Then 1:ste Herr Arne, men på hwad tid, wet jag intet. Han blef ymckeligen mördad och af daga tagen tillika med sin Hielpe-Präst, Barn ock Broder, som war kommen at besökan, och thet om Nattetid af 3:ne Skottar, the ther om wintertiden mot en afton kommo ock länte hus i nästa gård Brannehög benämnd, gifwandes sig ut för Garfware-Gesäller: När the nu sutit en Stund på Qwällen ock frågar efter al ting, togo the sina knifwar ock slipade them, hwilket kom Gårdsfolcket i Brannehög underligit före, men tordes intet Ord nämna ej eller weste the hwad the ärnade göra. Om Natten sedan alla lagt sig ock woro insomnade, gingo the til Prästegården, ther the först grepo drängarna ock Pigorna ther the lågo ock dräpte them, sedan gingo the bröstgänges på Prästen Herr Arne, ther effter Hielpe-Prästen ock sidst en liten Jungfru, som under thetta Buller klef up i Skorstenen til at giömma sig, men blef funnen ock jämwäl mördad, utan afseende på hennes Rop, Suckan, Böner ock Tårar. Ther på gick Rofwet an på Penningar, Guld ock Silfwer, thet the förde bort i Prästens Släda på ijsen med Prästens egen häst å Marstrandswägen, ock tå the kommo Marstrand förbi, sänckte the hästen med then uttömde Slädan ned under ijsen: Men innan the foro ut ur Prästegpården, satte de Eld på honom. Tå Folcket i Socknen blef warse Elden, kommo the i flygande tilsammans ock tå lefde Hielpe-Prästen ännu, men orkade intet tala något, utan allenast tecknade med 3:ne sina finger, at the warit 3 Mördare, hwilcka blefwo en tid ther efter i Marstrand på en krog rögde genom en liten Flicka, som under thenna Mordiska handelen låg i Prästgården them owetande på ugnen, ock fick nu hgöra på krogen, ther hon stod i en wrå wid dörren, huru then ene Mördaren sade til then andra: Drick mmin Bror, Herr Arnes penningar wara ännu. Flickan öpnar thetta för wärdinnan i huset, hon ger thet strax an hos Magistraten, som lät strax thaga them fatt, thå te al ting bekände. The stodo sitt Straff på Brannehög, bestående ther i, at the stektes eller brändes lefwandes til döds, ock skal then ene Mördaren mäst jämrat sig ther öfwer, at han dräpte Jungfrun ock ej willw skona henne.