Kors eller påle?

Ett av Jehovas vittnens mest kända drag är deras fientlighet till korset, som på de flesta håll i kristendomen anses vara kristendomens huvudsymbol. Man menar att korset uteslutande är en hednisk symbol, sprungen ur forntida fallosdyrkan. Jesus dog inte alls på ett kors utan på en enkel påle. Detta synsätt har Sällskapet Vakttornet haft sedan 1936. Man åberopar den elementära betydelsen av de grekiska orden "staurós" och "xy´lon" som används i NT. Man anför också några forskare från 1800-talet och sekelskiftet som delar deras uppfattning. Man har rentav låtit förstå att uppfattningen att Jesus dog på ett "kors" – en påle med en tvärslå – bara är en religiös tradition från kejsar Konstantins tid på 300-talet. (kingdom Interlinear, 1969, sid. 1155) Därmed anser man att saken är avgjord.

Staurós och xy´lon

Men verkligheten är en annan. Till att börja med är det fel att påstå att själva orden staurós och xy´lon bevisar något. Båda dessa ord passar i själva verket för såväl "enkla" avrättningspålar som för kors. Sällskapet erkänner att Romarna utförde avrättningar inte bara på enkla pålar utan också på pålar med tvärslå. (Vakna! 22juli 1963, s.21)

Att en tvärslå anbringas på den upprättstående pålen gjorde inte att den upphörde att kallas för staurós eller xy´lon . Sällskapet medger faktiskt att ordet staurós "ibland också användes om korsformiga föremål". (Vakna! 22 mars 1977 s. 21) "I den klassiska grekiskan betydde detta ord blott och bart en upprättstående påle eller stolpe. Längre fram kom det också att användas om en avrättningspåle med en tvärslå." (Resonera med hjälp av skrifterna, sv. 1995, s.210) Men något sådant erkännande gör man inte när det gäller ordet xy´lon:

"Fastän ordet staurós, det enda som används av evangelieskribenterna när det avsåg det som Jesus hängdes på, kan betyda endera en enkel påle eller ett kors, anger det förhållandet att bibeln på andra ställen talar om det såsom ett xy´lon, vilket helt enkelt betyder ett trästycke och inte har någon tvåfaldig innebörd, att det slags staurós på vilket Jesus dog, inte var ett kors." (Vakna! 22 juli 1963, s. 22)

Så sent som 1985 och 1988 upprepade JVs ledning att ordet xy´lon är ett avgörande bevis: "Apostlarna Petrus och Paulus använde också ordet xy´lon för att beskriva det tortyrinstrument som Jesus fastnaglades vid, och detta visar att det var en upprättstående påle utan tvärarm, för det är vad xy´lon i denna speciella mening betydde." (Kingdom Interlinear, 1985 Edition, s.1149) - Se också den liknande formuleringen i Insight on the Scriptures, Vol.1, 1988, s.1191.

Xy´lon kan vara ett kors!

Sällskapet har fullständigt fel. Ordböcker upplyser om att xy´lon kunde stå för "vad som helst som är gjort av trä". (Friedrich - Bromiley, Theological Dictionary of New Testament Words, Vol.5, 1967, s.1176) Det kunde betyda "galge" (Walther Bauer`s A Greek-English Lexicon of the New Thestament, 2nd edition, 1958, s.549), Och användes t.o.m. om så pass komplicerade träkonstruktioner som bänkar och bord. (Friedrich-Bromiley, s.1176)

I septuaginta-översättningen av GT användes xy´lon rentav om levande träd med grenverk och allt! Se t. ex Jes.7:2 och Jer. 2:20,LXX. Det finns därför absolut ingenting som hindrar att ordet xy´lon användes som en avrättningspåle med tvärslå.

Att NT använder ordet xy´lon om det redskap som Jesus dog på beror av allt att döma på att det redan användes i den grekiska Septuagintaöversättningen av 5Mos.21:22,23, där det säga att en till döds stenad missdådare skulle bli upphängd "på trä" (1917). Detta ställe tillämpades på Kristus, och Paulus citerade det i Gal.3:13 med bibehållande av Septuagintans xy´lon. Att Jesus dog på ett korsformigt "trä" skulle inte alls vara i strid med texten i 5 Mos. 21:22,23!

Den judiska skriftsamlingen Mishna, som nedtecknades i början av 200-talet, ger information om förhållanden som går tillbaka till Jesu tid och ännu tidigare. I traktaten Sanhedrin 6:4 beskrivs hur 5Mos. 21:22,23 tillämpades. Vi citerar från boken "Jesus of Nazareth" av den framstående judiske forskaren Joseph Klausner, översatt av H. Danby, nytryck New York 1989, s. 344-345:

"Mishna ger detaljer: `Hur hängde de honom? De sätter en bjälke i marken och ett stycke trä sticker ut från den. (R. Obadja från Bertenora förklarar: `Som en plugg som sticker ut från bjälken nära toppen`) och de två händerna fastgörs tillsammans, och så hänger de honom`. Detta liknar mycket formen på det romerska korset som inte hade den nutida konventionella formen utan liknade den latinska och grekiska bokstaven T."

Det var alltså ingalunda så att det som LXX beskrev som xy´lon i 5Mos.21:22,23 bara bestod av "ett trästycke", en upprättstående påle "utan tvärarm", som Sällskapet påstår! Det var tvärtom en "sammansatt" träkonstruktion bestående av

1. en i marken nedsatt träpåle och
2. en plugg som stack ut från pålen nära dess topp!

Detta var så slående att t.o.m. en judisk auktoritet kunde konstatera att det judiska träredskapet liknade det romerska korset "mycket"! Det finns alltså inget som helst språkligt skäl att säga att det avrättningsredskap som Jesus dog på inte kunde ha varit ett sammansatt traditionellt kors. Man kan i själva verket inte på språkliga grunder avgöra vilken form "korset" hade i Jesu fall. Sällskapet gör affär av att NT-81 översätter xy´lon med "träpåle" i Apg. 5:30 och 10:39 (Resonera, 1995, s. 211) men ignorerar vad översättarna skriver i en fotnot till Apg. 5:30: "Självfallet menas korset, men uttrycket anknyter till det gammaltestamentliga straff som beskrivs i 5 Mos. 21:22f."

För att förstå detta behöver vi bara tänka på vår moderna världs telefonstolpar. En telefonstolpe är en telefonstolpe, även om det ofta handlar om ett veritabelt "telefonkors", en stolpe med tvärarmar och påbyggnader! Och så var det med orden staurós och xy´lon och t.o.m. det latinska ordet crux under antiken. Crux betydde från början en enkel påle, men när romarna anbringade en tvärslå på pålen kallades avrättningsredskapet fortfarande för crux.

J.D. Parsons och E.W. Bullinger

När det gäller forskare i det flydda som dragit slutsatsen att Jesus blev "pålfäst" men inte korsfäst, bör man ha i minnet att det i vissa kretsar alltid funnits ett intresse av att deklassera de stora kyrkorna och särskilt den romersk – katolska kyrkan. Risken finna att man i ett berömvärt intresse för den ursprungliga kristendomen går "för långt" och kastar ut barnet med badvattnet. Att korset var en hednisk symbol bestrider ingen. Att orden staurós och crux verkligen använts om enkel "pålfästning" är helt klart. Men detta bevisar inte att Jesus inte blev hängd på ett "kors". JVs ledning citerar boken "The Non – Christian Cross (1896) i vilken John Denham Parsons påstår att det inte finns "en enda mening i någon av de många skrifter, som utgör Nya Testamentet, som i den ursprungliga grekiska texten innehåller ens om några indirekta bevis för att den staurós som användes i Jesu fall var något annat än en vanlig staurós; och än mindre några bevis för att den inte bestod av ett enda trästycke, utan av två stycken som var hopspikade till ett kors." (resonera, 1995, s.211)

Men observera att Parsons faktiskt inte uttryckligen hävdar att Jesus dog på en enkel påle i stället för ett kors, bara att det inte finns bevis för den traditionella uppfattningen! Sällskapet citerade inte vad Parsons skrev på sid. 17 i sin bok: "Att denna sist nämnda form av staurós, som obestridligen var vad Jesus fästes vid, i varje fall hade en tvärarm fastsatt är osant. Att den hade det i de flesta fall är osannolikt. Att den hade det i Jesu fall är obevisat."

Att denna tveksamhet skulle utgöra "tungt vägande bevis för att Jesus dog på en upprättstående påle och inte på det traditionella korset," som Sällskapet påstår (Resonera, s.211), är lindrigt sagt en överdrift! I samma avsnitt hänvisar "Resoneraboken" också till Appendix 162 i "The Companion Bible" , utgiven i London 1885. Detta är ett verk av Ethelbert W. Bullinger (1837-1913), som är känd för ovanliga och udda tolkningar. I Appendix 162 läser vi om ordet staurós: "Det betecknar aldrig två trästycken anbragta tvärsöver varandra i någon som helst vinkel, utan alltid ett ensamt trästycke. Härav bruket av ordet xy´lon i samband med vår Herres dödssätt. Det finns ingenting i NTs grekiska som ens antyder två trästycken."

Detta motsägs inte bara av andra forskare. Även Sällskapet erkänner numera, som visats ovan, att staurós kan beteckna ett "regelrätt" kors! Bullingers insikter i relevanta texter från antiken var klart bristfälliga. Men "The Companion Bible" utkom redan 1885. Många nya insikter har vunnits sedan dess, inte minst inom arkeologin. Det är betecknande att Sällskapet inte kan anföra någon "modern" forskare till stöd för sin uppfattning! Men hur förhåller det sig med ovan anförda påståenden att NTs grundtext inte "innehåller ens några indirekta bevis" för att Jesus dog på ett kors – att det inte finns någonting "i NTs grekiska text som ens antyder två trästycken"?

Indikationer i NT

Vissa uppgifter i NT ger faktiskt klara fingervisningar om hur Jesu "kors" var beskaffat. Joh.20:25 visar att Jesu händer genomborrades av åtminstone två spikar. Därmed kan Sällskapets illustrationer som visar att Jesu händer fastnaglades med en enda spik underkännas.

Framsidan av Vakttornet för 15 mars 1999

Uppgiften stämmer däremot bra med den traditionella uppfattningen om korsfästelsen. Dessutom säger Matt. 27:37 att romarna satte upp en överskrift eller skylt över Jesu huvud. Att Jesus hade händerna utsträckta i sidled är den bästa förklaringen till denna omständighet. Om han hade haft händerna fastnaglade över huvudet, som Vakttornets illustrationer visar, skulle det utan tvivel ha hetat i texten att överskriften sattes upp över händerna i stället för över huvudet!

En ännu mer avgörande omständighet erbjuder Mark. 15:25,34. Det sägs där att Jesus korsfästes vid "tredje timmen" och dog vid "nionde timmen". Efter att ha blivit fastnaglad levde Jesus inte mindre än sex timmar innan han dog. Hur kan denna omständighet avgöra saken? Jo, vetenskapliga experiment som gjorts i vårt århundrade visar att en person som hängs med händerna fastspikade rakt ovanför huvudet dör av kvävning inom ca 6 minuter! Om den hängde däremot spikas fast med armarna utsträckta i en vinkel på 60-70 grader, som skedde vid regelrätt korsfästning, undgår offret att kvävas och kan förbli vid liv åtskilliga timmar.

Experimenten har utförts av den österrikiske läkaren Herman Moeddler och bitr. professorn i patologi vid universitetet i Columbia, Frederick T. Zugibe, och redovisas i tidskriften Bible review, april 1989, sid. 35-43. Artikeln heter "Two Questions About Crucifiction: Does the Victim Die of Asphyxiation? Would Nails in the Hands Hold the Weight of the Body?"

Den noggranna forskning som publiceras visar också att spikarna inte behöver ha gått genom handlederna för att kroppen skulle kunna hänga kvar utan att det finns områden i handflatorna där spikarna kunde fästas och som kan bära hundratals kilo.

Det får därför sägas vara avgjort att Jesus verkligen blev korsfäst och inte bara "pålfäst". Indikationerna i NT blir sammantagna en bevisbörda som ingenting kan rubba!

Tidiga vittnesbörd

Om nu de indirekta vittnesbörden från NT bevisar att Jesus dog på ett traditionellt kors borde det finas tidiga vittnesbörd som styrker detta. Och det är så! Medan det inte finns någon tidig uppgift om att Jesus skulle ha dött på en enkel påle, finns det starka tidiga vittnesbörd om att han dog på en påle med en tvärslå, ett kors. Denna uppfattning uppkom ingalunda först på kejsar Konstantins tid. Redan Justinus Martyren, som hade bott i Palestina, beskrev det slags kors som Jesus dog på. I sin "Dialog med Tryfo" skrev han omkring 160 e.Kr.:

"Den ena bjälken ställs upprätt, och från denna skjuter den övre upp som ett horn när den andra bjälken sätts fast på den, och ändarna syns på båda sidor som horn som är fästa vid det första hornet. Och den del som är fäst i centrum och som bär upp dem som korsfästes, står också ut som ett horn." (The Ante – Nicente Fathers, Vol. I, Eerdmans 1977, s.245)

Några årtionden senare skrev den kristne författaren Irenaeus: "Själva korsets form har också fm ändar, två på längden, två på bredden och en på mitten, på vilken den person som fastnaglas stöds." (Samma källa, s.395) År 197 e.Kr skrev den produktive kristne skriftställaren Tertullianus i verket "Ad nationes":

"Varje timmerstycke som fästs i marken i upprött ställning är en del av ett kors, ja är den större delen av dess massa. Men hela korset tillskrivs oss, med dess tvärbjälke naturligtvis, och dess utskjutande sittplats." (The Ante – Nicene Fathers, Vol.III, Eerdmans 1978, s.122)

Dessa tre tidiga kristna skribenter anförs gärna av Sällskapet när de stöder dess uppfattningar. (Se t.ex Vakttornet 15 oktober 1981, s.10,11) Men när det gäller beskrivningarna av korset har organisationen ingen användning för dem. Man avvisar rentav Justinus Martyrens uppgift som icke inspirerad! (Vakna! 22 mars 1977, s.21) Man kan dock inte avvisa sådana tidiga, samstämmiga vittnesbörd. Justinus, Irenaeus och Tertullianus hade tveklöst större möjligheter än vi har att veta hur Jesu kors såg ut. De levde dessutom i en tid då korsfästelse fortfarande praktiserades! Både Justinus och Tertullianus upplyser om att kristna regelbundet drabbades av dessa grymma straff. ( The Ante – Nicene Fathers, Vol.I, s.254; Vol.111, s.28)

Korset förknippat med bokstaven T.

Redan i det kristna s.k. Barnabasbrevet, som inte skrevs senare än 138 e.Kr (enligt vissa forskare så tidigt om omkring 75 e.Kr), talas det om att "korset, som finns antytt i bokstaven T." (De apostoliska fäderna, Andrén och Beskow, Stockholm 1992, s.157,172; för den tidiga dateringen, se John A.T.Robinson, Redating the New Thestament, London 1976. S.312-319)

Detta var inte bara en kristen uppfattning. Den grekiske författaren Lukianos, som levde ca 120-180 e.Kr, säger att bokstaven T hade fått sin "onda betydelse" av det "onda instrumentet" som tyranner uppställde för att hänga människor på.

"Man säger att deras tyranner genom att följa honom och imitera hans form, har anbringat timmerstockarna i samma form och korsfäster människor på dem." (Iudicium Vocalium 12, cierad av Martin Hengel i boken "Crucifixion, Fortress Press, 1982, s.8,9)

Vittnesbörd från bibelmanuskript

Dessa beskrivningar har på ett märkigt sätt bekräftats i vårt århundrade av nyfunna bibelhandskrifter. I "P 75", en papyrushandskrift till NT som länge daterats till omkr. 200 e.Kr, skrivs ordet staurós ihop på tre ställen i texten så att bokstäverna T och R tillsammans bildar ett kors med en kropp på! Vi återger här en reproduktion från W.F. Becks amerikanska bibelöversättning (1976) som klart visar detta.

Den berömda handskriften "P 66" från ungefär samma tid lägger på samma sätt in ett kors i ordet staurós. (Se Jack Finegan, Encountering New Thestament Manuscripts, Eerdmans 1980, s.33)

Dessa märkliga handskrifter kan vara mycket äldre än man tidigare trott. En forskare har nyligen på paleografiska grunder omdaterat den besläktade handskriften "P 46" till senare delen av det första århundradet. (Biblica, Vol. 69:2, 1988, s.248-257) Professor George Howard i USA skriver till oss att P75 och P66 "inte är långt efter P46 vad gäller dateringen". (Brev av den 8 juli 1988). Textkännaren Philip W. Comfort riktar uppmärksamheten på sådana omdateringar. Han påpekar bl.a att P66 daterats till ca 125-150 e.Kr av prof. Herbert Hunger i Wien redan 1960. (The Quest for the Original Text of the New Testament, Grand Rapids, 1992, s. 30-32)

Dessa manuskript vittnar därför starkt om att de kristna från första början varit övertygade om att Jesus dog på en påle med tvärslå, ett sammansatt kors.

Den korsfäste "åsneguden"

År 1856 upptäckte man på Palatinen i Rom ett stycke grafitti som sedan blivit mycket känt och som är av intresse för förståelsen av korset. Man fann det i vad som troligen varit ett skolrum eller fängelserum som tillhört kejsarpalatset.

Det handlar om en karikatyr av en korstfäst människa med åsnehuvud. Till vänster står en mindre figur, en pojke eller ung man som lyfter sin hand i dyrkan av den kortsfäste. En inskrift vid bilden lyder:

"Alexamenos tillbeder sin Gud." Att denne Alexamenos varit en ung kristen kan knappast bestridas. 13 år senare fann man i en annan sal i samma hus orden "Alexmenos är en troende (kristen)". Det sistnämnda torde vara ett svar från den unge kristne till den hånfulla karikatyren. Det intressanta för oss är att Kristus här avbildas m på ett traditionellt kors av en icke-kristen, låt vara i form av en hånfull karikatyr. Denna grafitti anses härröra från början av 200-talet, långt före kejsar Konstantins tid. Den finns nu i Museo Nazionale.

Informationen om denna märkliga karikatyr finns i C. Skovgard-Petersen:" Korset i kirken og kunsten", Köpenhamn 1946, s.20,33,45 och i Jack Finegan: "Light from the Ancient Past", New Jersey 1947, s.292. Bilden nedan är hämtad ur Svenskt bibliskt uppslagsverk, utg. Av Ivan Engnell, 2 uppl. bd 1, Stockholm 1962, spalt 1358. Den bekräftar den entydiga förståelse man hade om Jesu korsfästelse under de första århundradena. Han framställs aldrig som naglad vid enbart en enkel påle!

En hednisk symbol?

I Sällskapets Kingdom Interlinear översättning av NT från 1969 heter det på sidan 1157: "Vi vägrar att lägga något till Guds skrivna ord genom att föra in det hedniska korset i de inspirerade Skrifterna." Man påstår också här att "tortyrpåle" är "den renaste" översättningen av "staurós". I Vakttornet 1 sept. 1951, s.403, säger man att Jesus "aldrig hängde på något hedniskt kors av fallosursprung". I Vakna! 8 nov,1964, s.10, säger man att korssymbolen i kristenheten "är en kvarleva från forntida fallosdyrkan".

Men skulle verkligen en påle vara ett "renare", mindre fallosbetonat avrättningsredskap än ett kors? INGALUNDA! Lägg märke till vad Vakttornet 15 nov. 1974 säger på sidan 525:

"Över hela Kaanan fanns det helgedomar till ära för Baal. …Nära altarna utanför helgedomarna fanns det stenstoder, heliga pålar (som representerade gudinnan Asera) och rökelsealtaren. Både de heliga stoderna och de heliga pålarna var sexuella symboler."

Se också under "Asera" i ordförklaringarna till 1917 års bibelöversättning och under ordet "SACRED POLE" i AID-boken (1971), s.1428-1429 och i Insight- boken (1988) Vol.2, s.835-836. Lägg också märke till vad Vakna! 8 nov. 1964 säger på sidan 8 om pelare och pålar i romarriket:

"I det romerska riket, liksom i andra delar av den forntida världen, var fallosdyrkan populär. Fallosdyrkare avbildade det manliga könsorgandet naturtroget på statyer på offentliga platser samt på väggarna och på golven i de romerska hemmen. Det framställdes också genom upprättstående pelare, stenar och pålar, sådana som de som tillbads av folken i Österlandet."

I samma artikel hävdar Sällskapet att sådana föremål fortfarande används som fallossymboler i Indien: "Upprättstående föremål sådana som stoder, pelare, torn, stenar, kullar, pålar och så vidare representerar linga för fallosdyrkare." (s.11)

Man vinner därför inte ett dugg med att ersätta "kors" med "påle" i en bibelöversättning. Pålen var lika mycket en fallossymbol som någonsin ett kors. När romarna avrättade människor på pålar och kors var det heller inte fråga om några religiösa riter med fallossymboler. Det var helt enkelt praktiska överväganden som bestämde. Så har det för övrigt varit med åtskilliga föremål och konstruktioner som till utseendet skulle kunna påminna om ting förbundna med könsdyrkan. Skulle Sällskapets logik tillämpas konsekvent skulle rentav dess egen vakttornssymol kunna klassas som fallossymbol! Men detta skulle vara lika absurt som att påstå att romarnas avrättningsredskap var fallossymboler.

Jesus valde inte formen på det avrättningsredskap han dog på. Romarna avgjorde den saken. Den kristne behöver inte skämmas för Jesu kors. "För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent." (Titusbrevet 1:15, NT-81)

Behov av att vara annorlunda

För den kristne är det givetvis betydelselöst om Jesus dog på ett kors eller en påle. Det är hans försoningsdöd som är betydelsefull. Det är Sällskapet Vakttornet som har gjort affär av denna fråga. Som vi har sett finns det avgörande bevis för uppfattningen att Jesus dog på ett kors. Varför framhärdar då sällskapet i att säga att han "med all sannolikhet" blev "avrättad på en upprättstående påle utan någon tvärslå"? (Vakttornet 15 aug. 1987, s.29)

Anledningen är säkert det behov man har att distansera sig från kyrkorna och finna orsaker att klanka på dessa. Det är ett led i Sällskapets kampanj för att skapa avsky för kyrkorna och framhäva sin egen organisation, så att man kan slå sig för bröstet och säga: "Kristenheten består av fallosdyrkare. Det är bara vi som avvisar det hedniska korset. Alltså är det bara vi som har sanningen."

Marley Cole, ett Vittne som skrev en bok om Jehovas Vittnen på Sällskapets anmodan, konstaterar träffande: "Det är som om Vittnena hade antagit den formen att religion som vi känner den har fått allting om bakfoten. För att komma tillrätta med sann tillbedjan – skulle man nästan kunna anklaga dem för att resonera – skall man anamma motsatsen till vad man hör i kyrkan." (Jehovah´s Witnesses, New York 1955, s.16) Sällskapet är så starkt motiverat i sitt ställningstagande mot korset att det förlorat sin objektivitet. Man vill se saken på ett visst sätt. Hur förutfattade meningar kan grumla omdömet beskriver Nicholas Kip, en av Vakttornets filologer i Vakna! 22 mars 1987, på sidan 13:

"Sådana förutfattade meningar kan verkligen ge en ögon som inte ser och öron som inte hör, för om man, när man gör sitt forskningsarbete, letar efter något som skall bekräfta det man redan tror, så är detta allt som ens ögon och öron kommer att se och höra. I stället för att söka se alla fakta ser de bara det som kan användas eller missbrukas till att stödja deras förutfattade meningar."

Hur sant är inte detta när det gäller Sällskapets inställning till korset! Vid korsfästelsen fick ofta brottslingen själv bära tvärbjälken,

den s k "patibulum", till avrättningsplatsen. Där bands eller spikades brottslingen på tvärbjälken, som sedan fästes på pålen. Ovanstående bild är hämtad ur boken "Das Kreutz und Die Kreutzigung" av Hermann Fulda, Breslau 1978, Tab.4.

Kan då korset sägas vara en kristen symbol?
Hur skall en kristen betrakta korset?

Dessa frågor kommer att behandlas senare.