Appendix
Vilka predikar evangeliet?
av Carl Olof Jonsson 1985.
Som betonats i denna uppsats är "Guds rike" i nytestamentlig
mening den myndighet Kristus har fått att på grundval
av sin offerdöd försona hela världen med Gud. I denna
uppgift har han gjort sina efterföljare till sina medarbetare.
De har, som aposteln Paulus framhåller, anförtrotts "försoningens
tjänst". Det kristna evangeliet beskriver han som "budskapet
om försoning. En kristen förkunnare vädjar
"på Kristi vägnar: Låt försona er med
Gud." 2Kor.5:18-20, NT-81.
Ingen kan med framgång förneka att detta budskap
att en människas frälsning och försoning med Gud
är beroende av hennes tro på Jesus Kristus och hans lösenoffer
har varit det budskap som de flesta av kristenhetens samfund
tiderna igenom har förkunnat. Trots att kristenheten i stort
har präglats av söndring, stridigheter och moraliskt förfall
har detta varit kärnan i den förkunnelse de flesta av
dess olika samfund har fört ut.
Trots detta finns det samfund som gör anspråk på
att ha monopol på det kristna evangeliet, som anser sig vara
det enda samfund som förkunnar det sanna evangeliet, och som
förkastar den förkunnelse av evangeliet som alla andra
samfund har utfört från apostlarnas död och fram
till våra dagar.
Ett av dessa är Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet.
Hur skiljer sig då det evangelium detta samfund förkunnar
från de övriga samfundens förkunnelse? Följande
citat ur tidskriften Vaktornet förklarar:
Vakttornet 15 augusti 1981).
Vakttornet 1 september 1985
I båda dessa citat betonar Sällskapet Vakttornet att
den väsentligaste skillnaden mellan det evangelium de
predikar och det som predikas i de övriga omkring 20.800 samfunden
och sekterna i kristenheten är förkunnelsen att Guds rike
med Kristus på tronen upprättades "vid slutet av
hedningarnas tider år 1914". Eftersom de övriga
samfunden avvisar denna idé och de förmenta "bevis"
som brukar föras fram till stöd för den, drar Sällskapet
Vakttornet den slutsatsen att de andliga ledarna, prästerna,
pastorerna, äldste osv., i alla dessa andra omkring 20.800
samfunden förkastar Guds rike genom Kristus:
"Kristenhetens prästerskap vägrar alltså
att ta ståndpunkt för Jehovas rike genom Jesus Kristus."
Det är en oerhört allvarlig dom Sällskapet Vakttornet
fäller över alla dessa tusentals kristna samfund, dess
miljoner andliga ledare och dess 2 miljarder anhängare. Och
man går ännu längre: I det sist citerade Vakttornet
(1 september 1985) dras en parallell mellan Paulus och vissa människor
som på den tiden förvanskade evangeliet å ena sidan
och Sällskapet Vakttornets aktiva medlemmar och kristenhetens
prästmän, teologer, etc. å den andra. Paulus´
ord om dem som förvanskade evangeliet på hans tid görs
däremot tillämpligt på de andliga ledarna i de kristna
samfunden i våra dagar och på det evangelium de förkunnar:
"Vem det än är som förkunnar för er såsom
goda nyheter något utöver vad ni en gång tog emot,
så må han vara förbannad." Gal.1:9
(Se Vakttornet, 1 sept. 1985, sid 18,19, §§11,12.)
Man drar sig alltså inte för att med en apostels gudagivna
myndighet uttala Guds förbannelse över alla dessa kristna
ledare i våra dagar som inte kan anamma Sällskapet Vakttornets
tolkning av evangeliet. Man bortser då ifrån att denna
tolkning att Guds rike med Kristus på tronen upprättades
år 1914 var helt okänd för aposteln Paulus
själv, som i likhet med alla de övriga nytestamentliga
skribenterna lärde att denna händelse inträffade
redan vid Jesu uppståndelse och himmelsfärd!
Den grund på vilken Sällskapet Vakttornet uttalar sin
förkastelsedom över alla andra kristna samfund och deras
missionärsverksamhet är alltså en grovt bibelstridig
villfarelse. Riskerar de inte därmed att själva dra på
sig den dom de har nedkallat över andra? Osökt infinner
sig Jesu varning i Bergspredikan:
"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med
den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått
som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
Matt.7:1,2
Man kan bara hoppas på att Kristus då han kommer skall
visa större barmhärtighet mot detta samfunds religiösa
ledare än de har visat och fortsätter att visa mot andra
kristna.
Sällskapet Vakttornets "evangelium" skiljer
sig emellertid på åtskilliga punkter från det
bibliska evangeliet. Under det studium som har gjorts i denna
uppsats har följande punkter framkommit:
1. Enligt bibeln fick Jesus all myndighet vid sin uppståndelse,
då han
insattes på tronen i himlen.
Enligt Sällskapet Vakttornet inträffade dessa
händelser 1914.
2. Enligt bibeln fick Jesus väldet över världen
i vidsträcktaste
mening vid sin uppståndelse.
Enligt Sällskapet Vakttornet fick Jesus väldet
över världen år 1914.
3. Enligt bibeln försökte "hedningarna"
hindra Jesu tronbestigning
Genom att döda honom.
Enligt Sällskapet Vakttornet inträffade detta
nationernas raseri år 1914.
4. Enligt bibeln började Jesus härska "mitt
ibland sina fiender" vid sin
Uppståndelse.
Enligt Sällskapet Vakttornet inträffade detta
år 1914.
5. Enligt bibeln innebar Jesu död en seger över
djävulen och andemakterna, vilket symboliskt framställs
som ett nedstörtande av dessa onda makter från himlen
till jorden.
Enligt Sällskapet Vakttornet inträffade detta utkastande
av Satan och hans änglar år 1914 eller strax därefter.
Händelsen uppfattas dessutom som ett rent bokstavligt utkastande
ur himlen.
6. Enligt bibeln kan en människa bli räddad till
Guds rike endast genom att i tro på Jesus Kristus bli pånyttfödd
genom Guds ande
Enligt Sällskapet Vakttornet gäller både
kallelsen till Guds rike och pånyttfödelsen endast 144.000
kristna, trots att bibeln tydligt lär att "var och
en som tror att Jesus är Kristus, han är född
av Gud".
(1 Joh.5:1) Dessutom anses det att denna skara i princip var fulltalig
år 1935. Sedan dess har det inte varit möjligt (utom
för ett mycket begränsat fåtal, som anses ersätta
pånyttfödda kristna som blivit otrogna) att komma in
i himmelriket.
Skillnaderna mellan Sällskapet Vakttornets evangelium
och bibelns evangelium är alltså avsevärda.
Många centrala händelser i Guds frälsningsplan som
bibeln förlägger till tiden för Jesu uppståndelse
och upphöjelse har Sällskapet Vakttornet förlagt
till år 1914. På grundval av dessa manöver förkastar
sedan denna rörelse alla andra samfund utom sig själva.
Genom sin tolkning att bibelns lära om pånyttfödelsen
bara gäller 144.000 människor har de dessutom gjort det
nästan omöjligt att i tro ta emot bibelns fulla löften,
inklusive löftet att få bli delaktig i Kristi egen härlighet.
Till allt detta knyts också Jesu parousia, hans återkomst
i härlighet, till året 1914. Den sägs bestå
i en "osynlig närvaro", sedan det året. De
"bevis" som förs fram till stöd för alla
dessa tolkningar är av två slag:
1. En kronologisk beräkning på 2.520 år
och
2. "tecken" som anses ha visat sig sedan år
1914.
Att båda dessa slag av "bevis" är fullständigt
ohållbara klargörs i de böcker som kan erhållas
från:
CKI Förlaget
Box 208
401 23 Göteborg
|