Det var en liten flicka
som en dag i sköna maj
skulle gå och hämta vatten,
men hon var lite skraj.
Hon hade hört de vuxna tala
om han som bodde nere i ån.
Hon ville inte gå,
men hon våga’ inte säga ifrån.
När hon kom fram till ån
hörde hon den vackraste musik.
Hon ställde sig att lyssna.
Ingen ton var den andra lik.
Hon måste bara smyga fram och se
vem musikanten var.
Den männska som hanterar
felan så måste va underbar.
Elsa blev bara åtta år.
Hon är död nu, som ni nog förstår.
Elsa blev bara åtta år.
Hon kommer aldrig mera att vakna.
Där nere vid vattnet
satt en pojke ung och grann.
Han sa "Kom hit lilla flicka,
så vi får hälsa på varann."
En våt arm kring en liten hals,
sen båda två försvann,
och den lilla flickan
man sedan aldrig fann.
Elsa blev bara åtta år.
Hon är död nu, som ni nog förstår.
Elsa blev bara åtta år.
Hon kommer aldrig mera att vakna.