En famn, en kram

för den som behöver tröst.

Det finns ett stort behov av tröst.

Redan från början i livet behöver vi tröstas.

Det lilla barnet som gråter och skriker

får läggas vid moderns bröst.

Vara riktigt nära ett bultande modershjärta.

Behovet av tröst minskar inte med åren.

Kanske blir vi bara lite skickligare

på att dölja våra behov.

Både för oss själva och andra.

Utåt kan de se ut som om allt är som de ska

På insidan kan de finnas mycket gråt.

Kanske är det också så, att vi hittar

andra sätt att finna tröst.

Vi tröstäter, tröstarbetar eller tröstälskar.

Den trösten verkar dock sällan fungera särskilt bra.

i stället tycks behovet av tröst bara bli ännu större.

Varför nu detta behov av tröst ?

Kanske för att livet inte är som de ska.

Visserligen kan livet i många stunder vara gott.

Vi har allt vi behöver

Hälsan finns där, liksom gemenskap

spännande arbete, god ekonomi.

Men inte ens de bästa dagar tycks

lyckan vara självklar för alla.

För den som behöver tröst

är kanske inte alltid svaret det viktigaste.

Att det finns en famn att få luta sig mot

är desto viktigare.

Om famnen dessutom sluter in oss i

en stor, varm och god kram

kanske det är ännu bättre.

Om vi i den famnen hör livgivande

hjärtslag, är det som allra bäst.