SÄLLSKAPSDJURS FRIGÖRELSEFRONT

SÄLLSKAPSDJUR OCH DJURRÄTTER

När man talar om djurens rättigheter koncentrerar man ofta på de plågor , vilka djur måste genomgå i testlaboratorier eller på djurs öde i industriella bondgårdar , men vi i Sällskapsdjurs frigörelsefront påstår, att också ägande av sällskapsdjur är ett brott eller förbrytelse mot djurrätter. Det är klart, att sällskapsdjur lider inte så grovt som t. ex. rävar i pälsfarmer, men man kan inte förneka, att sällskapsdjur lever inte i frihet, de kan inte leva enligt deras infödda instinkter och sociala djur kan inte leva bland sina artkamrater.

En man som slår sin hustru kan inte undskylla sig genom att jämföra sina gärningar till Nazisternas Judemord under andra världskriget. Detta samma moralregel gäller också havande av sällskapsdjur. Om ett djur lider i människans hushåll, man kaninte ursäkta sig genom att säga "Men djur i medicinska experimenten lider ju mera!" Sällskapsdjurs välmående och liv borde jämföras till livet i naturen, i friheten och om djurens välmående som sällskapsdjur är även lite mindre än i fria naturen, är ägande av sällskapsdjuren ett brott mot djurs rätter. Det kan kanske vara också så, att eftersom många djurägare omedvetet har en känsla, att deras djur lider i den trånga människobostaden och fängslad i koppel, den en sådant människa läser skräckhistorier av djurs behandling i testlaboratorier bara för att tysta sitt samvetets röst. Detär också mycket svårt att bedöma hur lyckligt ett djur i verkligheten är eftersom sådana bedömningar är alltid subjektiva.

Många hundar har ett tokigt utseende, eftersom någon har "förädlat" rasen. Ordet förädla är här i parenteser, eftersom som följd av "förädling" har hundarna omkring 300 olika slags infödda sjukdomar eller handikapp. T. ex. vissa hundarter har svårt att andas eftersom någon självisk kennelmänniska har beslutat forma hundens ansikte. Som följd av dess sjukdomar lider många hundar genom sitt liv. Vi vill naturligtvis inte påstå, att det är fel att vara sjuk eller handikappad eller att man borde hindra födelse av handikappade människor eller djur, men vi ifrågasätter rätten att leka med annan artens fysiska egenskaper. Vi frågar också, att har mannen överhuvudtaget rätt att ta djur ut från naturen och börja forma deras egenskaper. Problemet är nu, att om man skaffar sig en hund, blir han med i det här "förädling-bussines " och blir medskyldig. Naturligtvis kunde man avvärja detta problem genom att skaffa sig en varg, men att ta ett vild djur som sällskapsdjur är förkastlig.

Tillbaka början

Hundar och vargar är sociala djur som lever i flockar i naturen. Så kallad ensam varg är ett ovanligt fenomen, och då har vargen svårigheter att skaffa sig tillräckligt rov. Det sägs, att när en hund lever i familjen, tror det, att människor är andra hundar. Men vi frågar, om en människa kan verkligen fylla hundens sociala behov. (Skulle ditt barn vara lyckligt, om det måste tillbringa 95 % av sitt tid med hundar). Vi påstår, att hunden behöver andra hundar för att fylla sina sociala behov, sina inbyggda instinkter att leva i flocken. En hund kan inte fylla sina sociala behov genom att möta andra hundar femton minuter dagligen i en hundpark.

Många djurrättaktivister skaffar sig inte sällskapsdjur, eftersom sällskapsdjur påminner slavar. Och handel med djur är likt slavhandel. Och det rör sig inte om småpengar. I sällskapsdjurbussines rör sig stora pengar. Man säljer djurmat för miljarder kronor varje år, och man använder miljoner att annonsera hand- och kattmat. Därför är tidningpress beroende av sälskapsdjurbusiness and den måste ge ett idylliskt sken av sällskapsdjurets liv. Tidningpress t. ex. Skriver sällan om hundar som attackerar barn eller förbipasserande människor. I själva verket är sådana händelser mycket vanliga, eftersom hundens liv är ofta så dåligt, att de får psykiska rubbningar.

Man har "förädlat" hundar och förändrat avsevärt deras utseende. Hunden är utvecklat ur vargen och när man jämför dessa arter, kunde man se stora skillnader. Men hur mycket har man förändrat vilda vargens "psykiska" egenskaper. Har t. ex . vargens instinkter slocknats. Representanter av kennelbusiness påstår, att hunden har genom ädling förlorat alla vargens vilda egenskaper och helt och hållet anpassat sig att leva i människornas bostäder. På samma sätt säger boskapsuppfödare, att hennes djur är helt anpassad till livet i ladugård. I Finnland när det klagades, att pälsrävar måste leva i för små burar uppfan pälsuppfödare, att genom några generations förädling kan man få rävar som är helt anpassade att leva i små burar. I själva verket det otroligt svårt eller kanske omöjligt att konstatera hur välanpassat ett djur är att leva i människosamhället. Till exempel i psykologin har forskarna olika åsikter på vilket mån människans biologiska instinkter har förändrat i människans utveckling från apa till homo sapiens. Och från människa kan man alltid fråga vad han tänker eller känner. När det är fråga om ett djur, kan man bara göra gissningar om djurets känslor och välmående. En hundägare kan titta sin hund och säga "hur ivrigt han just är", men samtidigt kan jag tänka, att hunden är förvirrad i har ångest i onaturligt miljö skapad av människan. Mycket ofta sällskapsdjurägarna projicerar sina kärlek-känslor till sina djur och tror att hennes djur är så lyckligt och hennes djur mår så bra. Mera objektivt kan man fråga om grannens hund, om det lever lyckligt liv eller inte. På samma sätt som en hundägare tror att sitt djur är välmående tror också en bonde, att sina djur mår så bra, eller en pälsfarmare eller en djurskötare i läkemedelsindustrins laboratorier. Genom att påstå, att djuren är på grund av ädling är välanpassade till sitt liv i nutida omständigheter, är det lätt att ljuga till andra människor att djur är lyckliga. Det är lett också att ljuga till sig själv.

Du kan älska ditt djur och samtidigt förtrycka det . De sexister har förtryckt kvinnor och på samma tid älskat dem. Sheik Al qhad , som hade 30 hustrur bakom lås i bom i sitt harem, brättade i en intervju om sina hustrur: "De är alla lyckliga, eftersom de har goda förhållandena och jag älskar dem alla."

I frigörelse av sällskapsdjur är det viktigt, att man krossar den idylliska bilden av ägande av sällskapsdjur. Man måste också ifrågasätta människans rätt att ha sälskapsdjur och röva dem deras frihet och naturliga omgivning. Vi tror, att om en människa börjar tvivla sina moraliska grunder för ägande av sällskapsdjur, de småningom kommer att avstå från skaffande av djur. Vi anser inte, att man borde ge sina djuriska vänner en dödande injektion. Vi anser att man borde avstå bara från att skaffa sig nya djur. Samtidigt borde man också förbättra djurs liv på olika sett. Man borde förbjuda skadligt förädling eller man borde förbjuda förädling helt och hållet. Man borde också förbjuda att ha djur i för trånga bostäder. En viktigt sak skulle vara att förbjuda att lämna sociala djur ensamma. Då kunde man t. ex. ha hunddagisar, dit man kunde lämna sin hund när man går till arbete.