) lär ha varit en av norra europas största och svettigaste tystnader genom tiderna.