"Den stora skaran" Upp.7:9-17
Läran som är nästan unik för Sällskapet Vakttornet
är att det finns två klasser kristna:

1. De 144.000 "smorda" som skall regera med Kristus i himlen.
2. Den jordiska klassen av undersåtar under detta styre som skall leva för evigt på jorden.
Vakttornet lär att utväljandet av den himmelska klassen pågick från apostlarnas tid och fram till 1935, då skaran var fulltalig och "dörren till himmelriket" i princip stängdes. Sedan 1935 har den jordiska klassen hållit på att församlas. Den utgör idag 99,8% av de 5 miljoner Vittnena på jorden.

Trots den centrala ställning denna lära har inom rörelsen, är det bibliska stödet för den magert. Den viktigaste texten vid sidan av Joh 10:16 är Upp 7:9-17.

Uppenbarelseboken 7:4-8: de "144.000"
I Uppenbarelsebokens 6:e kapitel beskrivs upptakten till Guds "vredes dag" och den sista versen slutar med frågan: "Vem kan då bestå?"

Svaret ges i nästa kapitel, det 7:e som i symboliska ordalag beskriver hur "stormvindarna" hålls tillbaka för att Guds tjänare(de som skall bestå) skall kunna märkas med "Guds sigill" på sina pannor. Bilden är lånad från Hes 9, där profeten i en syn fick se hur de som skulle skonas när Babylons arméer förstörde Jerusalem 587 f Kr blev tecknade med "ett tecken på pannan". Under den "vredesdag" Johannes beskriver skulle människor på ett liknande sätt skonas genom att få "Guds sigill" på sina pannor. Han får veta att de är "144.000" till antalet, eller "12.000" från var och en av "alla Israels stammar". - Upp 7:4-8.

I likhet med de flesta kommentatorer anser Sällskapet Vakttornet att "Israel" här är en symbol för den kristna församlingen. Uttrycket "Israel", "Israels stammar" och "tolvtusen" av varje stam är enligt denna tolkning symbolspråk. Men trots detta hävdar Sällskapet att totalsumman, 144.000, är bokstavligt! Redan här röjer sig inkonsekvensen i Sällskapets tolkning: Hur kan tolv symboliska delsummor på vardera "12.000" bli en bokstavlig totalsumma?

Uppenbarelseboken 7:9-17 "stora skaran"
Sedan Johannes hade hört antalet av dem som skulle tecknas för att bli bevarade, får han se "en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk" (7:9). Han ser denna skara stående inför Guds tron klädd i vita kläder och med palmkvistar i händerna. Han får veta att dessa är de människor som har kommit ut ur "den stora vedermödan" (7:15) och nu tjänar Gud "dag och natt i hans tempel" (7:14, 15).

Är denna "stora skara" en annan klass än de nyss omnämnda "144.000" av "alla Israels stammar"? Ja, svarar Sällskapet Vakttornet. Medan de "144.000" förklaras vara den himmelska regeringsklassen, tolkas den "stora skaran" som den jordiska klassen. På grund av denna tolkning, som fördes fram första gången 1935, har de människor som har anslutit sig till Vittnena sedan det året i allmänhet tagit för givet att de tillhör denna andrahandsskara av jordiska undersåtar. Detta är det enda skälet till att det har framträtt två klasser bland Jehovas Vittnen sedan det året.

Kritik inifrån mot tolkningen
Då och då har forskande Vittnen presenterat en tungt vägande kritik mot tolkningen för ledningen. Men kritiken har konsekvent avvisats. I mitten av 1970-talet vände sig t ex en av Sällskapets landstillsyningsmän mot tolkningen i en omfattande brevväxling med Sällskapets ledning. Genom en rad förkrossande argument visade han att idén att den "stora skaran" är en separat andrahandsklass är fullständigt ohållbar. Oförmögna att försvara sin tolkning tillgrep Sällskapets ledare slutligen sitt sista vapen: Att avsätta samordnaren från hans ställning.

Argumenten för att den "stora skaran" är en himmelsk klass var också en av de åtta "kätterier" som låg till grund för den styrande kretsens utrensningsaktioner på Sällskapets högkvarter under våren 1980. Många blev uteslutna eller tvingades lämna högkvarteret, däribland många Vittnen i ledande ställningar, t ex Raymond Franz i den styrande kretsen. Många andra valde att lämna högkvarteret självmant när de märkte vilken "häxjakt" som pågick. Vilka var då de argument som hade förts fram mot Sällskapets tolkning? Låt oss se på några av dem.

Var befinner sig den "stora skaran"?
Enligt Upp 7:15 tjänar den" stora skaran" Gud "i hans tempel". Men var i templet utför de sin tjänst? Detta är, som vi skall se, en avgörande punkt.

På Jesu tid bestod templet i Jerusalem av en central tempelhelgedom omgiven av olika förgårdar, byggnader och pelargångar. I den grekiska grundtexten använder bibeln två olika ord för "tempel": hieron och naos. Medan ordet hieron användes om hela tempelområdet med alla dess byggnader, användes ordet naos enbart om den centrala tempelhelgedomen, dit bara de levitiska prästerna hade tillträde och där de utförde sin tjänst. Grekiska ordböcker betonar i allmänhet denna skillnad. Vine´s Exository Dictionary säger t ex på sida 1138 att hieron "betecknar hela byggnaden med dess förgårdar, eller någon del därav, till skillnad från naos, den inre helgedomen".

I en artikel från 1961 medgav Sällskapet att det grekiska ordet Naós "avsåg själva tempelbyggnaden". Men när man fick sin uppmärksamhet riktad på att detta förhållande kullkastade tolkningen att den "stora skaran" är en separat jordisk klass, förkastades den gängse definitionen av naós. Man påstod att naós ibland kunde syfta på hela tempelområdet och att detta är fallet i Upp. 7:15!

I Vakttornet för den 15 december 1980 försöker man bortförklara bevisen för att den "stora skaran" befinner sig i den centrala tempelhelgedomen. I en bild i samma tidskrift placeras den i stället, i direkt strid med bibeltexten, på hedningarnas förgård

Sällskapet känner väl till denna skillnad. I Vakttornet för den 1 mars 1961, sominnehöll artikeln "Templet på apostlarnas tid", förklarade man fortfarande fullt korrekt att "Hieron hänsyftade på hela tempelområdet, men naos avsåg själva tempelbyggnaden".

Var i templet befinner sig då den "stora skaran"? Enligt grundtexten i Upp 7:15 befinner den sig i naos, d v s i den centrala tempelhelgedomen, dit bara prästerna hade tillträde! Denna upplysning kullkastar fullständigt Sällskapets tolkning. Ty de levitiska prästerna var enligt Sällskapet en bild av den himmelska prästklassen, de "144.000" "smorda". Sällskapets bok "Då är Guds hemlighet fullbordad" (på svenska 1971) säger t ex i en kommentar till Upp 11:1-4: "Tempelhelgedomen eller naos (grekiska) upptog bara en del av tempelområdet; och de 'som tillbedja därinne' måste vara de 144.000 andliga israeliterna." (sid 259) Detta skulle då identifiera den "stora skaran" som det andliga "Israel", de "144.000".

Vilseledande bruk av bibeltexter
Insikten om att ordet naos i Upp 7:15 obevekligt kullkastade Sällskapets tolkning av den "stora skaran" hade spritt sig på högkvarteret i Brooklyn före utrensningen 1980. När "avfällingarna" hade avlägsnats, gällde det för Sällskapet att försöka stävja den verkan deras argument kan ha haft. Detta skedde i Vakttornet för den 15 december 1980, som bl a innehöll artikeln "Den 'stora skaran' utför helig tjänst - var?" I artikeln försöker man "bevisa" att ordet naos inte alltid användes om den inre helgedomen utan ibland också användes om hela tempelområdet. Till stöd för detta citeras tre bibeltexter: Joh 2:14-21; Jes 66:6 och Matt 27:5.

Joh 2:14-21 berättar om hur Jesus drev ut växlarna ur templet. Dessa växlare befann sig förstås inte i den inre helgedomen utan på tempelområdet utanför. I artikeln påstås det att detta område kallas för naos: "I den bibliska skildringen av hur Jesus Kristus drev ut växlarna och köp.män.nen användes till exempel ordet naos i den grekiska grundtexten." (Sidan 11) Detta är bluff! Den som har tillgång till grundtexten, t ex Sällskapets Interlinear-bibel, kan lätt övertyga sig om att ordet för "tempel" där växlarna uppehöll sig är hieron, inte naos. (2:14-15)

Jes 66:6 bevisar lika lite. Där talas om Jehovas "rytande" från templet, från naos enligt den grekiska Septuaginta-texten. Men ingenting tyder på att ordet här betyder något annat än den centrala helgedomen. Det var där Jehova "bodde" eller uppenbarade sig, inte på området utanför tempelhuset. (Jfr Jes 6:1 och Mika 1:2,3) Hänvisningen till Jes 66:6 är därför obegriplig.

I Matt 27:5 berättas slutligen att Judas "slängde ... silvermynten in i templet (naos) ... och gick bort och hängde sig". Var slängde han pengarna? Sällskapet menar att ordet naos här används om någon av förgårdarna, eftersom Judas inte hade tillträde till själva tempelhuset. Men när texten säger att Judas "slängde ... in" mynten i naos, förutsätter det att han själv befann sig utanför byggnaden. Den svenska NT-81 säger att han "kastade pengarna i tempelhuset". Detta bekräftas också av vers 6, som säger att "översteprästerna tog pengarna" han hade kastat in. Om han hade kastat dem på en av förgårdarna, kunde vem som helst ha tagit dem. Att översteprästerna, som befann sig i den inre helgedomen eller dess omedelbara närhet, tog pengarna, bestyrker att naos även här syftar på den inre helgedomen, tempelhuset. Ingen av de texter Sällskapet citerar ger alltså något stöd åt idén att naos ibland användes om hela tempelområdet.

Att stå "inför tronen"
I kommentarverket Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära! (1988) prövar Sällskapet ett nytt argument. Man hänvisar till att Johannes såg den "stora skaran" stå "inför tronen" och förklarar att det grekiska ordet för "inför" enopion, visar att den befann sig på jorden, inte i himlen (Sid 123). Till bevis för detta anförs först fyra bibeltexter, 1Tim 5:21; 2Tim 2:14; Rom 14:22 och Gal 1:20. Men ingen av dessa texter använder ordet enopion i geografisk mening, utan i samband med att Gud åberopas som vittne ("Jag besvär dig inför Gud", o s v).

Därefter citeras två texter, 2 Mos 16:9 ("Träd fram inför Herren ...") och Matt 25:31 ("När Människosonen kommer i sin härlighet ... skall alla nationerna samlas inför honom"). Men en kontroll av grundtexten avslöjar att ingen av de två texterna använder ordet enopion! Den första texten har (i Septuaginta-översättningen) ordet enantion och den andra har emprosthen! Det nya argumentet bygger alltså återigen på ett bedrägligt bruk av bibeltexterna.

Sanningen är att Uppenbarelseboken ideligen använder ordet enopion just om ting och personer som befinner sig "inför tronen i himlen". (Jfr t ex Upp 1:4; 4:5,6,10; 7:11, 15 och 8:2-4). Och i Upp 14:1-5 ser Johannes de "144.000" sjunga "inför tronen ... en ny sång"! De "144.000" och den "stora skaran" befinner sig alltså båda "inför tronen", enopion tou thronou!

Vilka är den "stora skaran"?
Om vi godtar tolkningen att de "144.000" är en bild på det "andliga Israel", d v s den kristna församlingen, och i konsekvensens namn medger att totalsumman "144.000" precis som delsummorna är ett symboliskt tal, finns det då någon skillnad mellan dem och den "stora skaran"? De som skall skonas från Guds vrede och som Johannes först hör en symbolisk beskrivning av, får han sedan se som en stor, oräknelig skara.

Man bör också komma ihåg att den kristna församlingen identifieras av Paulus som "Abrahams säd" (Gal 3:5,29). I likhet med den "stora skaran" skulle denna säd vara "oräknelig", som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand (1 Mos 13:16).

Slutligen blev de "144.000" tecknade med "Guds sigill" för att de skulle "bestå", skonas från den "vrede" som skulle komma. Att även den "stora skaran" skulle bevaras framgår av att den kom "ut ur den stora vedermödan" (7:14). Visar inte detta att den har "Guds sigill"? Vi läser i fortsättningen att svåra hemsökelser skulle drabba alla "som inte bär Guds sigill på sin panna"! - Upp 9:4.